Med ett unikt språk som tycks röra sig i cirklar skildrar Viktor Johansson bättre än någon annan hur det är att vara ung invandrare idag.

Den mörka sporten - Viktor JohanssonVad är det Viktor Johansson har skapat här? Jag har inget bra och entydigt svar på vad DEN MÖRKA SPORTEN är eller ens vill vara. Alla försök att beskriva eller återge handling, stämningar och personporträtt blir platta eller obegripliga. Jag vet bara att jag gillar den väldigt mycket.

DEN MÖRKA SPORTEN, som nominerades till Sveriges radios romanpris, handlar om Tennispojken. Tennispojken är en krigsskadad ung man från Irak som tillsammans med sin tränare, Tränarpojken försöker skapa någon slags extremsport av tennisen. Viktor Johansson blandar myter och superhjältevurm med en unik berättarteknik som verkar gå i cirklar men ändå rör sig framåt.

Johansson vänder på allting, drar karaktärernas resonemang till rena absurditeter, men det är ändå fullkomligt logiskt utifrån deras begreppsvärldar. Prosan är kompakt där glädje och allvar ibland ligger så nära att jag överraskas av mitt eget gapskratt. Samtidigt är språket febrigt och rastlöst, rotlöst.

Det finns idrottsmän som tränat så hårt att de fått kontakt med ett högre väsen. Skidåkare som fått handflatorna genomborrade av stavar, blött precis som Jesus. Sprinters som gråtit blod efter ett världsrekord. På målfoton har man hittat jungfru Marias ansikte i vinnartröjans svettfläckar.

Gör Johansson en BROKEBACK MOUNTAIN och roar sig med att dra den vita sporten i smuts, blod och våldsamheter? Kanske är det vår bild av hur det är att vara ung invandrare som han vill ställa på skam. För DEN MÖRKA SPORTEN är den bästa skildring av hur det är att vara invandrare i Sverige som jag läst.

 

Nominerade böcker till Sveriges radios romanpris 2014:

Den mörka sporten – Viktor Johansson
Andningskonstnären – Per Odensten
Hägring 38 – Kjell Westö
Helioskatastrofen – Linda Boström Knausgård
Vårt gemensamma liv – Anna Schulze
Vägen mot Bålberget – Therése Söderlind

Lyssna på vad Romanprisjuryn tyckte om Den mörka sporten

Besök Ett lysande namn (nättidsskrift grundad av Viktor Johansson)

 

Fakta
Språk: svenska
156 sidor, inbunden
Pris: 164 SEK (Adlibris), 165 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: En pojke springer genom den svenska förorten. Han måste springa sin egen odyssé. Alla kallar honom tennispojken. Hans pappa var busschaufför i Bagdad och stoppade en ung självmordsbombare. Har pojken släpat med sig kriget till Gottsunda? Kommer han leda de andra ungarna åt helvete? Ska han aldrig bli mer än ett sjukt krigsbarn, en förlorad tennisunge? Därhemma sitter mamman med de alltjämt darrande händerna. Några ungar vrålar från fotbollsplanen. Några slår äppelkartar från trädet med ett basebollträ. Det mullrar från köpcentret.

Den mörka sporten kan bli en räddande subkultur för alla som inte är hela och rena, en extremsport för skadade och skakade ungdomar när hela samhällen faller sönder eller glöms bort. Detta är en roman om ett misslyckat underbarn som är uppvärmd och redo att göra sitt livs hjältedåd. En existentiell undersökning av livet. En kamp – mot eller med språket, mot eller med tillvaron och dess beståndsdelar: den egna kroppen, familjen och andra – vänner, fiender, allt i den väv som formar det mänskliga varats helhet.

 

I detta avsnittet av Bok TV pratar jag om böcker som jag gett upp försöken att läsa, tillfälligt eller för gott. Är det någon av böckerna jag pratar om som är värd en andra chans? Hjälp mig att hitta gnistan igen: Lämna en kommentar om varför jag borde läsa den. Fast det går också bra att säga varför det är en bra idé att inte läsa dem.

 
Romanprisjuryn 2014 - Foto: Alexander Donka/Sveriges Radio

Romanprisjuryn 2014 (undertecknad sitter längst fram till höger) - Foto: Alexander Donka/Sveriges Radio

Idag sänds första programmet av fem i programserien Romanpriset. Romanpriset sänds varje dag kl 14:03 och 18:15 i P1 fram till fredag då vinnaren koras. Av sex nominerade titlar ska en vinnare utses av en lyssnarjury bestående av sju personer med olika ålder, bakgrund och från olika delar av landet. De nominerade böckerna är:

  • Andningskonstnären – Per Odensten
  • Den mörka sporten - Viktor Johansson
  • Helioskatastrofen – Linda Boström Knausgård
  • Vårt gemensamma liv – Anna Schulze
  • Hägring 38 - Kjell Westö
  • Vägen mot Bålberget - Therése Söderlind

Att sitta i juryn var riktigt roligt, roligare än jag kunnat föreställa mig. Tänk dig att en hel helg få grotta ned dig i och diskutera böcker med andra som älskar böcker lika mycket som du och som dessutom läst samma böcker som du. Det är något som fram tills nu faktiskt inte hänt i mitt liv. Därtill blev jag väl omhändertagen av alla goa människor på Sveriges radio. Så är du det minsta intresserad av att diskutera böcker och inte är alltför rädd att höra din egen röst i etern kan jag verkligen rekommendera att söka till hösten.

Så ratta in rätt kanal vid rätt tid idag eller gå in på Sveriges radios hemsida eller veva igång SR-appen på din telefon och lyssna på vad vi i juryn tycker om de nominerade böckerna.

Romanprisets sida

 

Bokrea 2014

Årets bokrea innehåller som vanligt en hiskelig massa böcker. Bokfetischist hjälper dig att navigera mellan bra och mindre bra titlar.

Bra titlar

Eldnatt – Island måste vara världens mest thrillerförfattarläta land i alla fall mätt per capita. Författaren Yrsa behöver dock inget glesbygdsstöd, hennes böcker håller hög klass och Islands karga landskap funkar perfekt som backdrop till en härlig mordhistoria som ELDNATT. Läs recensionen

Mörka platser – En av de bästa deckarna som jag läst. Författaren Gillian Flynn platsar bland de bästa thrillerförfattarna i världen. Läs recensionen

Världskrig Z - Max Brooks kommenterar vår samtid i zombiegenrens kanske viktigaste och mest genomarbetade roman där de odöda står i centrum, inte karaktärerna. Läs recensionen

Järvlöpan – Visst är den smal (och tunn) men den förtjänar att lyftas fram, igen. Läs recensionen

Stallo – Härlig svensk trollaction som ska bli film. Läs recensionen

Livrädd – Författaren Bolton kan skriva bladvändare. Läs recensionen

Utflykten till Tindari - Även om Andrea Camilleri påfåglar sig med finkulturella referenser och humorn inte går hem är det en deckare av rang som är behagligt spännande. Läs recensionen

Rävjakten – Underbar barnbok om gubben Pettson och hans katt Findus som har problem med räven på gården.

Stora Ingrid-boken – En samlingsvolym med Katerina Janouchs sköna barnbokskaraktär Ingrid.

 

Undvik gärna följande titlar

Ritual - Deckarschablonen Jack Cafferys återkomst sker till mindfulnessfloskler och irrationella handlingar i den första boken i Walking man-serien. Läs recensionen

50 nyanser av honom - Denna erotiska roman är både sexistisk och lider svårt av porrfilmsretorik och tråkiga upprepningar. Läs recensionen

 

Själv ska jag köpa dessa

Antikt ideal / Båge och lyra av Vilhelm Ekelund

Svenska öden och äventyr av August Strindberg

Vinteranteckningar om sommarintryck av Fjodor Dostojevskij

Torka aldrig tårar utan handskar-trilogin av Jonas Gardell (om jag inte lånar den på bibblan)

 

Vissa böcker skrivs för den breda massan medan andra är för en… liten grupp människor. Denna lilla grupp går ofta, definitivt i det här fallet, under namnet nördar. Precis min typ är verkligen inte för alla. Men har du någon gång blivit irriterad över att fel typsnitt har använts på en särskild produkt, eller kan du häpet fastna i en text ,inte på grund av dess innehåll, utan dess fantastiska utformning… då är du målgruppen för detta typografiska onaniobjekt i fonternas underbara värld.

Eller förlåt, jag ska inte sexualisera och göra kvällstidningsjournalistik av detta underbara ämne. Vilket Eric Gills däremot gjorde, som i sina dagböcker beskrev hur han, barnen, systern och hunden kunde idka könsumgänge. Ett riktigt äckel alltså som trots sina perverterade förehavanden formgav en mängd typsnitt, däribland Gill Sans och därigenom skrev in sig i historien. I boken får vi stifta bekanskap med flera upphovsmän, ja bara män, och firmor som står bakom flera av de typsnitt som idag är en del av vår vardag. Vi får veta historien bakom Albertus, Verdana, Futura, Frutiger, Optima, Sabon, Helvetica och många fler. Hur Barrack Obamas hela valkampanj och välkända slogan “Yes we can” helt baserades på typsnittet Gotham. Eller som det skrevs i New York Times: “Inget annat typsnitt verkar bättre ägnat för en dynamisk men plikttrogen person i nationens tjänst”.

Eller hur Nazi-tysklands favvo-type Fraktur plötsligt förbjöds 1941 på grund av att de ockuperade fransmännen inte kunde tyda de bökiga bostäverna och att ingen utanför Tyskland kunde trycka det. Eller var det så att det var ett judiskt typsnitt? Eller vill du kanske veta vilka åtta typsnitt som författaren anser är fulast? Comic sans någon? I alla fall så ger Simon Garfield en total genomgång av flera hundra års typsnitthistoria och han blandar högt och lågt med bagateller till stora historiska händelser med attityd, egna åsikter och en underbar engelsk humor. Många böcker om typsnitt och dess läror har närmast en vetenskaplig infallsvinkel på ämnet och därigenom blir exakt så roliga som det låter. Garfield gör tvärtom och intar en avspänd och humoristisk inställning till denna underbara värld och får mig att vilja läsa mer, fördjupa mig och till slut sitter jag och kollar typer på datorn. Börjar bläddra i mina gamla typografiböcker och får återigen upp ögonen för dessa underbara böjda former som genom sitt estetiska uttryck dagligen levererar information till världens befolkning. Och kanske är inte detta en bok för nördar, kanske är det en bok som alla borde läsa så de inser skönheten i ett vackert skrivet ord? Eller inser att ett ords grafiska uttryck faktiskt kan vara avgörande för om de köper en vara eller inte? Den blev ju i alla fall årets  brittiska bok i British Book Awards 2011.

 

 

 

 

 

I vilket fall så rekommenderar jag denna underbara lilla bok till alla som är det minsta intresserade av typsnitt. Även om den medförde att jag antagligen kommer att ha allvarliga problem med att använda Gill Sans framöver.

PS: Om du vill ha mer av en lärobok inom området rekommenderar jag ”Typografisk handbok” av Christer Hellmark. En riktig klassiker och väl värd att äga.

 

Fakta
Språk: svenska
336 sidor, pocket
Pris: 51 SEK (Adlibris), 51 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: För ett par årtionden sedan var typsnitt en hårt bevakade hemlighet som bara de invigda kände till och kunde använda. I dag vet alla som använt ett ordbehandlingsprogram vad ett typsnitt är för något, och använder dem. Och det kanske är just därför en bok om typsnitt har kunnat ta sig in på New York Times bestseller-lista.

Simon Garfield tar med oss på en fantastisk resa genom typsnittens historia och användningsområden. Han låter oss möta skaparna bakom klassiska typsnitt som Futura, Helvetica och Verdana och berättar om hur Times New Roman, Garamond och Courier kom till. Han låter oss till och med ta del av den inte helt rumsrena historien om Comic Sans.

Om du någon gång dragit ner typsnittsfliken i Word och undrat vad Caslon egentligen är för någonting eller varför ett typsnitt heter Univers, är det här boken för dig. Oavsett om du är en fullkomlig novis eller väl insatt i typsnittens förtrollade värld är det här underbart underhållande läsning om en företeelse vi alla kommer i kontakt med och använder dagligen men som få verkligen vet hur man hanterar. Typsnitten är själva verktyget för att vi ska kunna ta del av andras tankar på tryckt papper eller på dator- eller smartphone-skärmen. För så är det ju, utan typsnitt hade du inte kunnat läsa det här.

Simon Garfield har skrivit en bok som är lika mycket kulturhistoriskt äventyr som tankeväckande handbok. Det är en bok som oundvikligen får sin läsare att känna sig klokare och mer beläst. Det här är populärhumaniora när det är som allra bäst.

 

Gillian Flynns andra roman på svenska placerar henne i världstoppen av thrillerförfattare, hennes Gone girl är årets bästa thriller.

Gone girl - Gillian Flynn

När jag såg filmen SE7EN första gången blev jag chockad och arg. Hur kan man låta den onde ”vinna”, tänkte jag. I flera dagar gick jag och funderade på det konstiga och ovanliga slutet, tills jag förstod hur bra det var. Det var den första kilen som slogs in mellan mina populärkulturella preferenser och vad som brukar kallas Hollywoodslut (försök inte googla det), alltså ett lyckligt slut där allt ordnar och alla är någorlunda lyckliga. Sedan dess har jag kommit att älska filmer som MEMENTO och AMERICAN HISTORY X eller böcker som THE ROAD av Cormac McCarthy och Sofi Oksanens STALINS KOSSOR. Jag vill inte påstå att Gillian Flynns GONE GIRL är ens i närheten av att skaka om min värld på samma sätt som SE7EN en gång gjorde, men känslan är den samma.

Jag flyger igenom den 560 sidor tunga GONE GIRL för jag måste få veta hur det slutar. Slutet känns först en smula rumphugget när jag läst som besatt och nästan hållit andan av anspänningen i flera passager. Men efter att ha rullat runt Flynns slut, som inte levereras förrän på bokens absolut sista sida, är det det enda rätta slutet och till och med det mest rimliga, fast min belöningsorienterade hjärna vill skrika: Nej, så här får det inte sluta! Men så får det sluta och så ska det sluta.

Jag gillade Flynn redan innan jag läste detta på hennes hemsida:

I was not a nice little girl. My favorite summertime hobby was stunning ants and feeding them to spiders. My preferred indoor diversion was a game called Mean Aunt Rosie, in which I pretended to be a witchy caregiver and my cousins tried to escape me. Our most basic prop was one of those pink, plastic toy phones most little girls owned in the ’80s. (Pretty girls love to talk on the phone!) Alas, it was always snatched from their fingers before they could call for help. (Mwahaha) In down time, I also enjoyed watching soft-core porn on scrambled cable channels. (Boob, bottom, static, static, boob!) And if one of my dolls started getting an attitude, I’d cut off her hair.

Gillian Flynn

Du lurar ingen med den där sockersöta snäll-flicka-looken, Gillian!

GONE GIRL är utan tvekan årets bästa thriller/deckare i mina ögon. Det är dock inte bara jag som håller den högt. På Goodreads, världens största portal för läsare, har den recenserats där över 61 000 gånger. Den belönades även med Goodreads Choice award som bästa thriller 2012. En given julklapp till thrillerälskaren i familjen.

Det är irriterande lite jag kan dela med mig av från den resan utan att förstöra läsupplevelsen för alla framtida läsare. Jag kan bara nämna att berättelsen håller en rak tidslinje från början till slut och att det är ett av de mest skickligt tecknade och mest trovärdiga porträtten av en psykopat som jag har läst. Sättet att berätta påminner mig om tidiga böcker av Harlan Coben eller kanske av Dennis Lehane, fast nej det är annorlunda, det är bättre. Flynn är strået vassare än båda dessa herrar.

Hade jag kunnat, utan att spoliera för alla som har läsupplevelsen kvar, hade jag gärna diskuterat bodycount, manschauvinism kontra feminism och barnuppfostran. Men det kan vi göra på Bokfetischists facebooksida.

Diskutera Gone girl på Bokfetischists facebooksida

Läs recensionen av Gillian Flynns Mörka platser

Läs recensionen av Sofi Oksanens Stalins kossor

Goodreads.com

 

Fakta
Språk: svenska
560 sidor, inbunden
Pris: 185 SEK (Adlibris), 185 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.
På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy?

 

Torgny Lindgrens Augustprisvinnande roman Hummelhonung är en symbolladdad modern legend och det är något av det mest välformulerade och finurliga man kan läsa av en nu levande svensk författare.

Hummelhonung - Torgny LindgrenTorgny Lindgren från Raggsjö i Västerbotten och tillika medlem i Svenska akademien kom 1995 ut med romanen HUMMELHONUNG. Den handlar till stor del om två bröder, Hadar och Olof, som båda är döende men hatet mot varandra håller dem vid liv. En författare kommer att stanna hos dem och vårda dem i livets slutskede. Bröderna verkar vara varandras motpoler, som yin och yang, sött och salt eller bara som två sidor av samma mynt. Bitvis känns Hadar och Olof som de två krafterna i naturen som man pratar om i filmen DEN TUNNA RÖDA LINJEN.

Lindgrens språk och mina tankar och funderingar går in i varandra som tänderna på en dragkedja. Det är något med hans prosa som klickar med hur jag tänker och känner eller kanske vill känna. Det är på ett djupare plan än bara att känna igen sig i handling, miljöer eller karaktärer och även om Lindgren leder ut mig på ett gungfly över människans innersta och mest personliga så känner jag mig trygg. Alla hans resonemang och anekdoter slutar väl, även om folk dör eller far illa. Sen blir jag så len i sinnet av hur väl han säger de enklaste saker, som när en av bröderna ondgör sig över njutning och godhet:

Det finns ingenting som är rent och oblandat, allting är grumligt och besmittat, om den rena godheten funnes så skulle han vara omöjlig att bliva varse, han vore som tomma luften!

Kvinnosynen är dock inte den bästa. HUMMELHONUNG klarar inte det nu så populära Bechdeltestet, det finns två namngivna kvinnor men de pratar inte med varandra. Visst ska det vara en slags återgivning av åldrande män i Västerbotten, men nog kan kvinnornas roller i en berättelse som HUMMELHONUNG vara något mer än vårdare och barnaföderska. Nog för att Lindgren skrivit andra romaner som klarar testet bättre, men här känns det lite gubbigt.

Jag tänker på hur Lindgren är en av de bästa skildrarna av det gamla Västerbotten, men samtidigt verkar han inte ha varit delaktig. Han var den beläste uddafågeln med en bok under armen. Lite som Fröding eller Kafka, inbillar jag mig utan att veta mycket varken om Lindgrens liv eller Västerbotten. Men det väcker ändå frågan om vilka som är våra tolkare av tiden när de inte deltar. Som om inte skildring av förmodade ickeupplevelser vore nog pratar Lindgren i HUMMELHONUNG även om hur otillförlitligt minnet är. En tanke som han senare utvecklar i självbiografiska MINNEN.

All tandagnisslan om Torgny Lindgrens litterära tillkortakommanden är bara ett försök att nyansera mig en smula, för HUMMELHONUNG är fantastisk läsning.

Läs recensionen av Torgny Lindgrens Minnen

Läs recensionen av Torgny Lindgrens Ormens väg på hälleberget

Läs Augustprisets motivering

Fakta
Språk: svenska
166 sidor, pocket
Pris: 24 SEK (Bokbörsen), 39 SEK (Bokus), 40 SEK (Adlibris),
Beskrivning/synopsis: En sen oktoberkväll föreläser en medelålders författarinna om helgon i församlingshuset i ett litet västerbottniskt samhälle. Bland de fåtaliga åhörarna finns en äldre man som efter föredraget bjuder henne nattkvarter i sitt hem som ligger en bilfärd ut i nattmörkret.

När nästa morgon gryr är landskapet kring det ensligt belägna huset insvept i snö. Kvinnan stannar hos mannen i väntan på att vägen bort skall plogas. Medan tiden går skriver hon på en bok om ett helgon. Samtidigt lär hon allt djupare känna sin värd och hans historia. Den tycks gradvis förtunna hennes egen helgonsaga.

 

Förlaget Modernista fortsätter spotta ur sig böcker i den fart som hör hösten till. I dagens avsnitt av Bok TV pratar Fredrik om fem titlar från Modernista och kvoterar in en nekrofil på slutet.

Läs recensionen av Gabrielle Wittkops Nekrofilen

Läs recensionen av Andrea Camilleris Utflykten till Tindira

Läs recensionen av Andrea Camilleris vattnets form

Jean Genet – Matrosen & Stjärnan: 173 SEK (Bokus), 183 SEK (Adlibris)

Lars Gustavsson – Tre korta klassiker: 209 SEK (Adlibris), 209 SEK (Bokus)

David Peace – 1980: 169 SEK (Adlibris), 189 SEK (Bokus)

Andrea Camilleri – Krukmakarens åker: 179 SEK (Bokus), 180 SEK (Adlibris)

Lottie Moggach – Kyss mig först: 179 SEK (Bokus), 180 SEK (Adlibris)

Gabrielle Wittkop – Nekrofilen: 199 SEK (Adlibris), 212 SEK (Bokus)

Robert Coover – Att smiska hembiträdet: 109 SEK (Adlibris), 113 SEK (Bokus)

Besök förlaget Modernistas hemsida

Besök förlaget Vertigos hemsida

 

 

Torgny Lindgrens genombrottsroman, som också är hans bästa, är ett välformulerat mästerverk som resonerar om skuld och synd.

Ormens väg på hälleberget - Torgny LindgrenSvensk film har ett välförtjänt dåligt rykte i mina ögon även om det har blivit avsevärt bättre med åren. Jag kan bara drömma om hur fantastisk Torgny Lindgrens genombrottsroman ORMENS VÄG PÅ HÄLLEBERGET hade blivit i händerna på någon av våra senaste exportregissörer. ORMENS VÄG PÅ HÄLLEBERGET filmatiserades 1986 av Bo Widerberg, fyra år efter romanen gavs ut. Widerbergs version är som en nykter, torr, livlös återgivning av boken utan att låta filmmediets fördelar förstärka handlingen. Lindgrens härliga språk är i det närmsta utraderat i filmen. Filmen har inte klarat tidens tand speciellt bra, jag sitter till exempel och grimaserar över hur tafflig slutscenen är gjord. Idag är jag övertygad om att den hade gjorts annorlunda. Ändå är det filmens penisdekapitering som för evigt är fastetsad i mitt minne sedan den dag jag såg den i tonåren. Jag minns chocken som kom först efter en stund: - Vad gjorde han?! Skar han av… ? Det är en stark scen vars dramatik är nedtonad i boken. Lindgren gör den nästan stoistiskt komisk när han låter sina karaktärer i enkla ordalag betrakta och kommentera händelsen.

Berättelsen är fruktansvärt grym och hopplös, men Lindgrens röst och raka språk lättar upp, man kan till och med kosta på sig att dra på munnen då och då. ORMENS VÄG PÅ HÄLLEBERGET handlar om en familj som hamnar i skuld hos den lokala handlaren Karl Orsa och Torgny Lindgren väver en enormt kärnfull historia kring skuld. Han jämför både den kapitalistiska skulden och den som läggs på människan av Gud, arvsynden. Hur människan föds med skuld både inför Gud och inför det kapitalistiska samhället som manifesteras av Karl Orsa. Jag påminns om Barbara Ehrenreichs SMILE OR DIE när man lägger skulden på den som inte tillfrisknar. Skulden kan dessutom användas lite efter behag av de som har makten och när den inte kan betalas kontant krävs den i natura.

Torgny Lindgrens barndomshem i Raggsjö

Torgny Lindgrens barndomshem i Raggsjö

Den korta romanen är så snyggt komponerad att jag knappt kan fatta det. Redan här, i genombrottsromanen förlade Torgny Lindgren handlingen till sina hemtrakter i Västerbotten och han har återvänt hit i allt jag läst av honom. Temat med Gud och kristendomen är också ständigt närvarande, han betraktar religionen med glimten i ögat och jag har inte med ledning av hans texter lyckats klura ut om han själv är troende eller inte. Även det vittnar om hans författarbegåvning, precis som citatet:

Jag har fiolhänderna, sade hon. Det syns ju, det är meningen att jag ska spela fioln. Och det kunde nog vara sant: långsmalfingrarna hennes var som skapta för att mjölka korna och spela fiol, den var förskrövligt starka men ändå mjuka, hon kunde göra dem krokut åt vad håll hon ville.

En återkommande fråga när jag läser Torgny Lindgren är om han hade fått nobelpriset om han inte suttit i Svenska akademien. Hans romaner håller definitivt världsklass men kanske är de som bäst innanför Sveriges gränser där man kan uppskatta språkmelodin alla vackra ord ur den gamla svenskan, den gamla norrländskan. Efter att ha lyssnat på många av Lindgrens böcker som ljudböcker upplästa av honom själv, så hör jag nu hans röst i mitt huvud när jag läser själv. I ORMENS VÄG PÅ HÄLLEBERGET försöker Lindgren förstå både ondskan och oskulden och det eviga utnyttjandet av de svaga. Hur man låses in i slaveri utan möjlighet till nåd eller frihet. Sen är jag lite svag när han låter människor från enkla förhållanden filosofera och resonera kring de stora frågorna med ett enkelt språk. Han liksom omtolkar filosofins och religionens tunga frågor och gör dem folkliga och allmänna. Som i resonemanget: om människan till sin natur är belagd med skuld så är hon därmed på sätt och vis inte heller skyldig.

Torgny Lindgren har både Thomas Mann och Hermann Hesse som förebilder och han behöver inte skämmas i deras sällskap. ORMENS VÄG PÅ HÄLLEBERGET är ett genomtänkt, välformulerat, kompakt mästerverk. Lindgren satte redan här stilen som blivit hans signum både innehållsmässigt och språkligt i efterföljande romaner, en stil som passar mig som handsken.

Några scener ut Bo Widerbergs Ormens väg på hälleberget

Se Torgny Lindgren berätta om Fantomen, en abnorm dödfödd hund och hur han räddade livet på Mozart i SVTs öppna arkiv (1991)

Bokfetischist har även recenserat följande titlar

Smile or die - Barbara Ehrenreich Norrlands akvavit - Torgny Lindgren Döden i Venedig - Thomas Mann Stäppvargen - Hermann Hesse

Fakta
Språk: svenska
152 sidor, pocket
Pris: 50 SEK (Bokbörsen), 150 SEK (Bokus), 153 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Tiden är 1800-talets andra hälft, platsen en by mellan Lycksele och Norsjö i Västerbottens inland. Änkan Tea bebor ett avsides arrendetorp och tvingas betala för sin fattigdom i fållbänken med byns handelsman. Romanen handlar om hur skulder och fordringar går i arv och slutligen utplånas, och om musik – den underbara musiken ur ett orgelharmonium. Ormens väg på hälleberget blev Torgny Lindgrens stora genombrott 1982 och har sedan har följts av en rad märkvärdigt lysande berättelser som bland andra Bat Seba, Ljuset och Hummelhonung.

Sep 182013
 

Fler och fler vänder sig till YouTube och liknande plattformar för information. Men att hitta aktuell sådan på svenska om böcker och litteratur är inte det lättaste i dagsläget. Det vill vi på Bokfetischist hjälpa till att råda bot på. Därför lanserar vi nu Bok TV. I första avsnittet pratar Fredrik om tre böcker som släpps eller har släppts i höst.

Läs recensionen av Gillian Flynns Mörka platser

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha