Torgny Lindgrens Augustprisvinnande roman Hummelhonung är en symbolladdad modern legend och det är något av det mest välformulerade och finurliga man kan läsa av en nu levande svensk författare.

Hummelhonung - Torgny LindgrenTorgny Lindgren från Raggsjö i Västerbotten och tillika medlem i Svenska akademien kom 1995 ut med romanen HUMMELHONUNG. Den handlar till stor del om två bröder, Hadar och Olof, som båda är döende men hatet mot varandra håller dem vid liv. En författare kommer att stanna hos dem och vårda dem i livets slutskede. Bröderna verkar vara varandras motpoler, som yin och yang, sött och salt eller bara som två sidor av samma mynt. Bitvis känns Hadar och Olof som de två krafterna i naturen som man pratar om i filmen DEN TUNNA RÖDA LINJEN.

Lindgrens språk och mina tankar och funderingar går in i varandra som tänderna på en dragkedja. Det är något med hans prosa som klickar med hur jag tänker och känner eller kanske vill känna. Det är på ett djupare plan än bara att känna igen sig i handling, miljöer eller karaktärer och även om Lindgren leder ut mig på ett gungfly över människans innersta och mest personliga så känner jag mig trygg. Alla hans resonemang och anekdoter slutar väl, även om folk dör eller far illa. Sen blir jag så len i sinnet av hur väl han säger de enklaste saker, som när en av bröderna ondgör sig över njutning och godhet:

Det finns ingenting som är rent och oblandat, allting är grumligt och besmittat, om den rena godheten funnes så skulle han vara omöjlig att bliva varse, han vore som tomma luften!

Kvinnosynen är dock inte den bästa. HUMMELHONUNG klarar inte det nu så populära Bechdeltestet, det finns två namngivna kvinnor men de pratar inte med varandra. Visst ska det vara en slags återgivning av åldrande män i Västerbotten, men nog kan kvinnornas roller i en berättelse som HUMMELHONUNG vara något mer än vårdare och barnaföderska. Nog för att Lindgren skrivit andra romaner som klarar testet bättre, men här känns det lite gubbigt.

Jag tänker på hur Lindgren är en av de bästa skildrarna av det gamla Västerbotten, men samtidigt verkar han inte ha varit delaktig. Han var den beläste uddafågeln med en bok under armen. Lite som Fröding eller Kafka, inbillar jag mig utan att veta mycket varken om Lindgrens liv eller Västerbotten. Men det väcker ändå frågan om vilka som är våra tolkare av tiden när de inte deltar. Som om inte skildring av förmodade ickeupplevelser vore nog pratar Lindgren i HUMMELHONUNG även om hur otillförlitligt minnet är. En tanke som han senare utvecklar i självbiografiska MINNEN.

All tandagnisslan om Torgny Lindgrens litterära tillkortakommanden är bara ett försök att nyansera mig en smula, för HUMMELHONUNG är fantastisk läsning.

Läs recensionen av Torgny Lindgrens Minnen

Läs recensionen av Torgny Lindgrens Ormens väg på hälleberget

Läs Augustprisets motivering

Fakta
Språk: svenska
166 sidor, pocket
Pris: 24 SEK (Bokbörsen), 39 SEK (Bokus), 40 SEK (Adlibris),
Beskrivning/synopsis: En sen oktoberkväll föreläser en medelålders författarinna om helgon i församlingshuset i ett litet västerbottniskt samhälle. Bland de fåtaliga åhörarna finns en äldre man som efter föredraget bjuder henne nattkvarter i sitt hem som ligger en bilfärd ut i nattmörkret.

När nästa morgon gryr är landskapet kring det ensligt belägna huset insvept i snö. Kvinnan stannar hos mannen i väntan på att vägen bort skall plogas. Medan tiden går skriver hon på en bok om ett helgon. Samtidigt lär hon allt djupare känna sin värd och hans historia. Den tycks gradvis förtunna hennes egen helgonsaga.

 

En mycket intressant essä som ger nycklar till Fjodor Dostojevskijs stora verk liksom till vår syn på världen.

Dostojevskij läser Hegel i Sibirien och brister i gråtVilken fantastisk titel på en essä – DOSTOJEVSKIJ LÄSER HEGEL I SIBIRIEN OCH BRISTER I GRÅT, jag föll för den direkt och till min stora glädje upptäcker jag att innehållet skäms inte för sig heller, det håller absolut världsklass. Men det är först när jag läst några sidor som jag inser att detta är en essä där litteraturvetenskap och filosofi möts och avhandlas. Titeln kan tolkas som att filosofen Hegel knäcker Dostojevskij, men det är precis tvärtom. Lászlo F Földényi låter Dostojevskij örfila upp Hegel i brygga. När Hegel anklagar afrikanerna för brist på civilisation, så vänder Dostojevskij sin uppmärksamhet mot civilisationens förfining och hur ”de mest raffinerade blodutgjutarna så gott som genomgående varit högst civiliserade herrar.” när dessa ord tillämpas på 1900-talet får de en apokalyptisk dimension.

Jag märker hur Dostojevskijs senare verk BROTT OCH STRAFF är ett svar, en antites på Hegels ståndpunkt om det rationella i världen. DOSTOJEVSKIJ LÄSER HEGEL I SIBIRIEN OCH BRISTER I GRÅT ger faktiskt en viktig nyckel till flera av Dostojevskijs stora verk, inte minst DÖDA ANDAR som han jobbade med i Sibirien. Han knyter även an till Hegel i EN UNDERJORDISK DAGBOK där han låter huvudpersonen motsäga Hegels rationella världssyn:

Om världshistorien kan man med andra ord säga precis allt och vad som helst, allt som flyger genom huvudet på en. Allt kan man säga utom en sak: att den präglas av förnuft och omdöme.

Földényi menar vidare att Dostojevskijs grå helvete blir synligt i Kafkas och Becketts verk och i Tarkovskijs film STALKER. Det är så utomordentligt välformulerat och genomtänkt att jag inte kan annat än kapitulera inför Földényis resonemang. Essän är så vital och tillskriver Dostojevskij så mycket klarsyn och intelligens att jag genast vill köpa på mig allt av Dostojevskij och sluka det, äta det, assimilera det med min organism, jag vill bli ett med Fjodor.

Är du det minsta intresserad av Dostojevskij är DOSTOJEVSKIJ LÄSER HEGEL I SIBIRIEN OCH BRISTER I GRÅT mycket bra läsning. Lászlo F Földényi har på 42 korta sidor gjort min litterära värld lite större.

Läs recensionen av En underjordisk dagbok

Fakta
Språk: svenska
42 sidor, häftad
Pris: 79 SEK (Bokus), 83 SEK (Bokia), 90 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: »Vår tids civilisation sätter all sin tillit till praktiska lösningar – allt det som skulle kunna hota dess optimism sätts inom parentes. Ändå är de många fasor som hemsöker världen inte rätt och slätt funktionsstörningar; de är avigsidorna av det som den moderna civilisationen demonstrativt beundrar.«

László F. Földényi

Lászlo F. Földényi, född 1952, undervisar på universitetet i Budapest och räknas till Ungerns främsta intellektuella. Han har fått ett flertal priser för sina konstfilosofiska, litteratur- och kulturhistoriska verk.

 

Knut Hamsun, den moderna litteraturens fader, har skapat något fantastiskt i mästerverket Landstrykare. Här finns vagabonder, entreprenörskap och sprudlande livsglädje och mitt i allt står urkraften August som ett monument över industrialismens intåg i Norge.

Landstrykare - Knut Hamsun

Ernest Hemingway var inte sen att berätta hur Knut Hamsun inte bara inspirerat honom, utan till och med lärt honom skriva. Det finns mycket riktigt flera likheter mellan LANDSTRYKARE och Hemingways kända kortroman DEN GAMLE OCH HAVET, LANDSTRYKARE känns dock mer kärv och autentisk. Hamsuns imponerande författargärning spänner över 70 år och han har förutom Hemingway inspirerat storheter som Thomas MannCharles Bukowski och Franz Kafka, han anses vara den moderna litteraturens fader. I Hamsuns genombrottsroman SVÄLT känner man Dostojevskijs närvaro, men i LANDSTRYKARE har han gått över till natur- och folklivsskildringar.

Språket och den kärnfulla kortheten i LANDSTRYKARE är jag bekant med genom min mormor och folk från hennes generation. I romanen dyker det upp fullt av gamla konstiga ord som: klockjuden, smällfin, överdängare och snugga. Bland dessa ord finns dessutom små ordstäv och till och med bibliska aforismer som Den som inte arbetar ska heller inte äta, som senare använts bland annat av Lenin.

Jag kan inte termen för det, men jag älskar hur LANDSTRYKARE liksom handlar om allt och alla i den norska byn Polden i början och hur historien ligger öppen och kan ta vilken väg den vill, men till slut hakar fast i någon, liksom godtyckligt vem, och följer sedan denne långa stycken. Det så snyggt berättat och det blir bra läsning, jag flyger igenom de drygt 400 sidorna på bara någon dag och kan inte lägga LANDSTRYKARE ifrån mig.

Knut, din kanalje!

Knut, din kanalje!

Det finns så mycket att säga bara om personen Knut Hamsun, som att han lierade sig med nazisterna vilket inte bara är svårt för norrmännen att svälja, utan även för oss andra. Eller som att Hamsun innan han hamnade i onåd 1920 fick nobelpriset i litteratur. Men hur var det nu, blev han full på nobelfesten och nöp Selma Lagerlöf i rumpan? Jag måste nog både se filmen HAMSUN med Max von Sydow och läsa Sigrid Combüchens biografi LIVSKLÄTTAREN för att räta ut några av frågetecknen. Det var förresten Sigrid Combüchen, författare även till augustprisvinnande SPILL, som tipsade mig om LANDSTRYKARE i en intervju (se klippet nedan).

Knut Hamsun kan konsten att återge ett fyllos munhuggande, med dess sneda logik och lättstötta grälsjuka. Han visar på skeenden som spänner över många år som inte ens personerna själva skulle kunna återge eller koppla samman. Han berättar hur den sömniga fiskeby Polden fördärvas av ekonomisk en tillfällig framgång. Det är yrvädret och entreprenören August som är den drivande kraften i förändringen av byn och de som bor där och han symboliserar mycket riktigt industrialismens intåg i Norge. Men är du inte ett spår intresserad av sådant är det helt på egen hand en fantastisk historia väl i klass med UTVANDRARNA och HEMSÖBORNA. Jag håller faktiskt LANDSTRYKARE ett par snäpp över dessa, så bra är den. Tyvärr finns det skrämmande lite böcker av Knut Hamsun på svenska, så om du vill läsa mästerverket LANDSTRYKARE, och det vill du, är du begränsad till Bokbörsen och bibblan.

 

Se Sigrid Combüchen tipsa om bla Landstrykare i Bokusbussen på Bokmässan 2010:

Kan du inte se klippet ovan klicka här (YouTube)

Se Knut Hamsun fira sin 85-årsdag (YouTube)

Fakta
Språk: svenska
415 sidor, inbunden
Pris: 55 SEK (Bokbörsen)
Beskrivning/synopsis kunde jag inte hitta på svenska så jag lät google översätta den norska: Detta är den första boken i Augusttrilogin. Den skildrar mötet mellan den lilla byn Polden och den nya tiden som representeras av August. Han är en drömmare och en spekulant som skapar oro och rastlöshet om honom. Boken är en uppgörelse med den industrialiserade och kommersialiserad tidsandan. De andra två böckerna August heter: August och Men leva livet.

 

James Wood skriver hela tiden korrekt och är bitvis snudd på analt objektiv. En grymt bra bok, som kräver uppmärksamhet. Slöläsaren gör sig icke besvär.

How fiction works - James Wood

Först känner jag mig dum, det är inte bara alla svåra engelska ord som får mig att läsa om rad efter rad. Det känns lika komplicerat som tvillingparadoxen, men snart lossnar det och jag hänger med, utan problem faktiskt. Till en början tycker jag att han överanlyserar och tillskriver detaljer högre värde än vad de har, men Wood vinner över mig trots att jag saknar klassisk (läs litteraturvetenskaplig) skolning. Några sidor till och jag ser hur knivskarp Wood är i sina iakttagelser och snudd på analt objektiv. Han är korrekt, på gränsen till snorkig, men aldrig just snorkig utan snarare brutalt ärlig. När han t ex kallar kundrecensionerna på Amazon för dumma så är han faktiskt saklig och inte personlig. Jag känner mig oxå träffad några gånger, som när han nyanserar den vanliga slentriansågningen av litteratur där spänning får gå före ”innehåll” eller när man rutinmässigt avfärdar karaktärer som ytliga. Jag finner mig själv skyldig!

Denna bilden är bara till för att du inte ska behöva skämmas på fikarasten och säga att skådespelaren James Woods skrivit en bok.

Wood vs Woods

Wood pekar på saker jag själv aldrig skulle upptäcka, första citatet i boken läser jag igenom och gäspar nästan av leda, direkt efter skriver han vilket underbart stycke det är. Jag fattar ingenting, läser om, smått okoncentrerad då jag är på säsongens sista fotbollsmatch. Jag fattar ändå inte storheten utan läser vidare och Wood visar, steg för steg, vad det är som är så märkvärdigt med detta stycke. Jag känner mig som min son när vi plockar svamp och han står i ett hav av kantareller (hälften av vilka han ovetande trampat på) och jag pekar på svampen och säger tittar vad mycket svamp och han blir otroligt glad och plockar svamp bubblande av skratt. Oj, vilken haltande metafor, men Wood pekar alltså ut svampen åt mig.

Senast jag läste något så bra om litteratur var J.M. Coetzees FRÄMMANDE STRÄNDER som fick mig att läsa Kafkas BOET med stor behållning.  Men till skillnad från FRÄMMANDE STRÄNDER ställer och besvarar HOW FICTION WORKS mer grundläggande och enligt mig svårare frågor om litteratur.

James Wood har skrivit en grymt bra bok, som kräver uppmärksamhet, fokus och ibland ett och annat uppslaget ord (använd valfri översättningsapp i din smartphone). En ny sida av litteraturen öppnas och den är underbar, att en så torr och korrekt prosa kan bära så mycket upplevelse, ahakänslor och njutning är häftigt. När jag läst klart, vill jag genast börja om från början igen.

Läs Woods fantastiska sågning av Paul Auster

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha