Uppföljare är inte vad de var en gång i tiden. Vad hände med harder, better, faster, stronger? 

När ett rockband ska släppa en ny skiva så brukar de måla upp den som  tyngre, råare och att de distade gitarrerna är soundtracket till en mindre invasion . Oftast hänger resonemanget ihop med en rätt kass och urvattnad skiva där disten har satts på flyglarmsnivå för att dölja bristen av låtar, idéer eller rock´n roll.

När det stora filmbolaget skall göra uppföljaren till årets blockbuster så är det normala att de köper in explosioner, dunder och granater för att turboladda del 2 så att ingen märker att det varken finns handling, manus eller skådespelarinsatser bland smällarna, tomhylsorna eller 3d-animeringarna.

Så när jag plockade upp Metro 2034, vilket är den fantasifullt döpta uppföljaren till Metro 2033, så väntade jag mig mer av allting. Mer undergång, en tyngre apokalyps, fler monster  och att allt skulle vara jävligare än jävligast. För hur skulle annars denna del två fungera?

Metro 2033 var boken som blev en succé genom sin välmålade historia om mänsklighetens sista överlevare i Moskvas bombsäkra tunnelbanesystem. En bok som trots en relativt tunn historia överlevde på sin genomtänkta värld, på spänningen som infann sig och parallellerna till vårt våldsamma 1900-tal. Så hur svårt skulle det vara? In med fler strålskadade monster, fler läckande gasmasker och större maskingevär så skulle tvåan varit i hamn.

Men nej, nej, nej! Dmitrij Gluchovskij ville tydligen något helt annat och erbjuder därför en betydligt mer nedtonad, känslosam och analyserande liten berättelse. Vilket egentligen borde uppskattas, ryggdunkas och hyllas med ett antal rungande hurran. För äras de som vågar göra något annorlunda och skita i förväntningar och mediala traditioner och gå sin egen väg. Men för att göra något sånt, och komma undan med det, så måste det finnas substans av någon sort vilket det tyvärr inte gör i Metro 2034.

Vi får ett pretentiöst och förutsägbart skal med massa kvasifilosofiskt dravel. Bla, bla, bla och jag känner ingenting för historien, för huvudrollsinnehavaren eller deras barnsliga livsåskådningar. För att säga något mer, något gripande, så måste man kunna förmedla, få läsaren att tro, men det sker inte här.Allt som återstår är ett svart hål som jag läser ut av ren pliktkänsla.

Kunde jag inte bara fått lite hjärndött underhållningsvåld och blodisande spänning i den perfekta apokalypsen?

HARDER, BETTER, FASTER, STRONGER!

Recension av den betydligt bättre Metro 2033

 

 

 

 

 

 

 

Fakta
Språk: Svenska
397 s, Pocket
Pris: 49 SEK (Bokus), 51 SEK (Adlibris), 54 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: MOSKVA ÅR 2034. På station Sevastopolskaja i utkanten av Moskvas enorma tunnelbanesystem dyker den hemlighetsfulle överste Hunter upp. Han tar upp kampen med de dunkla krafter som hotar befolkningen i Moskvas metro och ger sig ut på en farlig expedition i tunnlarnas djup. Vid hans sida finns Homeros, en gammal, erfaren stationsinvånare som kan metron och dess legender bättre än någon annan och ser det som sin livsuppgift att nedteckna dess historia.

Ett år efter Artioms dystopiska vandring återvänder succéförfattaren Dmitrij Gluchovskij till Moskvas metro för att berätta en ny historia.

 

Bokmässan 2010

Det var jobbigt, det är bara att erkänna. Att åka minibuss i sammanlagt åtta timmar för att gå på mässan i sju var jobbigt, men definitivt värt besväret. Det var otroligt kul att få sticka näsan i alla böcker som man annars bara kan se på nätet. Men som mässrookie undrar jag varför tar man fullpris (ofta dyrare än i handeln) på böckerna? Fynda kunde man bara göra bland begagnade böcker. Kom dock hem med en rejäl trave böcker :D

Vertigos monter 2010

Mitt favoritförlag, Vertigo, var naturligtvis representerade och jag köpte första Klitty-boken som ljudbok för otroliga 30 SEK (ingen skugga ska falla på Vertigo med tanke på fullprisgnället ovan). Ska bli roligt att läsa/lyssna på den. Ett recensionsex av Gunnar Blå’s ÖVERVAKNING väntade när jag kom hem, det blir nog mycket från Vertigo här på bloggen i vinter.

Årets överraskning stod förlaget Themis för med sina härliga översättningar av Rilke och Sandemose (Jantelagens fader), kunde inte motstå ett inköp av de båda.

Ersatz monter på Bokmässan 2010

Förlaget Ersatz hade tunga ryska titlar som METRO 2033 av Dmitrij Gluchovskij och NATTPATRULLEN av Sergej Lukjanenko som kommer att recenseras här i vinter.

Vad har jag då lärt mig om afrikansk litteratur? Tja, inte mer än vad som stod på dörren på muggen:

Afrikanskt tema på Bokmässan 2010

Länkar
Ersatz
Vertigo
Themis

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha