Egentligen borde väl vintern med köld, mörker och allmän jävlighet vara den ultimata tiden för läsning. Stänga dörren, dra täcket upp till hakan och ta skydd från nordanvind och minusgrader, låta årstiden ha sin gång och i väntan på bättre tider läsa det man kommer över. Men icke sa nicke. Jobb, olika sorters helger med tillhörande hysteri, aktiviteter, träningar, födelsedagar och allt annat som en modern svensk kan råka ut för vattnar ur tiden och degraderar mig ofta, för ofta, till ett TV-tittande kolli.

Nej då är sommaren betydligt bättre. Den allmänna slöheten breder ut sig tillsammans med mygg, rödvinsdunkar och tända grillar. Sverige går in i koma och tillfällena när man kan inleda dagen med frukost och ett par timmar bok känns socialt accepterat på samma sätt som att stekas under solen, stå i kö på Liseberg eller jaga naturupplevelser i blåbärsriset. Till och med barnen studsar iväg på diverse aktiviteter och utan att jag riktigt vet hur det går till så bildas de där små oaserna av möjligheter där jag kan försvinna mellan pärmar och omslag, om och om igen. Så detta är en del av vad jag läst och som jag ska försöka få ut som recensioner. Det finns guldkorn, bagateller och… mindre bra saker i den där högen. Bäst var en bok på hela 648 sidor. Tur att ni aldrig kan lista ut vilken jag menar :) Ja just det, Bibeln fattas på bilden men även den ska få ett eget inlägg.

Även sommaren största överraskning fattas i den där högen. En nostalgikick utan dess like hittad på en loppis i Dalarna för fem kronor albumet. Barndomshjälten Blueberry!

Blueberry gick som följetong i serietidningen Fantomen när jag växte upp. Snyggt tecknade historier som jag ofta ansåg var bättre än mannen i blått och en av orsakerna till att prenumerationsavgifterna betalades i tid. Men det var länge sedan och mina tankar har inte berört Mr Blueberry på säkert 20 år.  Men nu hade jag plötsligt 12 album i färg, förstaupplagor, tryckta i skarven mellan 70 och 80-talet. Lyckan var total. Läste ut dem på ett par dagar och slogs av att de fortfarande håller. Riktig hederlig western-action uppblandat med en hel del kritik angående behandlingen av Nordamerikas indianerna gör albumen mer än läsvärda även idag. Vilket faktiskt förvånade mig. Hur ofta slutar inte nostalgiska återblickar i besvikelse och en stor undran hur man någonsin kunde gilla det där, det där som var så bra? Men Blueberry höll och blev det perfekta strandsällskapet.

Tyvärr verkar de svenska utgåvorna inte att få tag på längre men jag ska söka vidare. Vill ha albumen 13-17 nu när jag plötsligt har de första 12.

Så tack sommar 2014. Dags för höst… på ont och gott.

Seriewikin Blueberry

Wikipedia Blueberry

 

Den lilla nallen och den stora nallen kommer ifrån varandra i affären och det är så bra att ingen förklaring kan göra Vem är borta? rättvisa.

Vem är borta? - Stina WirsénDet är dags att natta barnen och jag ska läsa godnattsaga för snart treåriga dottern. Vi brukar läsa allt från böckerna om Alfons Åberg och Ingrid till de om Lillasyster och Totte. Men redan innan jag frågar henne ikväll om vilken saga hon vill höra så vet jag svaret. Hon vill höra VEM ÄR BORTA? av Stina Wirsén i kväll igen. Hon är trött efter bad och bus men hon springer, springer och hämtar VEM ÄR BORTA? och flyger upp i sängen med ett leende bakom nappen. Hon kan inte hålla sig, innan jag hunnit lägga mig bredvid henne har hon läst/bläddrat igenom halva boken. Jag lägger mig bredvid henne och vi börjar läsa den från början.

Stora och lilla nallenDet handlar om två nallar en liten och en stor och som titeln och omslaget antyder så tappar de bort varandra i affären. Den lilla nallen blir rädd och ledsen när den inte kan hitta den stora nallen. Wirsén berättar ur barnets perspektiv och det är så häftigt, i allt från hur lilla nallen försöker övertala den stora att köpa superflingor till hur läskiga och främmande de andra vuxna är när man är liten. Därtill är stilen Wirsén tecknar med så avslappnat skön och karaktärerna är befriande sötfula.

Vi läser vidare och när lilla nallen undrar var stora nallen är hjälper dottern henne att minnas: -Den stora nallen är vid tomaterna, säger hon genom nappen och petar mellan sidorna för att det ska gå fortare att komma vidare. När vi har läst klart säger hon: -Det var en bra saga, pappa och jag vet att jag kommer att läsa VEM ÄR BORTA? mer än en gång för henne även i morgon. Jag läser som sagt mycket olika barnböcker för barnen men inget har fängslat dottern lika mycket som VEM ÄR BORTA?.  Som du förstår går det inte att ge en barnbok bättre omdöme än så här, VEM ÄR BORTA? är bäst av de bästa.

Fakta
Språk: svenska
29 sidor, inbunden
För åldrarna 0-3 år
Pris: 120 SEK (Bokbörsen)
Beskrivning/synopsis: Relationsdrama för de små!

En ny bok i Stina Wirséns egen småbarnsbokserie! Om de tidigare böckerna skrev Åsa Johansson i Svenska Dagbladet: ”Oavsett ålder måste man bara älska dem. Det här är stor konst i litet format!”

Lilla nallen och stora nallen ska handla mat. Det är roligt, i affären finns så mycket att titta på, så mycket som händer! Men plötsligt har de tappat bort varandra bland alla bananer och tvättmedel! Var är stora nallen? Borta!? Eller är det lilla som är borta? Vem har kommit bort egentligen…? Nyss var allting så härligt, men nu känns det läskigt och farligt!

”Vem är borta?” är en liten bok om stora känslor. På ett mästerligt sätt fångar Stina Wirsén i text och bild både det otäcka i att vara borttappad i ett stort varuhus, och det komiska i allt som sker runt omkring. Boken vänder sig till de minsta barnen – den är enkel i sitt upplägg, men med stor finess och träffsäkerhet finner Stina Wirsén de små nyanserna som gör boken till ett mäktigt äventyr!

Stina Wirsén har en egen liten småbarnsboksserie – ”En bok för de minsta små”.  2005 kom ”Vem är arg?” som nominerades till Augustpriset och ”Vems byxor?”. Sedan dess har ytterligare sex titlar utkommit: ”Vem bestämmer?”, ”Vem blöder?”, ”Vem är ensam?”, ”Vems mormor?”, ”Vem är söt?” och ”Vem är borta?”.

 

Apart förlag går från klarhet till klarhet. Inte bara gör de en kulturgärning med att leverera The Walking dead på svenska. De släpper nu, eller för ett tag sedan, också nytt svenskt i form av seriealbumet “Ordningen upprätthålls alltid”. Och vad ska man säga… Ett av de mest intressanta släppen som gjordes på papper i nådens år 2013.

24 st svenska tecknare illustrerar 23 st korta historier om ond bråd död av Pär Thörn. Hur intressant kan det egentligen bli? Hackat, malet och pulvriserat, utan ordning och reda? Men nej, tvärtom. Skaparglädjen exploderar över sidorna och det är så mycket attityd att det skulle kunna driva en arme av punkrockare.

Men det tog en läsning för mig att inse det. Första försöket resulterade mest i ett njaaaaa…medan andra rundan resulterade i en total överkörning. De korta historierna bildar en helhet som bildar en perfekt blandning av svart humor, moral och ond bråd död. Allt gestaltat av en hel division av Sveriges mest intressanta tecknare. Och för mig som själv leker med pennan ibland och har en halvklar bilderbok i byrålådan så blir hela albumet en våt dröm i svart tusch. Jag gillar inte allt lika mycket men helheten blir fantastisk. Oscar Hjelmgrens groteska seriefigurer, Jan Kustfälts överbett, Nicolas Krizans rena stil, Jimmy Wallins mer klassika seriestil och Lars Krantzs mörker är de som tilltalar mig mest rent visuellt. Men det är de olika beståndsdelarna, den ramsatta kakafonin som gör helheten, allt under Pär Thörns författande. Det sprakar och rister och jag blir inspirerad… och glad.

 

 

 

 

 

 

Det blir inte sämre av historiernas blandning av sanning, sagor, referenser och rent skitsnack. Allt bildar dimridåer där inget går att förutspå och när Thörn på albumets sista tio sidor reder ut begreppen så blir bara det en intressant läsning. Jag vill ha en uppföljare… NU!

Köp och läs!
Börja rita dina egna serier!
Skriv en bok!

Upprätthåll ordningen!

 

 

 

 

 

 

 

 

Fakta

Språk: svenska
134 sidor, Häftad
Pris: 163 SEK (Bokus), 165 SEK (Adlibris), 139 SEK (CDON)
Beskrivning/synopsis: I Ordningen upprätthålls alltid dör människor som flugor. Girigheten och våldet talar sitt tydliga språk. Paranoian, misstänksamheten och hämndbegäret härskar. Här stiftar läsaren bekantskap med påhittiga brevbombare, lättlurade undercoversnutar, alienerade bankrånare och missförstådda poeter som vill lämna litteraturen för att gå in i fullständig aktion. Autentiska rättsfall samsas med vansinniga fantasifoster.

Detta är författaren Pär Thörns första deckare, illustrerad av ett flertal av Sveriges mest namnkunniga serietecknare.

 

Dylan Dog - De sista ljuva åren

De sista ljuva åren är andra albumet med Dylan Dog som ges ut på svenska efter nystarten 2013. Det är en välgjord betraktelse över tiden och döden och hur man lurar dem båda.

DYLAN DOG en italiensk tecknad serie om mardrömsdetektiven med samma namn skapades av Tiziano Sclavi. DE SISTA LJUVA ÅREN är dock skriven av Giovanni Di Gregorio och det vackra omslaget är skapat av Elin Jonsson och det är utan tvekan det snyggaste Dylan Dog-omslaget jag någonsin sett.

Efter att ha varit borta från seriehyllorna under många år ges DYLAN DOG ut igen, där VILA I FRID var det första albumet. DE SISTA LJUVA ÅREN är det andra albumet och släpps i slutet av mars.

Karaktären Dylan Dogs utseende är inspirerat av den engelska skådespelaren Rupert Everett som dessutom spelade rollen som Francesco Dellamorte i utmärkta zombiefilmen DELLAMORTE DELLAMORE (släpptes även med intetsägande titeln CEMENTERY MAN) som är en filmatisering av en bok av Tiziano Sclavi. Som lök på laxen är Francesco Dellamorte är ett slags italienskt alter ego för Dylan Dog. DELLAMORTE DELLAMORE är en ordlek som betyder ungefär bekymmer med död, bekymmer med kärlek, eller förenklat död av kärlek. Snurrigt? Ja, lite men ganska fränt.

Rupert Everett - Dylan Dog

Rupert Everett - Dylan Dog

Även om de tidiga DYLAN DOG-äventyren endast skrevs av Tiziano Sclavi så har de tecknats av desto fler, DE SISTA LJUVA ÅREN är till exempel tecknade av Nicola Mari. Det gör att om Dylan förr hade drag av Rupert Everett ser han i DE SISTA LJUVA ÅREN ut som skådespelaren Cillian Murphy. Jag gillar stilen den är tecknad i och trots att det handlar om sju skrynkliga åldringar så är det enkelt att skilja dem åt och det vittnar om skicklighet hos Mari.

Dylan Dog - Cillian Murphy

Dylan Dog - Cillian Murphy

Det italienska ursprunget till trots utspelar sig alla DYLAN DOG-äventyr i England. Handlingen i DE SISTA LJUVA ÅREN får sin upptakt i att åldringarna på ett äldreboende verkar vara misstänkt gamla och därför anlitas Dylan för att undersöka hur det ligger till. Varje gamling ger sin syn på döden och livet, en predikar bland annat vikten av positivt tänkande under parollen är man lycklig är man frisk. Jag rekommenderar Barbara Ehrenreichs SMILE OR DIE som motläsning här, även om positivt tänkande inte är något bärande tema eller budskap i DE SISTA LJUVA ÅREN eller i något jag läst med DYLAN DOG för den delen.

Jag gillar hur man har gjort titeln svensk, DE SISTA LJUVA ÅREN, som både ramar in historien bra och flirtar lite med dansbandslåten med samma titel. Det ger mig en känsla av närhet till berättelsen som jag inte hade fått om man översatt titeln rakt av. Förlaget Apart har gjort samma sak ett bra tag nu och det blir på något sätt bättre när man får en titel som TOTALT JÄVLA MÖRKER framför sig istället för något styltigt översatt med skolengelska som DETTA SORGSNA LIV, som mycket väl kunnat bli titeln efter originalet THIS SORROWFUL LIFE från WALKING DEAD-serien.

Välskrivna efterordet levereras av Jonas Danielsson, skräckvetare och krönikör för bland annat FOLKBLADET, som är skrämmande insatt i ämnet och gör underhållande jämförelser mellan Dylan och seriehjälten John Constantine.

DE SISTA LJUVA ÅREN är en bra deckare och hjärnan får gymnastisera en del, i mitt fall förgäves, för att kunna knäcka gåtan som Dylan kämpar med. Dessutom passar skaparna på att säga en hel del om livet och döden. Man har dessutom den goda smaken att gå lite längre, gräva lite djupare, än vad jag är van att se i genren. Man pratar om livskvalitet om hur tid upplevs olika för olika människor och om hur kärleken till någon eller något är viktig för välbefinnandet. Men framför allt handlar DE SISTA LJUVA ÅREN om att lura både tiden och döden.

Läs recensionen av Barbara Ehrenreichs Smile or die

Lyssna på De sista ljuva åren med Lasse Stefanz

 

Fakta
Språk: svenska
96 sidor, häftad
Pris: 106 SEK (Bokus), 107 SEK (Adlibris), 120 SEK (Ord & bok)
Beskrivning/synopsis: På äldreboendet Garden Paradise i England bor personer som levt så länge att man kan tro att de är odödliga. När mardrömsdetektiven DYLAN DOG får i uppdrag att hitta orsaken till deras långa liv, dröjer det inte länge innan Garden Paradise drabbas av våldsamma dödsfall…

Serien om Dylan Dog är en av världens mest sålda skräckserier. Den skapades i Italien 1986 och är en av de mest kända serierna i hemlandet. Den har getts ut på svenska som egen tidning med namnet Dylan under 
1993 och som biserie i Seriemagasinet 1995-2001. 

 

De bästa svenska serierna görs av kvinnor och albumet Zelda samlar fem av dem och bjuder på smart och rolig samtidsskildring.

Zelda - Sex out westTrots att jag inte är så aktiv seriekonsument längre och mest tröskar igenom den långsamt insomnande WALKING DEAD-serien (idén om en serie utan slut verkar inte lika briljant längre) har jag ändå snappat upp att något verkar hända på den svenska seriescenen. Den verkar numera domineras av kvinnor. I min värld har det mest funnits serier gjorda av män för män. Det har varit allt från ARNE ANKA och UTI VÅR HAGE till ROCKY och BLUEBERRY. Jag kan inte ens komma på en serie ritad av en kvinna från min ungdom. Det har minst sagt varit ont om dem, så det är inte min avsmak för det sliskiga, fluffiga, flickiga my little pony-helvetet som hindrat mig. För om Liv Stömqvist slog upp portarna för mig så sparkar Lina Neidestam ned varenda mur, jämnar allt med marken med ett sataniskt hånskratt. Allt pekar på att de bästa svenska serierna numera görs av kvinnor.

Albumet ZELDA är så smart, träffsäkert och förbannat skojigt att jag läser med ett kroniskt grin  och flabbar rakt ut mer än en gång. Lina Neidestam plockar många poänger redan på första sidan och sätter fingret på imponerande många stereotyper när hon låter Zelda besöka Way out west. Jag roas av allt ifrån festivaldeltagare som inte gillar själva festivalen till retoriken hos hardcorefans. Dessutom är det vältecknat, riktigt ögongodis.

Den nya generationen serietecknare består alltså av kvinnor, nej vänta nu… Vad då ny generation? Är det inte en ny våg? Jag har faktiskt ingen aning, jag vet bara att många av dem bor i Malmö. Perspektivet i ZELDA känns avslappnat feministiskt eller snarare kvinnligt utan sentimentala prinsessekomplex eller militant SCUM-manifestviftande folk som vill drönarbomba Bingo Rimérs mansgrisflin tillbaka till den sten som den en gång kröp fram ifrån(det där lät inte alls så negativt som det var tänkt). Zelda själv är förresten inte alls avslappnad, hon är en ilsk, pilsk livsbejakande urkraft. I förordet benämner Lina Neidestam själv Zelda som en kvinnlig Pervo-Kris. Neidestam delar alltså min svårförklarade fascination av den pubertetsstinkande tidningen PYTON som bland andra haft Pervo-Kris på repertoaren.

Lilla Berlin - Föräldrar på FacebookFörutom Zelda finns en rad andra serier med i albumet, bland andra LILLA BERLIN (som går som daglig strippserie i METRO). LLLA BERLIN är så där delarvänligt smart och insiktsfull i sina samtidsbetraktelser. Nej, jag tar tillbaka delarvänligt, det är för milt uttryck: viralt ska det vara. Kolla bara på strippen här intill från albumet, där paret står vid lösviktsgodiset och gnäller över föräldrarna på Facebook. Det är igenkänningshumor som gränsar till känslan att känna sig övervakad. Därtill gillar jag de vardagsfula figurernas stiliserade utseende och deras strävan att sticka ut men istället bli tydligt likriktade. Det är sval cynism med glimten i ögat när den är som bäst, lite som Berglin. Det är Ellen Ekman som ritar, ännu en kvinna alltså, faktum är att hela tidningen endast samlar kvinnliga serietecknare. Ja, det är anmärkningsvärt att det fortfarande är anmärkningsvärt.

Albumet ZELDA – SEX OUT WEST är allt annat än flickigt och fluffigt. Det är smart, aktuellt, insiktsfullt, träffsäkert och sjukt roligt! Läs och skratta dig harmynt!

Lilla Berlin på Facebook

Läs recensionen av Prins Charles känsla – Liv Strömquist

Fakta
Språk: svenska
50 sidor, häftad
Pris: 48 SEK (Bokus), 48 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Lina Neidestams Zelda är en ung självupptagen vardags-antihjältinna
som pendlar mellan hybris och mental kollaps.
I den exklusiva serienovellen Sex out West åker Zelda på
festivalen Way out West i Göteborg för att leva det vilda
festivallivet med ansvarslöst sex, ölhattar och rock n roll,
men det går inte riktigt som hon hade tänkt sig… 
Det och mycket mer av några av Sveriges roligaste serieskapare bjuds det på i albumet!

 

Du och alla du känner måste läsa Liv Strömquists Prins Charles känsla, inte för att den är så mästerligt bra utan främst för att det är viktig läsning.

Prins Charles känsla - Liv StrömquistDet är bara att stämma in i lovsången till Liv Strömquist, PRINS CHARLES KÄNSLA är förbannat bra. Det jag gillar är intelligensen och klarsyntheten tillsammans med det dråpliga.

Mixen mellan högt och lågt blir mycket effektfull, som när hon pratar om ohälsosamma relationer och hoppar från att citera forskning till att visa det osunda i hur Carrie i SEX AND THE CITY försöker stadga sig med den ointresserade mr Big.

I PRINS CHARLES KÄNSLA blandas det vilt och Strömquist hoppar vigt och vant mellan Jesper Juul, asatro, Arne Weise, Hemingway och Fröding.

Strömquist säger så mycket genom att vända på perspektivet, som när hon frågar om man hade stannat kvar och vårdat den fete, alkoholiserade och självömkande Hemingway om han istället varit en kvinna. Hon behärskar formen till perfektion och jag fullkomligt kapitulerar inför hennes resonemang och teorier. Filosofi, sociologisk forskning, skarp iakttagelseförmåga och lite sjuk humor ovanpå det, allt ryms i PRINS CHARLES KÄNSLA. Allt är inte perfekt, i vissa passager dalar mitt intresse en aning, men den sammanlagda bedömningen måste bli: Mästerligt.

Jag högläser och visar serierutor för sambon och det dröjer inte länge innan hon är uppslukad av PRINS CHARLES KÄNSLA hon med och hon är definitivt inte någon stoppar näsan i en serie i onödan. Det är kort sagt en bok för alla, inte bara män som behöver vakna upp från gamla ojämlika strukturer utan även kvinnor som behöver vakna upp från de samma.

Ruta ur Prins Charles känsla av Liv Strömquist

Ruta ur Prins Charles känsla av Liv Strömquist

Det närmaste jag kan komma för att en oinvigd man ska förstå hur bra PRINS CHARLES KÄNSLA är, är att likna den vid något Magnus Betnér framfört. För beskriver jag den som ett feministiskt verk som sparkar in dörren till patriarkatet, slår många dövörat till och det vore synd. PRINS CHARLES KÄNSLA är så bra och beskriver sociala orättvisor och missförhållanden så pricksäkert och lättsamt att den borde delas ut till alla i gymnasiet. Nej förresten, den borde delas ut till alla.

Liv Strömquist om böcker och läsande:

Klicka här om du inte kan se YouTubeklippet ovan

Fakta
Språk: svenska
136 sidor, Danskt band
Pris: 136 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: »WHAT IS LOVE?« frågade sig den tyske eurodanceartisten Haddaway redan år 1993. I Prins Charles känsla söker Liv Strömquist nya svar på denna fråga, i en odyssé kantad av folkliga sexköpare, sociologisk teori, crackpundare, asagudinnor, antiromantik, hjärtesorg, dvärgar, psykoanalys och personangrepp. Hon hinner också ställa en del andra frågor, till exempel: Varför städade Renata Chlumska på Mount Everest? Varför behöver Tom Cruise jordens undergång? Hur kan evolutionen förklara Killinggängets uppkomst? Och vilka är våra allra mest älskade torskar? Liv Strömquist följer äntligen upp sina tidigare succéalbum. Hennes fjärde bok, Prins Charles känsla, är en komisk och historisk granskning av parrelationen som form en regelrätt spark rätt upp i tvåsamheten. 

 

Sveriges första grafiska novell för smarta telefoner är en erotisk thriller där man går lite för nära myten om den lyckliga horan.

Elektrisk tsunami - Tinet Elmgren

Tinet Elmgrens ELEKTRISK TSUNAMI är en liten karamell att snaska i sig när man är sugen på lite erotisk kittling. Det råkar dessutom vara Sveriges första digitala grafiska novell anpassad för smarta telefoner, enligt förlaget, och den läses med fördel i liggande format.

Känslan jag får är en blandning mellan stumfilm och erotisk thriller. Stumfilmskänslan kommer från de stumfilmstypiska rutorna mellan scenerna som berättar storyn, dialogen görs som vanligt i pratbubblor. Även om det är en erotisk thriller är den inte speciellt porrig, men visst vill du ha ryggen fri innan du sätter dig för att läsa.

Den må ha 230 sidor i min iPhone, men det är bara en ruta per sida så egentligen skulle det inte varit mer än runt 75 sidor i en vanlig serietidning. Det är inget tungt stoff och du läser ut den på en sittning och det blir bara en sittning för ELEKTRISK TSUNAMI är spännande och jag kan inte hålla mig från att rusa igenom den.

Elektrisk tsunami

Det är anmärkningsvärt att en kvinna väljer att skapa en berättelse som befäster bilden av den lyckliga horan. Den bilden låter torskar komma undan självkritik genom att inbilla sig att den prostituerade är någon om gillar sex och som man gör en tjänst både ekonomiskt och sexuellt. Nu ställer jag allt lite på sin spets för att göra en poäng, men likväl tycker jag mig se denna bild mellan raderna i ELEKTRISK TSUNAMI. Det är förvisso bara ett sätt att läsa den, ett annat är att se en stark kvinna som tar vad hon vill ha och vem hon vill ha (utom när hon jobbar). Men jag måste även motfråga mig själv: Hur skulle en berättelse skildras som inte tar skamgrepp på mina värderingar? Hur skulle en prostituerad kunna vara stark och självständig och inte ett viljelöst offer? Som författare måste man veta att man ger sig in i ett moraliskt gungfly om man väljer en prostituerad som huvudkaraktär och jag har på känn att Elmgren vet det.

Jag gillar Tinet Elmgrens stil den växlar mellan spretigt skissig till fylligt jämn och säker. Novellen är bra och idén den är byggd kring är på samma gång klassisk och ny. När jag läst klart så har mina egna spekulationer och gissningar varit lite mer vilda än de huvudpersonen gör och det öppnar för att jag är smartare än henne eller bara lite mer sjuk i huvudet. Under alla omständigheter är ELEKTRISK TSUNAMI med råge värd det blygsamma priset 14 kronor. Köp och läs! Bli småkåt och moraliskt ambivalent samtidigt!

Fakta
Språk: Svenska
230 sidor, eBok
Pris: 14 SEK (Adlibris), 19 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: ”I en hamnstad någonstans i Östasien lever Eva – hård, charmig och streetsmart. Bordellen där hon jobbar får en dag en ovanlig förfrågan och föreståndarinnan Mademoiselle Yue tror att Eva är perfekt för jobbet. Uppdraget visar sig dock vara betydligt svårare än vad Eva trott och hennes talang för att hantera både skjutvapen och knytnävar kommer väl till pass.

Elektrisk Tsunami är den första svenska serienovellen som är specialtecknad och optimerad för smartphoneläsning – men den fungerar förstås utmärkt att läsa på alla andra e-boksläsare också. Karaktären Eva har tidigare figurerat i Tinet Elmgrens serieroman Eva Asbesthjärtan (2009

 

Den tecknade versionen av Sagan om is och eld är nästan lika rörig och sexistisk som tvserien. För att göra ont värre känns de tecknade karaktärerna själlösa och onaturliga.

A game of thrones - Kampen om järntronen - Volym 1Det ska erkännas att jag inte har mycket till övers för fantasy i bokform. Jag tittar gärna på filmer som SAGAN OM RINGEN och jag ser fram emot premiären av HOBBITEN i december trots att någon stolle dragit ut den till över åtta timmar film och delat upp den i tre delar. Jag började faktiskt titta på tvserien A GAME OF THRONES men tröttnade innan första säsongen var över, eller snarare storknade. Det hände mycket och många karaktärer slogs om uppmärksamheten utan att beröra mig. Däremot är jag, liksom författaren George R R Martin en inbiten serieläsare, eller snarare var. Nu är det bara WALKING DEAD-serien som jag aktivt följer och köper på mig. Men när det begav sig läste jag det mesta, men inte ens då blev det mycket fantasy. Jag är en kvastfening i fantasyvärlden. Kan denna serieform av SAGAN OM IS OCH ELD vara inkörsporten till inte bara originalböckerna utan faktiskt hela fantasygenren? Det är i alla fall vad Martin hoppas i förordet där han även kommer ut som ILLUSTRERADE KLASSIKER-läsare och avslöjar sig därmed som ”äldre herre” då den slutade ges ut 1976.

Illustrerade klassiker - MacBeth

I den tecknade A GAME OF THRONES  är det lättare att förstå vilken släkt eller vilket hus man följer i och med att det är olika färger på tanke-/berättarrutorna, även om jag fortfarande inte har grepp om vem som är vem eller varför. A GAME OF THRONES ser vältecknad ut vid en första anblick, men efter några sidor känns stilen massproducerad och lite väl putsad så att det ibland blir overkligt när en koppärrad man har airbrushad hy. Karaktärerna blir själlösa, som om man har en mallkaraktär som man sedan hänger på hår och kläder i olika färger. Att karaktärerna blir personliga är extra viktigt när det är så många att hålla ordning på.

Serien dras med samma problem som stora delar av serievärlden: Kvinnorna ska vara nakna i tid och otid och då alltid med perfekta bröst och getingmidja, även om man fött och ammat fyra barn. Det vita patriarkatet  må rymma några starka kvinnor men de ska ställa upp och lyda männen och skulle de sätta sig upp mot en man så har de en annan som beskyddare.

Vad det gäller hjärnan bakom tvserien säger ingen det bättre än SNL:

Att hjärnan bakom tvserien skulle vara en tuttfixerad hormonfylld trettonåring (som det skämtsamt påstås i klippet ovan) känns även som en relevant beskrivning av den tecknade serien, det luktar pojkdrömmar lång väg.

Men det är något som stör mig mer än något annat, något som jag varken har belägg eller fog för så är det de två R:en i George R R Martins namn. Vad har de där att skaffa? Är det ett simpelt efteraperi efter kungen av fantasy, J R R Tolkien? Jag blir bara misstänksam mot sådant. Det kan finns legitima skäl men det verkar mer som om han vill rida på Tolkiens rygg. Martin har beskrivits som en amerikansk Tolkien för vuxna och visst här förekommer både pedofili och dekapiteringar, men jag tycker inte de har mycket gemensamt förutom att de skriver fantasy och dom där R:en.

A game of thrones - Smakprov (Apart Förlag, 2012)Min stora behållning är den lismade dvärgen som viskar i maktens öron, han känns mänsklig och intressant. Fast jag rekommenderar hellre folk att läsa Pär Lagerkvists DVÄRGEN. Men skulle jag vilja gå vidare härifrån så tror jag att jag väljer originalböckerna, jag gissar att allt utreds mer noggrant och utförligt där och det behöver min tröga hjärna, modell ”äldre herre”. Men det är en dragkamp mellan en alltför stor textmassa och komplexitet mot värdet på underhållningen och behållningen. Jag gissar att den dragkampen inte slutar som jag skulle önska. Jag började läsa med låga förväntningar och inte mycket har ändrats. Denna kvastfening kryper tillbaka ned i havet och kliver inte upp på land igen i första taget.

Fakta
Språk: Svenska
192 sidor, häftad
Pris: 165 SEK (Adlibris), 167 SEK (Bokus)
Ur George R.R. Martin förord till A Game of Thrones volym 1.

Välkommen till den första samlingsvolymen av A Game of Thrones, serie­­­romanen baserad på min fantasybok med samma namn.

Låt mig klargöra en sak: Detta är inget komplement till TV-serien. Det du nu ska få läsa är en helt egen bearbetning av mina romaner. Kreatörerna bakom de olika versionerna av min saga - Daniel Abraham och Tommy Patterson vad gäller serietidningen – utgick från samma källmaterial och stötte på delvis samma utmaningar, men de var samtidigt tvungna att hantera problem som är unika för deras respektive medium. I vissa fall hittade de kanske samma lösning, i andra fick de gå helt olika vägar. Men om du gillar TV-serien och undrar varför historierna skiljer sig lite åt, och varför karaktärerna inte liknar skådespelarna du sett på din platt-TV ? så vet du nu.

För egen del älskar jag TV-serien, och jag älskar serieromanen också. Detta är min värld, det är mina människor, och det är fortfarande min historia, som nu berättas på ett annat sätt i ett annat medium, där en helt ny publik kan njuta av den.

Om du uppskattade böckerna eller TV-serien, hoppas vi att du skall gilla denna version också. Och om du inte tidigare har stiftat bekantskap med A Song of Ice and Fire, hoppas jag att du skall uppskatta att besöka Westeros och Winterfell, att möta Tyrion och Jon Snow och Arya och Ned och Cersei och Sansa och Bran och resten av mina tusentals roll­figurer. (Men bli inte för fäst vid dem.)

 

Dags för nummer fem i serien av The Walking Dead. Zombierna är nu bara en parantes för de stackars överlevarna och  det är nu en helt annan sorts ondska som drabbar dem. Dags för blod och tarmar och lite överlevnadsinstinkt. 

Anfall är bästa försvar tar vid där fyran slutade. Hjärnätarna och de mänskliga psykopaterna är nu borta från fängelset och vår grupp överlevare bygger ut sin verksamhet, sin bild av postapocalyptisk civilisation, genom att få egna rum, odla mat och försöka finna den sinnesfrid de kan frambringa. Det gruffas fortfarande lite mellan några i gruppen och bristen på ömhet värker, men i stort så börjar de hitta ut ur det vansinne som varit deras värld i de fyra tidigare albumen.

Men en dag bryts lugnet av att en helikopter flyger förbi och störtar. Rick, Michonne och Glenn ger sig iväg för att kolla vraket men hamnar i något mycket värre än vad några dödingar skulle kunna hitta på. För om The Walking Dead har behandlat ondska innan så hamnar vi nu på en helt annan nivå och bitvis gör det ont i själen att läsa det här albumet. Det är tortyr, förnedring och våldtäkt och den redan svarta sagan tar nu ännu ett steg ner i infernot. Apart förlag spred för några veckor sedan en lärarhandledning för att läsa album ett till fyra på svenskan i skolan. Något som jag personligen anser vara en briljant ide och något som borde sätta fyr på intresset i även den mest skoltrötta klass vårt blågula rike lyckats skapa. Men förlaget ansåg att man inte skulle läsa ”Anfall är bästa försvar” inom skolans väggar, vilket jag nu förstår. För det är en helt annan sorts ondska som nu dyker upp på sidorna. Mer utstuderat och mer oförsvarbart.

The Walking Dead har redan från början berättat en mörk och vriden psykologisk historia.  En slags zombiehistoria parat med diskbänksrealim och en attityd av att inget och ingen är helig. Men när den svärdviftande Michonne kom in i historien med två halvtama zombies i släptåg så tog serien ett rejält steg närmare en mer klassiks hjälteserie. En snygg kvinnlig mördarmaskin som vred huvudet ur led på männen med sin sexuella aura och likt en klassisk hämnare så dog både bitare och äktenskap för gott där hon drog fram. I femman kommer nu Guvernören in i bilden. En fullblodspsykopat som har ungefär alla djävulska kvalitéer som krävs för att bli en erkänd serietidningsskurk, och att han har en kedjad zombieflicka i sin lägenhet gör inte saken sämre. Han är ett äkta svin som använder människor, sex och våld för att böja världen åt det håll han vill och där medlen alltid helgar ändamålen.

Båda dessa figurer hade kunnat filat bort känslan av autenticitet och trovärdighet som funnits i serien hittills, men istället vrider Robert Kirkman händelserna så hårt att steget till mer traditionella serier är längre än någonsin. Det är inte Wonderwoman och Darth Vader som infinner sig utan Michonne och Guvernören och i deras värld finns inga superkrafter, bara misär, ondska och (o)mänsklighet. Och det är The Walking Deads styrka, denna mänsklighet både i det onda och det goda. Där ingen är helig och där allt kan hända. Oavsett om du innehar huvudrollen eller är det ondaste onda så går du inte säker från varken död eller amputeringar. Serien behåller sitt utgångsläge från diskbänken och behandlar världen som om den faktiskt skulle kunna finnas och skapar därför en historia som är omöjlig att lägga från sig.

Men jag anar ett annat problem. Hjärnätarna har de senaste åren blivit riktiga mediakändisar. De har tagit populärkulturen i ett struptag och totalt invaderat böcker, filmer och spel. Idag kan du i princip fly från de levande döda när du vill, hur du vill. En totalt omvänd situation än 2003 då det första amerikanska nummret av Walking Dead rullades ut och seriens segertåg startade. Att serien har en del i zombiens världserövring är väl odiskutabelt. Den lyfte kvalitén över allt vad som hittills hade kopplats samman med den odöda apocalypsen och hittade en publik även utanför den vanliga klicken av nördar och gothare, och ja, jag har varit båda. Men allt som är trendigt är dömt till att bli otrendigt och det vore synd om publiken skulle försvinna från The Walking Dead på grund av medial utnötning. Eller rättare sagt… Det vore till och med en katastrof baserat på rent kvalitativa nivåer. För serien är så bra och har sådana djup att den förtjänar sin publik oavsett trender och mediala hyper. Läs.. och frukta din kommande väntan på album sex.

 

Fakta
Språk: Svenska
144 sidor, häftad
Pris: 143 SEK (Bokus), 138 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Ur förordet som till denna volym är skrivet av Johanna Koljonen:

Aldrig får man vara riktigt glad! Det tänker jag ofta när jag läser The Walking Dead. Varje litet ögonblick av stiltje eller frid som glimtar till glider alltid omedelbart karaktärerna ur händerna. Ändå urartar serien inte i misärpornografi. Händelserna är för realistiska, figurernas psykologiska reaktioner fascinerande trovärdiga. Folk frågar hur många album jag hunnit läsa och jag svarar ett, eller tre, eller fyra. Oavsett siffran blir svaret alltid en uppskattande nick följd av en suck och kommentarer av typen ”det går åt helvete, förstås”. Jag anade det. Att det går åt helvete är en stor del av seriens attraktionskraft. Det finns något lite tillfredsställande i att ge efter för sin fatalistiska övertygelse om att det här samhället vi har byggt inte är hållbart. Att fantisera om hur alla djupa orättvisor, all vår alienation, vår isolering från varandra i den skadliga bekvämlighetens och skenbara trygghetens namn skulle kunna slås ut i ett enda, zombieapokalyptiskt slag. Men att det ändå alltid någonstans skulle finnas någon liten människospillra som kämpar på. Problemet är bara att den människospillran i så fall måste bygga upp sitt samhälle på nytt och det är ju inte direkt självklart att det i så fall skulle ske enligt utopistiska principer. Därför läser vi The Walking Dead som man i bakfyllans hårda morgonljus läser sitt eget ansikte i en spegel.

 

Saker börjar hända i Rick Grimes nya fristad nära den amerikanska huvudstaden. Man har under seriens gång lärt sig att inte ta någonting för givet och det blir än mer tydligt i sjunde hårdpärmen. Rick och hans gäng har vandrat genom ett zombieinfekterat postapokalyptiskt helvete i snart ett år och det har satt sina spår.

The Walking Dead Book Seven

Vad man saknar mest i THE WALKING DEAD-serien just nu är en superskurk i paritet med ärkekräket Guvenören. Sedan han lämnade serien känns allt som en blaskig transportsträcka, man väntar på att bli slagen med släggan igen. Men istället för att vrida upp intensiteten saktar historien ned i THE WALKING DEAD BOOK SEVEN och man slår sig ned och försöker hitta trygghet, rutiner och en vardag. Det händer saker, tro mig, men det känns så… blekt.

Robert Kirkman är bra på att skapa gränsfall, situationer där det inte är solklart vad som är rätt eller fel. Bra som i bra, inte som Ruben Östlund som är fantastisk på området, jag tänker närmast på DE OFRIVILLIGA (2008). En tydlig trend de senaste kapitlen är hur svårt det är att fortsätta vara mänsklig när trygghet minskar och påfrestningar ökar. Jag har bitvis svårt att avgöra om gränsfallen är globala eller mer amerikanska, personligen tycker jag inte att en sjuåring kan bära vapen eller att man kan skjuta en människa bara för att den är farlig. Påverkar detta läsupplevelsen? Ja, en smula, vissa av karaktärernas reaktioner och åsikter känns over the top och det som är tänkt som ett gränsfall blir något annat.

Robert Kirkman

Robert Kirkman

Det har sagts att Kirkman isolerar sig, avhåller sig från att läsa eller se någonting som har med zombier att göra för att hans story ska bli så genuin som möjligt. Hur häftigt det än låter med flödet från ”den rena källan” så tror jag att THE WALKING DEAD hade vunnit på influenser från böcker som VÄRLDSKRIG Z och ZOMBIE SURVIVAL GUIDE av Max Brooks och BLINDHETEN av José Saramago eller varför inte filmen DELLAMORTE DELLAMORE (1994). Då hade kanske de vandöda frusit när snö och vinter kommer, för en död har väl ingen kroppstemperatur och borde därmed rimligen frysa till is.

Ibland framstår karaktärerna, och därmed även Kirkman, som naiva. Som när en kvinna frågar Rick varför han hjälper andra fast han inte behöver. Det känns lika sliskigt som ett sincere moment a la DAWSONS CREEK alternativt en kvinnosyn a la 1750-tal. Den store, starke, stoiske krigaren och den lilla rädda, okunniga hemmafrun. Det tråkiga är att det inte mynnar ut i några viktiga eller insiktsfulla svar, han svarar något i stil med ”Jag gjorde bara vad jag tyckte var rätt”. Det må vara underhållning men varför kan inte underhållningen lyfta blicken från de lägsta av värderingar, outtalade eller ej.

THE WALKING DEAD TV-serien

THE WALKING DEAD TV-serien (Bild: AMC)

Tre platser på bestsellerlistan för NY Times topp-tio-böcker tillhörde THE WALKING DEAD-serien enligt The Hollywood reporter, mycket tack vare TV-seriens framgångar, där det just nu är paus i säsong två (startar 12:e Februari igen i USA). I väntan på det kan man titta på några webisodes (länk nedan), fristående avsnitt på webben av THE WALKING DEAD som berättar historien bakom seriens mest kända zombie.

Folk i serien beter sig fortfarande ganska dumt med tanke på att man levt i över ett år med zombier. Det känns som om Kirkman gör det lite lätt för sig ibland. Denna recension kan upplevas en aning gnällig och med rätta så. Att parallelläsa THE WALKING DEAD BOOK SEVEN med VÄRLDSKRIG Z, var inte till BOOK SEVENs fördel, dess brister kommer i tydlig dager och Kirkman behöver se om sin story och sina karaktärer om det inte ska plana ut. Faktum är att jag är bekymrad för Kirkmans uthållighet och förmåga. Men det tar sig i slutet och detta är faktisk den bästa hårdpärmen på ett tag.

Intervju med Kirkman och Brooks

Recension av The Walking Dead – Volym ett – Tills döden skiljer oss åt

Recension av The Walking Dead Book Six

Se alla webisodes av The Walking Dead

The Hollywood reporter om försäljningssuccén

Intervju med tecknaren Charlie Adlard

Fakta
Språk: Engelska
304 sidor, inbunden
Pris: 187 SEK (play.com)
Beskrivning/synopsis: Rick and his group learn the dangers of living behind the safety of the Community walls, and much worse: what happens when those walls give way to those outside. This title collects ”The Walking Dead” numbered 73-84. 

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha