Knut Hamsun, den moderna litteraturens fader, har skapat något fantastiskt i mästerverket Landstrykare. Här finns vagabonder, entreprenörskap och sprudlande livsglädje och mitt i allt står urkraften August som ett monument över industrialismens intåg i Norge.

Landstrykare - Knut Hamsun

Ernest Hemingway var inte sen att berätta hur Knut Hamsun inte bara inspirerat honom, utan till och med lärt honom skriva. Det finns mycket riktigt flera likheter mellan LANDSTRYKARE och Hemingways kända kortroman DEN GAMLE OCH HAVET, LANDSTRYKARE känns dock mer kärv och autentisk. Hamsuns imponerande författargärning spänner över 70 år och han har förutom Hemingway inspirerat storheter som Thomas MannCharles Bukowski och Franz Kafka, han anses vara den moderna litteraturens fader. I Hamsuns genombrottsroman SVÄLT känner man Dostojevskijs närvaro, men i LANDSTRYKARE har han gått över till natur- och folklivsskildringar.

Språket och den kärnfulla kortheten i LANDSTRYKARE är jag bekant med genom min mormor och folk från hennes generation. I romanen dyker det upp fullt av gamla konstiga ord som: klockjuden, smällfin, överdängare och snugga. Bland dessa ord finns dessutom små ordstäv och till och med bibliska aforismer som Den som inte arbetar ska heller inte äta, som senare använts bland annat av Lenin.

Jag kan inte termen för det, men jag älskar hur LANDSTRYKARE liksom handlar om allt och alla i den norska byn Polden i början och hur historien ligger öppen och kan ta vilken väg den vill, men till slut hakar fast i någon, liksom godtyckligt vem, och följer sedan denne långa stycken. Det så snyggt berättat och det blir bra läsning, jag flyger igenom de drygt 400 sidorna på bara någon dag och kan inte lägga LANDSTRYKARE ifrån mig.

Knut, din kanalje!

Knut, din kanalje!

Det finns så mycket att säga bara om personen Knut Hamsun, som att han lierade sig med nazisterna vilket inte bara är svårt för norrmännen att svälja, utan även för oss andra. Eller som att Hamsun innan han hamnade i onåd 1920 fick nobelpriset i litteratur. Men hur var det nu, blev han full på nobelfesten och nöp Selma Lagerlöf i rumpan? Jag måste nog både se filmen HAMSUN med Max von Sydow och läsa Sigrid Combüchens biografi LIVSKLÄTTAREN för att räta ut några av frågetecknen. Det var förresten Sigrid Combüchen, författare även till augustprisvinnande SPILL, som tipsade mig om LANDSTRYKARE i en intervju (se klippet nedan).

Knut Hamsun kan konsten att återge ett fyllos munhuggande, med dess sneda logik och lättstötta grälsjuka. Han visar på skeenden som spänner över många år som inte ens personerna själva skulle kunna återge eller koppla samman. Han berättar hur den sömniga fiskeby Polden fördärvas av ekonomisk en tillfällig framgång. Det är yrvädret och entreprenören August som är den drivande kraften i förändringen av byn och de som bor där och han symboliserar mycket riktigt industrialismens intåg i Norge. Men är du inte ett spår intresserad av sådant är det helt på egen hand en fantastisk historia väl i klass med UTVANDRARNA och HEMSÖBORNA. Jag håller faktiskt LANDSTRYKARE ett par snäpp över dessa, så bra är den. Tyvärr finns det skrämmande lite böcker av Knut Hamsun på svenska, så om du vill läsa mästerverket LANDSTRYKARE, och det vill du, är du begränsad till Bokbörsen och bibblan.

 

Se Sigrid Combüchen tipsa om bla Landstrykare i Bokusbussen på Bokmässan 2010:

Kan du inte se klippet ovan klicka här (YouTube)

Se Knut Hamsun fira sin 85-årsdag (YouTube)

Fakta
Språk: svenska
415 sidor, inbunden
Pris: 55 SEK (Bokbörsen)
Beskrivning/synopsis kunde jag inte hitta på svenska så jag lät google översätta den norska: Detta är den första boken i Augusttrilogin. Den skildrar mötet mellan den lilla byn Polden och den nya tiden som representeras av August. Han är en drömmare och en spekulant som skapar oro och rastlöshet om honom. Boken är en uppgörelse med den industrialiserade och kommersialiserad tidsandan. De andra två böckerna August heter: August och Men leva livet.

 

E Jean Carrolls biografi över den ökände Hunter S Thompson är en hisnande upplevelse från det perfekta omslaget till sista sidan. Här varvas vittnesmål med en fiktiv berättelse i gonzostil i den bästa biografin jag läst.

Hunter - E Jean Carroll

Omslaget, bara titta på det, banne mig perfekt. Titeln, HUNTER – HUNTER S THOMPSONS VILDA OCH SÄLLSAMMA LEVERNE, typsnittet, silverbongarna, silverrevolvrarna, Hunter S Thompson själv, det är en fröjd för ögat. Inbunden, älskar att hålla i inbundna böcker. Öppnar pärmen och ser omslagsfliken: En vanlig dag i Hunters liv, punkt för punkt, nio av punkterna innehåller kokain. Någon sida längre fram ett inledande citat av Celinè, mitt i prick. Första sidan, en rubrik i versaler: KVINNA FUNNEN I HUNTER THOMPSONS AVLOPPSBRUNN. Så börjar den bästa biografi jag har läst.

Du kanske tror att HUNTER bara är något för de riktigt trogna fansen. Tvärtom skulle jag säga, det här är helt rätt sätt att upptäcka honom. Lyssnar man på NYA VÅGEN i P1 menar Claes Britton, inbiten hunterläsare, att det var inte mycket som tillförde honom något i HUNTER. Isabelle Ståhl i samma program verkar ha haft större behållning och förde dessutom in ett friskt perspektiv när hon tyckte att fler kvinnor borde läsa Thompson.

Det fina är att biografin är dubbel, det är varannat kapitel med vittnesmål från intervjuer, artiklar och liknande där vänner och ovänner kommer till tals, elegant ihopsatt. Varannat kapitel är fiktivt där E Jean Carroll ikläder sig rollen som fågelvetaren fröken Snap som tvingas skriva Hunter S Thompsons biografi under ofrivilligt drogintag, sexuella närmanden och hot. Greppet må vara ovanligt men här är det mycket effektivt och där man i många biografier vill antingen krossa eller bekräfta myten kring en person/grupp gör Carroll här både och. Riktigt snyggt till och med. Det här tvådelade berättandet är enkelt att följa och passar bra. Sen är det passande att Thompsons biografi är skriven med hans eget språk, allt annat hade ju blivit så… svenskt.

Hunter S Thompson

Hade det varit lite stake i mig hade jag skrivit denna recensionen i gonzostil, alltså att under drogpåverkan subjektivt skildra den i en slags medvetandeström. Men det närmaste kokain och lsd jag kommer är en kopp ganska starkt kaffe. Det närmaste beväpning jag kommer är att flygvapnet finns i min kommun, jag har whisky hemma men den ska fjollsippas med spretande lillfinger och kostar mer än vad jag köpt kläder för det senaste året. Jag får nöja mig med att vara subjektiv.

Är din erfarenhet av Hunter S Thompson begränsad till filmen FEAR AND LOATHING IN LAS VEGAS har du förmodligen en annan bild av Thompson, här är han coolare, farligare, inte som Johnny Depps lite löjliga tolkning. Jag vet inte vilken bild som är mest korrekt men HUNTER nyanserar i alla fall bilden. Min bild av Thompson har som bäst varit vag, gillade verkligen filmen FEAR AND LOATHING IN LAS VEGAS men har aldrig blivit färdig att läsa något med honom. Hans självmord har känts som ett antiklimax. HUNTER är skriven 1993, alltså innan Thompsons självmord och berör det därför inte heller, men så här i retrospektiv blir flera kommentarer ganska laddade. Jag önskar att jag kunde jämföra HUNTER med hans självbiografi KINGDOM OF FEAR (2003), men det spar jag till framtiden.


Intervju med Hunter S Thompson där han resonerar kring myten och döden

Det är en härlig inbunden utgåva med två bildsektioner, precis som på den gamla goda tiden, med bilder från Thompsons uppväxt och över hans vänner och karriär. Här finns även bilder som Carroll refererar till i den fiktiva delen av texten vilket får en att vackla lite i vad som är hittepå och inte. Men om hon är gonzon trogen så är det både och. Innan jag börjar läsa gottar jag mig åt att bläddra, titta på bilderna och läsa småstycken på måfå; förspel.

Första kvällen sträckläser jag 100 sidor, andlöst uppslukad, varenda kroppsdel bortdomnad. Dagen därpå släpar jag min unga vackra kropp runt på jobbet och längtar hem till HUNTER. På kvällen slukar jag 140 sidor till. Jag minns inte sist, om någonsin, jag dammade igenom en så tjock bok på så kort tid.

Författaren E Jean Carroll driver i vanliga fall en omtyckt frågespalt i tidningen ELLE: Ask E Jean. Där hon pratar frigjort och kallar de som skriver in för sugerplum och doll. Hon har även varit med och skapa siten greatboyfriends.com.

Något jag uppskattar är namedropping av författare jag respekterar, Charles Bukowski har lett mig till både John Fante och Knut Hamsun. I boken säger sig Hunter S Thompson ha inspirerats av följande: Conrad, Hemingway, Twain, Faulkner, FitzgeraldMailer, Kerouac i politisk mening – de var allierade. Dos Passos, Henry Miller, Isak Dinesen, Edmund Wilson, Thomas Jefferson.

Carrolls HUNTER är bra på så många olika sätt och plan. Ska jag nödvändigtvis nyansera mig och nämna något negativt så är det att man uppehåller sig länge vid Thompsons person och inte så mycket kring hans journalistik, texter eller författarskap, även om man kommer in på hans tillkortakommanden på det området i slutet av hans karriär. Han må ha varit ett själviskt bortskämt svin men samtidigt skapade han något fantastiskt, att visa på den totala friheten, kosta vad det kosta vill. Det här är fenomenalt roligt, intressant, gripande och framför allt hisnande bra.

Nya Vågen i P1 diskuterar Hunter (2011-01-18)

Isabelle Ståhls blogg

Ask E Jean

Vertigo mot oligopolet (Uppdaterat 2011-01-21)

Fakta
Språk: Svenska
Släpps i slutet av januari 2011
Pris: 170 SEK (vertigo.se)
451 sidor, inbunden
Beskrivning/synopsis: Behöver Hunter S. Thompson en presentation? Den amerikanske journalisten som uppfann ”gonzo-reportaget” var en legend långt innan han dog för egen hand 2007. Hans besatthet av knark, utsvävningar, skarpskytte och allmänt lagtrots gjorde honom till en symbol för gränslös individualism. Mest känd är han för reportage-romanen Fear and Loathing in Las Vegas, som också blev en blockbuster-film 1998 med Johnny Depp i huvudrollen som den gränslöse Hunter. I Rolling Stones-journalisten E. Jean Carrolls gonzo-biografi över den (ö)kände vildpannan kommer vi nära en man som bara kände att han levde när han stod på randen till avgrun- den. I vartannat kapitel skildrar Carroll hur hon tillbringade några kaotiska månader med Thompson på hans gård, i vartannat berättar släktingar, vänner och ovänner om Hunters märkliga liv.

”E. Jean Carroll är det kvinnliga svaret på Hunter S. Thompson.” (NY Times)

E. Jean Carroll var den första kvinna som arbetade som skrivande redaktör på Playboy, hon har regelbundet medverkat i Esquire, Rolling Stone, GQ och Outside, hon har skrivit för teveshowen Saturday Night Live och står numera för en berömd frågespalt i internationella Elle.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha