Denna erotiska roman är både sexistisk och lider svårt av porrfilmsretorik och tråkiga upprepningar.

Jag inser direkt att jag inte ingår i målgruppen, inledningsvis är det svårast att svälja den pubertala flamsigheten där alla är skitsnygga utom berättarjaget Anastasia Steele som beter sig likt en stammande, rodnande, bortkommen flicka som bara kan titta storögt på den store starke mannen. Men snart är det hur de stereotypa könsrollerna hamras in sida upp och sida ned, det som skaver mest. Så gott som allt Anastasia tänker, säger och gör är en reaktion på den rike, dominante och skitsnygge Christian Grey. Inte den bästa förutsättningen för en hälsosam relation.

FEMTIO NYANSER AV HONOM av E L James är en erotisk roman där den oerfarna Anastasia utforskar BDSM tillsammans med den erfarna miljardären Grey. Hon är undergiven och han dominant både i sänghalmen och utanför. Svensken i mig skriker efter folkupplysning och varningstexter över hela boken: Varning! Politiskt inkorrekt innehåll, Nej betyder nej, OBS! Innehåller 1800-talsvärderingar. Men när man är som mest ilsk är det ofta nyttigt att vända blicken inåt.

Varför reagerar jag så här? Om jag nu anser att män och kvinnor är jämlika, varför skulle då inte en ung kvinna kunna välja att domineras av en man? Är mitt inre ramaskri bara ett symptom på att min egen kvinnosyn är i olag? Tycker jag undermedvetet att kvinnor är svaga och måste skyddas från farliga män? Hade jag reagerat lika kraftigt om en ung man dominerats av en kvinna? Förmodligen inte. Hade en erotisk roman som varit politiskt korrekt haft sån laddning, haft samma känsla av förbjuden frukt? Förmodligen inte. Är man automatiskt värderingsmässigt felprogrammerad om man läser FEMTIO NYANSER AV HONOM med behållning? Förmodligen inte.

Om man för en stund kan köpa att det är en erotisk fantasi som målas upp och att den inte behöver spegla verkligheten på något sätt så kommer nästa problem: Nästan allt kretsar kring sexet som är ganska grafiskt och detaljerat. Problemet är att varje sexscen känns som en trist upprepning av den förra. Samma fraser, samma upplevelser upprepas om och om igen. Jag ser få skillnader på FEMTIO NYANSER AV HONOM och vilken genomsnittsporrfilm som helst, varken i värderingar, språkbruk eller existensberättigande.

Även om jag kanske borde ta mig en funderare vad det gäller min kvinnosyn så önskar jag likväl att E L James haft samma försäljningssuccé med en annan huvudrollsinnehavare än ett viljelöst våp.

Fakta
Språk: svenska
560 sidor, danskt band
Pris: 148 SEK (Adlibris), 149 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: När litteraturstudenten Anastasia Steele intervjuar den framgångsrike vd:n Christian Grey blir hon helt tagen - han är ursnygg, men skrämmande. Övertygad om att hon inte kommer att träffa Grey igen gör hon allt för att glömma honom, tills han en dag dyker upp på hennes jobb och bjuder ut henne. Den naiva och oskuldsfulla Ana blir förskräckt när hon inser hur mycket hon vill ha Christian, och när han varnar henne för att komma honom nära blir hon bara mer intresserad. Men Christian Grey är ingen vanlig man - stormrik, passionerad och kontrollerande, med mörka hemligheter som döljs bakom den perfekta ytan. Snart upptäcker Ana mer än hon någonsin kunnat ana om sina egna begär, och allt det Grey gömmer för omvärlden … E L James trilogi slog ner som en bomb när den publicerades. Efter bara sex veckor i bokhandeln hade 10 miljoner böcker sålts i USA och succén fortsätter utomlands där 37 länder har köpt rättigheterna. Dessutom ska böckerna filmatiseras. E L James utforskning av sexuellt maktspel är chick lit med feministiska förtecken.

 

 

Magnus Frederiksens Erotiska ritbok är en putslustig porrversion av traditionella målar- och pysselböcker där idén är roligare än resultatet.

Erotisk ritbok - Magnus Frederikson

Idén att skapa en ritbok för vuxna är kul, riktigt kul till och med. Men det roliga varar bara så länge som det tar att bläddra igenom boken. I en boklåda torde EROTISK RITBOK bli den mest tummade men osålda boken. Men den passar utmärkt som elak present till någon som fyller år eller behöver livas upp.

EROTISK RITBOK lever väl på sina välgjorda teckningar och en del bilder får mig att skratta rakt ut, där kontrasten mellan en målarbok som så ofta innehåller gulliga djur och vänder sig till barn och EROTISK RITBOKs otvetydigt porriga vuxenfokus blir komisk och perspektivbrytande. Magnus Frederiksen har verkligen varierat bilderna och jag skulle vilja påstå att här finns en bild för alla tänkbara perversioner.

Illustration ur Erotisk ritbok - Bild: Vertigo förlag

Finn fem fel i Erotisk ritbok - Bild: Vertigo förlag

Den som får boken i sin ägo ställs inför intressanta ställningstagande – Vilken färg ska man välja till en eregerad penis som hålls av en man med rånarluva? Eller vilken färg ska tentaklerna ha som slingrar sig i och runt den unga kvinnan?

EROTISK RITBOK lider av liknande problem som ZOMBIE SURVIVAL GUIDE av Max Brooks, idén är kul men sen är det inte mycket mer. Det finns en plats för EROTISK RITBOK, bara inte i mitt hjärta.

Fakta
Språk: Svenska
ca 80 sidor, mjukband
Pris: 120 SEK (Vertigo)
Beskrivning/synopsis: Varför ska bara småungar få färglägga, lösa pussel och leka med labyrinter? Nu ger Vertigo förlag ut en ritbok för vuxna, med 100% snusk som kommer att få många att dra på smilbanden. Illustratören Magnus Frederiksen har inspirerats av vanliga ritböcker, men fyllt deras klassiska utmaningar med ett helt nytt innehåll…

 

Den här boken förtjänar egentligen ingen ingress.

Snablar! - Arto PaasilinnaOintressant. Recensionen var från början tänkt att bara bestå av det ordet. Men det skulle inte ge dig som läsare mycket mer än ett fniss. Så av hänsyn till dig ska jag lägga ut texten en smula. SNABLAR! är fjantig, full av tröttsamma upprepningar, en analt detaljerad beskrivning över hur man fraktar och föder en elefant, känslolös, bonnig, gubbig, ofeministisk, löjlig, full av tröttsamma upprepningar och berättarstilen påminner om den nästan lika dåliga HUNDRAÅRINGEN SOM KLEV UT GENOM FÖNSTRET OCH FÖRSVANN.

Jag förbannar mig själv för att jag inte upptäckte den låga ordleken sablar/snablar, då hade jag förmodligen inte läst den, vidare är den fånig, full av tröttsamma upprepningar, infantil, intetsägande, den tillskriver djur känslor/tankar/egenskaper de inte har, värdelös, tråkig för att inte säga banal, har en total avsaknad av subkontext, innehållslös rent av, till den grad att jag pendlar mellan att vara rödglödgat förbannad och förlamande uttråkad, det är som om Paasilinna suttit av tiden framför ordbehandlaren. Möjligen håller han även på att bli glömsk för SNABLAR! är full av tröttsamma upprepningar. Minns inte hur många utläggningar han gör om det fantastiska verktyget som kallas snabel, men det är fler än tre.

Detta är den första boken jag läst av Paasilinna och kanske har han skrivit bättre än så här, jag har hört att hans KOLLEKTIVT SJÄLVMORD ska vara bra. I så fall har kvalitén på hans böcker haft en brantare nedförsbacke än Nicolas Cage filmer, för från bra till SNABLAR! är det väldigt långt, eller för att uttrycka det ännu tydligare: om bra är London är SNABLAR! en finne på Luke Skywalkers näsa i en galax långt, långt bort. SNABLAR! är dessutom full av tröttsamma upprepningar.

Fakta
Ointressant.

 

Jag skrattar inte en gång, jag drar inte ens på munnen. Jonas Jonassons försök att vara lustig genom tillspetsade formuleringar och upprepningar ger mig nervösa utslag. Nej, det här var verkligen inget för mig.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann - Jonas Jonasson

Jag står idag de kulturkritiker som jag i min ungdom tyckte var så dumma och pompösa, närmare än någonsin. Nils-Petter Sundgren framstår idag som en vis man i mina ögon. Jag har nog blivit något av en finsmakare, men jag nöjer mig med att säga att jag har utvecklats eller snarare gått vidare. Rambos, Silas- och Femböckernas förtrollning över mig är bruten. Jag är lite som filmkritikern i HIPPHIPP: ”Polskt drama? Fyra i betyg”. Jag tror att det får mig att falla utanför målgruppen till Jonas Jonassons HUNDRAÅRINGEN SOM KLEV UT GENOM FÖNSTRET OCH FÖRSVANN. Jag tänker inte påstå något dumt som att HUNDRAÅRINGEN är en bok för dem som normalt inte läser, det vore orättvist och felaktigt. Det är bara inte min typ av humor, inte min typ av bok.

Det är förutsägbart, tillrättalagt och tråkigt. Omständigt på samma sätt som tjafset i PÅ SPÅRET när Ingvar Oldsberg var programledare och svaren skulle ges. Ett utdraget svamlande och orerande om just ingenting. Det är för tillrättalagt, det är en serie händelser som utan motstånd bara går huvudpersonernas väg hela tiden, ungefär som filmen 2012 där man i hela filmen preciiiiiis klarar sig undan faran löjeväckande många gånger. Det är inte heller någon fartfylld historia. Det är ett utdraget smärtsamt upprepande av samma typ av humoristiska knorr, den tillspetsade formuleringen och det tråkar ut mig.

Jag finner det varken komiskt eller roligt. Jonasson vill skapa komedi genom upprepning. Epitetet den lille medaljprydde blir inte roligare för att det upprepas tio gånger. Han gör omskrivningar av vad som sägs på ett tillgjort sätt i syfte att vara lustig. Jag tror inte jag har läst så mycket indirekt dialog någonsin i en bok. Så här: Allan undrade om det inte var så att konstapeln kunde tänka sig en sup och det trodde konstapeln nog skulle gå för sig. Nog för att konstapeln var i tjänst men en sup kunde inte skada och när nu Allan bjöd så gentilt så kunde ju inte konstapeln vara så oförskämd att han tackade nej, det skulle verkligen inte anstå en konstapel, sa konstapeln. Bla bla bla, sida upp och sida ner med detta, eller ja det var ju en ljudbok jag lyssnade på, så timme efter timme med detta. Björn Granaths uppläsning är för övrigt klanderfri, ingen skugga ska falla på honom.

Björn Granath - Foto: helsingborgsstadsteater.se

Uppläsare: Björn Granath

På pocketutgåvans baksida citeras Lasse Berghagen: ”Den roligaste bok jag någonsin läst” och jag känner att där träffar man mitt i prick på målgruppen. Gillar du Lasse Berghagen och smågaggiga PÅ SPÅRET är risken stor att du även gillar HUNDRAÅRINGEN. Att den blivit en enorm succé råder det ingen tvekan om efter att ha legat etta på försäljningslistan i snart ett år. Det känns som en allt-eller-inget-bok, antingen gillar man den och då gillar man den verkligen eller så avskyr man den. Jag tillhör inte den första kategorin. Jag är faktiskt så nöjd med min uthållighet att jag nu med all sannolikhet är redo att tag mig an PÅ SPANING EFTER DEN TID SOM FLYTT.

Jag tycker inte alls om HUNDRAÅRINGEN, det är inte dåligt skrivet, bara inte på ett sätt jag tycker om. Det är ganska förutsägbart av mig att såga denna boken, det är dessutom tacksamt att göra det, den har fått så mycket uppmärksamhet och sålt så bra att den klarar sig bra även om jag spyr galla över den. Trots allt tycker jag att det finns en plats för denna typ av böcker, det kan gott skrivas mer (och bättre). Med detta sagt konstaterar jag att HUNDRAÅRINGEN är det sämsta jag har läst på flera år.

GP skriver om att Hundraåringen blir film

Vad jag tycker om På spaning efter den tid som flytt

Fakta
Språk: Svenska
Format: Ljudbok, uppläsare: Björn Granath
Beskrivning/synopsis: Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt. Pompa och ståt väntar, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver ut genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann handlar om en månadslång jakt genom Sverige på Allan och hans nyfunna vänner. Men boken är också en resa genom 1900-talet – den oändligt sorglöse Allan Karlssons livsresa. Hur kommer det sig egentligen att Allan äter middag med blivande presidenten Truman? Och får lift med förre premiärministern Churchill? Och åker flodbåt med ordförande Maos unga hustru? Eller för den delen att han tillbringar flera månader med att vandra över Himalaya? Trots att Allan är fullständigt ointresserad av politik och religion tycks han ha påverkat de flesta av det förra seklets stora händelser i världen. I hundra år gjorde Allan Karlsson världen osäker, bara genom att vara. Och nu är han lös igen.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha