En surrealistisk novellsamling med elegant galenskap i lättsam ton från en röst som tystnat.

Den ovala damen - Leonora CarringtonFör många var Leonora Carrington främst känd som surrealistisk konstnär, men förutom att jobba med scenografi har hon även skrivit pjäser och romaner. Novellsamlingen DEN OVALA DAMEN skrev hon redan som tjugoåring. Novellerna är surrealistiska, till och med Max Ernsts förord och illustrationer är surrealistiska. Det var Ernst som hon levde med när DEN OVALA DAMEN gavs ut för snart 80 år sedan.

Det är svårt att sätta fingret på min fascination av det absurda, det surrealistiska, som jag omedvetet tycks söka upp. Jag tror att jag la grunden till den när jag som alldeles för ung läste den lätt perverterade och gubbsjuka nonsensserien ÉDIKA. Jag gillar de absurda dragen i beatrörelsen som William Burroughs NAKED LUNCH och TWIN PEAKS rörde också vid något inom mig liksom härlige Sture Dahlström. Dahlströms absurditeter är roligare och bättre även om Carrington är mer elegant, galenskapen får här en nästan adlig inramning. Det är också ur den miljön hon är sprungen och revolterar emot.

DEN OVALA DAMEN ingår i Ellerströms serie SALT FÖR VINDARNA. Inriktningen för serien är texter ägnade det imaginära, det oberäkneliga och det halvt undansmugglade. Jag gillar  förlaget Ellerströms ofta små tunna publikationer, de är som små karameller, även om de ofta tål att sugas på ett tag innan man tillgodogjort sig dem.

Bäst av de korta kärnfulla novellerna är utan tvekan DEBUTANTEN där en ung dam vill undslippa socitetslivet genom att skicka en hyena till balen i sitt ställe. Även om stämningen i novellerna kan vara mörk så är tonen lättsam. Men är DEN OVALA DAMEN så bra då? Låt mig säga så här: Framtiden får utvisa hur ofta jag återvänder till sceniarierna i mina tankar, vilket är mitt mått på hur givande läsningen och tankearbetet kring det varit. Böcker som jag knappt minns att jag har läst värderar jag lågt. Jag vill ha en spark i magen, jag vill tvingas att tänka i nya banor, helst ska jag streta emot med allt jag har men ändå inte kunna värja mig i slutändan. Riktigt så omtumlande upplevde jag inte DEN OVALA DAMEN.

Sedan samlingen gavs ut har Leonora Carrington hunnit gå ur tiden. Hon dog 2011, 94 år gammal i New Mexico.

Leonora Carrington och Max Ernst (1937)Fakta
Språk: Svenska
64 sidor, häftad
Pris: 82 SEK (Bokus), 102 SEK (Adlibris), 117 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Leonora Carrington föddes 1917 i nordvästra England. Hon kom 1936 till London för att studera vid Amedée Ozenfants målarskola, fortsatte till Paris och blev verksam inom surrealismen. Hon debuterade som författare på franska 1938 med novellsamlingen La Dame Ovale, illustrerad av Max Ernst, som hon vid den tiden levde tillsammans med. I början av and­ra världskriget flydde Leonora Carrington över ­Atlanten och har sedan dess varit bosatt i Mexiko och New York. Utöver sin bildkonst har hon skrivit flera skönlitterära böcker. Den ovala damen inkluderar i sin svenska utgåva ytterligare två noveller och en ­introduktion av Max Ernst. Boken har översatts och försetts med efterskrift av Lasse Söderberg.
Boken är nummer 11 i ellerströms förlags serie Salt för vindarna.

 

En liten guldklimp till novellsamling från tidigt 1900-tal som överraskar både i skönhet och brutalitet.

Tjuven: en novellbok - Georg HeymIbland hittar man små litterära skatter där man minst anar det. Hade inga förväntningar på den till synes oansenliga samlingen noveller av Georg Heym. Jag kände inte till författaren sedan tidigare och omslaget kändes så där högtravande tillgjort som brukar få mig avigt inställd från ruta ett. Det visar sig att Heyms ton är precis i min smak, hans prosa och det mörka innehållet passar mig som handsken. Dessutom dräller verket av populärkulturella referenser och kopplingar.

Det utmärkta förordet låter oss ana hur Heyms korta liv innehöll stoff och inspiration till novellerna i TJUVEN – EN NOVELLBOK. Här räknar även översättaren Arthur Isfelt honom till en av de stora tyska expressionisterna under tidigt 1900-tal och återger hur Heym inspirerades av Rimbaud och Baudelaire.

Georg Heym

Georg Heym

TJUVEN – EN NOVELLBOK  är späckad med trevligheter. Som novellen TJUVEN med en showdown mellan tavlan Mona Lisa och en förvirrad man. Någon har liknat ONCE UPON A TIME IN THE WEST med Charles Bronson vid en aria, men istället för att sjunga så stirrar man hårt och länge på varandra. De stirrande duellerna i TJUVEN påminner om den, där inget sägs men så mycket utbyts. I samma novell kallar han kvinnan det ondas rot och mina tankar binds till Lars von Tiers obehagliga ANTICHRIST. Det är häftigt att läsa noveller som TJUVEN när man efter inledningen står inför ett oändligt antal vägar som historien kan ta. Det är bara att kapitulera och följa med. När jag läst den till slut och får läsa om stycken för att vidden av händelserna ska kunna tas in är det som ytterligare en kick, ytterligare en uppenbarelse. Det är först då som jag ser vad omslaget verkligen föreställer och jag tvingas revidera mitt första intryck.

Här är åtta minuter talande tystnad från ONCE UPON A TIME IN THE WEST:

Även om TJUVEN utklassar de övriga så finns här en massa godsaker och stiliga grepp som mjukar ett gammalt gorehoundhjärta. Ett färgsprakande liks drömmar medan obducenterna sliter hans kött, ben och inälvor sönder och samman med äcklig iver. I FEMTE NOVEMBER ansätter Heym religion och prästskapet  i ett svältdrabbat Paris och sen låter han folket marschera mot Versaille för att sedan bli Prometheus, guden som ger upphov till konst och vetenskap. Både GoetheMann och Scott har ju petat i den populära Prometheusmyten från det antika Grekland, men Heym nämner det bara i föregående, som en parentes. Novellen DEN VANSINNIGE påminner om filmen FALLING DOWN med Michael Douglas, men är grymmare och mycket mer brutal som när den vansinnige likt en cymbalspelare slår ihop två barnahuvuden tills döden tar dem. När håret blir vitt över natten hos en mörkhårig sjöman i SKEPPET tänker jag på Leland Palmer i TWIN PEAKS. Det är mörkt och ödesmättat rakt igenom och även om jag använt uttrycket innan känns det för första gången som en helt rättvis beskrivning.

TJUVEN – EN NOVELLBOK är en liten guldklimp och jag vill inte fara med osanning och påstå att den inte har passager som var svårforcerade, men min tanke vänder ofta tillbaka till flera av novellerna och jag tvingas vända och vrida på Heyms ord, precis som jag gillar att göra. Rimbaud och Baudelaire tog dessutom ett rejält kliv fram i att läsa-kön.

Läs Tjuven/Der Dieb på originalspråket tyska

Fakta
Språk: Svenska
106 sidor, häftad
Pris: 132 SEK (Adlibris), 143 SEK (Bokia), 145 SEK (Bokus)
Beskriving/synopsis: Under sitt korta liv hann Georg Heym (1887-1912) bara ge ut en enda diktsamling, Der Ewige Tag (1911). Blott tjugofyra år gammal drunknade han under en skridskofärd på floden Havel. Men han hade lämnat efter sig en mängd opublicerat material: dikter, dagboksanteckningar, dramer och noveller. Och nu, nästan hundra år efter sin död, framstår han tillsammans med Georg Trakl och Gottfried Benn som en av pionjärerna för den tyska expressionismen. Han var djupt influerad av Rimbaud och Baudelaire, och en förnyare av såväl den tyska lyriken som prosan. De sju noveller som presenteras här ? våldsamma och mörka berättelser om sinnessjukdom, religiös fanatism, brott, social revolt, död och förtvivlan ? utgör samtliga noveller som Heym färdigställde under sin livstid.

 

En härlig klassiker från nobelpristagaren Hermann Hesse att avnjutas, som ett utsökt vin, i din ungdom.

Stäppvargen - Hermann Hesse

Vilken underbar bok, det är stor skada att jag inte läste denna som tonåring när världen svallade och mitt förakt för det borgerliga brann hett. Att läsa den nu, som fullblown-borgare med degigt soffliggarkött är inte det samma. Även om jag förstår och kan leva mig in i handling och karaktärer, så känner jag det inte.

På bokens baksida står att läsa ”STÄPPVARGEN vore otänkbar utan Freud” och nog är det så alltid. Stäppvargen eller Harry Haller som han heter, får gå i en slags terapi för att möta sina rädslor/fasor, sen är det inte säkert att terapin är så konstruktiv alla gånger.

Hesses starka hållning mot första världskriget och hetsen mot andra världskriget är både insiktsfull och beundransvärd för att komma 1927, han hade ju inte efterklokhetens övertag. Men på den negativa sidan måste nämnas är det öppna föraktet mot svarta (”den primitiva negern”). Det är nästan så jag hoppas på en förskönande omskrivning till nästa utgåva, men bara nästan. Jag vill inte tänka på hur det skulle se ut om alla klassiker skulle nutidsanpassas. Å andra sidan blir det konstigt när ordet neger ska kulturarvsklassas i TURE SVENTON I PARIS.

STÄPPVARGEN är till min stora glädje full av blytung namedropping: Nietzsche, Freud, Dostojevskij, Goethe, Baudelaire, Novalis, Dante och Hamsun.

STÄPPVARGEN filmatiserades 1974 med (vem annars?) Max von Sydow som Harry Haller, jag har inte sett filmen men trailern verkar lovande i bästa B-filmstil:

Slutet i boken för tankarna till slutet i tvserien TWIN PEAKS men för all del även till filmen INCEPTION. Men bilden av en korridor bortom tid och rum, med dörrar med olika alternativ där fasor och njutningar döljer sig bakom, har använts oändligt många gånger. Det är fantastiskt att Hermann Hesse kunde skriva så mörkt och svart med så vackra och eleganta ord. Jag är förförd av djupet, STÄPPVARGEN är så direkt, så genomtänkt. Jag placerar den högt däruppe bland de största.

Läs recensionen av Hermann Hesses Knulp

Ture Sventon stoppad (DN)

Steppenwolf – Born to be wild (Namnet på gruppen är hämtat från romanen)

Fakta
Språk: Svenska
195 sidor, inbunden
Pris: Från 40 SEK (Bokbörsen)
Beskrivning/synopsis: Harry Haller är en lärd enstöring, en melankoliker utanför mänsklig gemenskap. Han grubblar fåfängt över sin situation tills han får tag i »Traktat om Stäppvargen« och där finner nyckeln till sin personlighet. Han är en kluven varelse, halvt människa, halvt varg med en ursprunglig vilddjursnatur som stängts inne och förträngts av rådande moral och konventioner. Stäppvargen är en roman som vore otänkbar utan Freud. Hermann Hesse skildrar här den moderna människans tragiska dualism, hennes slitningar mellan ande och driftliv mer påträngande och intensivt än i något av sina andra verk. Nobelpristagaren Hermann Hesse (1877–1962) är en av den moderna världens mest betydande författare. Stäppvargen kom ut första gången 1927.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha