“Det är inte de döda som skrämmer mig längre”

Orden är Dales, en av överlevarna, och uttalas en kväll när han sitter och pratar med huvudrollsinnehavaren Rick. De flesta karaktärer som varit med tidigare är döda och hos de stackare som lever finns inte längre någon framtidstro eller livslust. Illusionen, den lysande oasen av en möjlig framtid, av lycka och normalt liv, är krossad och den insikten borrar nu själsliga hål i våra överlevare. Och det är inte strykarna, de levande döda som har orsakat dessa schweizerostar till mänskliga skuggfigurer utan deras kroppsligt friska medmänniskor. Just de som de kanske borde kunnat leva med, som hade gjort gruppen starkare och låtit dem få illusionen av normalt liv komma till liv. Tilllit och förtroende för alla levande är nu borta och allt handlar om att överleva en timme, en dag, en vecka till. Oavsett hur detta sker.

Så välkommen till ett betydligt lugnare och djupare album än den förra blysprutande explosionen, “Stormen”. Vilket inte gör någonting för hade actionnivån varit lika hög som förra gången så hade jag tröttnat. Nej, Kirkman är för smart för det och låter nu historien sakta ner och förlitar sig återigen på sina karaktärer. De som lever vill säga. För precis som det varit sen ruta ett i den här tecknade sagan så är detta en karaktärsdriven historia där livsöden står i fokus och inte zombies och action. En välberättad dramaturgisk resa in i människors djup som ännu inte förlorat fokus eller sin dragningskraft.

Detta album är även en nystart. Nya karaktärer kommer in och en ny oas bildas i form av ett nytt resmål, en ny möjlig räddning. Eller kanske är även denna nya oas en illusion? En kommande besvikelse men som i bästa fall är något att se fram mot? Rick och hans vänner verkar i alla fall inte se denna nya möjlighet som ett sätt att få ett bättre liv, utan bara något att hänga upp sin tillvaro på. För vad skulle de annars göra? Lägga sig ner och dö?

Serien fortsätter hålla en hög kvalité och du som har följt med från början ska definitivt fortsätta hänga med. Däremot du som inte har läst någonting innan ska inte börja här, utan köpa in album 1, ”Tills döden skiljer oss åt” och förhoppningsvis bli lika förtrollad som jag har blivit av denna blodiga ödesresa.

Pär Thörn som ligger bakom mästerliga “Ordningen upprätthålls alltid” har denna gång skrivit förordet… som denna gång ligger sist i utgåvan. Vilket är tur då texten avslöjar en hel del av innehållet i volymen. Så en fet varning för att läsa Pär Thörns intressanta tankar innan du läst själva albumet.

Ska jag prata om TV-serien också… näääää… den har jag tröttnat på. Läs serien och därmed basta.

Tidigare recensioner av Walking Dead:
Tills döden skiljer oss åt
På drift
I tryggt förvar
Köttets lustar
Anfall är bästa försvar
Totalt jävla mörker
Lugnet före…
Stormen 

 

Fakta
Språk: svenska
144 sidor, Häftad
Pris: 147 SEK (Bokus), 150 SEK (Adlibris), 129 SEK (CDON)
Beskrivning/synopsis: Gruppen splittras när de tvingas lämna fängelset, Rick är nere för räkning och ensam kvar är Carl omringad av levande döda…
Ur efterordet som till denna volym är skrivet av Pär ThörnI föreliggande volym av The Walking Dead löper eskapismen som en röd tråd. Det rationella i denna mycket bistra zombiefyllda värld blir paradoxalt nog att både vara fullständigt uppmärksam på alla faror, men också att försöka fly stundens allvar, att inbilla sig att det faktiskt finns ett hopp, trots att läget upplevs som fullständigt fruktlöst. Även om denna flykt tangerar det förnuftsvidriga, närmast vansinniga, så är den ett försök att hålla den verkliga galenskapen stången. Trots det eviga mörkret i The Walking Dead skulle jag betrakta den som en hoppfull serie, dock inte i den direkta handlingen, utan på en metanivå:

Att vi under läsningen kan reflektera över vår egen situation. Reflektera över nödvändigheten i att röra oss mellan minne och glömska, realism och eskapism, rationalitet och irrationalitet. Nödvändigheten i att avlyssna vårt kaotiska inre, vårt uppspaltade jag, vårt hopp och vår hopplöshet.

 

Walking Dead-sagan fortsätter och är nu uppe i volym åtta, Stormen. De föregående sju albumen är kvalitativ apokalyps-ångest, zombies och fler kluvna skallar än vad Jason klarade av under två liv. Men seriens främsta bedrift hittills är dess skildring av människans kamp för överlevnad och allt vad det innebär av känslor och moraliska ställningstagande. En djuplodning av människans inre som, mig veterligen, ingen annan serieroman någonsin kommit i närheten av. Men nu är det dags för Stormen i det åttonde albumet. Håller det?

Jag borde börja tröttna… jag borde börja kunna förutse vart det bär… efter sju, 7, album och lika många recensioner så borde min dos av Walking Dead vara fylld för all framtid. Men det är något med denna serie som gör att min puls går upp när det kommer in ett nytt album. Rick och hans lilla gäng har etsat sig fast hos mig och jag är ett såpa-offer som måste se vart historien bär hän, vad som händer och vart det slutar. Särskilt som Kirkman och hans gäng av tecknare är totalt opålitliga och kan låta vem som helst i serien, oavsett status eller moral, förpassas till de sällsamma jaktmarkerna antingen fysiskt, psykiskt eller båda delarna. Detta gör att man aldrig kan luta sig tillbaka och vara säker på någonting, finna ro eller lita till gängse dramaturgiska spelregler. Alla seriefigurerna är med på samma villkor och att de goda ska vinna, om det går att vinna i en värld full av vandrande döda, är definitivt tvivelaktigt om inte direkt felaktigt. Hollywood och drömfabriken är långt, långt borta i den värld som här målas upp.

Och det märkliga är att stormen är bland de bästa albumen i serien hittills. Jag tar det igen: Album åtta av The Walking Dead är bland de starkaste hittills. Och det vid ett läge där serien rimligtvis borde börja tappa tempo, kvalité och börja upprepa sig själv efter att ha idisslat zombies ett antal hundra sidor. Stormen är en direkt följd av sina föregångare och att börja här utan att läsa samtliga föregående album borde klassas som ett rent tjänstefel och missbrukande av kultur. Nej, Walking Dead skall läsas i rätt ordning, från ruta ett, annars tappar man mycket av vad serien innebär och den utveckling som sker av karaktärerna under resans gång. Men oavsett allt detta så kickar åttan rumpa och det på så många sätt att jag inte tänker ta upp ämnet vidare då det finns en uppenbar risk för spoilers. Men lita på mig.

Det är ett av de mörkaste, om inte det mörkaste, hittills i serien. Det gör ont att läsa det. Och nej, jag skojar inte. Det gör fan ta mig ont. Det är också ett av de mest actionspäckade avsnitten i walking deads värld, men återigen är Hollywood långt borta och våldet är helt utan glamour och fredagsunderhållning. Efter att ha oroat mig för en utveckling åt just det hållet efter vissa delar av sexan, Totalt jävla mörker, som plötsligt införde one-liners och lite “yipikaye motherfuckers” så är nu den oron helt bortblåst. Ärligt talat så är stormen en total utradering av mina förväntningar och antaganden av vad som skulle komma. En slakt på flera plan som på intet sätt stannar vid just mina antaganden…

Om du inte har läst The Walking Dead innan så sätt dig i skamvrån och starta direkt. Börja från ruta ett och när du kommer till åttan så kommer du sitta där… överkörd, manglad och förvånad. För så känner jag mig nu. Aldrig har en fiktiv zombieundergång känts så brutal och rå men samtidigt så full av känslor och kärlek.

Släng hit nian nu för fxn!

Tidigare recensioner:
Volym 1, Tills döden skiljer oss åt
Volym 2, På drift
Volym 3, Tryggt förvar
Volym 4, Köttets lustar
Volym 5, Anfall är bästa försvar
Volym 6, Totalt jävla mörker
Volym 7, Lugnet före… 

Fakta

Språk: svenska
156 sidor, häftad
Pris: 147 SEK (Bokus), 150 SEK (Adlibris), 129 SEK (CDON)
Beskrivning/synopsis: Att döda honom fick mig att inse en sak – fick mig att se hur mycket jag har förändrats. Jag var polis – mitt jobb var att upprätthålla lagen. Nu känner jag mig mer som en laglös vilde – ett djur. Rick sätter ord på en känsla som många av personerna i The Walking Dead delar: under människans civiliserade yta lurar ett odjur. Utan samhällets lagar och regler förvandlas människan till en dreglande best.Vilden. En grymtande grottman som klubbar ner sina rivaler och tar det han vill ha. Kanske kan man på sätt och vis säga att det är civilisationen som har förvandlat oss till dreglande bestar? I så fall är det samtidsmänniskans brutalitet som blottläggs i The Walking Dead. Jag tror att det ligger något i det. Och jag tror att det är ett skäl till varför serien är så fängslande och skrämmande.

Ur Sara Bergmark Elfgrens förord till denna åttonde samlings­volym med den hyllade serien The Walking Dead – förlagan till tv-succén med samma namn

 

De bästa svenska serierna görs av kvinnor och albumet Zelda samlar fem av dem och bjuder på smart och rolig samtidsskildring.

Zelda - Sex out westTrots att jag inte är så aktiv seriekonsument längre och mest tröskar igenom den långsamt insomnande WALKING DEAD-serien (idén om en serie utan slut verkar inte lika briljant längre) har jag ändå snappat upp att något verkar hända på den svenska seriescenen. Den verkar numera domineras av kvinnor. I min värld har det mest funnits serier gjorda av män för män. Det har varit allt från ARNE ANKA och UTI VÅR HAGE till ROCKY och BLUEBERRY. Jag kan inte ens komma på en serie ritad av en kvinna från min ungdom. Det har minst sagt varit ont om dem, så det är inte min avsmak för det sliskiga, fluffiga, flickiga my little pony-helvetet som hindrat mig. För om Liv Stömqvist slog upp portarna för mig så sparkar Lina Neidestam ned varenda mur, jämnar allt med marken med ett sataniskt hånskratt. Allt pekar på att de bästa svenska serierna numera görs av kvinnor.

Albumet ZELDA är så smart, träffsäkert och förbannat skojigt att jag läser med ett kroniskt grin  och flabbar rakt ut mer än en gång. Lina Neidestam plockar många poänger redan på första sidan och sätter fingret på imponerande många stereotyper när hon låter Zelda besöka Way out west. Jag roas av allt ifrån festivaldeltagare som inte gillar själva festivalen till retoriken hos hardcorefans. Dessutom är det vältecknat, riktigt ögongodis.

Den nya generationen serietecknare består alltså av kvinnor, nej vänta nu… Vad då ny generation? Är det inte en ny våg? Jag har faktiskt ingen aning, jag vet bara att många av dem bor i Malmö. Perspektivet i ZELDA känns avslappnat feministiskt eller snarare kvinnligt utan sentimentala prinsessekomplex eller militant SCUM-manifestviftande folk som vill drönarbomba Bingo Rimérs mansgrisflin tillbaka till den sten som den en gång kröp fram ifrån(det där lät inte alls så negativt som det var tänkt). Zelda själv är förresten inte alls avslappnad, hon är en ilsk, pilsk livsbejakande urkraft. I förordet benämner Lina Neidestam själv Zelda som en kvinnlig Pervo-Kris. Neidestam delar alltså min svårförklarade fascination av den pubertetsstinkande tidningen PYTON som bland andra haft Pervo-Kris på repertoaren.

Lilla Berlin - Föräldrar på FacebookFörutom Zelda finns en rad andra serier med i albumet, bland andra LILLA BERLIN (som går som daglig strippserie i METRO). LLLA BERLIN är så där delarvänligt smart och insiktsfull i sina samtidsbetraktelser. Nej, jag tar tillbaka delarvänligt, det är för milt uttryck: viralt ska det vara. Kolla bara på strippen här intill från albumet, där paret står vid lösviktsgodiset och gnäller över föräldrarna på Facebook. Det är igenkänningshumor som gränsar till känslan att känna sig övervakad. Därtill gillar jag de vardagsfula figurernas stiliserade utseende och deras strävan att sticka ut men istället bli tydligt likriktade. Det är sval cynism med glimten i ögat när den är som bäst, lite som Berglin. Det är Ellen Ekman som ritar, ännu en kvinna alltså, faktum är att hela tidningen endast samlar kvinnliga serietecknare. Ja, det är anmärkningsvärt att det fortfarande är anmärkningsvärt.

Albumet ZELDA – SEX OUT WEST är allt annat än flickigt och fluffigt. Det är smart, aktuellt, insiktsfullt, träffsäkert och sjukt roligt! Läs och skratta dig harmynt!

Lilla Berlin på Facebook

Läs recensionen av Prins Charles känsla – Liv Strömquist

Fakta
Språk: svenska
50 sidor, häftad
Pris: 48 SEK (Bokus), 48 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Lina Neidestams Zelda är en ung självupptagen vardags-antihjältinna
som pendlar mellan hybris och mental kollaps.
I den exklusiva serienovellen Sex out West åker Zelda på
festivalen Way out West i Göteborg för att leva det vilda
festivallivet med ansvarslöst sex, ölhattar och rock n roll,
men det går inte riktigt som hon hade tänkt sig… 
Det och mycket mer av några av Sveriges roligaste serieskapare bjuds det på i albumet!

 

Dra in riktigt mycket luft och håll andan. Ja, håll andan nu. Inte släppa ut. Nu håller du andan och fortsätter göra så medan du läser de första sex albumen av The Walking Dead. Du kan bli lite yr, ändra ansiktsfärg och kanske till och med känna av en viss ansträngdhet men ignorera det och bläddra på… album ett, album två… ja håll igen… album tre och fyra… goda råd är dyra och fuskar du nu så… album fem, men oj vad du är nära slutet… i dubbel bemärkelse… album sex… andas ut, låt luften komma in, låt nerverna slappna av och försök få rätt ansiktsfärg igen. Allt ok?

Bra! Välkommen till den stora utandningen efter en tids andnöd. Vi har kommit till stormens öga. Andas ut, andas in och reflektera över allt det som hänt, som ligger där och maler, obearbetat. Dags att ta itu med skamkänslor, ångest och lite hederlig Post Traumatic Stress Disorder. Dags att bekänna gamla som nya synder. Dags att bli människa. Dags att älska och förlåta. Dags att förlora vänner i det förrädiska lugnet. Dags att skörda grönsakerna som nu står gröna innanför fängelsets murar. Välkommen till volym sju av The Walking Dead, Lugnet före…  

För oavsett vad som händer framöver så skulle albumet lika väl kunnat heta Lugnet efter… för efter de senaste episoderna av actionbetonat ultravåld och vidrig tortyr så stannar nu allt upp. Andas in, andas ut. Gruppen hinner leva, hinna känna efter… på gott och ont. Och man skulle kanske kunna tycka att detta är tråkigt. Att avsaknaden av tempo och krutrök skulle vara ett problem men icke sa nicke, jag tycker precis tvärtom. Dags för människorna att hinna vara människor och inte bara jagade djur.

Jag anser att Walking Deads stora behållning är seriens fingertoppskänsla för känslor och mänskliga nyanser. Att oavsett blodmängd och zombiestatistik så är det gruppen och dess beståndsdelar det som är mest intressant och det som lyfter serien till nivåer över det traditionella blodbadet. Den klassiska zombiehistorien brukar tillskrivas saker som samhällskritik om konsumtionsmönster och upplopp eller vår rädsla för pandemi och annat otyg. Men jag hittar ingen inbyggd kritik mot samhället, ingen politisk agenda och ingen onyanserad blodtörst i Robert Kirkmans författarskap. Istället är det känslor och nerver som driver handlingen framåt. Gruppens överlevnad och därigenom individens dito är det som ligger i fokus. En dålig kärlekshistoria, ett barn som snart skall födas och en kvinnas kamp mot sina inre demoner är fundamentet i volym sju och detta paras med det dagliga livet och förberedelserna för framtida problem. Så skräcken tonas ner och ligger och bubblar istället för att stänka ut över väggarna och känslorna ges utrymme istället för att drunkna i en balja blod.

Nej, om någon nu tror att jag gått vilse i en sunkig roman av Paulo Coelho så ber jag om ursäkt och dementerar detta å det grövsta. För volym sju är sannerligen inget långt terapisamtal utan samma gamla kvalitativa The Walking Dead men lite från en annan vinkel, med en lätt skiftning i sitt fundament. Lika bra som innan och ännu ett spännade och intressant album i väntan på den storm som antagligen kommer i volym åtta. Andas in… och håll ut!

För övrigt har Herman Geijer skrivit ett alldeles utmärkt förord där han belyser hur mycket gruppen betyder för våran överlevnad om en zombiekatastrof en dag inträffar. Och han borde veta då han är ledare för ABF:s kurs ”Att överleva zombiekatastrofen”. Han driver även bloggen ”Nej tack zombies” och podcasten ”Swedish Zomcast”.

The Walking Dead - Lugnet före...Fakta
Språk: Svenska
144 sidor
Pris: 147 SEK (Bokus), 150 SEK (Adlibris), 141 SEK (CDON)
Beskrivning/synopsis:Det går inte att föreställa sig fasan i att vara den enda överlevande i en död värld. Men jag tänker ändå att utöver de rent kroppsliga behoven ? mat, värme, vätska och sömn ? är trygghet det största problemet. Att tillgodose de fysiska behoven är förstås livsavgörande men det som överlevnaden verkligen hänger på är hur stora mentala påfrestningar du klarar. För om inte psyket fungerar kommer du ha svårt att fatta de riktiga besluten och få det du behöver. Att kunna hantera sociala situationer på ett bra sätt och lösa konflikter är det som gjort att människan befinner sig överst i näringskedjan, något som tydligt framgår när man läser The Walking Dead. Men The Walking Dead visar också vilka de ödesdigra konsekvenserna blir när en grupp inte fungerar – och vad som kan hända när någon inte känner sig delaktig i den.

 

”…jag kom hit för att få se några brutna ben, några utslagna tänder och kanske lite blod – inte det där! Det där var bara för mycket!”

Orden är en mammas som värnar om sina barns mentala hälsa när de som käck familjeutflykt går på gladiatorspel med, och mellan, döda och odöda. Meningen symboliserar på något sätt hela The Walking Dead-serien. För om jag från början trodde att jag skulle få en klassik rysare serverad, med allt vad det innebär av tillbehör, så har serien redan från början varit något helt annat. Monstren är snarare statister och kulisser än seriens kärna och huvudattraktion. Istället fokuseras det på överlevarna, de friska, och deras högst mänskliga mörker, desperation och livsvilja. Istället för lite mysigt rysarvåld så är det våldtäkter, tortyr och ett allmänt helvete. The Walking Dead är ingen rysare i vanlig mening, den är så mycket mer än så. Det finns inga hjältar, inga genuint goda, inget svart eller vitt och utan istället har Kirkman lyckats bygga upp en väldigt mänsklig skara överlevare som alla har bra och dåliga sidor, som alla kämpar, och där alla befinner sig i en moralisk gråzon. Vilket är seriens stora styrka och anledningen till varför jag gillar den och antagligen även orsaken till att den hittat ut till TV-serier, T-shirts och världsherravälde. För trots zombies och ultravåld så är det ingen rysare. Det är ett spännande apokalyptiskt drama olikt allt annat.

Därför blir jag lite förvånad när del sex plötsligt gör en rejäl U-sväng och kör rakt in på klassisk rysarmark. Det klyvs skallar i en rasande fart, blodet stänker, zombies från alla håll och spring, spring! Blod, splatter och ögonglober. Herregud och Yippie-Kai-Yay, Motherfucker! Serien tar nästan steget in i actionfilmens speedade värld med hetsiga scener och adrenalinstinna jakter. Och det håller nästan på att gå överstyr när hunken Martinez med överlägsen min säger till tjejerna:

”Namnet är Martinez. Hoppas du är bra med  geväret – ni har en jävla röra här nere.”

För där kommer macho- schwarzenegger fram och serien gör en snäv gir i Hollywoodland. Som tur är är det kortvarigt och en gång är ingen gång. För även om serien den här gången ökar tempot och flörtar med fel saker så finns den ”riktiga” människan kvar i handlingen. Som motvikt mot Martinez schwarzenegger så frodas här kärleken till familjen, till en annan människa och mot gruppen. Den där gruppen som de så väl behöver för att överleva på alla sätt. Och när en tortyrscen tecknas upp över ett antal sidor, som för övrigt skulle gjort Lisbeth Salander grön av avund, så är historien plötsligt ljusår från eggande underhållningsvåld och oneliners. Och jag kan lova att just de nio sidorna aldrig kommer dyka upp i TV-serien. Vidrigt är bara förnamnet. Eller rättare sagt:

”…jag kom hit för att få se några brutna ben, några utslagna tänder och kanske lite blod – inte det där! Det där var bara för mycket!”

Det finns fler scener här som lämnar avtryck och som jag gärna hade tagit upp men… det går inte utan att bli årets spoiler. Men albumen och TV-serien glider längre och längre från varandra och händelser som sker i det ena mediet går åt ett helt annat håll i det andra och vice versa. Så pass att det nu nästan är två olika historier. Så därför är TV-skärmen ingen ursäkt att inte läsa albumen. Det är en helt annan sak.

Så sammanfattningsvis ett bra album, dock inte det starkaste i serien, men starkt nog för att få mig att tugga fradga efter del sju. För den här historien har satt sina ruttna klor in i benmärgen på mig. Jag måste få veta hur det går… NU!

Apart har återigen fått ett starkt förord i och med Ann Heberlein´s text om sex, kvinnor och hämnd. Ett förord som inte kunde vara mer passande än för just den här delen av The Walking Dead.

PS: Som den uppmärksamme kanske redan noterat så är ”Totalt jävla mörker” prytt med ett citat från min recension av det förra albumet, Anfall är bästa försvar. My 15 minutes of fame i zombieland.  Läs den recensionen här.

 

Fakta
Språk: Svenska
144 sidor
Pris: 143 SEK (Bokus), 144 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis:
”I en värld befolkad av döda, tvingas vi att till slut börja leva.”
Robert Kirkmans zombie-epos, tecknad av Charlie Adlard, når nya nivåer i denna sjätte volym. Den som bara sett tv-serien kommer bli överraskad. I den teckande förlagan skiljer sig händelserna, personerna och dödsfallen sig något från tv-versionen. Men framförallt så låter sig Kirkman inte censureras i sin serietidning…

Ingen blir väl förvånad över upplysningen att de flesta dagdrömmar handlar om sex – det är där våra tankar och fantasier oftast hamnar när vi låter dem skena iväg. Nästan lika ofta fantiseras det om hämnd: 80?% av alla kvinnor och 90?% av alla män fantiserar om att döda någon de inte gillar, i synnerhet kärleksrivaler, styvföräldrar och föredettor av olika slag. Vi fantiserar om att ge igen, slå tillbaka, ta revansch, göra udda jämnt. Moderna sägner om hämnd tillfredsställer ett behov hos människor. Sägnerna ger oss möjlighet att ge utlopp för förbjudna känslor av hämnd utan att behäftas med skuldkänslor. Hämndgirigheten kan fungera som försvar mot känslor av skam, skuld, förlust och sorg genom att vreden riktas utåt istället för inåt. Den svaga blir stark och den onde får vad han förtjänar. I alla fall i fiktionens underbara värld: så sätt dig nu bekvämt tillrätta och njut av en stunds frossande i blodig moral. Se det som terapi!

Ur Ann Heberleins förord till denna sjätte samlings-volym med den hyllade serien The Walking Dead – förlagan till tv-succén med samma namn.

 

I år har Bokfetischistredaktionen ovanligt många titlar vi vill höja en aning över de andra. Mycket bra har givits ut 2012 men en stjärna lyser lite klarare än de andra.

Lyra Ekström Lindbäck - Foto: Leo Nordwall

Utan (nästan) inbördes ordning listar vi nedan årets bästa böcker. Längst ned finner du en länk till förra årets (2011) bästa böcker, dom håller måttet fortfarande även om de inte syns lika mycket längre.

Tillhör Lyra Ekström Lindbäck - Lyra Ekström LindbäckTillhör Lyra Ekström Lindbäck - Lyra Ekström Lindbäck

Årets bästa bok alla kategorier är utan tvekan TILLHÖR LYRA EKSTRÖM LINDBÄCK. En mycket ovanlig upplevelse väntar den som vågar ge sig hän med ett öppet sinne.
Läs recensionen

Båten- Nam Le

Nam Le blir med Båten novellernas okrönte kung. Noveller som i substans är lika med feta romaner. Känslor som exploderar och förflyttar kontinenter. Läs den även om den inte kom i år. Ibland är ett annat år bättre än det senaste.
Läs recensionen

Mörka platser - Gillian FlynnMörka platser – Gillian Flynn

Höstens bästa thriller är karg, skitig och mörk. En perfekt klapp att lägga under granen till alla som gillar deckare och thrillers.
Läs recensionen

 

Andra Världskriget  – Antony Beevor
Det fundamentala verket om en av mänsklighetens största katastrofer där författaren lyckas berätta både övergripande och mänskligt detaljerat. Tror du att du läst och kan allt om andra världskriget? Tror du att kriget började 1939? Du har fel.

 

Getingfabriken – Ian Banks

En totalt vriden, äcklig och brutal liten historia som samtidigt är fullständigt fascinerande. Årets rysare som inte är en rysare som egentligen kom ut 1984 … första gången.
Läs recensionen

The Walking Dead
Säsong tre går visserligen på TV men den största behållningen är fortfarande albumen. Zombieskräck där monstren är en parantes och ramen för ett brutalt djuplodande i det mänskliga medvetandet och vårt behov av civilisation.
Recension av del 4, Köttets lustar
Recension av del 5, Anfall är bästa försvar

Stallo - Stefan SpjutStallo – Stefan Spjut

Svensk thriller med troll som utspelar sig i Norrland och den är mycket bättre än den verkar.
Läs recensionen

 

Äldreomsorgen/Förensligandet - Nikanor TeratologenÄldreomsorgen i Övre Kågedalen – Nikanor Teratologen
En mustig nyutgåva med illustrationer och efterskrifter av bland andra Stig Sæterbakken. Denna svenska klassiker  med 20 år på nacken får samsas med FÖRENSLIGANDET… mellan pärmarna.
Läs recension av pocketupplagan

Bästa böckerna 2011

 

I väntan på säsong två av tvserien The Walking Dead som kommer i höst kan man gotta sig åt den tecknade förlagan som nu finns på svenska i ypperlig översättning.

The Walking Dead - Volym 1 — Tills döden skiljer oss åtJag har länge varit ett stort fan av den tecknade serien och på senare tid även tvserien som bygger på den. Därför blev jag extra glad när jag fick THE WALKING DEAD – VOLYM 1 – TILLS DÖDEN SKILJER OSS ÅT i min hand. Det är alltså seriens första del översatt till svenska.

Sara Årestedts översättning är realistisk och känns geniun, precis som den amerikanska förlagan. Till en början hakade jag upp mig på att det var många va fan och fy fan men å andra sidan är man kanske inte så varierad i sina utrop när man, som huvudpersonen Rick Grimes vaknar ur en koma till en zombieapokalyps. I översättningar talar man ofta om att känslan går förlorad i översättningen, så inte här. Årestedt har en utomordentlig känsla för det talade språket och det är en fröjd att läsa även den svenska versionen.

Det, för genren ovanliga, grepp som upphovsmannen Robert Kirkman tagit är att THE WALKING DEAD är en fortgående berättelse, utan planerat slut. I förordet skriver Kirkman att han alltid blev besviken när zombiefilmer bara skildrade utbrottet av pandemin och slutade när det intressanta började, nämligen hur man överlever i en värld full av odöda. Hur förändras man som människa i en värld full av kaos och hot? Svaren på de frågorna söker Kirkman i THE WALKING DEAD.

The Walking Dead - Vol2 - Hershel (Bild: Apart förlag)

(Bild: Apart förlag)

THE WALKING DEAD är karaktärsdriven, med det menar jag att det i första hand inte är frågan om någon gorefest. Handlingen och karaktärerna är det centrala, det som är motorn i berättelsen. Naturligtvis förekommer en del blod och splatter, det får man på köpet, men det är inte med billiga effekter Kirkman bygger historien. Historien är så spännande att man inte kan sluta läsa, varje gång jag läser en ny episod av THE WALKING DEAD finns det knappt tid att andas.

Norman Reedus som Daryl Dixon i tvserien The walking dead

Norman Reedus som Daryl Dixon i tvserien The walking dead

Det är en del som skiljer serien från tvdramatiseringen. Bland annat finns inte Norman Reedus ultrasköna redneckkaraktär Daryl Dixon med i den tecknade serien. Man har tagit det underbara stoff som den tecknade serien innehåller och skapat något fantastiskt. Tvserien är så pass lik serien att man som läsare känner igen sig, men samtidigt så omarbetad att du ständigt blir överraskad. Första säsongen omfattar ungefär THE WALKING DEAD VOLYM 1. Har du sett första säsongen och gillade den tycker jag verkligen att du ska ta dig an THE WALKING DEAD, det är en upplevelse jag rekommenderar alla som kan öppna sitt sinne för de odöda. Den upplevelsen börjar med THE WALKING DEAD – VOLYM 1 – TILLS DÖDEN SKILJER OSS ÅT och förhoppningsvis varar den i många år framöver.

Andra säsongen av tvserien har svensk premiär söndagen den 6:e november kl 22:00 i TV11 meddelar TV4-gruppen. Se teasern för tvseriens andra säsong:

Det är förlaget Apart som ger ut THE WALKING DEAD-serien. Apart är ett litet nystartat förlag som rockade röven av bokmässan med zombier som delade ut broschyrer, zombieporträttmålning och annat lajbans, kolla in filmen nedan:

Den 14:e Oktober 2011 släpptes THE WALKING DEAD – VOLYM 2 – PÅ DRIFT på svenska, med ett omtalat förord av Fredrik Strage, som även den kommer att recenseras här på Bokfetischist inom kort. För dig som redan köpt in dig på de engelska hårdpärmarna (en årgång TWD samlas i böckerna Book one, o s v) finns redan nu Book 7 att beställa utsocknes, bl a från Amazon UK.

Läs recensionen av The walking dead – Book 6

Läs de först 10 sidorna i Volym 1 på svenska

Fakta
Språk: Svenska
144 sidor, mjukband
Pris: 99 SEK (Apart förlag)
Beskrivning/synopsis: Landsortspolisen Rick vaknar upp efter en tid i koma och finner sig plötsligt vara en av få överlevande i ett samhälle som infekterats av en oförklarlig zombiesmitta. I denna nya värld ger sig Rick ut på en desperat jakt för att hitta sin familj. Kommer han att hitta dem i tid eller har de redan gått ett hemskt öde till mötes? Och vilka är egentligen farligast? De döda eller de levande? 

 

I torsdags var vi återigen på Bokmässan i Göteborg. Denna heliga Graal för det skrivna ordet. Och det var precis som förra året djävulskt trångt, dyrt fika och, allt för ofta, väldigt dyra böcker… men samtidigt… alldeles, alldeles underbart. För vad är väl en bal på slottet jämfört med bokmässan. För om du är en bokälskande människa som inte lider av klaustrofobi eller har en helt tom plånbok så är detta himmelriket och en upplevelse väl värd besväret. Att gå och bläddra i alla dessa underbara böcker, känna lukten av trycksvärta och känna hysterin byggas upp av bokprånglare, författare, obskyra förlag, mediajättar, åsiktsmaskiner och alla sorters kategorier av läsare är helt enkelt underbart. Och det blir stor komik när klockan slår halv sex och de utmattade besökarna, med sina sista krafter, bökar sig fram till förlagens montrar för lite vin och en bit vitt bröd. Nästa år ska jag bli en del av vinflocken och inte vara den som kör hem.

Fredrik och jag traskade runt i lugn takt och då vi bara var där en enda dag så hann vi inte med allt. Sorgligt men sant. Men hellre göra halva hallen noggrant än löpa gatlopp längs med raderna. Det jag tycker är roligast med mässan är chansen att bläddra i och förkovra sig med böckerna som aldrig letar sig ner till Blekinge, vilket ofta är serier och de mer ovanliga publikationerna. Jag menar, varför ska jag kolla upp Ulf Lundells nya roman när jag vet att den kommer ligga på Maxi veckan efter. Så jag spenderade mycket tid hos Science-Fiction bokhandeln, Galago, Vertigo, Manifesto och så vidare, där man kunde hitta sakerna som aldrig, och jag menar aldrig, skulle gå att få tag på nere i Sveriges syd-östra hörn. Och det är orsaken till min extas över bokmässan. För det ger oss lantisar chansen att klämma och känna, som små barn på julafton, på publikationerna som annars bara skulle vara en liten ogripbar thumbnail-bild med tillhörande text på en hemsida, vilket ungefär är lika kul som maginfluensa på julafton.

Vill slå ett extra slag för Apart förlag och deras översatta utgivning av ”The Walking Dead” albumen, vilket är ett hedervärt slag för finkulturen. Man har hittills kommit till album nr två, så köp och se till att de resterande kommer ut. Även ”Blod, Eld, Död”, av Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg, om Death-och Blackmetalscenen i Sverige ska bli intressant att läsa, även om jag personligen aldrig fattat varför vuxna män ska ha spikar på armarna och spetsa kråkor på scen. Fick även med mig Gaza av Joe Sacco. En journalist som istället för att skriva traditionella reportage tecknar dem som seriealbum. Recensioner kommer under hösten.

Och nästa år, i september, så syns vi kanske på bokmässan. Och då får min stora idol Jan Lööf vara där den dagen jag är där och inte ränna runt de övriga dagarna. Detta är ett krav Jan, hör du det!

 
 
 
 
 
 

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha