Demian handlar om sökande efter sig själv, att mogna och bli medveten, det blir dock lite för andligt för min smak.

Demian - Hermann HesseSvenske vissångaren Lars Demian, som jag fullkomligt dyrkade i unga år, har tagit sitt namn från Hermann Hesses roman DEMIAN. Ett bra namnval för romanens Demian är intelligent och en vördnad på gränsen till fruktad sanningssägare. Bredvid Max Demian framstår alla andra som torftigt fantasilösa jasägare.

Hesse väver in berättelsen om Kain och Abel på ett mästerligt sätt. Den omfattar både huvudpersonen Emil Sinclairs möte med Demian och deras separata personligheter. Det är härlig läsning, även för en övertygad ateist, eller kanske speciellt för en övertygad ateist då han smular sönder konfirmationsprästens trötta argument.

Max Demian blir Emil Sinclairs vägvisare genom berättelsen. Han lär Sinclair om livet och världen, vid ett tillfälle far han ut mot det moderna Europa som ”inte gjort annat än forskat och byggt fabriker! De vet exakt hur många gram krut det behövs för att döda en människa, men de vet inte hur man ber till Gud, de vet inte ens hur man roar sig en timme.”, fast han är inte arg utan snarare beklagande.

Redan i unga år föds tanken hos Sinclair om mörkt och ljust, gud och djävulen förenade i en religion eller gud, i Abraxas, och det är häftigt. Min tanke går här till DEN TUNNA RÖDA LINJEN där man pratar om två motsatta krafter i naturen. Genom Sinclair och hans läromästare Demian färdas historien från antiken till nutid och berör religion och vetenskap, filosofi, drömmar och intuition. En berättelse om allt och inget återgiven med förbluffande lätthet.

Vid en passage i DEMIAN bränns en  bild och äts upp, det påminner lite om Georg Heyms novell TJUVEN. Heym gavs ut tidigare och jag undrar om inte Hesse låtit sig inspireras. Utan tvekan har han dock inspirerats av Novalis, Hamsun och Nietzsche.

Tack Peter Glas, för det fina efterordet som låter mig dra så till synes initierade slutsatser om både Hermann Hesse och DEMIAN som att det centrala i Hesses författarskap är individens utveckling och mognad. Sökandet efter vem man är och loda sitt eget djup hör kanske ungdomen till men det betyder inte att man ska sluta utmana sig själv även senare i livet. DEMIAN är mycket underhållande läsning och väcker intressanta frågor, men mot slutet blir det lite för andligt för min smak.

 

Läs recensionen av Georg Heyms Tjuven

Fakta
Språk: svenska
174 sidor, inbunden
Pris: 144 SEK (Bokus), 147 SEK (Adlibris), 163 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Hermann Hesses romanpärla Demian i nyöversättning av Erik Ågren och med ett efterord om Hesses liv och verk av Peter Glas. Om Emil Sinclair, Hesses alter ego, en bortklemad överklasspojke som blir upprorisk som tonåring och börjar missköta sina studier. Han super ner sig och blir alltmer självdestruktiv innan han i sista stund räddas från undergången. Men en ny fara väntar: Han har nätt och jämnt uppnått vuxen ålder när han beordras ut i första världskriget, till fronten i Flandern, rätt ut i kulregnet. 

 

Guido Zeccola har sammanställt en antologi med texter som med det sakrala som gemensam nämnare berör de mest skiftande spörsmål och företeelser. I ärlighetens namn var det nog en hel del som gick mig över huvudet, men jag gillar Det sakrala ändå.

Det sakrala - Guido Zeccola (red)

Guido Zeccolas (tips: bildgoogla inte det namnet) mustiga förord är något att bita i för en okunnig ateist som jag. Jag får läsa i snigelfart för att hänga med när Zeccola ledigt kastar sig mellan Platon, Nietzsche och Freud. Det är nog en del som går mig över huvudet men intressant är det och förordet är en bra grund att stå på när man läser vidare. Jag blev nästan skrämd av det om jag ska vara ärlig, tänkte: Oj, den här boken blir nog jobbig att tröska igenom. Men så blev det inte, det blev en behaglig resa genom de mångskiftande artiklarna.

Det är värt att nämna att man kan ha lika stor behållning, om inte större, även om man är ateist eller agnostiker. Resonemangen i artiklarna ligger inte kring huruvida gud existerar eller inte, de ligger på ett högre plan. Så det stör inte ett dugg att jag parallelläser THE GOD DELUSION av Richard Dawkins.

DET SAKRALA är alltså utvalda artiklar från tidningen Kulturen som även finns på nätet och har du inte varit där och kikat är det värt ett besök. Bara att ha en länk med namnet Teratologisk sondering (givetvis med betraktelser av Nikanor Teratologen) är ju ultracoolt. Här skildras någon slags framtagning av surrogatpyret i fragment.

Vad du än tror att DET SAKRALA är, så är den inte det. Den är bredare, saftigare och lättare än man föreställer sig, men är samtidigt inte glättig eller ytlig. Jag hade verkligen inte väntat mig en artikel om bärsärken som shaman vilket gör den speciellt intressant. Artikeln tar upp godbitar som att Kväll-Ulf (en känd bärsärk) från EDDAN kan vara föregångaren till varulven. Men även hur den samiska nåjdens vägar korsat vikingens.

Bärsärk - Bronsplåt från vendeltiden

Bild av bärsärk på bronsplåt från Öland

Här finns även sköna resonemang om att tiden bara finns i vår tanke. Där, till exempel, musik inte finns i nuet. I nuet finns bara en ton, det är i vårt minne och förväntan som musiken uppstår. Gilla-knapp på den. I DET SAKRALA återfinns även texter om gnosticism, zoroastrism, metafysik och mycket annat kul.

Här finns mycket trevligt och det enda som jag inte tycker om är det fula omslaget. Det är oaptitligt gör inte innehållet rättvisa. Innehållet är betydligt häftigare och mer sprudlande av liv än vad omslaget lyckas förmedla.

Jag har till en början svårt att sätta fingret på DET SAKRALA, tycker jag om den eller inte? För det första är jag direkt ovan vid denna typ av ämne, därtill brukar man svåra glosor som säkert ligger naturligt i munnen på en van läsare av religiös litteratur men som ställer till det för mer oinvigda, som jag. Men jag trivs med att läsa om anekdoter om Mäster Eckehart, Rumi och andra som jag har dålig eller ingen koll på. Det gör inte så mycket om allt inte går in i min hedniska skalle, det är ändå trevligt. DET SAKRALA är en bra och läsvärd antologi som har öppnat många nya dörrar i mitt medvetande och det är inte illa för en bok med så mycket religiösa kopplingar.

Tidningen Kulturen

Oskorei recenserar Det sakrala

Fakta
Språk: Svenska
172 sidor, inbunden
Pris: 160 SEK (H:ström – text & kultur)
Beskrivning/synopsis: Denna bok presenterar ett urval av essäer, artiklar och porträtt som har publicerats i Tidningen Kulturen sedan 2006. Texterna förenas i det att de alla knyter an till bokens centrala tema: Det sakrala och det heliga. Antologin rör sig över ett brett fält med nedslag i ämnesområden som hermetism, metafysik, kristen mystik, paganism, fornnordisk religion, zoroastrism, gnosticism, katarism, kabbalism, sufism och mycket annat. Här porträtteras poeter, författare, filosofer, religiösa människor som alla på ett eller annat sätt förhållit sig till den sakrala dimensionen av tillvaron. Samtidigt kastar de olika texterna ljus på begrepp, traditioner och skolor som i mångt och mycket förblivit främmande i vår kultur, åsidosatta eller rentav bannlysta av de kanoniska religionerna. Bokens tyngdpunkt ligger på den västerländska traditionen men lyfter också fram orientaliska traditioner och skolor och deras påverkan på den västerländska kulturen och historien. Ambitionen är att öppna upp perspektiven och belysa de frågeställningar om människans villkor som är gemensamma och som förenar över kulturgränserna, bortom allt utanpåverk.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha