I år har Bokfetischistredaktionen ovanligt många titlar vi vill höja en aning över de andra. Mycket bra har givits ut 2012 men en stjärna lyser lite klarare än de andra.

Lyra Ekström Lindbäck - Foto: Leo Nordwall

Utan (nästan) inbördes ordning listar vi nedan årets bästa böcker. Längst ned finner du en länk till förra årets (2011) bästa böcker, dom håller måttet fortfarande även om de inte syns lika mycket längre.

Tillhör Lyra Ekström Lindbäck - Lyra Ekström LindbäckTillhör Lyra Ekström Lindbäck - Lyra Ekström Lindbäck

Årets bästa bok alla kategorier är utan tvekan TILLHÖR LYRA EKSTRÖM LINDBÄCK. En mycket ovanlig upplevelse väntar den som vågar ge sig hän med ett öppet sinne.
Läs recensionen

Båten- Nam Le

Nam Le blir med Båten novellernas okrönte kung. Noveller som i substans är lika med feta romaner. Känslor som exploderar och förflyttar kontinenter. Läs den även om den inte kom i år. Ibland är ett annat år bättre än det senaste.
Läs recensionen

Mörka platser - Gillian FlynnMörka platser – Gillian Flynn

Höstens bästa thriller är karg, skitig och mörk. En perfekt klapp att lägga under granen till alla som gillar deckare och thrillers.
Läs recensionen

 

Andra Världskriget  – Antony Beevor
Det fundamentala verket om en av mänsklighetens största katastrofer där författaren lyckas berätta både övergripande och mänskligt detaljerat. Tror du att du läst och kan allt om andra världskriget? Tror du att kriget började 1939? Du har fel.

 

Getingfabriken – Ian Banks

En totalt vriden, äcklig och brutal liten historia som samtidigt är fullständigt fascinerande. Årets rysare som inte är en rysare som egentligen kom ut 1984 … första gången.
Läs recensionen

The Walking Dead
Säsong tre går visserligen på TV men den största behållningen är fortfarande albumen. Zombieskräck där monstren är en parantes och ramen för ett brutalt djuplodande i det mänskliga medvetandet och vårt behov av civilisation.
Recension av del 4, Köttets lustar
Recension av del 5, Anfall är bästa försvar

Stallo - Stefan SpjutStallo – Stefan Spjut

Svensk thriller med troll som utspelar sig i Norrland och den är mycket bättre än den verkar.
Läs recensionen

 

Äldreomsorgen/Förensligandet - Nikanor TeratologenÄldreomsorgen i Övre Kågedalen – Nikanor Teratologen
En mustig nyutgåva med illustrationer och efterskrifter av bland andra Stig Sæterbakken. Denna svenska klassiker  med 20 år på nacken får samsas med FÖRENSLIGANDET… mellan pärmarna.
Läs recension av pocketupplagan

Bästa böckerna 2011

 

Även om Andrea Camilleri påfåglar sig med finkulturella referenser och humorn inte går hem är det en deckare av rang som är behagligt spännande.

Utflykten till Tindari - Andrea CamilleriDet är som om författaren Andrea Camilleri gör allt i sin makt för att inte blandas ihop med den vanliga sörjan i deckargenren. Det namedroppas finkultur som Pasolini, Kafka, Goya, Conrad, m fl. Samtidigt låter man karaktärer se ned på deckargenren med syrliga kommentarer om att den aldrig omnämns i serös litteraturhistoria. Men Camilleri tar fel, han hade inte behövt påfågla sig med högoktaniga litterära referenser, UTFLYKTEN TILL TINDARI står sig bra i genren ändå. Kommissarie Montalbano är både hårdför, lekfull, stundvis osäker och lite lagom regelbändande men summan gör honom verklig.

När jag läser UTFLYKTEN TILL TINDARI blir mina minnesanteckningar övervägande negativa, bland annat skaver en väl långsökt teori om en läkare som följer efter ett försvunnet par i buss, i mitt sinne. Men när det kommer upp igen får jag känslan att det handlar om en grumling  i Barbro Anderssons översättning. Sicilianskan, som Camilleri skriver på, ska vara osedvanligt svår att översätta. Något som Andersson inte kan lastas för (om något) är Camilleris störiga sätt att undanhålla fakta för läsaren. Som ett barn som inte vill visa vad det har hittat för sina kompisar. Det kan göras mycket elegantare än så. Andersson ska dock hedras för att ha behållt tilltal som dottore, vet inte om det är typiskt italienskt eller sicilianskt, men det ger mig en känsla av autenticitet.

Det ska nog vara lite putslustigt här och var, men jag läser det inte så. Det känns som om poängerna faller platt för mina fötter, lite som när du skriker ”Tänk snabbt!” och kastar ett äpple mot någon som inte ens försöker fånga det utan bara tittar på dig som om du var den lägsta livsformen på jorden medan äpplet studsar på golvet. Kort sagt, det funkar inte på mig, jag och Camilleri tycker nog inte samma saker är roliga. Jag tycker iofs inte att mycket är skojigt i denna trailer för tvserien om Montalbano heller:

Men jag behöver inte humorn, jag kan läsa UTFLYKTEN TILL TINDARI med behållning ändå. Det finns mycket annat att njuta av, som mustiga maträtter, kulturella referenser, maffiajargong, systemkorruption och mycket annat trevligt.

Det är lite avslaget, avmätt, mot slutet och det är nästan som om Camilleri av nöd och tvång ska knyta ihop säcken. Men summan är större än alla delarna och mina negativa minnesanteckningar är verkligen missvisande. UTFLYKTEN TILL TINDARI är en mycket njutbar deckarroman. Det är mysigt, behagligt och spännande även om det aldrig känns riktigt farligt eller speciellt roligt.

Fakta
Språk: Svenska
240 sidor, inbunden
Pris: 149 SEK (Bokus), 159 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: En ung man har mördats utanför sin port på adress Via Cavour 44. Ett äldre par har spårlöst försvunnit i samband med en busstur till den antika ruinen i Tindari. Det är två fall som åstundar kommissarie Salvo Montalbano en vanlig morgon i den sicilianska staden Vigàta.

»Den döde är död och kan vänta«, resonerar Montalbano, men blir sedan visad till det gamla parets adress – Via Cavour 44. Kan de båda gamlingarna verkligen vara inblandade i ett mord? Finns det ens något samband mellan de båda incidenterna? Har maffian som vanligt ett finger med i spelet?

 

Kaj Karlsson, Sveriges blivande Andy McNab, har skrivit en grabbig aktionrökare med alla ingredienser en vuxen pojke behöver.

Operation nordvind - Kaj KarlssonOPERATION NORDVIND är en rökare till spänningsroman även om den är grabbig så att det förslår, bitvis med tung namedropping av fräna vapen. Jag vill stå emot och tycka det är larvigt men det går inte, OPERATION NORDVIND kopplar in sig direkt på någon primitiv del av min hjärna. Huvudpersonen Gustav Sterner kan gå vinnande ur handgemäng tre mot en, men är även sofistikerad och röker coola cigarrer och snurrar gärna lite cognac i kupa på officersmässen. Samtidigt är han lite självömkande inför hustruns död och botar motgångar med maltwhisky i dricksglas.

Likheterna mellan författaren Kaj Karlsson (inte att förväxla med artisten Caj Karlsson) och Gustav Sterner är slående många, båda är exkustjägarofficerare, båda är ekonomer och kallar sig Aldabergr. Författarens militära bakgrund blöder igenom här och var, som i miljöbeskrivningen: ”fiskarna satt på piren i tät formation”.

Jag borde vara målgruppens origo; satt på pojkrummet och dräglade över vapenattrapper och ramboknivar i hobbexkatalogen, gjorde ett arbete om UZI i gymnasiet, lumpen i semielitförband, KSPskytt i prostatagerillan, har sett de flesta filmerna av värde inom krigs- och actiongenren, har t o m läst RAMBO – FIRST BLOOD PART II av David Morrell, läst Andy McNab och Tom Clancy, spelat RAINBOW SIX-spelen och ett tag var SAS – ARE YOU TOUGH ENOUGH? den enda TV-serie jag följde. Jag dristar mig till att säga att jag har viss  insikt i genren.

Ändå känner jag moralpaniken bubbla upp inom mig när det ska chattas mellan huvudpersonerna Gustav och Katarina, han kallar sig människosläktets beskyddare och hon rollergirl. Till och med bokens kvinnor ser på andra kvinnor med männens ögon, ungefär så här: ”hon var slank på ett sätt som många män borde finna attraktivt”. Karlsson tar ibland genvägen till stereotypen, som i en sexscen där mannen och kvinnan kommer samtidigt.

OPERATION NORDVIND är som bäst i actionskildringarna, den rena råa känslan av stridens hetta är felfri, det är det andra jag har lite problem med. Att allt ska liknas vid vargar och vikingar, att kvinnoskildringarna andas manschauvinism.

OPERATION NORDVIND passar förmodligen inte för filmduken, då den innehåller förhållandevis lite action, det är mycket möten, planerande, utrustningsinskaffning och rekognisering under en gran. Kaj Karlsson får dessa till synes tråkiga delarna att bli spännande och läsvärda, för det man vill när man läser denna typ av böcker är att titta in i en värld man normalt inte kan besöka. Jag gillar även romanens low tech-vinkel som också återfinns i McNabs böcker. En svensk Andy McNab håller på och formas. Så, om inte jag är mitt i prick på målgruppen, vem är det då? Spontant tänker jag på fänrikar.

Provlyssna/provläs Operation Nordvind

Kaj Karlssons hemsida

Lyssna på Caj Karlsson Blekinges stolthet

Fakta
Språk: Svenska
Ljudbok, uppläsare: Reine Brynolfsson
Pris: 169 SEK (Bokus), 169 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: En före detta officer vid ett hemligt specialförband och en kvinnlig analytiker dras in i en dödlig jakt på terrorister med tusentals svenska liv som insats. ”Tolv meter ovanför ett mörkt, kallt Östersjön kom verkligheten ifatt Gustav med full kraft. De senaste dygnen hade gått i ett rasande tempo. Han hade dödat två personer.” Gustav Sterner är en före detta officer vid Särskilda skyddsgruppen (SSG), Försvarsmaktens hemliga specialförband. Under ett pågående uppdrag i Centralafrika får han reda på att hans fästmö omkommit i en smitningsolycka. Han lämnar livet som operatör och lever ensam med minnena. Fem år senare bevittnar han en kallblodig avrättning i Stockholms södra skärgård och är själv nära att bli mördarnas nästa offer. Han kontaktar Katarina Wallin, analytiker hos den militära underrättelsetjänsten och tidigare kollega vid SSG. Hon har uppgifter från den franska säkerhetstjänsten som tyder på att en grupp terrorister befinner sig i Sverige. Med ont om tid och tusentals svenska liv som insats tar de upp jakten, men anar inte att spåret kommer leda dem långt utanför Sveriges gränser och att de står inför upplevelser som kommer att förändra dem för alltid. Kaj Karlsson är kustjägarkapten, har en ekonomie magister från Stockholms Universitet och många års erfarenhet av strategiska samhällsfrågor, utredningar och analyser. Han är även utbildad vid specialförbandet Särskilda skyddsgruppen(SSG).

 

Jag skrattar inte en gång, jag drar inte ens på munnen. Jonas Jonassons försök att vara lustig genom tillspetsade formuleringar och upprepningar ger mig nervösa utslag. Nej, det här var verkligen inget för mig.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann - Jonas Jonasson

Jag står idag de kulturkritiker som jag i min ungdom tyckte var så dumma och pompösa, närmare än någonsin. Nils-Petter Sundgren framstår idag som en vis man i mina ögon. Jag har nog blivit något av en finsmakare, men jag nöjer mig med att säga att jag har utvecklats eller snarare gått vidare. Rambos, Silas- och Femböckernas förtrollning över mig är bruten. Jag är lite som filmkritikern i HIPPHIPP: ”Polskt drama? Fyra i betyg”. Jag tror att det får mig att falla utanför målgruppen till Jonas Jonassons HUNDRAÅRINGEN SOM KLEV UT GENOM FÖNSTRET OCH FÖRSVANN. Jag tänker inte påstå något dumt som att HUNDRAÅRINGEN är en bok för dem som normalt inte läser, det vore orättvist och felaktigt. Det är bara inte min typ av humor, inte min typ av bok.

Det är förutsägbart, tillrättalagt och tråkigt. Omständigt på samma sätt som tjafset i PÅ SPÅRET när Ingvar Oldsberg var programledare och svaren skulle ges. Ett utdraget svamlande och orerande om just ingenting. Det är för tillrättalagt, det är en serie händelser som utan motstånd bara går huvudpersonernas väg hela tiden, ungefär som filmen 2012 där man i hela filmen preciiiiiis klarar sig undan faran löjeväckande många gånger. Det är inte heller någon fartfylld historia. Det är ett utdraget smärtsamt upprepande av samma typ av humoristiska knorr, den tillspetsade formuleringen och det tråkar ut mig.

Jag finner det varken komiskt eller roligt. Jonasson vill skapa komedi genom upprepning. Epitetet den lille medaljprydde blir inte roligare för att det upprepas tio gånger. Han gör omskrivningar av vad som sägs på ett tillgjort sätt i syfte att vara lustig. Jag tror inte jag har läst så mycket indirekt dialog någonsin i en bok. Så här: Allan undrade om det inte var så att konstapeln kunde tänka sig en sup och det trodde konstapeln nog skulle gå för sig. Nog för att konstapeln var i tjänst men en sup kunde inte skada och när nu Allan bjöd så gentilt så kunde ju inte konstapeln vara så oförskämd att han tackade nej, det skulle verkligen inte anstå en konstapel, sa konstapeln. Bla bla bla, sida upp och sida ner med detta, eller ja det var ju en ljudbok jag lyssnade på, så timme efter timme med detta. Björn Granaths uppläsning är för övrigt klanderfri, ingen skugga ska falla på honom.

Björn Granath - Foto: helsingborgsstadsteater.se

Uppläsare: Björn Granath

På pocketutgåvans baksida citeras Lasse Berghagen: ”Den roligaste bok jag någonsin läst” och jag känner att där träffar man mitt i prick på målgruppen. Gillar du Lasse Berghagen och smågaggiga PÅ SPÅRET är risken stor att du även gillar HUNDRAÅRINGEN. Att den blivit en enorm succé råder det ingen tvekan om efter att ha legat etta på försäljningslistan i snart ett år. Det känns som en allt-eller-inget-bok, antingen gillar man den och då gillar man den verkligen eller så avskyr man den. Jag tillhör inte den första kategorin. Jag är faktiskt så nöjd med min uthållighet att jag nu med all sannolikhet är redo att tag mig an PÅ SPANING EFTER DEN TID SOM FLYTT.

Jag tycker inte alls om HUNDRAÅRINGEN, det är inte dåligt skrivet, bara inte på ett sätt jag tycker om. Det är ganska förutsägbart av mig att såga denna boken, det är dessutom tacksamt att göra det, den har fått så mycket uppmärksamhet och sålt så bra att den klarar sig bra även om jag spyr galla över den. Trots allt tycker jag att det finns en plats för denna typ av böcker, det kan gott skrivas mer (och bättre). Med detta sagt konstaterar jag att HUNDRAÅRINGEN är det sämsta jag har läst på flera år.

GP skriver om att Hundraåringen blir film

Vad jag tycker om På spaning efter den tid som flytt

Fakta
Språk: Svenska
Format: Ljudbok, uppläsare: Björn Granath
Beskrivning/synopsis: Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt. Pompa och ståt väntar, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver ut genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann handlar om en månadslång jakt genom Sverige på Allan och hans nyfunna vänner. Men boken är också en resa genom 1900-talet – den oändligt sorglöse Allan Karlssons livsresa. Hur kommer det sig egentligen att Allan äter middag med blivande presidenten Truman? Och får lift med förre premiärministern Churchill? Och åker flodbåt med ordförande Maos unga hustru? Eller för den delen att han tillbringar flera månader med att vandra över Himalaya? Trots att Allan är fullständigt ointresserad av politik och religion tycks han ha påverkat de flesta av det förra seklets stora händelser i världen. I hundra år gjorde Allan Karlsson världen osäker, bara genom att vara. Och nu är han lös igen.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha