Dags för del tre av Kirkmans epos om de levande döda. Något jag väntat på då jag verkligen gillat de två tidigare albumen. Här flyttar handlingen in bakom fängelsemurar och de gående liken slutar vara i fokus. Istället så svingar döden sin lie mot de få återstående civiliserade överlevarna och deras utmärglade psyken.
Den gamle Entombed-growlaren , filmfantasten och polisongernas fanbärare Orvar Säfström skriver i förordet till ”I tryggt förvar” att:
”…kultur är allt det där vi inte behöver för att överleva som biologiska varelser, men som är fullständigt oumbärligt för att vi ska stå ut som människor. I den meningen är det kulturen som ger oss vår mänsklighet.”
Och med de tänkvärda raderna så sätter han grunden till hela volym tre av ”The walking dead”. Rick och hans lilla grupp flyttar nu in i det fängelse som de hittade i slutet av förra albumet. Ett till synes perfekt betongparadis och oas där de kan stänga ute den onda omvärlden med hjälp av murar, dubbla stängsel och taggtråd. Men inne i komplexet så hittar de, förutom en massa zombies och enorma matförråd, fyra före detta fångar som överlevt. Vilka är de och vad har de gjort för att få sitta där? Frågor som snabbt för gruppen rakt in i ett mänskligt kaos av misstänksamhet, hat, vanvett och fördomar. För även om kärleken finns i gruppen så lyckas den inte överleva bland all ondska och zombierna förvandlas snart till en sekundär fara då karaktärerna istället får fullt upp med att skydda sig från varandra.
Mest påtagligt är detta med seriens huvudrollsinnehavare, den före detta polisen, Rick som har sin gravida fru och son med sig, och som innan varit den förnuftige store ledaren som gjort allt för gruppens bästa och som tyngts av det förtroende han fått av de andra. Han spårar här ur fullständigt, med ett totalt 0moraliskt beteende och lik en modern cowboyversion av Dante leder han gruppen längre in i helvetets förgård. Detta trots att han försöker vara en god ledare som vill göra rätt. Den finns en brytpunkt i historien då Rick bestämmer att ”Dödar du, så dör du”, och vad den åsikten kommer leda fram till i kommande volymer får vi se, men faktum är att gruppens medlemmar här befinner sig i ett moraliskt fritt fall. De har blivit kulturlösa individer som likt djur enbart kämpar för överlevnad, en andningspaus från utsattheten och rollen som villebråd. Och när en av dem förbarmar sig över en mördare som verkligen inte förtjänar det så belönas hon av ännu mer våld och hat. För deras situation och överlevnad tillåter inte längre humanism och medkänsla. Så det är ingen trevlig historia som stänker ut över sidorna. Var tog den store moraliske amerikanske hjälten vägen med sitt bihang av rättrogna följeslagare?
Och det är detta som gör ”The walking dead” så intressant. Vad händer med människan när alla civilisationens lagar och regler sätts ur spel? Vad händer när vi börjar tumma på vår egen karaktär och moral? Och främst, har vi alla en brytpunkt då vi förvandlas till något vi egentligen inte vill vara?
Men detta är min åsikt om ”I tryggt förvar” och den delas inte av alla. Till exempel så har Lina Arvidsson, dagensbok.com, en helt annan syn på saken. Så läs även den recensionen och få båda sidor av myntet.
Nu låter det som om hela boken är någon sorts moralisk diskussion vilket absolut inte är fallet. Det är fortfarande en zombierysare där spänningen är intakt och blodet stänker längs med väggarna, men skillnaden är att det finns en tanke och ett diskussionsunderlag mellan skräckattributen som gör att den höjer sig till helt andra nivåer än så mycket annat under skräckfanan. Vad jag däremot fruktar är hur detta suveräna album ska kunna bli en tv-serie med alla frågor som den ställer? Hur ska de hantera en serie där hjälten moraliskt går under och där det egentligen inte finns något hopp alls? Accepterar en miljonpublik det… och vågar investerarna satsa? Hmmm. .. jag är skeptisk, men vem är jag att skjuta saker i sank innan motsatsen är bevisad?
Däremot har jag börjat sakna Tony Moore som ritade det första albumet. Hans illustrationer var lite vassare, lite bättre och höll en riktigt hög klass. Charlie Adlart är inte på något sätt dålig utan gör ett bra jobb men han är inte Tony Moore.
Jag trånar nu efter fyran! Särskilt då trean avslutas med en cliffhanger framför en gevärspipa.
Och jag längtar efter att Orvar Säfström ska göra comeback med Emma Gray Munthe och få filmkrönikan att återuppstå. De levererade nämligen den absolut bästa versionen av denna svenska filminstitution någonsin. Kom tillbaka Orvar och Emma! Filmnördarna behöver er.
Tidigare recensioner:
Del 1, Tills döden skiljer oss åt
Fakta
Språk: Svenska
144 sidor, mjukband
Pris: 119 SEK Adlibris och Bokus
Förlag: Apart förlag AB
Beskrivning/synopsis: En epedemi av apokalyptiska proportioner har svept över världen, och har fått de döda att resa sig och livnära sig på de levande. Inom några månader raserar civilisationen; det finns inga myndigheter, inga livsmedelsaffärer, ingen utdelning av post, ingen kabel-tv. I en värld styrd av de döda, är vi tvingade att börja leva.
Volym 3 följer vårt gäng med överlevande när de hittar ett permanent läger inuti ett fängelse. Relationer ändras, personer dör, och vårt gäng med överlevare lär sig att det finns något mer dödligt än zombies där ute; varandra…!
OPERATION NORDVIND är en rökare till spänningsroman även om den är grabbig så att det förslår, bitvis med tung namedropping av fräna vapen. Jag vill stå emot och tycka det är larvigt men det går inte, OPERATION NORDVIND kopplar in sig direkt på någon primitiv del av min hjärna. Huvudpersonen Gustav Sterner kan gå vinnande ur handgemäng tre mot en, men är även sofistikerad och röker coola cigarrer och snurrar gärna lite cognac i kupa på officersmässen. Samtidigt är han lite självömkande inför hustruns död och botar motgångar med maltwhisky i dricksglas.
Min kamp 1 – Karl Ove Knausgård
Minnen – Torgny Lindgren
