Torgny Lindgrens Augustprisvinnande roman Hummelhonung är en symbolladdad modern legend och det är något av det mest välformulerade och finurliga man kan läsa av en nu levande svensk författare.

Hummelhonung - Torgny LindgrenTorgny Lindgren från Raggsjö i Västerbotten och tillika medlem i Svenska akademien kom 1995 ut med romanen HUMMELHONUNG. Den handlar till stor del om två bröder, Hadar och Olof, som båda är döende men hatet mot varandra håller dem vid liv. En författare kommer att stanna hos dem och vårda dem i livets slutskede. Bröderna verkar vara varandras motpoler, som yin och yang, sött och salt eller bara som två sidor av samma mynt. Bitvis känns Hadar och Olof som de två krafterna i naturen som man pratar om i filmen DEN TUNNA RÖDA LINJEN.

Lindgrens språk och mina tankar och funderingar går in i varandra som tänderna på en dragkedja. Det är något med hans prosa som klickar med hur jag tänker och känner eller kanske vill känna. Det är på ett djupare plan än bara att känna igen sig i handling, miljöer eller karaktärer och även om Lindgren leder ut mig på ett gungfly över människans innersta och mest personliga så känner jag mig trygg. Alla hans resonemang och anekdoter slutar väl, även om folk dör eller far illa. Sen blir jag så len i sinnet av hur väl han säger de enklaste saker, som när en av bröderna ondgör sig över njutning och godhet:

Det finns ingenting som är rent och oblandat, allting är grumligt och besmittat, om den rena godheten funnes så skulle han vara omöjlig att bliva varse, han vore som tomma luften!

Kvinnosynen är dock inte den bästa. HUMMELHONUNG klarar inte det nu så populära Bechdeltestet, det finns två namngivna kvinnor men de pratar inte med varandra. Visst ska det vara en slags återgivning av åldrande män i Västerbotten, men nog kan kvinnornas roller i en berättelse som HUMMELHONUNG vara något mer än vårdare och barnaföderska. Nog för att Lindgren skrivit andra romaner som klarar testet bättre, men här känns det lite gubbigt.

Jag tänker på hur Lindgren är en av de bästa skildrarna av det gamla Västerbotten, men samtidigt verkar han inte ha varit delaktig. Han var den beläste uddafågeln med en bok under armen. Lite som Fröding eller Kafka, inbillar jag mig utan att veta mycket varken om Lindgrens liv eller Västerbotten. Men det väcker ändå frågan om vilka som är våra tolkare av tiden när de inte deltar. Som om inte skildring av förmodade ickeupplevelser vore nog pratar Lindgren i HUMMELHONUNG även om hur otillförlitligt minnet är. En tanke som han senare utvecklar i självbiografiska MINNEN.

All tandagnisslan om Torgny Lindgrens litterära tillkortakommanden är bara ett försök att nyansera mig en smula, för HUMMELHONUNG är fantastisk läsning.

Läs recensionen av Torgny Lindgrens Minnen

Läs recensionen av Torgny Lindgrens Ormens väg på hälleberget

Läs Augustprisets motivering

Fakta
Språk: svenska
166 sidor, pocket
Pris: 24 SEK (Bokbörsen), 39 SEK (Bokus), 40 SEK (Adlibris),
Beskrivning/synopsis: En sen oktoberkväll föreläser en medelålders författarinna om helgon i församlingshuset i ett litet västerbottniskt samhälle. Bland de fåtaliga åhörarna finns en äldre man som efter föredraget bjuder henne nattkvarter i sitt hem som ligger en bilfärd ut i nattmörkret.

När nästa morgon gryr är landskapet kring det ensligt belägna huset insvept i snö. Kvinnan stannar hos mannen i väntan på att vägen bort skall plogas. Medan tiden går skriver hon på en bok om ett helgon. Samtidigt lär hon allt djupare känna sin värd och hans historia. Den tycks gradvis förtunna hennes egen helgonsaga.

 

Demian handlar om sökande efter sig själv, att mogna och bli medveten, det blir dock lite för andligt för min smak.

Demian - Hermann HesseSvenske vissångaren Lars Demian, som jag fullkomligt dyrkade i unga år, har tagit sitt namn från Hermann Hesses roman DEMIAN. Ett bra namnval för romanens Demian är intelligent och en vördnad på gränsen till fruktad sanningssägare. Bredvid Max Demian framstår alla andra som torftigt fantasilösa jasägare.

Hesse väver in berättelsen om Kain och Abel på ett mästerligt sätt. Den omfattar både huvudpersonen Emil Sinclairs möte med Demian och deras separata personligheter. Det är härlig läsning, även för en övertygad ateist, eller kanske speciellt för en övertygad ateist då han smular sönder konfirmationsprästens trötta argument.

Max Demian blir Emil Sinclairs vägvisare genom berättelsen. Han lär Sinclair om livet och världen, vid ett tillfälle far han ut mot det moderna Europa som ”inte gjort annat än forskat och byggt fabriker! De vet exakt hur många gram krut det behövs för att döda en människa, men de vet inte hur man ber till Gud, de vet inte ens hur man roar sig en timme.”, fast han är inte arg utan snarare beklagande.

Redan i unga år föds tanken hos Sinclair om mörkt och ljust, gud och djävulen förenade i en religion eller gud, i Abraxas, och det är häftigt. Min tanke går här till DEN TUNNA RÖDA LINJEN där man pratar om två motsatta krafter i naturen. Genom Sinclair och hans läromästare Demian färdas historien från antiken till nutid och berör religion och vetenskap, filosofi, drömmar och intuition. En berättelse om allt och inget återgiven med förbluffande lätthet.

Vid en passage i DEMIAN bränns en  bild och äts upp, det påminner lite om Georg Heyms novell TJUVEN. Heym gavs ut tidigare och jag undrar om inte Hesse låtit sig inspireras. Utan tvekan har han dock inspirerats av Novalis, Hamsun och Nietzsche.

Tack Peter Glas, för det fina efterordet som låter mig dra så till synes initierade slutsatser om både Hermann Hesse och DEMIAN som att det centrala i Hesses författarskap är individens utveckling och mognad. Sökandet efter vem man är och loda sitt eget djup hör kanske ungdomen till men det betyder inte att man ska sluta utmana sig själv även senare i livet. DEMIAN är mycket underhållande läsning och väcker intressanta frågor, men mot slutet blir det lite för andligt för min smak.

 

Läs recensionen av Georg Heyms Tjuven

Fakta
Språk: svenska
174 sidor, inbunden
Pris: 144 SEK (Bokus), 147 SEK (Adlibris), 163 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Hermann Hesses romanpärla Demian i nyöversättning av Erik Ågren och med ett efterord om Hesses liv och verk av Peter Glas. Om Emil Sinclair, Hesses alter ego, en bortklemad överklasspojke som blir upprorisk som tonåring och börjar missköta sina studier. Han super ner sig och blir alltmer självdestruktiv innan han i sista stund räddas från undergången. Men en ny fara väntar: Han har nätt och jämnt uppnått vuxen ålder när han beordras ut i första världskriget, till fronten i Flandern, rätt ut i kulregnet. 

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha