Thomas Manns hemska betraktelse över en vedervärdig trollkarl blir en inblick i ett fascistiskt Europa som är lika obekväm och aktuell i dag som när den skrevs 1929.

Mario och trollkarlen - Thomas MannVad är det jag har läst? Jag ställer mig frågan direkt när jag läst det sista ordet i den 74 sidor långa novellen MARIO OCH TROLLKARLEN av Thomas Mann. Det är ingen lätt fråga att besvara. Berättelsen i sig är lätt att återge, det handlar om en familj som är på semester i italienska Torres di Venere där får de bevittna en avskyvärd trollkarl vid namn Cipolla. Men som ofta i Manns texter döljer sig mer bakom orden.

Till att börja med njuter jag av Thomas Manns utsökta formuleringar och rena språk, men snart övergår njutningen i äckel när det går upp för mig att Cipolla är fascismen/nazismen personifierad med sin piska (spöknippe), sitt konstgjorda mod och hypnotiska retorik. Berättaren sitter tyst och ser på hur Cipolla förför publiken utan att kunna förmå sig att lämna lokalen eller ens höja rösten till protest.

MARIO OCH TROLLKARLEN skrevs 1929 och Cipollas retorik har drag av både Stalin, Mussolini  och Hitler. Vissa hävdar att Cipolla och Mussolini är samma person, andra menar att Cipolla och Mann har många gemensamma drag, dessutom kallade hans barn honom för trollkarlen. Jag kan inte avgöra vilken tolkning som är den ”rätta”, men nog känns det som samhällskritik mellan raderna när jag läser om den vedervärdige trollkarlen.

Novellen är aktuell då nationalism och rasism åter börjar få fäste i Europa och det är med sorg jag noterar att detta loppisfynd som trycktes 1930 och köptes på Lundins bokhandel i Karlshamn av Asarums församlingsbibliotek endast varit utlånad fyra gånger på trettio år.

MARIO OCH TROLLKARLEN är perfekt formulerad som alltid när det är Thomas Mann som skaldat och därtill är det en subtilt skildrad inblick i hur lättmanövrerade och lättduperade vi är. Men det är trots allt Cipolla själv som sätter fingret på den springande punkten: ”Det finns krafter som är starkare än förnuft och dygd”.

 

Att fynda böcker på loppis är inte svårt. Med tanke på att en ny bok kostar mellan 100-200 SEK är det snudd på obegipligt att en begagnad kostar så lite som 5-10 SEK. Inte för att jag klagar.

Loppisfynd

Människohamn – John Ajvide Lindqvist Efter att ha läst HANTERINGEN AV ODÖDA blev jag så besviken att jag svor att inte läsa fler böcker av Lindqvist. Men det gick över efter att ha sett LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN som var så bra att jag läste boken som var mycket bättre. Nu står nästa bok av samme man och väntar i bokhyllan.

Snabba cash – Jens Lapidus Inte min typ av bok om jag får välja, men någon gång tänker jag se filmen och eftersom boken blev så stor tillhör det allmänbildningen att ha läst den.

Aldrig fucka upp – Jens Lapidus Lika bra att läsa fortsättningen oxå när man ändå är på gång.

Flood – Andrew H Vachss Har faktiskt läst den, men den pryder min bokhylla och jag kommer nog att läsa om den nån gång. Hårdkokt som fan, faktiskt på gränsen till pekoral. Vachss jobbar med antastade barn och det temat går igen i hans böcker.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha