Den före detta radikala islamisten Mohamed Omar har kommit ut med en riktigt bra diktsamling om Uppsala.

Skymning öfver Upsala - Mohamed OmarJag kan inte riktigt avgöra om Mohamed Omars diktsamling SKYMNING ÖFVER UPSALA är självbiografisk eller autofiktiv. Det spelar strängt taget inte så stor roll för känslan av autenticitet är där. Den är berättad med en behaglig självdistans, utan att han krälar i smutsen framför läsaren. Trots att det är en diktsamling drar SKYMNING ÖFVER UPSALA mer åt novellhållet, men behåller diktens lekfullhet och spelutrymme.

En googling av Mohamed Omar ger en obehaglig läsning. Mellan 2009 och 2012 var Omar radikal islamist, antisemit och emot homosexuella. När han senare gjorde avbön i häftet EN OPIEÄTARES BEKÄNNELSER ska något som närmast kan liknas vid stress ha varit orsaken till hans irrationella uttalanden. Jag vet inte, så stressad har jag aldrig varit att jag blivit en rasistisk bögmotståndare. Någon som drar samma slutsats som jag är Kristian Lundberg på HD som smällde dörren i ansiktet på Omar, när denne ville tillbaka in i kulturetablissemanget efter sina ”irrfärder”, i sin artikel om EN OPIEÄTARES BEKÄNNELSER. Ett år senare är det faktiskt Lundberg som gläntar på dörren och skriver en uppskattande recension av just SKYMNING ÖFVER UPSALA.

Mohamed Omar (Bild: Knut Lindelöf)

Mohamed Omar (Bild: Knut Lindelöf)

Diktsamlingen är alltså Omars andra chans, ett steg på vägen tillbaka till kulturvärlden. Sigge Andersson på Tidningen Kulturen är orolig för vad vi kan gå miste om rent litterärt om vi inte släpper in Omar igen. Han pekar på stora författare som haft otäcka åsikter och nämner Hamsun, Strindberg och Céline. Även om jag inte vill skriva in Omar i den skaran finns det en poäng och SKYMNING ÖFVER UPSALA är riktigt bra läsning och inget av allt ståhej i medierna hade jag kunnat ana mig till enbart genom att läsa den.

Det är mycket referenser i SKYMNING ÖFVER UPSALA, allt från de stora författarna, till smalare poeter, till KUNG LEAR, till skulpturer och kulturhistoriska byggnader i Uppsala. Men även filmer som WAR GAMES, 2001-ETT RYMDÄVENTYR och INVASION OF THE BODY SNATCHERS och programmering i Basic. Det blir intressant när Omar väver ihop dessa referenser med självupplevda händelser och de blir med ens personliga och deltagande. Något som ytterligare höjer nivån är att det finns länkar mellan dikterna, som om man följde en tankekedja eller en händelsekedja. Allt hänger ihop hur splittrat det än kan verka till en början. Mohamed Omars berättelse, uppdelad i olika dikter, rör sig helt fritt över tiden. Än är det nutid, än 1950-tal och det flyter sömlöst in i vartannat. Till slut börjar Omar själv att vandra in och ut i tiden.

 

Läs Mohamed Omars blogg

Läs Kristian Lundbergs artikel om En opieätares bekännelser av Mohamed Omar (HD)

Läs Kristian Lundbergs recension av Skymning övfer Upsala (HD)

Läs Sigge Anderssons recension av En opieätares bekännelser (Tidningen Kulturen)

 

Fakta
Språk: svenska
79 sidor, danskt band
Pris: 145 SEK (Adlibris), 148 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis:  Mohamed Omar (f. 1976) är uppvuxen och bosatt i Uppsala. Han har med diktsamlingar som Tregångare (2005) och Faraos förbannelse (2007) blivit en av Sveriges mest lästa och uppskattade poeter. Om Tregångare skrev Bo Gustavsson i Upsala Nya Tidning: ”Mohamed Omar är det bästa som hänt svensk poesi på länge”. 

Omars poesi kännetecknas av ett skarpt underifrånperspektiv och en förmåga att återupprätta individer i marginalen. Skymning öfver Upsala är en personlig samling dikter där den linjära tiden är upphävd och historia och nutid blir delar av ett och samma skeende.

 

Demian handlar om sökande efter sig själv, att mogna och bli medveten, det blir dock lite för andligt för min smak.

Demian - Hermann HesseSvenske vissångaren Lars Demian, som jag fullkomligt dyrkade i unga år, har tagit sitt namn från Hermann Hesses roman DEMIAN. Ett bra namnval för romanens Demian är intelligent och en vördnad på gränsen till fruktad sanningssägare. Bredvid Max Demian framstår alla andra som torftigt fantasilösa jasägare.

Hesse väver in berättelsen om Kain och Abel på ett mästerligt sätt. Den omfattar både huvudpersonen Emil Sinclairs möte med Demian och deras separata personligheter. Det är härlig läsning, även för en övertygad ateist, eller kanske speciellt för en övertygad ateist då han smular sönder konfirmationsprästens trötta argument.

Max Demian blir Emil Sinclairs vägvisare genom berättelsen. Han lär Sinclair om livet och världen, vid ett tillfälle far han ut mot det moderna Europa som ”inte gjort annat än forskat och byggt fabriker! De vet exakt hur många gram krut det behövs för att döda en människa, men de vet inte hur man ber till Gud, de vet inte ens hur man roar sig en timme.”, fast han är inte arg utan snarare beklagande.

Redan i unga år föds tanken hos Sinclair om mörkt och ljust, gud och djävulen förenade i en religion eller gud, i Abraxas, och det är häftigt. Min tanke går här till DEN TUNNA RÖDA LINJEN där man pratar om två motsatta krafter i naturen. Genom Sinclair och hans läromästare Demian färdas historien från antiken till nutid och berör religion och vetenskap, filosofi, drömmar och intuition. En berättelse om allt och inget återgiven med förbluffande lätthet.

Vid en passage i DEMIAN bränns en  bild och äts upp, det påminner lite om Georg Heyms novell TJUVEN. Heym gavs ut tidigare och jag undrar om inte Hesse låtit sig inspireras. Utan tvekan har han dock inspirerats av Novalis, Hamsun och Nietzsche.

Tack Peter Glas, för det fina efterordet som låter mig dra så till synes initierade slutsatser om både Hermann Hesse och DEMIAN som att det centrala i Hesses författarskap är individens utveckling och mognad. Sökandet efter vem man är och loda sitt eget djup hör kanske ungdomen till men det betyder inte att man ska sluta utmana sig själv även senare i livet. DEMIAN är mycket underhållande läsning och väcker intressanta frågor, men mot slutet blir det lite för andligt för min smak.

 

Läs recensionen av Georg Heyms Tjuven

Fakta
Språk: svenska
174 sidor, inbunden
Pris: 144 SEK (Bokus), 147 SEK (Adlibris), 163 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Hermann Hesses romanpärla Demian i nyöversättning av Erik Ågren och med ett efterord om Hesses liv och verk av Peter Glas. Om Emil Sinclair, Hesses alter ego, en bortklemad överklasspojke som blir upprorisk som tonåring och börjar missköta sina studier. Han super ner sig och blir alltmer självdestruktiv innan han i sista stund räddas från undergången. Men en ny fara väntar: Han har nätt och jämnt uppnått vuxen ålder när han beordras ut i första världskriget, till fronten i Flandern, rätt ut i kulregnet. 

 

Detta snart 150 år gamla portalverk till Dostojevskijs författarskap är fortfarande mycket fängslande och vitalt.

En underjordisk dagbok - Fjodor DostojevskijEN UNDERJORDISK DAGBOK är som ett portalverk över Dostojevskijs mest kända böcker. Jag har inga problem att känna igen drag, tankar och idéer från senare böcker och bitvis är det som att läsa ett destillat av dem. I första delen går resonemanget i cirklar och jag hålls verkligen på tårna för att få ut det minsta av den. I andra delen är mer dagbokslik och tempo och tankekrumbukter lugnar ned sig betydligt.

Författaren till dagboken, som inte ska förväxlas med Dostojevskij själv, ställer raka frågor men virvlar runt i svaren så att han ibland slutar där han började och inget egentligen sagts. Han går till exempel från Skål för mitt underjordiska tillhåll till Det ska fan sitta här under jorden på mindre än en halv sida.

Barbara Lönnqvists nyöversättning (2010) är, så vitt jag kan bedöma, ypperlig. Men framför allt är det i efterordet jag uppskattar hennes gärning. Här ger hon mig en bild av hur det var att leva i Ryssland under tiden Dostojevskij skrev EN UNDERJORDISK DAGBOK och att han mister sin hustru medan han skriver bokens andra del. Lönnqvist vänder sig också mot slentrianmässiga tidigare översättningar av boken och förklarar varför den så ofta felaktigt översatts till ANTECKNINGAR FRÅN ETT KÄLLARHÅL.

Fjodor Dostojevskij 1872 (Bild: Wikipedia)

Fjodor Dostojevskij 1872 (Bild: Wikipedia)

Det paradoxala i sökandet efter vänskap och gemenskap men att samtidigt sakna förmågan eller viljan att omfamna den påminner både om Knut Hamsuns PAN och John Fantes ASK THE DUST. Dagboksskrivaren vänder ut och in på sig av saknad efter närhet men stöter tvångsmässigt bort den när den ges. Han kan bara leva i exil, vågar inte vara lycklig och harmonisk. Han far ut mot världen och sig själv och Lisa, en ung prostituerad han mött. Kan inte skilja hatet från kärleken, eller vill inte. Dostojevskijs balansgång mellan klarhet och galenskap, mellan att vara avskyvärd och älskvärd, är briljant. Han kommenterar därmed hur onaturligt det är för människan att inordna sig i system och maktstukturer, människan är kaotiskt, ologisk och ambivalent av naturen.

Jag kan knappt fatta att en 150 år gammal skrift kan vara så vital och fortfarande kännas så viktig och fräsch som EN UNDERJORDISK DAGBOK. Det är en liten nätt pocket att ha med sig överallt och läsa i tid och otid, så länge man är pigg i knoppen är det en mycket fängslande läsning.

 

Fakta
Språk: svenska
187 sidor, pocket
Pris: 49 SEK (Adlibris), 54 SEK (Bokia), 58 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: ”Jag är en sjuk människa arg och elak. En motbjudande människa.” Så inleds En underjordisk dagbok, den kanske mest säregna av alla Fjodor Dostojevskijs böcker. Romanens dagboksskrivare och berättare är en före detta tjänsteman som dragit sig tillbaka till sitt kyffe i utkanten av Sankt Petersburg sedan han fått ett mindre arv. Här isolerar han sig – går under jorden – och gör i sin dagbok häftiga utfall mot den samtid som han inte vill – eller kanske snarare inte kan – inordna sig i. Han funderar över just skillnaden mellan att vilja och att kunna och tänker fritt på ett vis som känns omvälvande än i dag. Barbara Lönnqvists hyllade nyöversättning gör den arma men okuvligt upproriska dagboksskrivaren till en medmänniska vars röst hotar att drabba oss med en kraft som kan förändra liv.

 

Sigrid Combüchen

Sigrid Combüchens bok SPILL – EN DAMROMAN vann Augustpriset för årets svenska skönlitterära bok. Såg CombüchenBabel härförleden och hon verkar mycket sympatisk och mild. I intervjun nedan berättar hon om att hon gillar att styrketräna och att hon hellre tränar och rör på sig än läser och skriver. Hon nämner också Knut Hamsun som hon skrivit en bok om; LIVSKLÄTTRAREN, som jag till min förskräckelse inser står oläst hemma i bokhyllan. Hon tipsar vidare om MYSTERIER och LANDSTRYKARE som jag inte läst av Hamsun. Att hitta två, för mig okända böcker, är extra roligt då jag trodde jag betat av alla och kände mig lite färdig med den galne norrbaggen.  Detta innebär att i och med årets Augustpris har fyra böcker hamnat på min måste-läsa-lista, det är kalas.

När hon mottog priset sa hon: ”Do you really like me or did I just wear you out?”, och syftar då till sina fyra tidigare nomineringar. Som jag sa: Jag gillar henne redan.

Augustpriset för Årets svenska fackbok gick till DEN RÖDA GREVINNAN av Yvonne Hirdman och priset för Årets svenska barn- och ungdomsbok gick till HÄR LIGGER JAG OCH BLÖDER av Jenny Jägerfeld. Båda verkar välförtjänta av tilldelningen (spana in länkarna nedan), båda verkar intressanta men förmodligen inget jag kommer att läsa.

Se Sigrid Combüchen på Babel (ligger uppe till 2010-12-18)
Bokhora recenserar HÄR LIGGER JAG OCH BLÖDER
Onekligen recenerar HÄR LIGGER JAG OCH BLÖDER
Kulturbloggen recenserar DEN RÖDA GREVINNAN
Göteborgsposten recenserar DEN RÖDA GREVINNAN
Bokbörsen (Antikvariat på nätet)
Augustpriset

Juryns motivering – Augustpriset för årets svenska skönlitterära bok: SPILL – EN DAMROMAN
Vad är fakta och vad är fiktion i Sigrid Combüchens roman ”Spill” och vem har tolkningsföreträde? Den ”verkliga” Hedvig, som i brev berättar för författaren om sitt unga liv på 30-talet, eller Hedda, den skapade gestalten? Författarjaget försjunker i decenniets dofter och detaljer och låter damromanen handla såväl om sömnad och torftiga inackorderingsrum som om förtryck och frigörelse, medan den ”verkliga” Hedvig vill leva i nuet och inte se sitt liv som förspillt. Sigrid Combüchen har skrivit en imponerande roman, stilistiskt och tekniskt formfulländad med många perspektivskiften, som ger henne möjlighet både att berätta underhållande om ett människoliv och att med intellektuell stringens reflektera kring det egna skrivandet.

 

ÖVERVAKNINGEN är en fröjd att läsa med underbart vackra uttryck och fraser som överraskar i sina formuleringar eller i sin betydelse. Pseudonymen Gunnar Blå blandar erotik, komik och filosofisk melankoli enligt baksidan på boken, där den filosofiska melakolin står i främsta rummet.

Gunnar Blå - Övervakningen

Det här är sista delen i DEN TREDJE SYSTERNtrilogin och det funkar att hoppa in i den utan att ha läst de första två delarna, som jag gjorde. Dels får man en resumé  i början och dels ger boken självständigt en minnesvärd läsupplevelse. Men jag har blivit kittlad och kommer att läsa de två första delarna.

Det är lättläst, man flyger fram över sidorna, slukar den. Blå får en att se vardagliga saker med andra ögon och det är bitterljuvt och ovanligt. Jag vill gärna likna stilen vid något jag tidigare läst men det är svårt, närmast liknar Blå Sture Dahlström men där Dahlström är frisk och livsnjutande är Blå frenetisk och sorgsen. Jag känner likheter med Knut Hamsuns SVÄLT, med samma febriga, drömlika felval och kanske en doft av Fjodor Dostojevskij, men framför allt är Blå sin egen. Erotik-/porrdelen som man gärna trycker på känns något överdriven, alternativt har jag en hög smärttröskel, det är inte en större del av berättelsen än hos något Salman Rushdie skrivit, skillnaden är kanske att det inte står på baksidan av hans böcker.

Oblygt men passande namndroppar man andra titlar från förlaget Vertigo. Det funkar och till min förvåning finner jag mig riktigt sugen på att läsa Markis de Sades JULIETTE. Om det är det som verkligen är avsikten vet jag inte, men jag kan inte komma på ett bättre sätt att uppmärksamma en bok.

Själva boken är ett välgjort vackert hårdband, med tukos pärm, relieftryck i guld, lägg till en riktigt skön handling och ett underbart språk och du finner dig vara just en, Bokfetischist.

Fakta
Språk: Svenska
Pris: 140 SEK
176 sidor, Inbunden
Beskrivning/synopsis: ”Carl” jagar information. Han reser från Paris, över Prag, Venedig, Neapel, Palermo och vidare till Tanger. Han blir stundvis psykotisk, han står under ständig övervakning, han möter informanter som visar ett osunt intresse för hans armstump.

Han beter sig som en agent: alltså uppfattas han så. Men det finns inget uppdrag, ingen uppdragsgivare. Varken han eller eller hans övervakare vet vem han är eller vad han söker. Ty det som ser ut som en jakt är tvärtom en flykt, bort från allt för smärtsamma minnen.

Men ingen kan fly för alltid.

gunnarbla.com
vertigo.se
vertigomannen.blogspot.com

 

Filmen ASK THE DUST (2006) hittar du påfallande ofta i fyndbacken på Willy’s för 39 SEK, boken ASK THE DUST (1939) av John Fante är svårare att hitta, på Willy’s.

Ask the dust

Nu har jag ännu inte upplevt en film som överträffar boken, även om filmen WATCHMEN var svindlande nära. Så att jag nu tänker sabla ned filmen ASK THE DUST ska inte komma som en överraskning. Men fy fan vilken sentimental smörja man gjort av en så stor roman. Slutet är omgjort och tillrättalagt på klassisk Hollywoodmanér, två sliskiga publikfriare i huvudrollerna Colin Farrell och Salma Hayek, som båda har finfina roller på sitt samvete. Att man kan göra en film med så mycket yta av en roman med så mycket djup är förbluffande.

Det var den store Charles Bukowski som introducerade mig för John Fante, hans vana att namedroppa andra författare är underhållande och ledde mig till denna underbara bok. På omslaget till min kopia av ASK THE DUST citeras han oxå: Fante was my God. Det är lätt att se hur präglad Bukowski är av honom. Berättarstilen, utanförskapet och svårigheterna att passa in, återfinns i båda författarskapen.

Fantes alterego Arturo Bandini (Jämför med Bukowskis Henry Chinaski) slits mellan behovet av närhet och bekräftelse och förakt mot människorna i allmänhet och kvinnorna i synnerhet. ASK THE DUST är nog den bästa boken jag läst i genren misantrop-försöker-passa-in (I just made that up), djupare än Bukowski som iofs är roligare och mer elegant än Knut Hamsun i t ex PAN. Man kan oxå säga det så här kort: Bok bra, film dålig.

Fakta
IMDB
Trailer: Får du ingen, läs boken istället.
Språk: Engelska
208 sidor, häftad
Finns på: Play(~70 SEK), Bokus (fr 88 SEK), Adlibris (fr 102 SEK)
Beskrivning/synopsis (saxat från Bokus): ASK THE DUST is a virtuoso performance by an influential master of the twentieth-century American novel. It is the story of Arturo Bandini, a young writer in 1930s Los Angeles who falls hard for the elusive, mocking, unstable Camilla Lopez, a Mexican waitress. [...]

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha