Bob Hansson har skrivit VIPS SÅ BLEV DET LIV på temat liv. Han utforskar så gott som varje aspekt, nyans och upplevelse av ordet liv. Handlingen rymmer en mängd människor, platser och djur men framför allt hans egna känslor. Denna lilla pärla har hög feelgoodfaktor utan att bli gråtmild och sentimental.

Vips så blev det liv - Bob Hansson

Förordet skrämmer mig en aning.  Är det så här resten av boken ska låta, tänker jag. Det är mer som en dikt läst med en dramatenskolad röst, än förordet till en roman. Inte dramatenskolad på det trevliga sättet utan det dåliga, jobbiga. Lyckligtvis är resten av boken behaglig att lyssna på och Hanssons lena röst gjuter än mer liv i historien. Det slår mig att han är en riktig mysfarbror. Inte alls som den lite gapige poetsidekicken i höstens BABEL som jag log reserverat åt. Nej, i ljudboken VIPS SÅ BLEV DET LIV är Bob Hansson 2011 års Beppe Wolgers och där jag kommer ifrån är det någonting bra.

Det är självutlämnande både direkt och indirekt. Via fiktiva karaktärer som han ömsom tar tillbaka och själv kliver fram och ömsom återuppväcker och kliver tillbaka, beskriver han lekfullt sitt innesta och är indirekt öppenhjärtlig. Det är alltså någon form av autofiktion, en del är tillspetsat annat sant ett tredje hittepå. Jag tänker osökt på Hunter S Thompson där kärnan är sann, men det är inte så noga vem, hur eller var. Ibland spretar det och hoppas mellan tid, karaktärer och platser ganska friskt, men det hålls ihop tematiskt och det funkar.

Han bygger tålmodigt bilden över hur bräcklig vår tillblivelse är, att så mycket som en enda tillfällighet mer eller mindre så hade inte just du funnits till. Det är en vacker bild och rolig, faktiskt. Det är inget litet tema Hansson tar sig an; Vad som är liv. VIPS SÅ BLEV DET LIV spänner över snart alla aspekter av ordet, begreppet och känslan av liv, från den lilla blågrönalgen till mamma kallskänka som förlöser Robert Hansson på Helsingörfärjan. Det är imponerande att han kan skriva så fängslande om gurus och att finna sig själv utan att sälja sig till hippiemyten eller ens tycka om hasch. Än mer imponerande är att jag som är snudd på anti-newage-aktivist och som inte köper det där finna-sig-själv-genom-meditation-dravlet lyssnar andlöst, timme efter timme. Det är mer än många andra svenska författare har lyckats med.

Hansson är både personlig och global, både ömkligt svensk och ledigt världsvan, miljömedveten och självbiografisk i samma mening. VIPS SÅ BLEV DET LIV är en attack på både honom själv och svenskheten han lider av. Det är lekfullt, sorgligt, poetiskt och mångsidigt. Jag njuter i fulla drag och VIPS SÅ BLEV DET LIV får gärna följa med på löparrundan.

Det här är måbralitteratur utan den där motbjudande sentimentala ådran. Bob Hansson är en en mycket bättre författare än jag kunnat ana. Det går inte att värja sig från hans ord som skänker en exakt återgivning av en känsla eller får en att skratta rakt ut med kaffe sprutande ur näsan. Då är det bra att det är en ljudbok, en kaffeprickig pocket läser man förmodligen bara en gång.

Bob Hanssons blogg

DN recenserar Vips så blev det liv

SvD recenserar Vips så blev det liv

Fakta
Språk: Svenska
Format: Ljudbok (uppläsare: Bob Hansson)
Pris: 89:- Storytel (provlyssna)
Beskrivning/synopsis: På ett plan till Indien sitter en ung och övergiven Bob Hansson med ett slitet pass med några uppätna sidor. Utan visum. Men med en ivrig tro på att allt kommer att lösa sig ändå. Tänk bara så många männi-skor som var tvungna att mötas och kopulera med varandra för att han skulle bli till! Alla dessa spermier och ägg genom tusentals år som har lett fram till just honom. Och i Indien väntar mycket riktigt hans öde. Hon heter Alak och är allt han kunnat önska sig. Ändå tvivlar han det borde finnas något mer, något större?  Bobs resa är inte slut. Den har bara börjat. Han blir både förälskad, fängslad och tvingad till tantriskt sex innan han får åka hem igen. Och i Himalaya möter han till sist en man som kommer att förändra hans liv: gurun BabaBaba. Nästan tjugo år senare sitter Bob i ett litet hus i Småland med fru och barn och tänker tillbaka på sin tid i Indien och sin inre resa, men också på sin familj, på generationerna före honom och den osannolika slumpen att de alla möttes. Samtidigt oroar han sig för sin dotter. Vad kommer att finnas kvar av världen när hon är stor? Kommer hela det mirakel som är livet att gå om intet? Kommer blågrönalgernas hårda arbete vara förgäves? Vips så blev det liv är en roman om de storslagna tillfälligheter som behövs för att ett liv ska bli till och en hyllning till den underbara värld vi lever i, som i svindlande tempo håller på att gå förlorad. Det är en magisk och livsfylld bok av en av Sveriges mest egensinniga författare, som för fyrtio år sedan föddes på en båt och kom i land i en diskkorg.

 

En mycket underhållande bok som har som mål att bevisa, utom allt tvivel, att det inte finns någon gud. Jag tycker Richard Dawkins lyckas bra kanske tack vare att jag redan innan var övertygad ateist. Boken känns inte riktigt anpassad till svenska förhållanden och även om det inte gör Dawkins argument mindre gångbara, så det känns som om han skjuter kanin med haubits.

The God delusion - Richard Dawkins

THE GOD DELUSION är briljant skriven av världens mest kände ateist, Richard Dawkins och jag är av uppfattningen att alla borde läsa denna och jag menar verkligen alla, från agnostiker och ateister till teister och religiösa fundamentalister samt alla däremellan.

Redan innan jag läst klart boken har det enkla faktum att jag läser den gett upphov till en rad intressanta teologiska diskussioner på jobbet. Vilket oxå visar att i en levande diskussion är det kanske inte lika enkelt att avfärda religionen som i THE GOD DELUSION. Men det är både roligt att läsa  och att diskutera den.

Mitt första skratt fick jag över alla namn Dawkins kallar gud i gamla testamentet: The God of the Old Testament is arguably the most unpleasant character in all fiction: jealous and proud of it; a petty, unjust, unforgiving control-freak; a vindictive, bloodthirsty ethnic cleanser; a misogynistic, homophobic, racist, infanticidal, genocidal, filicidal, pestilential, megalomaniacal, sadomasochistic, capriciously malevolent bully. Det fick den lite motsägelsefulla effekten att jag verkligen blev sugen på att läsa gamla testamentet i bibeln. Jag blev även sugen på att läsa DIRK GENTLY’S HOLISTIC DETECTIVE AGENCY som omnämns och citeras. Dawkins tillägnar till och med boken till sin vän Douglas Adams.

Innan jag började läsa THE GOD DELUSION fanns det i stort sett bara ett argument jag kunde acceptera som någon slags indikation på en högre makt; att allt det fantastiska som finns i världen inte kan ha kommit till av en slump. Men även detta monterar Dawkins elegant ned. En annan  slutsats är att, som en del religiösa hävdar: Utan Gud finns ingen moral eller godhet. Dawkins bemöter det påståendet med; är rädslan för Guds straff den enda anledningen att vara snäll är mänskligheten verkligen illa ute. Så håller det på, Dawkins plockar ned allt från bibeln som rättesnöre, som sanning eller som symbolisk visdom, till det nödvändiga med strikt religiös uppfostran.

Detta är naturligtvis ensidigt, Dawkins kan välja ut religiösa argument som är enkla att sabla ned. Jag läser den till en början partiskt och tycker att det som läggs fram är obestridliga fakta, men efter diskussioner med vänner och kollegor så nyanseras min bild en smula. Jag är fortfarande övertygad ateist men känner att de religiösa ståndpunkter han väljer att bemöta inte ligger speciellt nära min vardag, mer åt amerikan-/talibanhållet. THE GOD DELUSION är inte helt applicerbar på svenska förhållanden där stat och kyrka är mer skilda åt än på andra håll i Europa. I svenska skolan får eleverna lära sig om alla religioner. Vi har inte bibelläsning och liknande i samma utsträckning i skolan. Tankehoppet från någon som tror på ett högre väsen eller att det finns något därute till att döda abortläkare är svårare att göra i Sverige än i t ex England eller USA. Så bitvis är THE GOD DELUSION lite overkill.

Att det är Richard Dawkins själv som läser stör inte, han är kanske inte den bästa uppläsare jag hört, men hans mysiga, lite strama engelska dialekt mildrar de ganska hårda slutsatserna han lägger fram. Hans röst kommer oxå till sin rätt när han högläser de hatmejl han fått (se YouTubeklipp nedan). Intressant att de som skriver de mest hatiska och hotfulla mejlen till Dawkins är troende, och även om det är dem som är attackerade av honom så rimmar det illa med deras argument om guds och religionens roll för ett bättre samhälle.

Richard Dawkins svarar på frågor (11:45 in i klippet högläser han ur sina hatmejl, ganska underhållande)

Det är förhållandevis lätt att hänga med i THE GOD DELUSION, men jag kan inte låta tanken vandra, då är jag strax helt bortkommen. Så hade det inte varit om jag läst själv eller om ljudboken varit på svenska. Det här är bra, det är så nära perfekt en bok på detta tema kan vara. Dawkins sätter ord på allt det jag haft på känn men inte haft egna ord för. Jag är kort sagt såld och mer övertygad än någonsin att Gud inte finns och aldrig har funnits. Men alldeles oavsett om det finns en gud eller inte ska man inte lära barnen en absolut sanning utan, som Dawkins trycker på, lära dem att ifrågasätta och tänka själva.

richarddawkins.net

EDIT: Efter tips från Creutz måste jag bara länka till detta tokiga Youtubeklipp där Richard Dawkins möter Bill O’Reilly

Fakta
Språk: Engelska
Ljudbok, uppläsare: Richard Dawkins och Lalla Ward
Pris: 89:- Storytel (provlyssna)
Beskrivning/synopsis: ”The God Delusion” caused a sensation when it was published in 2006. Within weeks it became the most hotly debated topic, with Dawkins himself branded as either saint or sinner for presenting his hard-hitting, impassioned rebuttal of religion of all types. His argument could hardly be more topical. While Europe is becoming increasingly secularized, the rise of religious fundamentalism, whether in the Middle East or Middle America, is dramatically and dangerously dividing opinion around the world. In America, and elsewhere, a vigorous dispute between ‘intelligent design’ and Darwinism is seriously undermining and restricting the teaching of science. In many countries religious dogma from medieval times still serves to abuse basic human rights such as women’s and gay rights. And all from a belief in a God whose existence lacks evidence of any kind. Dawkins attacks God in all his forms. He eviscerates the major arguments for religion and demonstrates the supreme improbability of a supreme being. He shows how religion fuels war, foments bigotry and abuses children. ”The God Delusion” is a brilliantly argued, fascinating polemic that will be required reading for anyone interested in this most emotional and important subject.

 

Ett rent och rakt dokument över de kriminella gängen i Sverige. Skönt är att skildringen är objektiv och saklig samt att man undviker att måla fan på väggen. Jag gillar det här på samma sätt som jag gillar P3 Dokumentär.

Svensk maffia - Wierup, Larsson

Jag jobbar som lärare och en bok som intresserat eleverna mer än någon annan de senaste åren är just SVENSK MAFFIA av Lasse Wierup och Matti Larsson. Jag har sett elever, som tagit till sig gangsterromantiken, sitta i korridoren och högläsa för sina kamrater. Under mina tio år som lärare har jag aldrig sett någon högläsa ur någon annan bok. Naturligtvis blir jag intresserad, att läsa den blir viktigt om jag ska kunna möta dessa elever.

Jag började lyssna på SVENSK MAFFIA dels för att ämnet intresserar mig men även för att få svar på frågan om eleverna bara är intresserade av kriminologi eller använder de SVENSK MAFFIA som lärobok? Man kan nog använda den som lärobok men då måste man läsa den ensidigt, man måste aktivt blunda för de nackdelar med medlemskap i kriminella klubbar som beskrivs i boken. Enligt min begränsade uppfattning är problemet att de som lockas av gangsterkulturen inte har så många alternativ, för flera är det kriminella livet en rimlig och realistisk väg till framgång. Kombinera det med att det enda sättet att få respekt i sin vänskapskrets är snygga bilar, snygga kläder, osv. Där jag står (Svenne Banan med villa och jobb) är det ju otroligt dumt att gå med i ett mc-gäng, men bor du i en liten lägenhet, har kört i skolan och kan inte få jobb måste det där mc-gänget och vad de lovar framstå i en helt annan dager, man får respekt, pengar, gemenskap. I SVENSK MAFFIA liknar man Hells Angels vid en sekt och jag tycker att den liknelsen verkar stämma bra.

Det är ett enkelt och rakt språk och man varvar svepande större sammanhang med personliga vittnesmål som ger en bra helhetsbild över hur organisationerna fungerar och agerar. Det är även trevligt att boken slutar med en positiv historia där en gängmedlem tagit sig ur drogmissbruk och kriminalitet och nu är engagerad i projektet Lugna gatan.

Lasse Wierup

Lasse Wierup

I boken skriver man oxå att Danny Fitzpatrick grundare av Brödraskapet läste in sig på Hells angels genom att låna alla böcker som fanns om dom. Det måste man vara medveten om när man skriver en bok som denna. Den kan komma att användas som lärobok för kriminella. Samtidigt är de kriminella gängen så pass medvetna om varandra att boken SVENSK MAFFIA knappast gör någon större skillnad i de kretsarna. Däremot är det intressant läsning för mig som inte är så uppdaterad i ämnet.

Tomas Bolme är kanon som uppläsare. Att Bolme bär med sig ett visst kulturarv kan ibland ge upphov till smått komiska situationer. En vän lyssnade en gång på en ljudbok uppläst av Bolme men fick lägga den ifrån sig när det kom en sexscen: ”Tintin ska inte ha sex”. Under uppläsningen av SVENSK MAFFIA är det dock få likheter kvar med Tintins milda röst, nu låter han grövre och manligare men är fortfarande mjuk i tonen.

SVENSK MAFFIA FORTSÄTTNINGEN släpptes hösten 2010

Just nu sänder TV4 serien SVENSK MAFFIA i sex delar, även här är Lasse Wierup redaktör. Första avsnittet fokuserar mer på människoöden och offer och familjer till skillnad från boken som är mer faktaorienterad och nästan uteslutande pratar om maktstrukturer och organisationer.

SVENSK MAFFIA är rak och jag får precis vad jag förväntar mig, en bra och nyanserad inblick i de kriminella gängen och grupperingarna i Sverige. Syftet är inte att skrämmas och måla fan på väggen utan att informera om och skildra en värld som få har eller har haft insyn i. Jag tycker SVENSK MAFFIA är intressant och har lyssnat på den med stor behållning. Det mest imponerande är omfattningen och djupet, man verkar ha bemödat sig med att ta reda på allt som är värt att nämna om de olika gängen. Jag gillar det här på samma sätt som jag gillar att lyssna på P3 Dokumentär som podcast men SVENSK MAFFIA känns mer genomarbetad och omfattande.

P3 Dokumentärs podcastarkiv (MP3)

Svensk maffia på TV4 Play

Lugna gatans hemsida

Fakta
Språk: Svenska
Format: Ljudbok (uppläsare: Tomas Bolme)
Beskrivning/synopsis: En grånad gubbe som älskar mammas tomatsås och styr över liv och död med diskreta nickningar? Verklighetens mafioso är en helt annan. Wierup och Larsson tecknar den sanna bilden av modern maffiakultur i Sverige idag.  Hells Angels, Bandidos, Brödraskapet, Original Gangsters, Naserligan – maffian är inte längre en avlägsen företeelse som bara gör sig påmind på film, utan en högst påtaglig realitet i Sverige idag. Mc-gäng, fängelseorganisationer och andra kriminella grupperingar har spritt sig explosionsartat över världen. I början av 1990-talet kom de kriminella gängen till Sveriges storstadsområden. Nu har de även kopplat grepp om orter på landsbygden. Varför har de kriminella gängen etablerat sig just nu? Hur styrs de? Vilka är deras mål? Vad gör polisen? På jakt efter svar har journalisterna Lasse Wierup och Matti Larsson gjort en resa djupt in i gängens värld. De har träffat gängledare och medlemmar, mött brottsoffer och andra drabbade och talat med källor som tidigare aldrig låtit sig intervjuas. Resultatet är en inträngande skildring av svensk maffia idag.

 

Jag skrattar inte en gång, jag drar inte ens på munnen. Jonas Jonassons försök att vara lustig genom tillspetsade formuleringar och upprepningar ger mig nervösa utslag. Nej, det här var verkligen inget för mig.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann - Jonas Jonasson

Jag står idag de kulturkritiker som jag i min ungdom tyckte var så dumma och pompösa, närmare än någonsin. Nils-Petter Sundgren framstår idag som en vis man i mina ögon. Jag har nog blivit något av en finsmakare, men jag nöjer mig med att säga att jag har utvecklats eller snarare gått vidare. Rambos, Silas- och Femböckernas förtrollning över mig är bruten. Jag är lite som filmkritikern i HIPPHIPP: ”Polskt drama? Fyra i betyg”. Jag tror att det får mig att falla utanför målgruppen till Jonas Jonassons HUNDRAÅRINGEN SOM KLEV UT GENOM FÖNSTRET OCH FÖRSVANN. Jag tänker inte påstå något dumt som att HUNDRAÅRINGEN är en bok för dem som normalt inte läser, det vore orättvist och felaktigt. Det är bara inte min typ av humor, inte min typ av bok.

Det är förutsägbart, tillrättalagt och tråkigt. Omständigt på samma sätt som tjafset i PÅ SPÅRET när Ingvar Oldsberg var programledare och svaren skulle ges. Ett utdraget svamlande och orerande om just ingenting. Det är för tillrättalagt, det är en serie händelser som utan motstånd bara går huvudpersonernas väg hela tiden, ungefär som filmen 2012 där man i hela filmen preciiiiiis klarar sig undan faran löjeväckande många gånger. Det är inte heller någon fartfylld historia. Det är ett utdraget smärtsamt upprepande av samma typ av humoristiska knorr, den tillspetsade formuleringen och det tråkar ut mig.

Jag finner det varken komiskt eller roligt. Jonasson vill skapa komedi genom upprepning. Epitetet den lille medaljprydde blir inte roligare för att det upprepas tio gånger. Han gör omskrivningar av vad som sägs på ett tillgjort sätt i syfte att vara lustig. Jag tror inte jag har läst så mycket indirekt dialog någonsin i en bok. Så här: Allan undrade om det inte var så att konstapeln kunde tänka sig en sup och det trodde konstapeln nog skulle gå för sig. Nog för att konstapeln var i tjänst men en sup kunde inte skada och när nu Allan bjöd så gentilt så kunde ju inte konstapeln vara så oförskämd att han tackade nej, det skulle verkligen inte anstå en konstapel, sa konstapeln. Bla bla bla, sida upp och sida ner med detta, eller ja det var ju en ljudbok jag lyssnade på, så timme efter timme med detta. Björn Granaths uppläsning är för övrigt klanderfri, ingen skugga ska falla på honom.

Björn Granath - Foto: helsingborgsstadsteater.se

Uppläsare: Björn Granath

På pocketutgåvans baksida citeras Lasse Berghagen: ”Den roligaste bok jag någonsin läst” och jag känner att där träffar man mitt i prick på målgruppen. Gillar du Lasse Berghagen och smågaggiga PÅ SPÅRET är risken stor att du även gillar HUNDRAÅRINGEN. Att den blivit en enorm succé råder det ingen tvekan om efter att ha legat etta på försäljningslistan i snart ett år. Det känns som en allt-eller-inget-bok, antingen gillar man den och då gillar man den verkligen eller så avskyr man den. Jag tillhör inte den första kategorin. Jag är faktiskt så nöjd med min uthållighet att jag nu med all sannolikhet är redo att tag mig an PÅ SPANING EFTER DEN TID SOM FLYTT.

Jag tycker inte alls om HUNDRAÅRINGEN, det är inte dåligt skrivet, bara inte på ett sätt jag tycker om. Det är ganska förutsägbart av mig att såga denna boken, det är dessutom tacksamt att göra det, den har fått så mycket uppmärksamhet och sålt så bra att den klarar sig bra även om jag spyr galla över den. Trots allt tycker jag att det finns en plats för denna typ av böcker, det kan gott skrivas mer (och bättre). Med detta sagt konstaterar jag att HUNDRAÅRINGEN är det sämsta jag har läst på flera år.

GP skriver om att Hundraåringen blir film

Vad jag tycker om På spaning efter den tid som flytt

Fakta
Språk: Svenska
Format: Ljudbok, uppläsare: Björn Granath
Beskrivning/synopsis: Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt. Pompa och ståt väntar, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver ut genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann handlar om en månadslång jakt genom Sverige på Allan och hans nyfunna vänner. Men boken är också en resa genom 1900-talet – den oändligt sorglöse Allan Karlssons livsresa. Hur kommer det sig egentligen att Allan äter middag med blivande presidenten Truman? Och får lift med förre premiärministern Churchill? Och åker flodbåt med ordförande Maos unga hustru? Eller för den delen att han tillbringar flera månader med att vandra över Himalaya? Trots att Allan är fullständigt ointresserad av politik och religion tycks han ha påverkat de flesta av det förra seklets stora händelser i världen. I hundra år gjorde Allan Karlsson världen osäker, bara genom att vara. Och nu är han lös igen.

 

Kanadensiska Alice Munro’s senaste novellsamling är ofattbart bra och utmanar mig som manlig läsare. Med ett lågmält språk återges en oefterhärmlig empati och intelligens. Utan tvekan årets bok!

Alice Munro - För mycket lycka

Skulle jag uppskattat denna novellsamling för tio år sedan? För fem år sedan? Jag tror inte att jag hade kunnat ta den till mig, då. Jag hade förmodligen avfärdat den redan pga omslaget som ser ut att innehålla känslosam smörja; min nidbild av tjejböcker. Men även av innehållet som hade verkat känslofokuserat och därmed tråkigt. Men det jag förstår nu, eller kanske upplever, är förfiningen i Munro’s prosa, vad är det hon egentligen säger, hur tas den självupptagne mannen emot, hur ter han sig i den lågmälda kvinnans ögon. Fantasktiskt skrivet, nu när jag ser det är det så sjukt bra att jag knappt kan fatta det, klyschan en helt ny värld öppnades drabbar mig som en kastratspark.

Jag blir utmanad på mer än ett område: Hur besviken blev jag inte när jag insåg att det är en novellsamling? Varför skulle det vara sämre än en roman? Det är ju fan perfekt för den sönderstressade människan som inte hinner läsa litteratur som kräver läspass på flera timmar för att bli hanterbar. Försök läsa SWANNS VÄRLD två sidor per kväll, omöjligt.

Det nästan känns att det är en äldre kvinna som berättar, men en som verkar långt mer intelligent och empatisk än jag. Jag använder ordet empatisk i den ursprungliga betydelsen: förmåga att leva sig in i hur andra känner inte som synonym för medkänsla. Det är så bra skrivet att jag gång på gång tänker: Hon måste skriva självbiografiskt, hon måste ha upplevt detta. Ingen som inte upplevt detta kan närma sig kärnan från det hållet. Eller för att beskriva det kortare: Ofattbart realistiskt. Helena Brodin läser dessutom utomordentligt bra och förstärker upplevelsen på ett bra sätt. Dramaten har satt sina spår.

Alice Munro

Om du ser denna damen, ge henne en kram från mig

Den första novellen är så bra att jag knappt vågar andas när jag lyssnar på den på min löparrunda, jag vill inte missa ett ord. Ska jag nämna något negativt så är det väl att de andra inte riktigt lever upp till den nivån. Fast, jo det gör de, men på andra plan och i andra typer av berättelser. Man vet aldrig vad som ska hända, man känner sig utlämnad, men inte vilsen. Detta kräver en del av läsaren men det belönar oxå. Man måste vara fokuserad när man läser FÖR MYCKET LYCKA, speciellt när man lyssnar på den som ljudbok och kanske inte alltid pausar för att fundera kring det som sagts.

För mig är detta årets bok (Ok, jag kanske inte hade varit lika modig om det hade varit januari), den är så bra att inget jag läst på länge kan mäta sig med djupet, enkelheten och förmågan att träffa mitt i prick, gång på gång. Tonen är lågmäld, påståendena är insiktsfulla, omsorgsfulla rent av, och Alice Munro vågar tänka tanken till slut. Om jag skulle beskriva FÖR MYCKET LYCKA med ett enda ord skulle det vara: Förfining.

Fakta
Språk: Svenska
Ljudbok, uppläsare: Helena Brodin
Pris: 89 SEK på Storytel (provlyssna)
Beskrivning/synopsis: För mycket lycka består av tio nyskrivna hudnära berättelser. Alice Munros humanism är unik, hon har hyllats världen över för sin förmåga att beskriva livsöden med en ojämförlig värme. 2009 fick Alice Munro internationella Man Booker-priset.

 

Storytel är en app till iPhone/iPod Touch/iPad och har ljudböcker på svenska och englska. Det finns olika typer av abonnemang, en bok i månaden för runt 89:- eller obegränsat för runt 149:-. Att ha med sig ljudböcker i telefonen är smidigt och perfekt till löprundan eller bussen. Appen dras med endel småfel men är överlag helt ok.

Storytel - Nyheter

Man kan spara ned boken på telefonen är kanon om man inte vill vara beroende av att ha bra uppkoppling hela tiden. Jag har inte testat appen på varken iPad (är egentligen inte gjord för iPad med kan köras på den i o m att det är en iPhoneapp) eller iPod Touch, endast på iPhone 3GS. Jag har lyssnat på AMBERVILLE av Tim Davys och DOPPLER av Erlend Loe med stor behållning. Ljudet funkar kanon och det är kalasbra att man kan hoppa tillbaka en minut om det är något man inte uppfattat eller bara varit lite okoncentread ett ögonblick. En annan fördel med att ha ljudboken i iPhonen är att när man kommer hem och har lyssnat på ljudboken i lurarna kan man bara plugga in den i stereo och fortsätta där man var, jag är svag för sömlösa övergångar.

En annan bra funktion är att kunna ställa in hur länge ljudboken ska hålla på, t ex om du gillar att somna till ljudboken. Det och att de böcker man köpt, har man tillgång till resten av livet (nåja).

En nackdel är att sökfunktionen inte är speciellt smart. Det är inget problem att hitta om man vet exakt vad man är ute efter. Men nu har Google skämt bort oss med att även söka på närliggande ord och fraser. T ex om man stavar ett ord fel så frågar man om man menade det rättstavade ordet. I Storytel får man helt enkelt noll träffar om man stavar fel. Irriterande.

Storytel - Spelare

Man kan betygssätta böckerna och det är en fin funktion om man är osäker på en bok. Att se omslaget är oxå bra, då jag ibland minns det bättre än författare och titel. Man kan även bläddra efter kategori, t ex deckare, klassiker, humor. Vidare kan man även bläddra efter författare och uppläsare, men de sorteras på förnamn, det hade jag velat välja själv.

Att man inte kan köpa en bok när man vill utan måste prenumerera på tjänsten och 89:- dras varje månad vare sig du läser eller inte, är osexigt. Om det nu blir dyrare att erbjuda enskilda ljudboksköp kunde man väl erbjudit det till ett högre pris. Jag skulle vilja ha möjligheten att läsa tre böcker en månad och inga nästa. Nu måste jag gå upp till det dyrare abonnemanget om jag vill göra det. Dumt.

Storytel - Bokinfo

Alla nackdelarna jag radat upp betyder ganska lite i det dagliga användandet, när jag hittat en bok använder jag i stort sett bara play och pause. Dom stora förtjänsterna med Storytel är tillgänglighet, prisvärt och lättanvänt. Jag gillar Storytel och med några småjusteringar skulle det kunna bli fantastiskt bra.

Storytel.se

Storytel, så funkar det (informationsfilm)

 

Fy fan vad bra detta är. Lågmäld, stoistisk humor och filosofi, sida vid sida. Lennart Jähkel är klockren som uppläsare och hittar den där lagom loja tonen som höjer boken ytterligare ett snäpp. Jag kommer utan tvekan att läsa fler böcker av den sköne norrmannen Erlend Loe.

Doppler - Erlend Loe

Det här så fantastiskt bra, jag träffas rakt i hjärtat av Loes livsåskådning. Han filosoferar utan att det känns konstlat eller krystat. I samtalston och utan förkortande ord kommer han vardagen och tingen in på livet på ett sätt som är både uppfriskande och överraskande enkelt. Precis som aktuelle Karl Ove Knausgård är det en norrman som gör upp med sin döde far, även om Loe i ärlighetens namn utkom med sin tidigare. Utan att ha läst MIN KAMP gissar jag att det enda Loe och Knausgård har gemensamt är nationalitet och skildringen av en bortgången far.

Med DOPPLER i öronen småfnissade jag mig igenom mina löparrundor och en gång fick jag  t o m stanna och skratta högt. Den är inte hysteriskt rolig, men den jobbar sig in i skrattmusklerna och man ler nästan hela tiden. Trots att huvudkaraktären Andreas Doppler inte är särskilt sympatisk gillar jag honom, kanske för att han är uppriktig och inte gör anspråk på att han alla svar utan är trygg i sina begränsningar.

Han träffar mitt i prick gång på gång. Både i detaljer som att lite vresigt undra vad fan ananas har på pizza att göra till de större sammanhangen där man känner motvilja till ekorrhjulet som består av jobb och familj och allt vad det innebär. Han levererar, för mig, odiskutabla sanningar som att ibland minns man hellre en bra fest än att man var duktig och studerade flitigt.

Jag vill köpa på mig alla Loes böcker och sträckläsa dem. Det är inte omöjligt att jag hittat en ny favoritförfattare. På tal om det hoppas jag att min femitopplista aldrig blir statisk eller ännu värre färdig. Alltså, på väg upp: Erlend Loe, på väg ut: Salman Rushdie.

Fakta
Språk: Svenska
Pris: 49 – 89 SEK
Ljudbok, uppläsare: Lennart Jähkel, genom appen Storytel på iPhone, (4 h, 37 min)
Provlyssna på Storytels hemsida
Beskrivning/Synopsis: Kultförklarade Erlend Loe är tillbaka med en ny roman. Den här gången berättas den tragikomiska historien om Andreas Doppler, som får nog av all duktighet, trivsamhet och konsumtionshysteri och helt sonika lämnar sitt välordnade familjeliv, flyttar till skogs och blir bästa vän med en älg. Men livet i skogen blir inte så fridfullt som han hoppats på. Loes absurda humor och underfundiga samhällskritik når denna gång nya höjder.

 

Framtidens läsande går sömlöst mellan format och plattformar och vi gör fler saker samtidigt precis som våra grunkor.

Läsplatta

Att läsa en bok på sin dator, bärbar eller inte, kan nog de flesta enas om är en smula jobbigt för både kropp och ögon. Vi är några tappra som har provat och fått bita i det digitala gräset. För min del så var jag så övertygad om att det går att läsa en e-bok på en datorskärm att jag inte ens märkte när jag gav upp. Jag minns inte vilken bok det var eller i vilket format, men efter några veckor insåg jag att jag inte läste den längre. Jag hade obemärkt gått vidare till andra, analoga, böcker. Det är långt ifrån behagligt att läsa på en datorskärm, än mindre att göra det sittande i en kontorsstol.

Nu kan du läsa i soffan eller i sängen på läsplattor som har andra skärmar, dessa ritas upp en gång med s k elektroniskt bläck och upplevs som sidan i en tryckt bok. Från din läsplatta kan du ladda ned böcker direkt från olika affärer, läsa tidningar m m. Amazon rapporterade i mitten av Juli att de säljer fler e-böcker än tryckta. Sedan de sänkte priset på sin läsplatta (Kindle) har försäljningen av den samma tripplats. Men man behöver inte Kindle för att kunna läsa Amazons e-böcker, de har även appar till iPhone/iPad, Blackberry, Android, m fl, som gör läsning möjlig från dessa plattformar. Det kan vara så att 2010 blir läsplattans genombrott och varför inte, årets julklapp?

Nu är det många som fanatiskt klamrar sig fast vi den traditionella boken och pratar om känslan och doften. Men så vitt jag vet har ingen kunna hindra utvecklingen genom att ställa sig utanför och peka finger. E-boken kommer och det kan man inte stoppa, lika lite som du kan stoppa e-räkningar och nedlagda post-/bankkontor. Tänk hur man satt på pojkrummet och väntade på att rätt låt skulle komma på radion så att man kunde spela in den, idag har man all världens musik tillgänglig direkt, hela tiden, via tjänster som Spotify.

Men kommer de analoga böckerna att ersättas av digitala? Aldrig helt, men jag tror att när du har ständig tillgång till alla böcker i hela världen, med inbyggd översättning, uppläsning samt dina anteckningar och bokmärken, så kommer det att kännas gammalmodigt, för att inte säga jobbigt, att gå till bokhyllan hemma för att hämta en bok. Då uppstår andra (I-lands)problem, hur ska det då gå med biblioteket som jag bygger upp där hemma? Det ena utesluter inte det andra enligt min mening.

Jag tror på molnet, där kommer alla böcker, filmer, spel och program i hela världen som någonsin har kommit ut att finnas. Utan att bli alltför teknisk så innebär molnet att din dator/tv/tablet blir ett fönster mot molnet, du sparar allt i molnet och har inget på din lokala dator. På så sätt kan du logga in varsomhelst, närsomhelst och ha tillgång till allt. Du kan låna en bok eller köpa den och då har du tillgång till den för resten av ditt liv på alla plattformar.

Frågan är om läsplattor som endast kan en sak (visa text och bild) kan konkurrera med en tablet som iPad som kan visa text, bild, film och spela musik. I längden vinner tabletkonceptet, alternativt blir läsplattorna så billiga att det inte finns någon anledning att inte köpa den, men då ska du ändå ha en drös grunkor med dig på bussen. Mobilen, läsplattan, MP3-spelaren och din dator/tablet.

Dessutom tycker jag det hade varit trevligt med sömlös övergång mellan olika plattformar. Jag läser BROTT OCH STRAFF på min iPad hemma i soffan, när jag sedan ska gå ut och klippa gräset kan jag fortsätta där jag var genom att lyssna på ljudboken och när jag till sist sätter mig på bussen kan jag fortsätta läsa i min smartphone med högupplöst skärm. Det borde inte vara jättesvårt att få till, om det inte redan finns. Redan nu kan man synka sin läsning mellan iBooks i iPhone och iPad, så om du läser i den ena kan du fortsätta i den andra där du slutade. Men jag kanske tänker fel, för snävt. Unga idag (fy fan vad man känner sig gammal när man använder sig av sådana uttryck) kan hålla fem sex saker igång samtidigt medan jag bara kan göra en sak, fast jag har blivit bättre jag behöver inte stå och titta på äggen medan de kokar längre och jag behöver inte räkna högt när jag måttar kaffe. Men kanske är det så att på framtidens plattformar kan man läsa en bok, lyssna på musik, chatta med pojkvännen samtidigt som man slötittar på HOW I MET YOUR MOTHER. Ställ det bredvid en rödvinsmosig 50-åring med skepparkrans som pratar om hur gott en nytryckt bok luktar och gissa vilket som ligger närmast framtidens läsande.

Wired om Amazons e-bokförsäljning
PC för alla om läsplattor (inkl test)

 

Bokmässan 2010

Det var jobbigt, det är bara att erkänna. Att åka minibuss i sammanlagt åtta timmar för att gå på mässan i sju var jobbigt, men definitivt värt besväret. Det var otroligt kul att få sticka näsan i alla böcker som man annars bara kan se på nätet. Men som mässrookie undrar jag varför tar man fullpris (ofta dyrare än i handeln) på böckerna? Fynda kunde man bara göra bland begagnade böcker. Kom dock hem med en rejäl trave böcker :D

Vertigos monter 2010

Mitt favoritförlag, Vertigo, var naturligtvis representerade och jag köpte första Klitty-boken som ljudbok för otroliga 30 SEK (ingen skugga ska falla på Vertigo med tanke på fullprisgnället ovan). Ska bli roligt att läsa/lyssna på den. Ett recensionsex av Gunnar Blå’s ÖVERVAKNING väntade när jag kom hem, det blir nog mycket från Vertigo här på bloggen i vinter.

Årets överraskning stod förlaget Themis för med sina härliga översättningar av Rilke och Sandemose (Jantelagens fader), kunde inte motstå ett inköp av de båda.

Ersatz monter på Bokmässan 2010

Förlaget Ersatz hade tunga ryska titlar som METRO 2033 av Dmitrij Gluchovskij och NATTPATRULLEN av Sergej Lukjanenko som kommer att recenseras här i vinter.

Vad har jag då lärt mig om afrikansk litteratur? Tja, inte mer än vad som stod på dörren på muggen:

Afrikanskt tema på Bokmässan 2010

Länkar
Ersatz
Vertigo
Themis

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha