Karl Ove Knausgård utreder svenskheten, kärnfamiljen men framför allt kärleken och detta till litterära referenser och diskussioner. Andra delen i romansviten är mer utlämnande och fängslande än den första.

Knausgård, K - Min kamp 2 - 13032955

I denna andra del av Karl Ove Knausgårds sex band tunga romansvit kastas vi handlöst in i småbarnsförälderns vardag. Jag känner igen mig i mycket, men jag ler inte igenkännande då det handlar om tankar och känslor man vill begrava. Jag älskar till exempel Knausgårds fingertoppskänsla när han lyckas fånga den manliga egoismen och fåfängan som kan blomma upp mitt i barnkalasens motsvarighet till Ragnarök.

Jag kommer Knausgård ännu närmare i denna delroman, hans tankar som på ytan verkar fientliga och fjärran blir när man ser närmare alldagliga och igenkänningsbara. Han lyfter alltså fram mina tankar, de man lär sig tänka bort och inte kännas vid, genom att gå först och vara brutalt ärlig.

Han går rätt hårt åt svenskarna och deras uniformitet och ovilja att sticka ut eller var politiskt okorrekt. Det ligger något befriande i hans rakhet och uppriktighet och det är där hans storhet ligger, inte i att han fläker ut sina vänner och bekanta. Han säger vad han tycker om vänner och författarkollegor och visst är det autofiktion, men det känns så genuint att man ibland vill titta genom fingrarna när man läser. MIN KAMP 2 är alltså rätt igenom osvensk.

Karl Ove Knausgård - Foto: Heidi Taksdal Skjeseth

Foto: Heidi Taksdal Skjeseth

Han beskriver sitt lite tråkiga föräldraliv och plockar sedan itu det samtidigt som han vandrar bakåt i tiden, skalar bort lager i livet tills han hittar kärnan i sitt förhållande till Linda. Ett stormigt allt-eller-inget-förhållande värdig en stor roman. Jojoåkandet mellan rasande förälskelse och vilda gräl och uppbrott får mig att tänka på den underbara kärlekshistorien i ASK THE DUST av John Fante. Allt insvept i sköna litterära grubblerier och svåra, snudd på utestängande betraktelser. Jag går helt upp i boken. Det är som att passera en olycksplats, man vill inte titta men måste.

Som så många andra bra romaner är det mycket namedropping, en del nämns i förbifarten andra får flera sidor som Dostojevskij. Här nämns även: Hölderlin, Heidegger, Rilke, Tom Waits norrmännen Thure Erik Lund och Stig Saeterbakken och i min bokhylla lockar numera den olästa Carl-Henning Wijkmarks DRESSINEN.

MIN KAMP 1 handlar om döden och MIN KAMP 2 om kärleken och ingen av dem sätter det vackra och fina i främsta rummet. Den andra romanen är tätare, än mer utlämnande och mer fängslande än den första. Trots djupet har den en lätthet och i mina händer blir den en bladvändare.

Min kamp 1 – Recension

Stig Saeterbakken

Fakta
Språk: Svenska
597 sidor, inbunden
Pris: 99 SEK (Excess på Bokus), 99 SEK (Excess på Adlibris)
Synopsis/beskrivning: Andra delen av Karl Ove Knausgårds mäktiga autofiktiva roman Min kamp är en studie i extremrealism genom blottläggandet av vardagligheter, av utanförskap och av självförödmjukelsens yttersta fascination. Fadersporträttet i första delen är här utbytt mot ett kompromisslöst sökande efter kärlek och vänskap. I centrum står också det egna författarskapet och konsekvenserna av att lämna Norge för en svensk anonymitet. Hela tiden finns där den öppna blicken på den egna kärnfamiljen och faderskapet, men också på det nya hemlandet Sveriges nästintill skrattretande konformitet och konflikträdsla. Familjen och författandet ställs på så sätt mot varandra i ett försök att nå förlösning och att sträcka sig utanför sina egna begränsningar. Karl Ove Knausgård skriver en prosa som är häpnadsväckande exakt samtidigt som den hela tiden låter karaktärerna vara berättelsens medelpunkt. Trots att Min kamp aldrig låtsas vara något annat än roman finns där hela tiden en kuslig känsla av att den handlar om riktiga människor – vilket i sin tur skapat en våldsam debatt om självbiografisk prosa både i Norge och i Sverige. Oavsett vilket kan vi vara säkra på att Min kamp i framtiden kommer att stå som ett ledande exempel på nordisk romankonst i början av 2000-talet.

 

En välskriven undergångsroman av nobelpristagaren José Saramago som dog 2010. Där blindheten sprids som en epidemi och visar på vår ömkliga bräcklighet och egoism. Det är spänning och skräck på en nivå som är lika sällsynt som fasansfullt bra.

Blindheten - José SaramagoBLINDHETEN börjar vid ett rödljus där en man, väntande på grönt, utan förvarning blir blind. Han ser bara vitt ljus och gråter som ett barn. Snart sprider sig blindheten likt en epidemi till resten av befolkningen. Den enda som ser är hustrun till en ögonläkare. Tom Waits hävdar i låten SINGAPORE från albumet RAIN DOGS: ”In the land of the blind the one eyed man is king”. José Saramago håller inte med det ringaste. Läkarhustrun är en marionett, en tjänare inför de blindas behov av hjälp och ledning. Dessutom bär hon själv de skräckinjagande bilder som de blinda bara anar: ”Ni vet inte, ni kan inte veta vad det är att ha ögon i en värld av blinda, jag är ingen drottning, nej, jag är helt enkelt den som föddes till att se fasorna, ni känner dem och jag ser dem…”

För att hindra smittan från att spridas sätts de blinda i tvångskarantän i ett övergivet mentalsjukhus. Innanför sjukhusets väggar skapar de blinda snart ett samhälle. Ett samhälle lika skört som det som de stängts ute från. Där ett enda stopp i avloppsrören förvandlar huset till en kloak. Maten kommer oregelbundet och det är inte lätt att fördela den rättvist när man är blind. När en pistol kommer in hävs balansen som av en atombomb.

Det är främst bräckligheten hos den urbana människan som skildras. Var får man tag i mat, vatten och avträden när alla mist synen och kampen för att överleva är hård och skoningslös? Saramago beskriver medmänskligheten som försvinner hos de som kämpar för livet men även hur omtanken väcks i stunden av nöd. Dock är det vår egoism, ömklighet men framför allt vår sårbarhet som tycks mest framträdande i denna roman.

José Saramago

José Saramago

BLINDHETEN är kompakt, ingen del av sidan slösas bort på luft, varken styckeindelning eller ens dialog skäms bort med så mycket som en radbrytning. Dialogerna separeras endast genom kommatering. Prosan är rak, enkel och direkt. Det skärper verkan av de starka scener som skildras och man lever sig med lätthet in i karaktärernas känsloliv.

Något så enkelt som ett glas rent vatten blir något mirakulöst för de svältande och törstande karaktärerna vi får följa. Som ett religiöst mantra upprepar man ”Låtom oss dricka”. I kontrast till det är religionen ingen tröst för de hungriga som irrar runt och letar efter mat. Likaså visar sig de ekonomiska systemen och lagarna meningslösa och på torgen deklamerar och debatterar man medan liken ruttnar på gatorna.

2008 filmatiserades BLINDHETEN med bland andra Julianne Moore och Danny Glover:

Uppskattar du apokalyptiska romaner med zombier eller bara romaner om jordens undergång, borde du läsa BLINDHETEN. Vid något tillfälle liknar man till och med de blinda vid levande döda. BLINDHETEN är skriven av någon som i sanning är  författare och som gjort det fruktansvärda jobbet att se tanken till slut. Nobelpristagaren Saramago visar hur alla de undergångsböcker och -filmer jag läst, sett och njutit av borde berättats. En lika hemsk som fantastisk roman att njuta av med de ögon som så lätt kan tas ifrån dig.

Literature Connoisseur recenserar Blindheten

Filmen Blindness (2008) på IMDb

Fakta
Språk: Svenska
Format: Pocket
Beskrivning/synopsis: Den först drabbade i José Saramagos roman är en man som sitter i sin bil och väntar på att trafikljusen ska slå om. Plötsligt förlorar han synen. En fotgängare erbjuder honom hjälp ­ dagen därpå har även han ”smittats”. Blindheten sprider sig som en epidemi över staden; de blinda spärras in på ett hospital men blir för många för att kunna kontrolleras. Matförråden tar slut, gatorna förslummas, laglösheten breder ut sig. Blindheten är en nedstigning i ett helvete som alltför mycket liknar vår egen värld, där solidaritet och medborgaranda har ersatts av rå egoism. José Saramago, född 1922, är en av Portugals mest lästa författare utanför sitt lands gränser och ofta nämnd i Nobelprissammanhang. Hans böcker, 26 till antalet, är översatta till 25 språk och fyra finns nu på svenska.

 

Bildsköne husguden Tom Waits kommer ut med fotobok tillsammans med världens bäste musikfotograf, Anton Corbijn. Deras samarbete sträcker sig 30 år tillbaka.
Waits/Corbijn

Boken innehåller 160 sidor bilder varav 75 i färg. Dessutom återfinns 50 sidor med Tom Waits bilder och text, totalt runt 200 sidor med trevligheter för fansen.

Jag är själv ingen coffeetablebokfantast (nytt ord, ring SAOL), de är dyra och jag tittar faktiskt aldrig i dem och jag har inget fint sidetable (finns det ens ett passande svenskt ord för det – sidobord?!) att ha dom på. Passar alltså inte mig och inte min livsstil, ändå vill jag ha denna boken. Märkligt.

Priser
Bokus: 1631 SEK
Adlibris: 1284 SEK

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha