Thomas Manns hemska betraktelse över en vedervärdig trollkarl blir en inblick i ett fascistiskt Europa som är lika obekväm och aktuell i dag som när den skrevs 1929.

Mario och trollkarlen - Thomas MannVad är det jag har läst? Jag ställer mig frågan direkt när jag läst det sista ordet i den 74 sidor långa novellen MARIO OCH TROLLKARLEN av Thomas Mann. Det är ingen lätt fråga att besvara. Berättelsen i sig är lätt att återge, det handlar om en familj som är på semester i italienska Torres di Venere där får de bevittna en avskyvärd trollkarl vid namn Cipolla. Men som ofta i Manns texter döljer sig mer bakom orden.

Till att börja med njuter jag av Thomas Manns utsökta formuleringar och rena språk, men snart övergår njutningen i äckel när det går upp för mig att Cipolla är fascismen/nazismen personifierad med sin piska (spöknippe), sitt konstgjorda mod och hypnotiska retorik. Berättaren sitter tyst och ser på hur Cipolla förför publiken utan att kunna förmå sig att lämna lokalen eller ens höja rösten till protest.

MARIO OCH TROLLKARLEN skrevs 1929 och Cipollas retorik har drag av både Stalin, Mussolini  och Hitler. Vissa hävdar att Cipolla och Mussolini är samma person, andra menar att Cipolla och Mann har många gemensamma drag, dessutom kallade hans barn honom för trollkarlen. Jag kan inte avgöra vilken tolkning som är den ”rätta”, men nog känns det som samhällskritik mellan raderna när jag läser om den vedervärdige trollkarlen.

Novellen är aktuell då nationalism och rasism åter börjar få fäste i Europa och det är med sorg jag noterar att detta loppisfynd som trycktes 1930 och köptes på Lundins bokhandel i Karlshamn av Asarums församlingsbibliotek endast varit utlånad fyra gånger på trettio år.

MARIO OCH TROLLKARLEN är perfekt formulerad som alltid när det är Thomas Mann som skaldat och därtill är det en subtilt skildrad inblick i hur lättmanövrerade och lättduperade vi är. Men det är trots allt Cipolla själv som sätter fingret på den springande punkten: ”Det finns krafter som är starkare än förnuft och dygd”.

 

I detta avsnittet av Bok TV pratar jag om böcker som jag gett upp försöken att läsa, tillfälligt eller för gott. Är det någon av böckerna jag pratar om som är värd en andra chans? Hjälp mig att hitta gnistan igen: Lämna en kommentar om varför jag borde läsa den. Fast det går också bra att säga varför det är en bra idé att inte läsa dem.

 

Sveriges första grafiska novell för smarta telefoner är en erotisk thriller där man går lite för nära myten om den lyckliga horan.

Elektrisk tsunami - Tinet Elmgren

Tinet Elmgrens ELEKTRISK TSUNAMI är en liten karamell att snaska i sig när man är sugen på lite erotisk kittling. Det råkar dessutom vara Sveriges första digitala grafiska novell anpassad för smarta telefoner, enligt förlaget, och den läses med fördel i liggande format.

Känslan jag får är en blandning mellan stumfilm och erotisk thriller. Stumfilmskänslan kommer från de stumfilmstypiska rutorna mellan scenerna som berättar storyn, dialogen görs som vanligt i pratbubblor. Även om det är en erotisk thriller är den inte speciellt porrig, men visst vill du ha ryggen fri innan du sätter dig för att läsa.

Den må ha 230 sidor i min iPhone, men det är bara en ruta per sida så egentligen skulle det inte varit mer än runt 75 sidor i en vanlig serietidning. Det är inget tungt stoff och du läser ut den på en sittning och det blir bara en sittning för ELEKTRISK TSUNAMI är spännande och jag kan inte hålla mig från att rusa igenom den.

Elektrisk tsunami

Det är anmärkningsvärt att en kvinna väljer att skapa en berättelse som befäster bilden av den lyckliga horan. Den bilden låter torskar komma undan självkritik genom att inbilla sig att den prostituerade är någon om gillar sex och som man gör en tjänst både ekonomiskt och sexuellt. Nu ställer jag allt lite på sin spets för att göra en poäng, men likväl tycker jag mig se denna bild mellan raderna i ELEKTRISK TSUNAMI. Det är förvisso bara ett sätt att läsa den, ett annat är att se en stark kvinna som tar vad hon vill ha och vem hon vill ha (utom när hon jobbar). Men jag måste även motfråga mig själv: Hur skulle en berättelse skildras som inte tar skamgrepp på mina värderingar? Hur skulle en prostituerad kunna vara stark och självständig och inte ett viljelöst offer? Som författare måste man veta att man ger sig in i ett moraliskt gungfly om man väljer en prostituerad som huvudkaraktär och jag har på känn att Elmgren vet det.

Jag gillar Tinet Elmgrens stil den växlar mellan spretigt skissig till fylligt jämn och säker. Novellen är bra och idén den är byggd kring är på samma gång klassisk och ny. När jag läst klart så har mina egna spekulationer och gissningar varit lite mer vilda än de huvudpersonen gör och det öppnar för att jag är smartare än henne eller bara lite mer sjuk i huvudet. Under alla omständigheter är ELEKTRISK TSUNAMI med råge värd det blygsamma priset 14 kronor. Köp och läs! Bli småkåt och moraliskt ambivalent samtidigt!

Fakta
Språk: Svenska
230 sidor, eBok
Pris: 14 SEK (Adlibris), 19 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: ”I en hamnstad någonstans i Östasien lever Eva – hård, charmig och streetsmart. Bordellen där hon jobbar får en dag en ovanlig förfrågan och föreståndarinnan Mademoiselle Yue tror att Eva är perfekt för jobbet. Uppdraget visar sig dock vara betydligt svårare än vad Eva trott och hennes talang för att hantera både skjutvapen och knytnävar kommer väl till pass.

Elektrisk Tsunami är den första svenska serienovellen som är specialtecknad och optimerad för smartphoneläsning – men den fungerar förstås utmärkt att läsa på alla andra e-boksläsare också. Karaktären Eva har tidigare figurerat i Tinet Elmgrens serieroman Eva Asbesthjärtan (2009

 

Mänskligt mörker, teologiska grubblerier, mannen som vänder världen ryggen och går in i sig själv  - Tomas Eklunds novellsamling verkar nästan skriven enkom för mig.

Drömmar från Provinsen - Tomas EklundJag bevekas av Tomas Eklund redan i inledningsnovellen LUKTEN som är riktigt bra, med en enkel handling där man får följa en desperat/galen mans jakt på en hemsk lukt i huset. Faktum är att de första tre novellerna prickar tre av mina favoritscenarier: Den galne mannen som alienerar sig eller förverkligar sig själv om man byter perspektiv, fantasivärlden där allt är tillåtet och oförutsägbart och den ensamme postapokalyptiske mannen som sysslar med världsförbättring. Extra kul blir det när mannen förvildar en myndighetsperson.

KAMELEONTEN får mig att tänka på både AMERICAN BEAUTY och Alice Munro. Att kliva in i hjärnan på någon som först verkar normal men som med tiden blottar något fruktansvärt sjukt och skadat. Jag älskar det! Jag tänker på Tarkovskiys STALKER när jag läser BARRIÄREN, faktum är att hela samlingen har en postapokalyptisk känsla även i det vardagliga.

Eklund har lekt tankeleken Hur skulle det vara om… och han målar ett intressant och trovärdigt scenarie trots att han ofta snuddar vid det fantastiska. Samlingen tappar ingen fart utan går från klarhet till klarhet för att avsluta med några starka noveller med bilder som biter sig fast i medvetandet, för är det ens möjligt att tänka bort bilden av Gud som jobbar på posten i trettiotalets New York?

Fakta
Språk: Svenska
209 sidor, häftad
Pris: 158 SEK (Bokus), 181 SEK (Bokia), 184 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Martin upptäcker en underlig lukt i sitt hus som han måste finna källan till. Rashid får uppleva att livet efter döden inte är riktigt vad han hade hoppats på när han möter ett par hämndens änglar. En man drar till skogs efter den stora katastrofen för att bygga ett hus åt all världens sjuksköterskor men förföljs av en egensinnig byråkrat. Adam vandrar Jorden runt på jakt efter en försvunnen gud som en gång i tiden gett honom ett uppdrag.

 

En surrealistisk novellsamling med elegant galenskap i lättsam ton från en röst som tystnat.

Den ovala damen - Leonora CarringtonFör många var Leonora Carrington främst känd som surrealistisk konstnär, men förutom att jobba med scenografi har hon även skrivit pjäser och romaner. Novellsamlingen DEN OVALA DAMEN skrev hon redan som tjugoåring. Novellerna är surrealistiska, till och med Max Ernsts förord och illustrationer är surrealistiska. Det var Ernst som hon levde med när DEN OVALA DAMEN gavs ut för snart 80 år sedan.

Det är svårt att sätta fingret på min fascination av det absurda, det surrealistiska, som jag omedvetet tycks söka upp. Jag tror att jag la grunden till den när jag som alldeles för ung läste den lätt perverterade och gubbsjuka nonsensserien ÉDIKA. Jag gillar de absurda dragen i beatrörelsen som William Burroughs NAKED LUNCH och TWIN PEAKS rörde också vid något inom mig liksom härlige Sture Dahlström. Dahlströms absurditeter är roligare och bättre även om Carrington är mer elegant, galenskapen får här en nästan adlig inramning. Det är också ur den miljön hon är sprungen och revolterar emot.

DEN OVALA DAMEN ingår i Ellerströms serie SALT FÖR VINDARNA. Inriktningen för serien är texter ägnade det imaginära, det oberäkneliga och det halvt undansmugglade. Jag gillar  förlaget Ellerströms ofta små tunna publikationer, de är som små karameller, även om de ofta tål att sugas på ett tag innan man tillgodogjort sig dem.

Bäst av de korta kärnfulla novellerna är utan tvekan DEBUTANTEN där en ung dam vill undslippa socitetslivet genom att skicka en hyena till balen i sitt ställe. Även om stämningen i novellerna kan vara mörk så är tonen lättsam. Men är DEN OVALA DAMEN så bra då? Låt mig säga så här: Framtiden får utvisa hur ofta jag återvänder till sceniarierna i mina tankar, vilket är mitt mått på hur givande läsningen och tankearbetet kring det varit. Böcker som jag knappt minns att jag har läst värderar jag lågt. Jag vill ha en spark i magen, jag vill tvingas att tänka i nya banor, helst ska jag streta emot med allt jag har men ändå inte kunna värja mig i slutändan. Riktigt så omtumlande upplevde jag inte DEN OVALA DAMEN.

Sedan samlingen gavs ut har Leonora Carrington hunnit gå ur tiden. Hon dog 2011, 94 år gammal i New Mexico.

Leonora Carrington och Max Ernst (1937)Fakta
Språk: Svenska
64 sidor, häftad
Pris: 82 SEK (Bokus), 102 SEK (Adlibris), 117 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Leonora Carrington föddes 1917 i nordvästra England. Hon kom 1936 till London för att studera vid Amedée Ozenfants målarskola, fortsatte till Paris och blev verksam inom surrealismen. Hon debuterade som författare på franska 1938 med novellsamlingen La Dame Ovale, illustrerad av Max Ernst, som hon vid den tiden levde tillsammans med. I början av and­ra världskriget flydde Leonora Carrington över ­Atlanten och har sedan dess varit bosatt i Mexiko och New York. Utöver sin bildkonst har hon skrivit flera skönlitterära böcker. Den ovala damen inkluderar i sin svenska utgåva ytterligare två noveller och en ­introduktion av Max Ernst. Boken har översatts och försetts med efterskrift av Lasse Söderberg.
Boken är nummer 11 i ellerströms förlags serie Salt för vindarna.

 

En liten guldklimp till novellsamling från tidigt 1900-tal som överraskar både i skönhet och brutalitet.

Tjuven: en novellbok - Georg HeymIbland hittar man små litterära skatter där man minst anar det. Hade inga förväntningar på den till synes oansenliga samlingen noveller av Georg Heym. Jag kände inte till författaren sedan tidigare och omslaget kändes så där högtravande tillgjort som brukar få mig avigt inställd från ruta ett. Det visar sig att Heyms ton är precis i min smak, hans prosa och det mörka innehållet passar mig som handsken. Dessutom dräller verket av populärkulturella referenser och kopplingar.

Det utmärkta förordet låter oss ana hur Heyms korta liv innehöll stoff och inspiration till novellerna i TJUVEN – EN NOVELLBOK. Här räknar även översättaren Arthur Isfelt honom till en av de stora tyska expressionisterna under tidigt 1900-tal och återger hur Heym inspirerades av Rimbaud och Baudelaire.

Georg Heym

Georg Heym

TJUVEN – EN NOVELLBOK  är späckad med trevligheter. Som novellen TJUVEN med en showdown mellan tavlan Mona Lisa och en förvirrad man. Någon har liknat ONCE UPON A TIME IN THE WEST med Charles Bronson vid en aria, men istället för att sjunga så stirrar man hårt och länge på varandra. De stirrande duellerna i TJUVEN påminner om den, där inget sägs men så mycket utbyts. I samma novell kallar han kvinnan det ondas rot och mina tankar binds till Lars von Tiers obehagliga ANTICHRIST. Det är häftigt att läsa noveller som TJUVEN när man efter inledningen står inför ett oändligt antal vägar som historien kan ta. Det är bara att kapitulera och följa med. När jag läst den till slut och får läsa om stycken för att vidden av händelserna ska kunna tas in är det som ytterligare en kick, ytterligare en uppenbarelse. Det är först då som jag ser vad omslaget verkligen föreställer och jag tvingas revidera mitt första intryck.

Här är åtta minuter talande tystnad från ONCE UPON A TIME IN THE WEST:

Även om TJUVEN utklassar de övriga så finns här en massa godsaker och stiliga grepp som mjukar ett gammalt gorehoundhjärta. Ett färgsprakande liks drömmar medan obducenterna sliter hans kött, ben och inälvor sönder och samman med äcklig iver. I FEMTE NOVEMBER ansätter Heym religion och prästskapet  i ett svältdrabbat Paris och sen låter han folket marschera mot Versaille för att sedan bli Prometheus, guden som ger upphov till konst och vetenskap. Både GoetheMann och Scott har ju petat i den populära Prometheusmyten från det antika Grekland, men Heym nämner det bara i föregående, som en parentes. Novellen DEN VANSINNIGE påminner om filmen FALLING DOWN med Michael Douglas, men är grymmare och mycket mer brutal som när den vansinnige likt en cymbalspelare slår ihop två barnahuvuden tills döden tar dem. När håret blir vitt över natten hos en mörkhårig sjöman i SKEPPET tänker jag på Leland Palmer i TWIN PEAKS. Det är mörkt och ödesmättat rakt igenom och även om jag använt uttrycket innan känns det för första gången som en helt rättvis beskrivning.

TJUVEN – EN NOVELLBOK är en liten guldklimp och jag vill inte fara med osanning och påstå att den inte har passager som var svårforcerade, men min tanke vänder ofta tillbaka till flera av novellerna och jag tvingas vända och vrida på Heyms ord, precis som jag gillar att göra. Rimbaud och Baudelaire tog dessutom ett rejält kliv fram i att läsa-kön.

Läs Tjuven/Der Dieb på originalspråket tyska

Fakta
Språk: Svenska
106 sidor, häftad
Pris: 132 SEK (Adlibris), 143 SEK (Bokia), 145 SEK (Bokus)
Beskriving/synopsis: Under sitt korta liv hann Georg Heym (1887-1912) bara ge ut en enda diktsamling, Der Ewige Tag (1911). Blott tjugofyra år gammal drunknade han under en skridskofärd på floden Havel. Men han hade lämnat efter sig en mängd opublicerat material: dikter, dagboksanteckningar, dramer och noveller. Och nu, nästan hundra år efter sin död, framstår han tillsammans med Georg Trakl och Gottfried Benn som en av pionjärerna för den tyska expressionismen. Han var djupt influerad av Rimbaud och Baudelaire, och en förnyare av såväl den tyska lyriken som prosan. De sju noveller som presenteras här ? våldsamma och mörka berättelser om sinnessjukdom, religiös fanatism, brott, social revolt, död och förtvivlan ? utgör samtliga noveller som Heym färdigställde under sin livstid.

 

I Susanne Bolls e-novell Sona ryms både ljus och mörker men framför allt medmänsklighet.

Sona - Susanne BollIdag känns det som om allt sorgearbete, i fiktiva sammanhang, av nöd måste ske under destruktiva och bombastiska former. Man ska helst riva sönder världen och sig själv, bete sig som en idiot och stöta alla som vill hjälpa ifrån sig. Men så är det någon som bemödar sig med att titta närmare, se förbi det hemska och smutsiga, och se där finns en skadad själ som vill bli omhändertagen. Det scenariot har upprepats i olika versioner till leda. Därför är det extra behagligt att läsa Susanne Bolls e-novell SONA som visar på att det även finns konstruktiva vägar att gå.

Susanne Bolls förtätade prosa är packad med innebörd och jag vandrar nyfiket fram och tillbaka i texten då nya händelser läggs till som jag måste söka upphovet till tidigare i texten. Det fina med en novell på, som här, 20 sidor är att man kan unna sig att gå djupare in i den, ta sig tid att vända och vrida på dess delar. SONA rymmer en hel del mörkt som barnlöshet, självmordstankar och döda söner men det jag tar med mig är ljuset.

Susanneboll.se

Fakta
Språk: Svenska
cirka 20 sidor (iPhone), eBok/eNovell
Pris: 19 SEK (Bokus), 30 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Claudio, Olivia och Oscar – tre människor i Stockholm med vitt skilda liv och varsin historia. Ändå finns beröringspunkter och de snabba mötena mellan dem väcker saker till liv som de inte har väntat sig.

 

Jag har aldrig gillat noveller. Små korta historier där det varken blir hackat eller malet och som oftast känns som ett mellanspel och tidsfördriv för författarna mellan de stora projekten. Men så dök ”Båten” av Nam Le upp och recensionerna var överväldigande och pocketen jag sitter med har fler utmärkelser och medaljer än en gammal sovjetgeneral. Vilket väckte mitt intresse, om än motvilligt, och jag gav mig återigen i kast med de ofullbordade romanerna, de så kallade novellerna.

Och jag borde skämmas. För mina fördomar, för åratal av bortsorterade verk, för min trångsynthet och ovilja. För jag är nu omvänd och har sett ljuset och den stora novellen har klivit ner från himmelen och vidrört min själ. För det här är bra. Så väldigt bra.

Nam Le imponerar med sina sju korta historier om känslor, överlevnad och motstånd. Oavsett om han berättar om en grupp utmattade flyktingar i en överfull motorhavererad båt (Båten), eller en amerikanska som åker till Iran på flykt från ett havererat äktenskap (Teheran har ordet), så fångar han och beskriver stora register av miljöer, känslor och nyanser. Det korthuggna och ofullständiga som jag så ofta har ansett varit novellens signum finns inte alls här, utan Nam Le bygger fullständiga och detaljerade världar, bebodda av riktiga komplicerade människor som försöker leva sina liv och reda ut sina livstrådar så gott det går. Det vissa författare behöver 700 sidor för att få fram görs här på 40 och det känns som om jag läser texter som är essenser av feta stora romaner. Jag berörs och imponeras.

För det är inga lätta ämnen som Nam Le har valt att ge sig i kast med. Förutom de redan nämnda så tar han tag i en våldsam kompiskonflikt bland gatubarnen i Colombia, en far i New York som inte sett sin dotter på flera år, en kille som en sommar uppvaktas av fel tjej och i Hiroshima, som är den enda historian som inte håller samma nivå som de andra, så behandlas ett barns tankar och värld innan bomben. Boken inleds med en historia om en vietnamesiske författare som bosatt sig i Iowa, USA, dit hans far kommer på besök tillsammans med förträngda minnen av Vietnamkriget och ett komplicerat fadersförhållande. Och är inte detta en självupplevd berättelse så är jag den ryska generalen, fast utan medaljerna. Det skaver och känns och det är så… på riktigt.  Kanske ljuger han, kanske inte, och egentligen kvittar det, för berätta en historia, det kan han. Och är det kanske så att flyktingarna i båten också är biografisk… men han kan väl inte ha hunnit med att vara gatubarn… och…

Detta är Nam Le:s debut, och vilken debut det är. Om han kommer ut med en roman av samma klass som den här så kommer han bli en av vår tids stora författare.  Läs den!

Och tack Nam Le för att du visade mig ljuset i novelltunneln.

Båten, Den officiella hemsidan

 

 

 

 

 

 

 

Fakta
Språk: Svenska
Pocket, 268 sidor
Pris: 42 SEK (Bokus), 42 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Nam Les hyllade och prisbelönta novellsamling Båten tar oss från Colombias slum till Teherans gator; från New York City till Iowa City; från en liten fiskeby i Australien till ett fartyg på Sydkinesiska havet. Med hjälp av en mångfald av röster och perspektiv tar Le med oss till hjärtat av vad det innebär att vara människa, oavsett var i världen man befinner sig. Båten är Nam Les uppmärksammade debut från 2008.

 

Jonas Inde har skapat en våldsam kortroman om extrem manlighet i gränslandet mellan Bret Easton Ellis och Anders Behring Breivik.

KKM - Jonas IndeI dagarna släppte Jonas Inde kortromanen KKM som ska ses som en försmak på en kommande roman. Att den inte kostar mer än en dagstidning är en trevlig detalj.

Tidigt slås jag av att parallellerna mellan den namnlöse huvudpersonen i KKM och norske terroristen Anders Behring Breivik är många. Båda går med i skytteklubb för att komma över vapen, fixering av den egna kroppen, väljer att avskärma sig från människor och odlar på så sätt hatet. Skillnaden är att Breivik motiverades av ett snedvridet ”samhällsansvar” och huvudpersonen i KKM av personliga skäl. Även formen följer dagboksdelarna i Breiviks manifest. Jag tror dock att parallellerna är tillfälligheter men det skänker en obehaglig autencitet till Indes krassa torra prosa.

När man läser Anders Behring Breiviks manifest slås man av hur normal han verkar vara. Tydligare: Hur nära han är oss andra, hur lite som skiljer oss åt. Karl Ove Knausgård är inne på samma spår i sitt sommarprogram, där han hittar uppenbara paralleller mellan Breivik och Adolf Hitler men även vilka likheter han själv har med dem båda. Precis som Breivik verkar huvudpersonen i KKM normal fram till brytpunkten, då han tar steget över gränsen och blir en mördare.

Här och var i KKM får jag Bret Easton Ellis-vibbar, med ultravåld och klassmarkörer. Det mest njutbara i KKM är Jonas Indes perfekta återgivning av den osentimentala känslokylan hos en mördare som inte känner något för sitt offer. Gillar jag KKM? Jajemen, även om det ibland blir lite rumphugget och det känns som om Inde tar för snabba kliv mellan två tankar. Ena stunden söker huvudpersonen kontakt på Facebook och nästa lagar han köttfärssås på kvinnokött. Men att ta grundläggande känslor som finns hos var man och skruva upp dem rejält är alltid intressant och ibland är inte steget så långt från det vardagliga till det extrema.

Lyssna på Karl Ove Knausgård som sommarvärd i P1 (podcast/mp3)
Spellistan från Knausgårds sommarprogram (spotify)

Fakta
Språk: Svenska
45 sidor, paperback
Pris: 9 SEK (cdon)
Beskrivning/synopsis: I kortromanen KKM möter vi en namnlös mördare. Han är svag och komplexfylld. Han är livrädd för kvinnor och fylld med hat. Han är en sårad psykopat som ser sig själv som en känslig kille. Mördarens motsägelsefulla natur skildras med mörk insikt och kommer till uttryck i hans ytterst våldsamma handlingar. Men tvärs genom den gastkramande skildringen lyser också stråk av en bisarr humor. Huvudpersonen i KKM är helt enkelt en vanlig svensk kille som drivit sina tendenser något längre än andra vanliga svenska killar. ”Jag är inte arg. Jag är mordisk. Du ska inte kränka mig. För då mördar jag dig.” Jonas Inde, född 1967, är skådespelare och författare. Han blev känd som medlem av Killinggänget. 2004 kom hans debutroman, Too fast for love med illustrationer av Martin Kellerman som han även samarbetat med i andra sammanhang. Den korta romanen/långa novellen KKM kan ses som en försmak av Jonas Indes kommande roman.

 

Thomas Manns långnovell Döden i Venedig har trots sina pedofilliknande element enorm tyngd och med ett exakt och elegant språk är det en njutning att läsa.

Döden i Venedig - Thomas Mann

Likt Hermann Hesse ger Mann sig på borgaren och huvudpersonen i DÖDEN I VENEDIG är författare precis som i Hesses STÄPPVARGEN. Man kan nästan känna att de är samtida. Själva handlingen rör huvudkaraktären Gustav von Aschenbachs liderliga förälskelse i polske pojken Tadzio.

Till en början är texten ganska krävande och behöver läsas uppmärksamt och aktivt, men går snart över till att fokusera på ramhistorien. Men DÖDEN I VENEDIG som snarare är en långnovell än en roman kan läsas på flera nivåer och ur olika synvinklar. Carl Ekbladh gästar Dagensbok.com med en läsvärd och heltäckande recension av DÖDEN I VENEDIG (länk nedan) där dessa synvinklar och nivåer utreds nogsamt.

Översättaren tycker i sitt förord (skrivet 1981) att Mann inte behöver närmare presentation, idag finns han inte på samma sätt i det allmänna medvetandet, vilket är synd. DÖDEN I VENEDIG är filmatiserad, omslaget är hämtat från filmen med samma namn som romanen.

Varför är jag beredd att förlåta Mann för de pedofilliknande inslagen, för att inte säga huvuddelen av, i DÖDEN I VENEDIG och inte Pier Paolo Pasolini som i sin AMANDO MIO låter sin huvudperson försöka förföra en ung pojke? Kanske för att Manns förälskelse saknar sexuella och erotiska inslag, utan kan ses som en kärlek till skönheten. Skillnaden ligger sannolikt i att Mann var skickligare författare och kunde dölja mycket med flera lager. Men det är inte utan att det lägger ett visst obehag över läsupplevelsen.

Språket i DÖDEN I VENEDIG är elegant och exakt, det är en vacker och njutningsfull text. Handlingen är ödesmättad och rymmer flera bottnar. Men för att loda djupet i berättelsen behöver jag ganska omfattande litteraturvetenskaplig bildning. Detta till trots, hymlar jag inte med att jag går igång på detta och kommer härmed ut som skamlös mannsamlare, hittills har jag hamstrat utan att ha läst en rad, men nu med en titel under bältet kan samlandet stegras till nya nivåer – Jag vill äga och läsa allt Thomas Mann har skrivit.

Läs recensionen av Hermann Hesses Stäppvargen

Läs recensionen av Pier Paolo Pasolinis Amando mio

Läs recensionen av Döden i Venedig på Dagensbok.com (av Carl Ekbladh)

Expressen om Thomas Mann och Döden i Venedig

Fakta
Språk: Svenska
126 sidor, inbunden

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha