Gillian Flynns andra roman på svenska placerar henne i världstoppen av thrillerförfattare, hennes Gone girl är årets bästa thriller.

Gone girl - Gillian Flynn

När jag såg filmen SE7EN första gången blev jag chockad och arg. Hur kan man låta den onde ”vinna”, tänkte jag. I flera dagar gick jag och funderade på det konstiga och ovanliga slutet, tills jag förstod hur bra det var. Det var den första kilen som slogs in mellan mina populärkulturella preferenser och vad som brukar kallas Hollywoodslut (försök inte googla det), alltså ett lyckligt slut där allt ordnar och alla är någorlunda lyckliga. Sedan dess har jag kommit att älska filmer som MEMENTO och AMERICAN HISTORY X eller böcker som THE ROAD av Cormac McCarthy och Sofi Oksanens STALINS KOSSOR. Jag vill inte påstå att Gillian Flynns GONE GIRL är ens i närheten av att skaka om min värld på samma sätt som SE7EN en gång gjorde, men känslan är den samma.

Jag flyger igenom den 560 sidor tunga GONE GIRL för jag måste få veta hur det slutar. Slutet känns först en smula rumphugget när jag läst som besatt och nästan hållit andan av anspänningen i flera passager. Men efter att ha rullat runt Flynns slut, som inte levereras förrän på bokens absolut sista sida, är det det enda rätta slutet och till och med det mest rimliga, fast min belöningsorienterade hjärna vill skrika: Nej, så här får det inte sluta! Men så får det sluta och så ska det sluta.

Jag gillade Flynn redan innan jag läste detta på hennes hemsida:

I was not a nice little girl. My favorite summertime hobby was stunning ants and feeding them to spiders. My preferred indoor diversion was a game called Mean Aunt Rosie, in which I pretended to be a witchy caregiver and my cousins tried to escape me. Our most basic prop was one of those pink, plastic toy phones most little girls owned in the ’80s. (Pretty girls love to talk on the phone!) Alas, it was always snatched from their fingers before they could call for help. (Mwahaha) In down time, I also enjoyed watching soft-core porn on scrambled cable channels. (Boob, bottom, static, static, boob!) And if one of my dolls started getting an attitude, I’d cut off her hair.

Gillian Flynn

Du lurar ingen med den där sockersöta snäll-flicka-looken, Gillian!

GONE GIRL är utan tvekan årets bästa thriller/deckare i mina ögon. Det är dock inte bara jag som håller den högt. På Goodreads, världens största portal för läsare, har den recenserats där över 61 000 gånger. Den belönades även med Goodreads Choice award som bästa thriller 2012. En given julklapp till thrillerälskaren i familjen.

Det är irriterande lite jag kan dela med mig av från den resan utan att förstöra läsupplevelsen för alla framtida läsare. Jag kan bara nämna att berättelsen håller en rak tidslinje från början till slut och att det är ett av de mest skickligt tecknade och mest trovärdiga porträtten av en psykopat som jag har läst. Sättet att berätta påminner mig om tidiga böcker av Harlan Coben eller kanske av Dennis Lehane, fast nej det är annorlunda, det är bättre. Flynn är strået vassare än båda dessa herrar.

Hade jag kunnat, utan att spoliera för alla som har läsupplevelsen kvar, hade jag gärna diskuterat bodycount, manschauvinism kontra feminism och barnuppfostran. Men det kan vi göra på Bokfetischists facebooksida.

Diskutera Gone girl på Bokfetischists facebooksida

Läs recensionen av Gillian Flynns Mörka platser

Läs recensionen av Sofi Oksanens Stalins kossor

Goodreads.com

 

Fakta
Språk: svenska
560 sidor, inbunden
Pris: 185 SEK (Adlibris), 185 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.
På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy?

 

I år har Bokfetischistredaktionen ovanligt många titlar vi vill höja en aning över de andra. Mycket bra har givits ut 2012 men en stjärna lyser lite klarare än de andra.

Lyra Ekström Lindbäck - Foto: Leo Nordwall

Utan (nästan) inbördes ordning listar vi nedan årets bästa böcker. Längst ned finner du en länk till förra årets (2011) bästa böcker, dom håller måttet fortfarande även om de inte syns lika mycket längre.

Tillhör Lyra Ekström Lindbäck - Lyra Ekström LindbäckTillhör Lyra Ekström Lindbäck - Lyra Ekström Lindbäck

Årets bästa bok alla kategorier är utan tvekan TILLHÖR LYRA EKSTRÖM LINDBÄCK. En mycket ovanlig upplevelse väntar den som vågar ge sig hän med ett öppet sinne.
Läs recensionen

Båten- Nam Le

Nam Le blir med Båten novellernas okrönte kung. Noveller som i substans är lika med feta romaner. Känslor som exploderar och förflyttar kontinenter. Läs den även om den inte kom i år. Ibland är ett annat år bättre än det senaste.
Läs recensionen

Mörka platser - Gillian FlynnMörka platser – Gillian Flynn

Höstens bästa thriller är karg, skitig och mörk. En perfekt klapp att lägga under granen till alla som gillar deckare och thrillers.
Läs recensionen

 

Andra Världskriget  – Antony Beevor
Det fundamentala verket om en av mänsklighetens största katastrofer där författaren lyckas berätta både övergripande och mänskligt detaljerat. Tror du att du läst och kan allt om andra världskriget? Tror du att kriget började 1939? Du har fel.

 

Getingfabriken – Ian Banks

En totalt vriden, äcklig och brutal liten historia som samtidigt är fullständigt fascinerande. Årets rysare som inte är en rysare som egentligen kom ut 1984 … första gången.
Läs recensionen

The Walking Dead
Säsong tre går visserligen på TV men den största behållningen är fortfarande albumen. Zombieskräck där monstren är en parantes och ramen för ett brutalt djuplodande i det mänskliga medvetandet och vårt behov av civilisation.
Recension av del 4, Köttets lustar
Recension av del 5, Anfall är bästa försvar

Stallo - Stefan SpjutStallo – Stefan Spjut

Svensk thriller med troll som utspelar sig i Norrland och den är mycket bättre än den verkar.
Läs recensionen

 

Äldreomsorgen/Förensligandet - Nikanor TeratologenÄldreomsorgen i Övre Kågedalen – Nikanor Teratologen
En mustig nyutgåva med illustrationer och efterskrifter av bland andra Stig Sæterbakken. Denna svenska klassiker  med 20 år på nacken får samsas med FÖRENSLIGANDET… mellan pärmarna.
Läs recension av pocketupplagan

Bästa böckerna 2011

 

Stefan Spjuts spänningsroman om troll i Norrland är en riktigt bra och spännande tegelsten att lägga under granen.

Stallo - Stefan SpjutJag har svårt att föreställa mig Stefan Spjuts pitch när han skulle berätta om boken han tänkte skriva. Det måste ha låtit något i den här stilen: Tja’, Stefan här (håller upp en inbillad telefon mot örat)… Tänkte skriva en thriller om… troll i Norrland… Det är just det att STALLO inte låter sig beskrivas så lätt. Till att börja med är Spjut en bra berättare, han får språket att flyta och kan med med några välvalda ord snabbt ge en bild av karaktärer och miljöer, som känslan man kan få när man kliver in på en vägkrog. Men framför allt kan han hålla spänningen uppe. Att inte tappa farten en gång under 629 sidor (ebok på ipad) är en sällan skådad bedrift och jag inte minns när jag upplevde det sist.

Miljöerna och personerna känns genuina, men som boende i södra Sverige har jag inte mycket koll på livet i Norrland. Något som dock sticker ut är att så många rasistiska kommentarer fälls även om det är av sura gamla gubbar.

Det talas redan om att STALLO ska bli film och det tror jag passar utmärkt, Spjut är en visuell berättare och det är redan nu flera scener som jag kan längta till att få se på duken. Ni som är rädda att det bara blir en blek svensk kopia av norska filmen TROLLJÄGAREN kan vara lugna, det är två helt olika historier. Dessutom tycker jag TROLLJÄGAREN gör ett misstag när man gör något av en skräckkomedi. Det misstaget upprepar inte Stefan Spjut, i STALLO är det inget larvande utan blodigt allvar och fullt med otäckheter. Det obehagliga stannar inte vid ljuskygga varelser eller onda män, nej det är när skildringarna över hur barn far illa som är mest obehagliga. Det handlar inte om några bestialiska övergrepp utan små glidningar i vad man kan tillåta sig att utsätta andra för när man är stressad och pressad. Det och hur snyggt Spjut har plockat in de mest osannolika historiska personer i berättelsen är min stora behållning av STALLO.

Jag vill slå ett slag på nåjdtrumman för STALLO som är årets svenska julklappstips för thrillerälskare som inte backar för lite övernaturligt. Vilken annan högtid passar bättre än julen att ge bort en bok om vättar, troll, oknytt och annat smått och gott ur svensk folktro? STALLO är förtrollande bra!

Fakta
Språk: Svenska
629 s, ebok
Pris: 145 SEK (Adlibris), 147 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: 1977, Sarek, Lappland. Sveriges främsta vildmarksfotograf och bosatt vid Riksgränsen sedan närmare femtio år, tar en märklig bild från sitt Piperflygplan. På fotografiet syns en björn med en barnliknande varelse på ryggen. Det ser ut som en apa men är givetvis inte det. Det är inte en människa och inte ett djur. Fotografen hävdar att han tagit en bild på ett troll. Ungefär samtidigt försvinner en pojke spårlöst från sin mamma i Dalarnas skogar. Mamman hävdar att han blivit bortförd av en jätte. Pojken återfinns aldrig.

2004. Fotografens barnbarn, Susso, har skapat en egen hemsida för kryptozoologi. Vid sidan av morfars bilder samsas berättelse om Yetin, Loch Ness-odjuret, Bigfoot. Trollen står dock i fokus och när en äldre kvinna hör av sig och berättar att en liten hårig varelse har stått utanför hennes hus i Kvikkjokk far Susso genast dit. Hon har därmed tagit steget ut i det okända.

Stallo är en spänningshistoria som inte liknar någonting annat. 

 

Detta är utan tvekan höstens bästa thriller.

Mörka platser - Gillian Flynn

Det finns en elakhet inom mig, verklig som ett kroppsligt organ. Så börjar Gillian Flynns MÖRKA PLATSER och jag är såld redan från början. Den starka inledningen får mig att tänka på Cormac McCarthys BLOOD MERIDIAN. Det är inte bara inledningen som tilltalar, Flynn känns mycket välformulerad för genren. Det är en njutning att läsa om miljöerna och personerna filterat genom den uppfriskande cyniska huvudpersonen Libby som är oemotståndligt tjurig och missanpassad. Hon speglar landskap och scenerier perfekt, det är kargt, skitigt och uppgivet.

Flynn är skicklig, att hålla så många möjliga scenarier i luften samtidigt utan att det blir förvirrande svårläst eller statiskt är imponerande. MÖRKA PLATSER är inte berättad på traditionellt sätt, det känns som om min kännedom om händelserna ökar kronologiskt även om det berättas vid olika tidpunkter och i olika rum. Så även om man byter person och plats känns det som om det är samma berättelse som fortsätter.

Favoritboktyckaren Yukiko Duke i SVTsoffan kallar den höstens bästa deckare och snudd på varenda bokbloggare i Sverige lovordade originalutgåvan när den var aktuell för ett par år sedan. Jag kan bara stämma in i lovsången: MÖRKA PLATSER är riktigt bra. En perfekt julklapp till alla som gillar deckare och thrillers.

Se Yukiko Dukes omdöme om Mörka platser (SVT Play)

Läs recensionen av Cormac McCarthys Blood meridian

Fakta
Språk: Svenska
430 sidor, inbunden
Pris: 169 SEK (Bokus), 169 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Libby Day var bara sju år när hennes mamma och två systrar mördades i det som kom att kallasSatansoffret i Kinnakee. Medan hennes familj låg döende flydde Libby från deras lilla bondgård och ut i den stränga vinterkylan. Hon överlevde – och vittnade om hur hennes femtonårige bror Ben var den skyldige.

Tjugofem år senare spårar en grupp påstridiga privatspanare upp Libby i hopp om att hitta bevis för att Ben är oskyldig. Ben sitter fortfarande i fängelse och Libby lever på smulorna från en fond, upprättad av välgörare som sedan länge glömt bort henne. Libby ser en chans att tjäna en hacka på sin tragedi. Mot en summa pengar tar hon kontakt med de som var involverade den där gången. Kanske ska det visa sig att hennes vittnesmål inte var så vattentätt trots allt

Libbys efterforskningar tar henne från sjaskiga strippklubbar i Missouri till övergivna turiststäder i Oklahoma, och undan för undan börjar den ohyggliga sanningen uppdagas för henne. Libby är tillbaka där hon började och där hon egentligen alltid varit: På flykt från verkligheten. På flykt från en mördare.

GILLIAN FLYNN växte upp i Kansas City, Missouri. Hennes debutroman Sharp Objects blev den första boken att vinna två CWA Dagger-priser samma år. Mörka platser [Dark Places] och Gone Girlhar ytterligare etablerat henne som ett av den moderna kriminallitteraturens största namn. Gillian Flynn bor i Chicago.

»Gillian Flynn är äkta vara. Skarp, kärv, övertygande och med talang för det makabra.« STEPHEN KING

»Libby Day låter sig inte glömmas i första taget. Mörka platser är en nervslitande thriller!« NEW YORK TIMES BOOK REVIEW

»Mörka platser är en deckare som inte liknar något annat, med en antihjältinna av en sort du aldrig mött förut.« MATS STRANDBERG, författare till Cirkeln och EldMin bild av händelseförloppet slås ständigt sönder och ersätts av en ny, gamla avfärdade misstänkta kommer tillbaka med fullkraft på listan.

 

Dags att utse årets bästa böcker lagom till julhandeln. Bokfetischist summerar utgivningsåret och lyfter fram tre favoriter med en gemensam nämnare.

Roberto Bolaño

Det är sällan lätt att avgöra vilka böcker som är värda att lyftas fram när ett år ska summeras. Jag har inte läst alla, svårt att vara objektiv med andra ord. Men om jag tvingas välja tre titlar från 2011 att hålla ovanför de andra så är det dessa:

Skulle jag bara välja en skulle det vara 2666, den krävde mycket men den gav också mycket tillbaka. Med reservation för att den är ganska grabbig och tar namedroppingen till fantastiska nivåer. Även MIN KAMP 2 har nära till namedropping vilket också MINNEN har. När jag står inför fullbordat faktum så är det lite överraskande att jag lyft fram tre titlar som strör referenser och författarnamn omkring sig. Är jag så enkelspårig? Förhoppningsvis inte och titlarna innehåller oändligt mycket mer än referenser som snarare är grädden på moset.

 

Uppmärksammade böcker 2011
Nobelpriset: DIKT OCH PROSA 1954-2004 – Tomas Tranströmer
Augustpriset: KORPARNA – Tomas Bannerhed
Man Booker Prize: THE SENSE OF AN ENDING – Julian Barnes

 

Årets bästa böcker
Dagensbok.com: Julklappsböcker 2011

Babel sammanfattar bokåret 2011:

 

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha