Detta snart 150 år gamla portalverk till Dostojevskijs författarskap är fortfarande mycket fängslande och vitalt.

En underjordisk dagbok - Fjodor DostojevskijEN UNDERJORDISK DAGBOK är som ett portalverk över Dostojevskijs mest kända böcker. Jag har inga problem att känna igen drag, tankar och idéer från senare böcker och bitvis är det som att läsa ett destillat av dem. I första delen går resonemanget i cirklar och jag hålls verkligen på tårna för att få ut det minsta av den. I andra delen är mer dagbokslik och tempo och tankekrumbukter lugnar ned sig betydligt.

Författaren till dagboken, som inte ska förväxlas med Dostojevskij själv, ställer raka frågor men virvlar runt i svaren så att han ibland slutar där han började och inget egentligen sagts. Han går till exempel från Skål för mitt underjordiska tillhåll till Det ska fan sitta här under jorden på mindre än en halv sida.

Barbara Lönnqvists nyöversättning (2010) är, så vitt jag kan bedöma, ypperlig. Men framför allt är det i efterordet jag uppskattar hennes gärning. Här ger hon mig en bild av hur det var att leva i Ryssland under tiden Dostojevskij skrev EN UNDERJORDISK DAGBOK och att han mister sin hustru medan han skriver bokens andra del. Lönnqvist vänder sig också mot slentrianmässiga tidigare översättningar av boken och förklarar varför den så ofta felaktigt översatts till ANTECKNINGAR FRÅN ETT KÄLLARHÅL.

Fjodor Dostojevskij 1872 (Bild: Wikipedia)

Fjodor Dostojevskij 1872 (Bild: Wikipedia)

Det paradoxala i sökandet efter vänskap och gemenskap men att samtidigt sakna förmågan eller viljan att omfamna den påminner både om Knut Hamsuns PAN och John Fantes ASK THE DUST. Dagboksskrivaren vänder ut och in på sig av saknad efter närhet men stöter tvångsmässigt bort den när den ges. Han kan bara leva i exil, vågar inte vara lycklig och harmonisk. Han far ut mot världen och sig själv och Lisa, en ung prostituerad han mött. Kan inte skilja hatet från kärleken, eller vill inte. Dostojevskijs balansgång mellan klarhet och galenskap, mellan att vara avskyvärd och älskvärd, är briljant. Han kommenterar därmed hur onaturligt det är för människan att inordna sig i system och maktstukturer, människan är kaotiskt, ologisk och ambivalent av naturen.

Jag kan knappt fatta att en 150 år gammal skrift kan vara så vital och fortfarande kännas så viktig och fräsch som EN UNDERJORDISK DAGBOK. Det är en liten nätt pocket att ha med sig överallt och läsa i tid och otid, så länge man är pigg i knoppen är det en mycket fängslande läsning.

 

Fakta
Språk: svenska
187 sidor, pocket
Pris: 49 SEK (Adlibris), 54 SEK (Bokia), 58 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: ”Jag är en sjuk människa arg och elak. En motbjudande människa.” Så inleds En underjordisk dagbok, den kanske mest säregna av alla Fjodor Dostojevskijs böcker. Romanens dagboksskrivare och berättare är en före detta tjänsteman som dragit sig tillbaka till sitt kyffe i utkanten av Sankt Petersburg sedan han fått ett mindre arv. Här isolerar han sig – går under jorden – och gör i sin dagbok häftiga utfall mot den samtid som han inte vill – eller kanske snarare inte kan – inordna sig i. Han funderar över just skillnaden mellan att vilja och att kunna och tänker fritt på ett vis som känns omvälvande än i dag. Barbara Lönnqvists hyllade nyöversättning gör den arma men okuvligt upproriska dagboksskrivaren till en medmänniska vars röst hotar att drabba oss med en kraft som kan förändra liv.

 

Filmen ASK THE DUST (2006) hittar du påfallande ofta i fyndbacken på Willy’s för 39 SEK, boken ASK THE DUST (1939) av John Fante är svårare att hitta, på Willy’s.

Ask the dust

Nu har jag ännu inte upplevt en film som överträffar boken, även om filmen WATCHMEN var svindlande nära. Så att jag nu tänker sabla ned filmen ASK THE DUST ska inte komma som en överraskning. Men fy fan vilken sentimental smörja man gjort av en så stor roman. Slutet är omgjort och tillrättalagt på klassisk Hollywoodmanér, två sliskiga publikfriare i huvudrollerna Colin Farrell och Salma Hayek, som båda har finfina roller på sitt samvete. Att man kan göra en film med så mycket yta av en roman med så mycket djup är förbluffande.

Det var den store Charles Bukowski som introducerade mig för John Fante, hans vana att namedroppa andra författare är underhållande och ledde mig till denna underbara bok. På omslaget till min kopia av ASK THE DUST citeras han oxå: Fante was my God. Det är lätt att se hur präglad Bukowski är av honom. Berättarstilen, utanförskapet och svårigheterna att passa in, återfinns i båda författarskapen.

Fantes alterego Arturo Bandini (Jämför med Bukowskis Henry Chinaski) slits mellan behovet av närhet och bekräftelse och förakt mot människorna i allmänhet och kvinnorna i synnerhet. ASK THE DUST är nog den bästa boken jag läst i genren misantrop-försöker-passa-in (I just made that up), djupare än Bukowski som iofs är roligare och mer elegant än Knut Hamsun i t ex PAN. Man kan oxå säga det så här kort: Bok bra, film dålig.

Fakta
IMDB
Trailer: Får du ingen, läs boken istället.
Språk: Engelska
208 sidor, häftad
Finns på: Play(~70 SEK), Bokus (fr 88 SEK), Adlibris (fr 102 SEK)
Beskrivning/synopsis (saxat från Bokus): ASK THE DUST is a virtuoso performance by an influential master of the twentieth-century American novel. It is the story of Arturo Bandini, a young writer in 1930s Los Angeles who falls hard for the elusive, mocking, unstable Camilla Lopez, a Mexican waitress. [...]

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha