Bokfetischist

Deckarschablonen Jack Cafferys återkomst sker till mindfulnessfloskler och irrationella handlingar i den första boken i Walking man-serien.

RITUAL är första boken jag läser av Mo Hayder och därmed är det mitt första möte med karaktären Jack Caffery. För trogna Hayder-läsare är det en comeback för Caffery, även om han inte har huvudrollen här. Boken handlar om polisdykaren Flea Marley. Man kan tycka att en thriller med en kvinna i huvudrollen borde vara fri från sexism och vara i perfekt genusbalans. Jag hade nog kunnat leva i villfarelssen att det var så om inte den gode Fredrik Strage invigt mig i ett enkelt test för att snabbt få en uppfattning om en film eller bok är jämställd. Bechdeltestet kräver att boken uppfyller tre krav: den ska innehålla kvinnor, kvinnorna ska prata med varandra och de ska prata om något annat än män. Faktum är att RITUAL balanserar på gränsen till att klara testet, med lite god vilja skulle jag kunna släppa över den på rätt sida. Men nog är det anmärkningsvärt att en thriller skriven av en kvinna med en kvinnlig huvudkaraktär knappt klarar Bechdeltestet.

Jag blir faktiskt avigt inställd redan i prologen där en afrikansk damm beskrivs som mörk, kall och går till jordens mitt. Jag förstår att Mo Hayder är ute efter att beskriva en känsla, men det går att göra utan att slå pedanten i mig med en tvåtumfyra i ansiktet. Inga dammar går till jordens mitt! Min skepsis blir djupare när Hayder inte lyckas sälja in galenskaper som att huvudkaraktären Flea väljer att ta narkotika för att ta reda på vad som hänt föräldrarna. Är det verkligen ett rationellt beslut? Jag förstår inte Fleas bevekelsegrunder, å ena sidan kan hon trycka i sig hallucinogena droger men är i nästa andetag otroligt rädd om sitt jobb. Har det en gång börjat knaka i fogarna kring förtroendet för handlingen ser man resten med mindre blida ögon. Men detta är mer något som skaver i utkanterna av medvetandet, mitt fokus är på handlingen och att knäcka nöten.

Något annat som skaver och som jag har svårt att tro på är  att Jack Caffery tar råd från en skum vagabond, därav benämningen Walking man-serien. Luffaren kommer dessutom med en massa mindfulnessfloskler och halvsanningar eller påståenden som är direkt hittepå. Visst är karaktären baserad på en sjuk man Hayder träffat men hur det skulle överföras till att en fläckvis rationell Caffery skulle lyssna på vad en sådan man hade att säga är minst sagt långsökt. Kanske är detta glasklart för de som läst tidigare böcker, men för mig blir det bara konstigt. Lägg där till att den Vandrande mannen verkar full av sig själv och pratar som en självgod guru, så förstår man att dessa delar inte tillhör de mest bländande i mina ögon.

Jag är kluven, å ena sidan känns Flea bra och genuin frånsett att hon utan speciellt goda grunder bestämmer sig för att knarka. Å andra sidan känns Caffrey som en deckarschablon med strulig bakgrund, lite trasig, brottas med sina demoner och balanserar på gränsen mellan god och ond. Med andra ord ett projekt, som karaktären Grey i FEMTIO NYANSER AV HONOM, att sätta tänderna i för kvinnan som vill omvandla/rädda mannen och som lök på laxen har han en grym kropp. Det ska gärna påminnas om hans platta mage när tillgälle ges och ibland utan att tillfälle ges. Jag kommer av mig, jag vill inte se Caffery som en sexikon, det bryter läsarkontraktet och jag tappar fokus.

Men hur skeptisk jag än känner mig för flera aspekter av RITUAL så läser jag den snabbt och intensivt. Miljöerna är bitvis magnifika. Det är vardagligt, skitigt och mörkt som om hela boken utspelar sig i en lortig gränd utan lampor en stjärnlös natt. Jag tvekar på att såga RITUAL, har jag fel känsla om den, är jag för oförlåtande, andra har ju höjt den till skyarna. RITUAL fick ju faktiskt CWA Ian Fleming Steel Dagger award 2008. Fast vänta nu, den var bara nominerad och vann inte, dessutom ska nominerade titlar vara i samma anda som James Bond. Urvalet känns alltså en aning snävt. RITUAL är inte dålig, den är helt enkelt inte min typ av thriller när jag summerar hela upplevelsen. Slutet känns lite rumphugget och lämnar en viktig tråd hängande. Är det helt enkelt så att RITUAL är roligare att såga än hylla? Naturligtvis är det så och jag är ändå övertygad om att många thrillerälskare kommer att läsa den med stor behållning och inte ens höja ett ögonbryn åt detaljerna som får mig att göra grimaser och badda mig med sidorna ur närmsta James Ellroy-bok.

Fredrik Strages krönika om skräckfilm och Bechdeltestet

Fakta
Språk: Svenska
406 sidor, inbunden
Pris: 179 SEK (Bokus), 180 SEK (Adlibris), 186 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Tre meter under vattenytan i Bristols hamn sluter polisdykaren Flea Marley sina fingrar om en avhuggen människohand. Dagen därpå återfinns även den andra handen – också den amputerad – och omständigheterna tyder på att offret fortfarande var vid liv när händerna avlägsnades. Kriminalkommissarie Jack Caffery, nyligen inflyttad från London, får i uppdrag att utreda fallet. Sökandet efter offret leder honom och Flea till de mörkaste delarna av Bristol, en undre värld av drogmissbruk och misär där en uråldrig ondska tycks ha vaknat till liv. Samtidigt hemsöks Flea av minnet av sina föräldrars tragiska död i en dykolycka två år tidigare. Ritual är den första romanen i Mo Hayders Walking Man-serie.
MO HAYDER (född 1962) är en brittisk kriminalförfattare. Hennes serie om Jack Caffery har sålt i över 2 miljoner exemplar. Ritual, den första boken i Walking Man-serien, nominerades till en Ian Fleming Steel Dagger Award av The Crime Writers Association. Mo Hayder är bosatt i Bath i England.

Deckarschablonen Jack Cafferys återkomst sker till mindfulnessfloskler och irrationella handlingar i den första boken i Walking man-serien. RITUAL är första boken jag läser av Mo Hayder och därmed är det mitt första...