Påskpackning

Jag tillhör dem som börjar med böckerna när jag ska packa inför en resa. Jag vet inte hur eller när det blev så eller varför det fortsatt vara så. Kanske ser jag mest fram emot de där stunderna som är mellan upplevelserna på resan, när jag gör ”ingenting” – det vill säga, när jag läser. Nu är det påsk och jag ska resa bort över helgen och jag börjar packa genom att gå och ställa mig framför bokhyllan och gnida hakan med tummen och pekfingret. Hur urvalet går till har jag liksom aldrig reflekterat över förrän nu och med ens dyker en massa frågor upp: Med vilka kriterier väljer jag ut böckerna jag tar med mig? Varför tar jag med mig mer än jag rimligen kan läsa även om jag hamnar i gipsvagga i tre veckor fast resan bara är tre dagar lång? Varför ligger det inte en iPad eller en Kindle i väskan? Varför ligger det inte en smartphone i väskan packad med eböcker och ljudböcker?

För det första: Det är inte meningen att jag ska läsa alla böckerna. Jag vill gärna ha möjligheten att läsa böckerna även om jag ibland knappt läser mer än ett par sidor i en av dem. Men möjligheten att kunna läsa dem om jag vill ger mig en slags trygghet. Att har fler böcker med mig än vad jag hinner läsa gör att jag inte är bunden till en bok. Om jag tröttnar på en bok kan jag plocka upp en annan istället.

För det andra: Variation är viktigt. Jag tar alltid med en seriös bok och med det menar jag att den kräver mer av mig än den genomsnittliga boken, inte att den per definition är bättre eller värderar den högre än andra. Förutom den seriösa boken så packar jag en mer lättsam eller lättläst bok, det vill säga en bok som inte är lika krävande och kan läsas även om jag är trött eller oinspirerad. Till den lätta respektive tunga boken lägger jag ofta en bok jag är nyfiken på men som jag inte vet mycket om. Dessutom får alltid boken jag läser just nu åka med.

För det tredje: Detta är bara de analoga, köttrymdsböckerna. I min telefon och surfplatta har jag skräcknovellappen Dötid Skräck, ebokläsarna Kindle, Stanza, Bluefire och iBooks, ljudboksapparna Storytel och Audible, serieapparna DC Comics och comiXology och appen Qiozk för att kunna läsa tidskriften och magasin. Jag är ingen fanatisk pappersbokskramare, jag läser en del böcker både på min smartphone och på surfplattan. Men på något sätt återvänder jag hela tiden till det tryckta ordet.

Svårare än så här är det inte att packa inför resan: Packa fler böcker än du hinner läsa, variera titlarna och ha lite digital litteratur som backup och gör inte som jag och fastna med näsan i en bok stående framför bokhyllan utan att ens ha fått ned ett par kalsipper i resväskan. Lycka till och tipsa gärna om vilka böcker du packar!

Listan

  • A Game of Thrones – Den tecknade versionen av den populära boksviten och TVserien får följa med på resan. Detta är den lättlästa boken.
  • Underbarnet av Thomas Mann – En novellsamling som faller under kategorin seriös litteratur, det vill säga allvarlig och krävande.
  • Världen av i går av Stefan Zweig – Denna är jag nyfiken på, blev tipsad av Fredrik Virtanen via Twitter. Alla borde vara nyfikna på Zweigs legendariska skildring av det gamla Europas undergång, speciellt i dessa tider.
  • Advokaten av Cormac McCarty – Denna läser jag nu. McCartys för första story skriven direkt för vita duken. Handlar om en advokat som ger sig in i en knarkaffär och tar sig vatten över huvudet.
 

Kanadensiska Alice Munro’s senaste novellsamling är ofattbart bra och utmanar mig som manlig läsare. Med ett lågmält språk återges en oefterhärmlig empati och intelligens. Utan tvekan årets bok!

Alice Munro - För mycket lycka

Skulle jag uppskattat denna novellsamling för tio år sedan? För fem år sedan? Jag tror inte att jag hade kunnat ta den till mig, då. Jag hade förmodligen avfärdat den redan pga omslaget som ser ut att innehålla känslosam smörja; min nidbild av tjejböcker. Men även av innehållet som hade verkat känslofokuserat och därmed tråkigt. Men det jag förstår nu, eller kanske upplever, är förfiningen i Munro’s prosa, vad är det hon egentligen säger, hur tas den självupptagne mannen emot, hur ter han sig i den lågmälda kvinnans ögon. Fantasktiskt skrivet, nu när jag ser det är det så sjukt bra att jag knappt kan fatta det, klyschan en helt ny värld öppnades drabbar mig som en kastratspark.

Jag blir utmanad på mer än ett område: Hur besviken blev jag inte när jag insåg att det är en novellsamling? Varför skulle det vara sämre än en roman? Det är ju fan perfekt för den sönderstressade människan som inte hinner läsa litteratur som kräver läspass på flera timmar för att bli hanterbar. Försök läsa SWANNS VÄRLD två sidor per kväll, omöjligt.

Det nästan känns att det är en äldre kvinna som berättar, men en som verkar långt mer intelligent och empatisk än jag. Jag använder ordet empatisk i den ursprungliga betydelsen: förmåga att leva sig in i hur andra känner inte som synonym för medkänsla. Det är så bra skrivet att jag gång på gång tänker: Hon måste skriva självbiografiskt, hon måste ha upplevt detta. Ingen som inte upplevt detta kan närma sig kärnan från det hållet. Eller för att beskriva det kortare: Ofattbart realistiskt. Helena Brodin läser dessutom utomordentligt bra och förstärker upplevelsen på ett bra sätt. Dramaten har satt sina spår.

Alice Munro

Om du ser denna damen, ge henne en kram från mig

Den första novellen är så bra att jag knappt vågar andas när jag lyssnar på den på min löparrunda, jag vill inte missa ett ord. Ska jag nämna något negativt så är det väl att de andra inte riktigt lever upp till den nivån. Fast, jo det gör de, men på andra plan och i andra typer av berättelser. Man vet aldrig vad som ska hända, man känner sig utlämnad, men inte vilsen. Detta kräver en del av läsaren men det belönar oxå. Man måste vara fokuserad när man läser FÖR MYCKET LYCKA, speciellt när man lyssnar på den som ljudbok och kanske inte alltid pausar för att fundera kring det som sagts.

För mig är detta årets bok (Ok, jag kanske inte hade varit lika modig om det hade varit januari), den är så bra att inget jag läst på länge kan mäta sig med djupet, enkelheten och förmågan att träffa mitt i prick, gång på gång. Tonen är lågmäld, påståendena är insiktsfulla, omsorgsfulla rent av, och Alice Munro vågar tänka tanken till slut. Om jag skulle beskriva FÖR MYCKET LYCKA med ett enda ord skulle det vara: Förfining.

Fakta
Språk: Svenska
Ljudbok, uppläsare: Helena Brodin
Pris: 89 SEK på Storytel (provlyssna)
Beskrivning/synopsis: För mycket lycka består av tio nyskrivna hudnära berättelser. Alice Munros humanism är unik, hon har hyllats världen över för sin förmåga att beskriva livsöden med en ojämförlig värme. 2009 fick Alice Munro internationella Man Booker-priset.

 

Storytel är en app till iPhone/iPod Touch/iPad och har ljudböcker på svenska och englska. Det finns olika typer av abonnemang, en bok i månaden för runt 89:- eller obegränsat för runt 149:-. Att ha med sig ljudböcker i telefonen är smidigt och perfekt till löprundan eller bussen. Appen dras med endel småfel men är överlag helt ok.

Storytel - Nyheter

Man kan spara ned boken på telefonen är kanon om man inte vill vara beroende av att ha bra uppkoppling hela tiden. Jag har inte testat appen på varken iPad (är egentligen inte gjord för iPad med kan köras på den i o m att det är en iPhoneapp) eller iPod Touch, endast på iPhone 3GS. Jag har lyssnat på AMBERVILLE av Tim Davys och DOPPLER av Erlend Loe med stor behållning. Ljudet funkar kanon och det är kalasbra att man kan hoppa tillbaka en minut om det är något man inte uppfattat eller bara varit lite okoncentread ett ögonblick. En annan fördel med att ha ljudboken i iPhonen är att när man kommer hem och har lyssnat på ljudboken i lurarna kan man bara plugga in den i stereo och fortsätta där man var, jag är svag för sömlösa övergångar.

En annan bra funktion är att kunna ställa in hur länge ljudboken ska hålla på, t ex om du gillar att somna till ljudboken. Det och att de böcker man köpt, har man tillgång till resten av livet (nåja).

En nackdel är att sökfunktionen inte är speciellt smart. Det är inget problem att hitta om man vet exakt vad man är ute efter. Men nu har Google skämt bort oss med att även söka på närliggande ord och fraser. T ex om man stavar ett ord fel så frågar man om man menade det rättstavade ordet. I Storytel får man helt enkelt noll träffar om man stavar fel. Irriterande.

Storytel - Spelare

Man kan betygssätta böckerna och det är en fin funktion om man är osäker på en bok. Att se omslaget är oxå bra, då jag ibland minns det bättre än författare och titel. Man kan även bläddra efter kategori, t ex deckare, klassiker, humor. Vidare kan man även bläddra efter författare och uppläsare, men de sorteras på förnamn, det hade jag velat välja själv.

Att man inte kan köpa en bok när man vill utan måste prenumerera på tjänsten och 89:- dras varje månad vare sig du läser eller inte, är osexigt. Om det nu blir dyrare att erbjuda enskilda ljudboksköp kunde man väl erbjudit det till ett högre pris. Jag skulle vilja ha möjligheten att läsa tre böcker en månad och inga nästa. Nu måste jag gå upp till det dyrare abonnemanget om jag vill göra det. Dumt.

Storytel - Bokinfo

Alla nackdelarna jag radat upp betyder ganska lite i det dagliga användandet, när jag hittat en bok använder jag i stort sett bara play och pause. Dom stora förtjänsterna med Storytel är tillgänglighet, prisvärt och lättanvänt. Jag gillar Storytel och med några småjusteringar skulle det kunna bli fantastiskt bra.

Storytel.se

Storytel, så funkar det (informationsfilm)

 

Fy fan vad bra detta är. Lågmäld, stoistisk humor och filosofi, sida vid sida. Lennart Jähkel är klockren som uppläsare och hittar den där lagom loja tonen som höjer boken ytterligare ett snäpp. Jag kommer utan tvekan att läsa fler böcker av den sköne norrmannen Erlend Loe.

Doppler - Erlend Loe

Det här så fantastiskt bra, jag träffas rakt i hjärtat av Loes livsåskådning. Han filosoferar utan att det känns konstlat eller krystat. I samtalston och utan förkortande ord kommer han vardagen och tingen in på livet på ett sätt som är både uppfriskande och överraskande enkelt. Precis som aktuelle Karl Ove Knausgård är det en norrman som gör upp med sin döde far, även om Loe i ärlighetens namn utkom med sin tidigare. Utan att ha läst MIN KAMP gissar jag att det enda Loe och Knausgård har gemensamt är nationalitet och skildringen av en bortgången far.

Med DOPPLER i öronen småfnissade jag mig igenom mina löparrundor och en gång fick jag  t o m stanna och skratta högt. Den är inte hysteriskt rolig, men den jobbar sig in i skrattmusklerna och man ler nästan hela tiden. Trots att huvudkaraktären Andreas Doppler inte är särskilt sympatisk gillar jag honom, kanske för att han är uppriktig och inte gör anspråk på att han alla svar utan är trygg i sina begränsningar.

Han träffar mitt i prick gång på gång. Både i detaljer som att lite vresigt undra vad fan ananas har på pizza att göra till de större sammanhangen där man känner motvilja till ekorrhjulet som består av jobb och familj och allt vad det innebär. Han levererar, för mig, odiskutabla sanningar som att ibland minns man hellre en bra fest än att man var duktig och studerade flitigt.

Jag vill köpa på mig alla Loes böcker och sträckläsa dem. Det är inte omöjligt att jag hittat en ny favoritförfattare. På tal om det hoppas jag att min femitopplista aldrig blir statisk eller ännu värre färdig. Alltså, på väg upp: Erlend Loe, på väg ut: Salman Rushdie.

Fakta
Språk: Svenska
Pris: 49 – 89 SEK
Ljudbok, uppläsare: Lennart Jähkel, genom appen Storytel på iPhone, (4 h, 37 min)
Provlyssna på Storytels hemsida
Beskrivning/Synopsis: Kultförklarade Erlend Loe är tillbaka med en ny roman. Den här gången berättas den tragikomiska historien om Andreas Doppler, som får nog av all duktighet, trivsamhet och konsumtionshysteri och helt sonika lämnar sitt välordnade familjeliv, flyttar till skogs och blir bästa vän med en älg. Men livet i skogen blir inte så fridfullt som han hoppats på. Loes absurda humor och underfundiga samhällskritik når denna gång nya höjder.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha