Apr 092014
 

Bibeln! Detta litterära monument som år efter år är världens mest lästa bok, som ligger som grund för civilisationer, som orsakat en del konflikter och som just nu är extra aktuell då Russel Crowe bygger arken på världens biografer i filmen Noah. Denna giganternas gigant inom historieberättande som jag varken har läst eller rört sedan konfirmationen…

Ja just det… i mitt fall blev just konfirmationen en tillfällig religiös liten flört då jag sedan dess gått ur kyrkan, gift mig borgerligt och har odöpta barn. Jag ser mig som ateist och hyser idag ingen tro för någon religion över huvud taget. Men trots att Svenska Kyrkan förlorar medlemmar och svensken av idag ser sig mer och mer som “icke troende” alternativt “tror på något” men där ingen riktigt verkar kunna precisera exakt vad detta “något” är för någonting så är ändå Bibeln ett fundament i vår tillvaro. Ända sedan vår mer inhemska asatro förlorade sin sista marknadsandel mot kristendomen så har vårt svenska samhälle baserats på fadern, sonen och den heliga anden.

Har därför under en längre tid funderat på att läsa denna bok för att få en större inblick i alla dessa historier och den värld de varit med och skapat. Dags att se om Russel Crowe gör Noah rättvisa helt enkelt.

Jag tänker försöka läsa den som vilken bok som helst och bortse från den roll den spelat i världshistorien, vilket kanske är helt omöjligt, men försöka duger. Håller den som underhållningen och kan den bedömmas på samma premisser som all annan litteratur? Eller är den helt enkelt för viktig för att kunna bedömas på det sättet? En sak är dock säker, jag är inte ute efter att varken håna eller hylla de som mer eller mindre tror på Gud och därigenom ser Bibeln som ett fundament i sin tillvaro.

Samtidigt gör detta projekt mig lite nervös. Tänk om det ändrar min världsbild, tänk om det föder ett förakt för religiösa eller tvärtom, att jag blir troende. Eller tänk om jag inte orkar fullfölja helt enkelt för att Bibeln är en dålig bok. Hmmm…

Tänker försöka recensera den i bitar varefter jag läser dem. Återkommer därför med Första Moseboken, Adam och Eva och jordens födelse.

 

 

Jo Nesbo är norrmannen som just nu är en av Skandinaviens mest hyllade deckarförfattare. Hans åtta böcker om polisen Harry Hole har vunnit priser,  översatts i över 30 språk och han överträffar sig själv i försäljningsrekord efter försäljningsrekord. Men framgång betyder inte automatiskt bra, men i och med Pansarhjärta kanske det gör just det. 

Vår hjälte är en motsträvig polis som har problem med regler och auktoritet men som alltid löser sina mordgåtor. Vilket är lite anmärkningsvärt då han egentligen aldrig vill jobba utan måste lockas, övertygas eller hotas för att resa sig ur sin alkoholosande självömkan. För mellan uppdragen ligger han mest och super, gärna i ett varmt och exotiskt land. Ja, om sanningen ska fram så super han även en del när han jobbar och i den här boken så går han till och med igång på opium, och någonstans runt sådär 75 % av boken så super han till det rejält, förlorar ett par veckors medvetande, tyngd av alltets jävlighet. Men till slut vaknar han upp med ett nytt samvete och en plan för brottsbekämpning som inte ens Sickan i Jönssonligan hade kunnat plita ihop bättre. Ja, just det, även om han är en illaluktande suput som har halva käken hängande utanför så gillar damerna honom, vilket resulterar i att han oftast får han sig ett nyp strax efter fyllan och precis innan lösningen av mordet. Röker som en skorsten gör han också och någonstans bakom den ruffiga ytan finns ett hjärta av guld, ett samvete som tvingar honom att alltid göra det rätta. Tycker ni att det luktar schablondeckare så är det en helt korrekt iakttagelse. Joe Nesbo formligen bygger sin norske polishjälte Harry Hole av schabloner, beprövade knep och traditionellt deckarspråk.  Det är så man borde baxna och slå bakut på samma gång. Men han gör det så uppenbart och skamlöst och utan att skämmas det minsta lilla, tvärtom. I extra materialet till Pansarhjärta så säger han:

”Jag har omfamnat de yttre klichéerna, som att Harry är alkoholiserad, bor ensam och har problem med auktoritet. Det är ett hopkok av amerikanska hårdkokta detektiver. Utifrån det har jag försökt skapa en trovärdig karaktär. Jag gillar att ta färdiga genrekonventioner och skapa något av det. ”

Problemet är att, förutom att Harry är en norrman verksam i Norge, så finner jag ingen ny vinkel i stereotypen Harry Hole. Han är inte en trovärdig karaktär och kommer aldrig bli det. Han är en sådan gigantisk schablonkliché att han nästan blir unik.  Vilket absolut inte betyder att jag inte gillar att följa honom eller att böckerna inte engagerar mig. För om du nu trodde att detta var en sågning av Norges bäst säljande kriminalare så är det inte det. För Jo Nesbo har en förmåga att snickra ihop historier och mysterium som få andra. Inte särskilt trovärdiga men spännade, intressanta och omöjliga att lägga ifrån sig.

Och ibland behöver inte litteratur vara svårare än så. Hur kan en bok jag inte kan sluta läsa vara dålig? För trots de urvattnade schablonerna och de något fantasilösa karaktärerna så har Jo Nesbos deckare oftast ett enormt underhållningsvärde. De är den amerikanske thrillern man ser en trött söndagskväll. Underhållande, andfått spännade och en rejäl verklighetsflykt från den kommande veckans sysslor. Visserligen kommer man inte ihåg den efter ett par veckor men vad gör det? Och det, Ladies and Gentlemen, har precis lika stort värde som all annan litteratur. Bara det intas i lagom doser och mellan andra verk som faktiskt kan förändra ditt liv.

Och Pansarhjärta är en av hans bästa och till och med bättre än hans förra ”Snömannen”. Den är hård, komprimerad och omöjlig att förutse. Och jag kan inte sluta fundera på vad Jo Nesbo skulle kunna åstadkomma om han dumpade klichéerna och mallarna, kastade av sig det amerikanska berättaroket och faktiskt försökte berätta något eget byggt från grunden. För berätta en historia som klistrar fast en, det kan han. Så kom igen Jo, gör det där stora norska mästerverket som jag tror ligger inne i dig någonstans.

 

Jag har läst samtliga Harry Hole deckare så jag tänkte ge en kort genomgång av samtliga.

LÄS!
Riktigt bra nagelbitare med intriger och mysterier som det inte går att lägga ifrån sig.

Pansarhjärta

Snömannen

Frälsaren

Rödhake

 

Ok!
Bra deckare som gör sitt jobb men som samtidigt inte är något extra.

Smärtans hus

Djävulsstjärnan

 

NEJ!
De två första böckerna Jo Nesbo skrev och han har inte riktigt hittat formen ännu. Hoppa över, det finns bättre mordgåtor att finna.

Fladdermusmannen

Kackerlackorna

 

Joe Nesbos egna hemsida

 

Fakta
Språk: Svenska
646 sidor, pocket
Pris: 44 SEK  Adlibris, 42 SEK Bokus
Beskrivning/synopsis: Två kvinnor hittas mördade i Oslo, bägge har drunk­nat i sitt eget blod. Mysteriet som polisen står inför är att sticksåren i ansiktet på de döda har tillfogats från insidan av munnen. Kaja Solness vid Oslopolisen skickas till Hongkong för att leta upp den man som är Norges enda specialist på seriemord. Den alkoholiserade polismannen har gömt sig någonstans i miljonstaden, på flykt från demonerna i ett tidigare mordfall, minnena av kvinnan han älskar och den kinesiska maffian. Hans namn är Harry Hole. Högst motvilligt och tvärtemot ledningens uttryck­liga order drar Harry igång en egen utredning tillsammans med Kaja. De hittar snart ett tydligt samband: ett flertal personer, däribland de mördade kvinnorna, befann sig för en tid sedan på fjälltur och övernattade i samma stuga. Och en efter en mister de livet.
Pansarhjärta är en thriller som utspelar sig i Oslo, Kongo, de norska fjällen, Leipzig och Hongkong. Det är en historia om hat, kärlek, smärta och girighet.

 

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha