Demian handlar om sökande efter sig själv, att mogna och bli medveten, det blir dock lite för andligt för min smak.

Demian - Hermann HesseSvenske vissångaren Lars Demian, som jag fullkomligt dyrkade i unga år, har tagit sitt namn från Hermann Hesses roman DEMIAN. Ett bra namnval för romanens Demian är intelligent och en vördnad på gränsen till fruktad sanningssägare. Bredvid Max Demian framstår alla andra som torftigt fantasilösa jasägare.

Hesse väver in berättelsen om Kain och Abel på ett mästerligt sätt. Den omfattar både huvudpersonen Emil Sinclairs möte med Demian och deras separata personligheter. Det är härlig läsning, även för en övertygad ateist, eller kanske speciellt för en övertygad ateist då han smular sönder konfirmationsprästens trötta argument.

Max Demian blir Emil Sinclairs vägvisare genom berättelsen. Han lär Sinclair om livet och världen, vid ett tillfälle far han ut mot det moderna Europa som ”inte gjort annat än forskat och byggt fabriker! De vet exakt hur många gram krut det behövs för att döda en människa, men de vet inte hur man ber till Gud, de vet inte ens hur man roar sig en timme.”, fast han är inte arg utan snarare beklagande.

Redan i unga år föds tanken hos Sinclair om mörkt och ljust, gud och djävulen förenade i en religion eller gud, i Abraxas, och det är häftigt. Min tanke går här till DEN TUNNA RÖDA LINJEN där man pratar om två motsatta krafter i naturen. Genom Sinclair och hans läromästare Demian färdas historien från antiken till nutid och berör religion och vetenskap, filosofi, drömmar och intuition. En berättelse om allt och inget återgiven med förbluffande lätthet.

Vid en passage i DEMIAN bränns en  bild och äts upp, det påminner lite om Georg Heyms novell TJUVEN. Heym gavs ut tidigare och jag undrar om inte Hesse låtit sig inspireras. Utan tvekan har han dock inspirerats av Novalis, Hamsun och Nietzsche.

Tack Peter Glas, för det fina efterordet som låter mig dra så till synes initierade slutsatser om både Hermann Hesse och DEMIAN som att det centrala i Hesses författarskap är individens utveckling och mognad. Sökandet efter vem man är och loda sitt eget djup hör kanske ungdomen till men det betyder inte att man ska sluta utmana sig själv även senare i livet. DEMIAN är mycket underhållande läsning och väcker intressanta frågor, men mot slutet blir det lite för andligt för min smak.

 

Läs recensionen av Georg Heyms Tjuven

Fakta
Språk: svenska
174 sidor, inbunden
Pris: 144 SEK (Bokus), 147 SEK (Adlibris), 163 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Hermann Hesses romanpärla Demian i nyöversättning av Erik Ågren och med ett efterord om Hesses liv och verk av Peter Glas. Om Emil Sinclair, Hesses alter ego, en bortklemad överklasspojke som blir upprorisk som tonåring och börjar missköta sina studier. Han super ner sig och blir alltmer självdestruktiv innan han i sista stund räddas från undergången. Men en ny fara väntar: Han har nätt och jämnt uppnått vuxen ålder när han beordras ut i första världskriget, till fronten i Flandern, rätt ut i kulregnet. 

 

En liten guldklimp till novellsamling från tidigt 1900-tal som överraskar både i skönhet och brutalitet.

Tjuven: en novellbok - Georg HeymIbland hittar man små litterära skatter där man minst anar det. Hade inga förväntningar på den till synes oansenliga samlingen noveller av Georg Heym. Jag kände inte till författaren sedan tidigare och omslaget kändes så där högtravande tillgjort som brukar få mig avigt inställd från ruta ett. Det visar sig att Heyms ton är precis i min smak, hans prosa och det mörka innehållet passar mig som handsken. Dessutom dräller verket av populärkulturella referenser och kopplingar.

Det utmärkta förordet låter oss ana hur Heyms korta liv innehöll stoff och inspiration till novellerna i TJUVEN – EN NOVELLBOK. Här räknar även översättaren Arthur Isfelt honom till en av de stora tyska expressionisterna under tidigt 1900-tal och återger hur Heym inspirerades av Rimbaud och Baudelaire.

Georg Heym

Georg Heym

TJUVEN – EN NOVELLBOK  är späckad med trevligheter. Som novellen TJUVEN med en showdown mellan tavlan Mona Lisa och en förvirrad man. Någon har liknat ONCE UPON A TIME IN THE WEST med Charles Bronson vid en aria, men istället för att sjunga så stirrar man hårt och länge på varandra. De stirrande duellerna i TJUVEN påminner om den, där inget sägs men så mycket utbyts. I samma novell kallar han kvinnan det ondas rot och mina tankar binds till Lars von Tiers obehagliga ANTICHRIST. Det är häftigt att läsa noveller som TJUVEN när man efter inledningen står inför ett oändligt antal vägar som historien kan ta. Det är bara att kapitulera och följa med. När jag läst den till slut och får läsa om stycken för att vidden av händelserna ska kunna tas in är det som ytterligare en kick, ytterligare en uppenbarelse. Det är först då som jag ser vad omslaget verkligen föreställer och jag tvingas revidera mitt första intryck.

Här är åtta minuter talande tystnad från ONCE UPON A TIME IN THE WEST:

Även om TJUVEN utklassar de övriga så finns här en massa godsaker och stiliga grepp som mjukar ett gammalt gorehoundhjärta. Ett färgsprakande liks drömmar medan obducenterna sliter hans kött, ben och inälvor sönder och samman med äcklig iver. I FEMTE NOVEMBER ansätter Heym religion och prästskapet  i ett svältdrabbat Paris och sen låter han folket marschera mot Versaille för att sedan bli Prometheus, guden som ger upphov till konst och vetenskap. Både GoetheMann och Scott har ju petat i den populära Prometheusmyten från det antika Grekland, men Heym nämner det bara i föregående, som en parentes. Novellen DEN VANSINNIGE påminner om filmen FALLING DOWN med Michael Douglas, men är grymmare och mycket mer brutal som när den vansinnige likt en cymbalspelare slår ihop två barnahuvuden tills döden tar dem. När håret blir vitt över natten hos en mörkhårig sjöman i SKEPPET tänker jag på Leland Palmer i TWIN PEAKS. Det är mörkt och ödesmättat rakt igenom och även om jag använt uttrycket innan känns det för första gången som en helt rättvis beskrivning.

TJUVEN – EN NOVELLBOK är en liten guldklimp och jag vill inte fara med osanning och påstå att den inte har passager som var svårforcerade, men min tanke vänder ofta tillbaka till flera av novellerna och jag tvingas vända och vrida på Heyms ord, precis som jag gillar att göra. Rimbaud och Baudelaire tog dessutom ett rejält kliv fram i att läsa-kön.

Läs Tjuven/Der Dieb på originalspråket tyska

Fakta
Språk: Svenska
106 sidor, häftad
Pris: 132 SEK (Adlibris), 143 SEK (Bokia), 145 SEK (Bokus)
Beskriving/synopsis: Under sitt korta liv hann Georg Heym (1887-1912) bara ge ut en enda diktsamling, Der Ewige Tag (1911). Blott tjugofyra år gammal drunknade han under en skridskofärd på floden Havel. Men han hade lämnat efter sig en mängd opublicerat material: dikter, dagboksanteckningar, dramer och noveller. Och nu, nästan hundra år efter sin död, framstår han tillsammans med Georg Trakl och Gottfried Benn som en av pionjärerna för den tyska expressionismen. Han var djupt influerad av Rimbaud och Baudelaire, och en förnyare av såväl den tyska lyriken som prosan. De sju noveller som presenteras här ? våldsamma och mörka berättelser om sinnessjukdom, religiös fanatism, brott, social revolt, död och förtvivlan ? utgör samtliga noveller som Heym färdigställde under sin livstid.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha