Thomas Manns hemska betraktelse över en vedervärdig trollkarl blir en inblick i ett fascistiskt Europa som är lika obekväm och aktuell i dag som när den skrevs 1929.

Mario och trollkarlen - Thomas MannVad är det jag har läst? Jag ställer mig frågan direkt när jag läst det sista ordet i den 74 sidor långa novellen MARIO OCH TROLLKARLEN av Thomas Mann. Det är ingen lätt fråga att besvara. Berättelsen i sig är lätt att återge, det handlar om en familj som är på semester i italienska Torres di Venere där får de bevittna en avskyvärd trollkarl vid namn Cipolla. Men som ofta i Manns texter döljer sig mer bakom orden.

Till att börja med njuter jag av Thomas Manns utsökta formuleringar och rena språk, men snart övergår njutningen i äckel när det går upp för mig att Cipolla är fascismen/nazismen personifierad med sin piska (spöknippe), sitt konstgjorda mod och hypnotiska retorik. Berättaren sitter tyst och ser på hur Cipolla förför publiken utan att kunna förmå sig att lämna lokalen eller ens höja rösten till protest.

MARIO OCH TROLLKARLEN skrevs 1929 och Cipollas retorik har drag av både Stalin, Mussolini  och Hitler. Vissa hävdar att Cipolla och Mussolini är samma person, andra menar att Cipolla och Mann har många gemensamma drag, dessutom kallade hans barn honom för trollkarlen. Jag kan inte avgöra vilken tolkning som är den ”rätta”, men nog känns det som samhällskritik mellan raderna när jag läser om den vedervärdige trollkarlen.

Novellen är aktuell då nationalism och rasism åter börjar få fäste i Europa och det är med sorg jag noterar att detta loppisfynd som trycktes 1930 och köptes på Lundins bokhandel i Karlshamn av Asarums församlingsbibliotek endast varit utlånad fyra gånger på trettio år.

MARIO OCH TROLLKARLEN är perfekt formulerad som alltid när det är Thomas Mann som skaldat och därtill är det en subtilt skildrad inblick i hur lättmanövrerade och lättduperade vi är. Men det är trots allt Cipolla själv som sätter fingret på den springande punkten: ”Det finns krafter som är starkare än förnuft och dygd”.

 

En mycket intressant essä som ger nycklar till Fjodor Dostojevskijs stora verk liksom till vår syn på världen.

Dostojevskij läser Hegel i Sibirien och brister i gråtVilken fantastisk titel på en essä – DOSTOJEVSKIJ LÄSER HEGEL I SIBIRIEN OCH BRISTER I GRÅT, jag föll för den direkt och till min stora glädje upptäcker jag att innehållet skäms inte för sig heller, det håller absolut världsklass. Men det är först när jag läst några sidor som jag inser att detta är en essä där litteraturvetenskap och filosofi möts och avhandlas. Titeln kan tolkas som att filosofen Hegel knäcker Dostojevskij, men det är precis tvärtom. Lászlo F Földényi låter Dostojevskij örfila upp Hegel i brygga. När Hegel anklagar afrikanerna för brist på civilisation, så vänder Dostojevskij sin uppmärksamhet mot civilisationens förfining och hur ”de mest raffinerade blodutgjutarna så gott som genomgående varit högst civiliserade herrar.” när dessa ord tillämpas på 1900-talet får de en apokalyptisk dimension.

Jag märker hur Dostojevskijs senare verk BROTT OCH STRAFF är ett svar, en antites på Hegels ståndpunkt om det rationella i världen. DOSTOJEVSKIJ LÄSER HEGEL I SIBIRIEN OCH BRISTER I GRÅT ger faktiskt en viktig nyckel till flera av Dostojevskijs stora verk, inte minst DÖDA ANDAR som han jobbade med i Sibirien. Han knyter även an till Hegel i EN UNDERJORDISK DAGBOK där han låter huvudpersonen motsäga Hegels rationella världssyn:

Om världshistorien kan man med andra ord säga precis allt och vad som helst, allt som flyger genom huvudet på en. Allt kan man säga utom en sak: att den präglas av förnuft och omdöme.

Földényi menar vidare att Dostojevskijs grå helvete blir synligt i Kafkas och Becketts verk och i Tarkovskijs film STALKER. Det är så utomordentligt välformulerat och genomtänkt att jag inte kan annat än kapitulera inför Földényis resonemang. Essän är så vital och tillskriver Dostojevskij så mycket klarsyn och intelligens att jag genast vill köpa på mig allt av Dostojevskij och sluka det, äta det, assimilera det med min organism, jag vill bli ett med Fjodor.

Är du det minsta intresserad av Dostojevskij är DOSTOJEVSKIJ LÄSER HEGEL I SIBIRIEN OCH BRISTER I GRÅT mycket bra läsning. Lászlo F Földényi har på 42 korta sidor gjort min litterära värld lite större.

Läs recensionen av En underjordisk dagbok

Fakta
Språk: svenska
42 sidor, häftad
Pris: 79 SEK (Bokus), 83 SEK (Bokia), 90 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: »Vår tids civilisation sätter all sin tillit till praktiska lösningar – allt det som skulle kunna hota dess optimism sätts inom parentes. Ändå är de många fasor som hemsöker världen inte rätt och slätt funktionsstörningar; de är avigsidorna av det som den moderna civilisationen demonstrativt beundrar.«

László F. Földényi

Lászlo F. Földényi, född 1952, undervisar på universitetet i Budapest och räknas till Ungerns främsta intellektuella. Han har fått ett flertal priser för sina konstfilosofiska, litteratur- och kulturhistoriska verk.

 

Knut Hamsun, den moderna litteraturens fader, har skapat något fantastiskt i mästerverket Landstrykare. Här finns vagabonder, entreprenörskap och sprudlande livsglädje och mitt i allt står urkraften August som ett monument över industrialismens intåg i Norge.

Landstrykare - Knut Hamsun

Ernest Hemingway var inte sen att berätta hur Knut Hamsun inte bara inspirerat honom, utan till och med lärt honom skriva. Det finns mycket riktigt flera likheter mellan LANDSTRYKARE och Hemingways kända kortroman DEN GAMLE OCH HAVET, LANDSTRYKARE känns dock mer kärv och autentisk. Hamsuns imponerande författargärning spänner över 70 år och han har förutom Hemingway inspirerat storheter som Thomas MannCharles Bukowski och Franz Kafka, han anses vara den moderna litteraturens fader. I Hamsuns genombrottsroman SVÄLT känner man Dostojevskijs närvaro, men i LANDSTRYKARE har han gått över till natur- och folklivsskildringar.

Språket och den kärnfulla kortheten i LANDSTRYKARE är jag bekant med genom min mormor och folk från hennes generation. I romanen dyker det upp fullt av gamla konstiga ord som: klockjuden, smällfin, överdängare och snugga. Bland dessa ord finns dessutom små ordstäv och till och med bibliska aforismer som Den som inte arbetar ska heller inte äta, som senare använts bland annat av Lenin.

Jag kan inte termen för det, men jag älskar hur LANDSTRYKARE liksom handlar om allt och alla i den norska byn Polden i början och hur historien ligger öppen och kan ta vilken väg den vill, men till slut hakar fast i någon, liksom godtyckligt vem, och följer sedan denne långa stycken. Det så snyggt berättat och det blir bra läsning, jag flyger igenom de drygt 400 sidorna på bara någon dag och kan inte lägga LANDSTRYKARE ifrån mig.

Knut, din kanalje!

Knut, din kanalje!

Det finns så mycket att säga bara om personen Knut Hamsun, som att han lierade sig med nazisterna vilket inte bara är svårt för norrmännen att svälja, utan även för oss andra. Eller som att Hamsun innan han hamnade i onåd 1920 fick nobelpriset i litteratur. Men hur var det nu, blev han full på nobelfesten och nöp Selma Lagerlöf i rumpan? Jag måste nog både se filmen HAMSUN med Max von Sydow och läsa Sigrid Combüchens biografi LIVSKLÄTTAREN för att räta ut några av frågetecknen. Det var förresten Sigrid Combüchen, författare även till augustprisvinnande SPILL, som tipsade mig om LANDSTRYKARE i en intervju (se klippet nedan).

Knut Hamsun kan konsten att återge ett fyllos munhuggande, med dess sneda logik och lättstötta grälsjuka. Han visar på skeenden som spänner över många år som inte ens personerna själva skulle kunna återge eller koppla samman. Han berättar hur den sömniga fiskeby Polden fördärvas av ekonomisk en tillfällig framgång. Det är yrvädret och entreprenören August som är den drivande kraften i förändringen av byn och de som bor där och han symboliserar mycket riktigt industrialismens intåg i Norge. Men är du inte ett spår intresserad av sådant är det helt på egen hand en fantastisk historia väl i klass med UTVANDRARNA och HEMSÖBORNA. Jag håller faktiskt LANDSTRYKARE ett par snäpp över dessa, så bra är den. Tyvärr finns det skrämmande lite böcker av Knut Hamsun på svenska, så om du vill läsa mästerverket LANDSTRYKARE, och det vill du, är du begränsad till Bokbörsen och bibblan.

 

Se Sigrid Combüchen tipsa om bla Landstrykare i Bokusbussen på Bokmässan 2010:

Kan du inte se klippet ovan klicka här (YouTube)

Se Knut Hamsun fira sin 85-årsdag (YouTube)

Fakta
Språk: svenska
415 sidor, inbunden
Pris: 55 SEK (Bokbörsen)
Beskrivning/synopsis kunde jag inte hitta på svenska så jag lät google översätta den norska: Detta är den första boken i Augusttrilogin. Den skildrar mötet mellan den lilla byn Polden och den nya tiden som representeras av August. Han är en drömmare och en spekulant som skapar oro och rastlöshet om honom. Boken är en uppgörelse med den industrialiserade och kommersialiserad tidsandan. De andra två böckerna August heter: August och Men leva livet.

 

Demian handlar om sökande efter sig själv, att mogna och bli medveten, det blir dock lite för andligt för min smak.

Demian - Hermann HesseSvenske vissångaren Lars Demian, som jag fullkomligt dyrkade i unga år, har tagit sitt namn från Hermann Hesses roman DEMIAN. Ett bra namnval för romanens Demian är intelligent och en vördnad på gränsen till fruktad sanningssägare. Bredvid Max Demian framstår alla andra som torftigt fantasilösa jasägare.

Hesse väver in berättelsen om Kain och Abel på ett mästerligt sätt. Den omfattar både huvudpersonen Emil Sinclairs möte med Demian och deras separata personligheter. Det är härlig läsning, även för en övertygad ateist, eller kanske speciellt för en övertygad ateist då han smular sönder konfirmationsprästens trötta argument.

Max Demian blir Emil Sinclairs vägvisare genom berättelsen. Han lär Sinclair om livet och världen, vid ett tillfälle far han ut mot det moderna Europa som ”inte gjort annat än forskat och byggt fabriker! De vet exakt hur många gram krut det behövs för att döda en människa, men de vet inte hur man ber till Gud, de vet inte ens hur man roar sig en timme.”, fast han är inte arg utan snarare beklagande.

Redan i unga år föds tanken hos Sinclair om mörkt och ljust, gud och djävulen förenade i en religion eller gud, i Abraxas, och det är häftigt. Min tanke går här till DEN TUNNA RÖDA LINJEN där man pratar om två motsatta krafter i naturen. Genom Sinclair och hans läromästare Demian färdas historien från antiken till nutid och berör religion och vetenskap, filosofi, drömmar och intuition. En berättelse om allt och inget återgiven med förbluffande lätthet.

Vid en passage i DEMIAN bränns en  bild och äts upp, det påminner lite om Georg Heyms novell TJUVEN. Heym gavs ut tidigare och jag undrar om inte Hesse låtit sig inspireras. Utan tvekan har han dock inspirerats av Novalis, Hamsun och Nietzsche.

Tack Peter Glas, för det fina efterordet som låter mig dra så till synes initierade slutsatser om både Hermann Hesse och DEMIAN som att det centrala i Hesses författarskap är individens utveckling och mognad. Sökandet efter vem man är och loda sitt eget djup hör kanske ungdomen till men det betyder inte att man ska sluta utmana sig själv även senare i livet. DEMIAN är mycket underhållande läsning och väcker intressanta frågor, men mot slutet blir det lite för andligt för min smak.

 

Läs recensionen av Georg Heyms Tjuven

Fakta
Språk: svenska
174 sidor, inbunden
Pris: 144 SEK (Bokus), 147 SEK (Adlibris), 163 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Hermann Hesses romanpärla Demian i nyöversättning av Erik Ågren och med ett efterord om Hesses liv och verk av Peter Glas. Om Emil Sinclair, Hesses alter ego, en bortklemad överklasspojke som blir upprorisk som tonåring och börjar missköta sina studier. Han super ner sig och blir alltmer självdestruktiv innan han i sista stund räddas från undergången. Men en ny fara väntar: Han har nätt och jämnt uppnått vuxen ålder när han beordras ut i första världskriget, till fronten i Flandern, rätt ut i kulregnet. 

 

Detta snart 150 år gamla portalverk till Dostojevskijs författarskap är fortfarande mycket fängslande och vitalt.

En underjordisk dagbok - Fjodor DostojevskijEN UNDERJORDISK DAGBOK är som ett portalverk över Dostojevskijs mest kända böcker. Jag har inga problem att känna igen drag, tankar och idéer från senare böcker och bitvis är det som att läsa ett destillat av dem. I första delen går resonemanget i cirklar och jag hålls verkligen på tårna för att få ut det minsta av den. I andra delen är mer dagbokslik och tempo och tankekrumbukter lugnar ned sig betydligt.

Författaren till dagboken, som inte ska förväxlas med Dostojevskij själv, ställer raka frågor men virvlar runt i svaren så att han ibland slutar där han började och inget egentligen sagts. Han går till exempel från Skål för mitt underjordiska tillhåll till Det ska fan sitta här under jorden på mindre än en halv sida.

Barbara Lönnqvists nyöversättning (2010) är, så vitt jag kan bedöma, ypperlig. Men framför allt är det i efterordet jag uppskattar hennes gärning. Här ger hon mig en bild av hur det var att leva i Ryssland under tiden Dostojevskij skrev EN UNDERJORDISK DAGBOK och att han mister sin hustru medan han skriver bokens andra del. Lönnqvist vänder sig också mot slentrianmässiga tidigare översättningar av boken och förklarar varför den så ofta felaktigt översatts till ANTECKNINGAR FRÅN ETT KÄLLARHÅL.

Fjodor Dostojevskij 1872 (Bild: Wikipedia)

Fjodor Dostojevskij 1872 (Bild: Wikipedia)

Det paradoxala i sökandet efter vänskap och gemenskap men att samtidigt sakna förmågan eller viljan att omfamna den påminner både om Knut Hamsuns PAN och John Fantes ASK THE DUST. Dagboksskrivaren vänder ut och in på sig av saknad efter närhet men stöter tvångsmässigt bort den när den ges. Han kan bara leva i exil, vågar inte vara lycklig och harmonisk. Han far ut mot världen och sig själv och Lisa, en ung prostituerad han mött. Kan inte skilja hatet från kärleken, eller vill inte. Dostojevskijs balansgång mellan klarhet och galenskap, mellan att vara avskyvärd och älskvärd, är briljant. Han kommenterar därmed hur onaturligt det är för människan att inordna sig i system och maktstukturer, människan är kaotiskt, ologisk och ambivalent av naturen.

Jag kan knappt fatta att en 150 år gammal skrift kan vara så vital och fortfarande kännas så viktig och fräsch som EN UNDERJORDISK DAGBOK. Det är en liten nätt pocket att ha med sig överallt och läsa i tid och otid, så länge man är pigg i knoppen är det en mycket fängslande läsning.

 

Fakta
Språk: svenska
187 sidor, pocket
Pris: 49 SEK (Adlibris), 54 SEK (Bokia), 58 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: ”Jag är en sjuk människa arg och elak. En motbjudande människa.” Så inleds En underjordisk dagbok, den kanske mest säregna av alla Fjodor Dostojevskijs böcker. Romanens dagboksskrivare och berättare är en före detta tjänsteman som dragit sig tillbaka till sitt kyffe i utkanten av Sankt Petersburg sedan han fått ett mindre arv. Här isolerar han sig – går under jorden – och gör i sin dagbok häftiga utfall mot den samtid som han inte vill – eller kanske snarare inte kan – inordna sig i. Han funderar över just skillnaden mellan att vilja och att kunna och tänker fritt på ett vis som känns omvälvande än i dag. Barbara Lönnqvists hyllade nyöversättning gör den arma men okuvligt upproriska dagboksskrivaren till en medmänniska vars röst hotar att drabba oss med en kraft som kan förändra liv.

 

En kultklassiker som är lika delar dråpligt komisk och lika delar rörande tragisk. I dagarna ges pocketen ut på nytt.

Slakthus 5 - Kurt VonnegutKurt Vonnegut har länge cirkulerat i utkanten av mitt medvetande. Jag har alltid förställt mig att hans prosa är lite tokrolig, putslustig om du så vill och baksidetexten (se nedan under beskrivning) på SLAKTHUS 5 gör inte mycket för att förändra den föreställningen. Det är faktiskt så att på pappret är detta en tokig historia som jag normalt inte är speciellt intresserad av, men den har inte nått kultstatus utan egna meriter. Det är härlig berättelse med driv, skriven av någon som verkligen vet hur man berättar. Det är inget annat än mästerligt på det sätt som Vonnegut hoppar längs tidslinjen utan att man som läsare för ett ögonblick tappar bort sig i handlingen. Vonnegut käkar Tarantino till frukost.

SLAKTHUS 5 är en lysande antikrigsskildring där Kurt Vonnegut oftare än inte står med ett ben i det tragiska i skildringen och det andra i det komiska på ett oefterhärmligt sätt. Jag kastas hela tiden mellan känslorna, även när han på nästan tvångsmässigt sätt säger ”så kan det gå” efter varje död och hemskhet som skildras. Det ruskar om mig och på sitt eget udda sätt lyfter han fram varje tragisk händelse i ljuset.

Slakthus 5 - Kurt Vonnegut

Slakthus 5 - Kurt Vonnegut - Nya omslaget

SLAKTHUS 5 skulle må bra av en nyöversättning, här finns gamla ord som ”spolad” som inte klarat tidens tand så bra. Låt oss hoppas att när den slutsålda pocketen ges ut på nytt i dagarna har man passat på att fräscha upp översättningen precis som man gjort med omslaget.

Kurt Vonnegut har haft godheten att lusa ned SLAKTHUS 5 med litterära referenser, här och var skymtar gamla bekanta fram såsom Celinè, Goethe, Blake och Dostojevskij tillsammans med mindre kända och några som Vonnegut helt sonika hittat på.

Men det är lika många som inspirerats av SLAKTHUS 5. Jag kan hitta stora likheter mellan Paul Lazzaro och Francis Psycho Soyer i filmen LUMPARKOMPISAR (1981) med Bill Murray och jag ser hur tecknaren Gary Larsson lånat utseendet till sina utomjordingar från Vonnegut. Filmen SLAKTHUS 5 som hade premiär 1972 gör inte boken rättvisa, även om man blandar komik och allvar så känns den glättigt flamsig mot bokens mer mogna ton.

The Far Side av Gary Larsson

The Far Side av Gary Larsson

Att läsa SLAKTHUS 5 är ren läsglädje, den är så rackans bra att jag bär den med mig hela tiden. Den är med vid frukostbordet, jag har den i benfickan på shortsen under dagen och får tvinga mig att inte hala fram den när jag väntar vid ett rödljus och den är det sista jag läser innan jag somnar på kvällen. Baksidan och mina förutfattade meningar till trots är detta en riktigt bra bok som alla borde ha läst, även du.

Fakta
Språk: Svenska
260 sidor, pocket
Pris: 45 SEK (Adlibris), 51 SEK (Bokus), 54 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Slakthus 5 är en av våra största anti-krigsböcker som utspelar sig under de allierades bombningar av Dresden i slutet av andra världskriget. Billy Pilgrim som var amerikansk krigsfånge i staden återvänder hem men blir kidnappad av utomjordingar. De för honom till planeten Tralfamadore där han lär sig dödens och tidens hemligheter.

Kurt Vonnegut var själv krigsfånge i Dresden då staden bombades. Räknat i antalet döda var bombningen minst lika förödande som Hiroshimabomben, bombningen av Dresden hade heller ingen som helst militär betydelse.

 

Den bedragna är en utsökt kortroman som med lätthet lyfter stora tema och entydligt visar på Thomas Manns stora genialitet.

Den bedragna - Thomas MannSom alltid när jag läser Thomas Mann känner jag att det saknas tillräckligt med verktyg i bagaget för att uppfatta allt som verkar sägas och antydas. Jag måste närapå bita mig i armen för att inte be om ursäkt för mina litterära tillkortakommanden och min ringa skolning inom området. Men det är fel att tro att Mann bara är till för de rättrogna, här finns mycket att hämta även för kättare som jag. Det jag uppfattar och kan tolka i DEN BEDRAGNA är riktigt häftiga saker; sorgen över det kvinnliga klimakteriet, relationen mellan mor och dotter, otrohet, intellektets oförstånd inför känslor, njutningen i smärtan att älska och inte minst att värdigt böja sig för moder natur. Det går nästan inte att fatta att DEN BEDRAGNA är skriven av en 78-årig Mann.

Dialogen är sin lite högtravande artighet till trots fullständigt öppenhjärtlig, på gränsen till det naiva. Det är en duell mellan intellektet och naturen omskriven som en dialog mellan mor och dotter. Som så ofta när man läser Thomas Mann så är det stora ödesmättade teman som avhandlas i till synes harmlösa samtal och skeenden. Bäst av allt, i mina ögon, är hur stor tragik kan skildras så osentimentalt.

Det är även underhållande att läsa hur bokens karaktärer sällar sig till den tidlösa förfasningen över ungdomens förfall, men istället för att visa kalsongkanten eller bära mössorna fel är det hur ungdomarna bär näsduken i bröstfickan som får blodet att koka på tjugotalets människor: Det är exempelvis god ton bland ungdomarna att låta näsduken, som förr bara fick sticka upp i en snibb i bröstfickan, hänga långt ner som en annan flagga; det är ett alldeles tydligt tecken, för att inte säga en medveten demonstration av en republikansk uppluckring av sederna.

DEN BEDRAGNA är en bra titel som knyter an till många punkter i boken, men jag hade ändå föredragit den engelska titeln THE BLACK SWAN som känns mer spännande. DEN BEDRAGNA har flera drag gemensamt med DÖDEN I VENEDIG, bland annat den huvudlösa passionen för någon mycket yngre som bara samhällets sociala gränser förmår hålla tillbaka en stund. En sak är säker, sådana här storslagna verk springer man inte på varje dag. Detta är en bok jag vill återvända till genom åren och ständigt läsa med nya ögon.

Läs recensionen av Döden i Venedig av Thomas Mann

Fakta
Språk: svenska
112 sidor, häftad (tryckt 1954, med sprättade sidor)
Beskrivning/synopsis: Myten om liv som vissnar men ännu i undergången trotsar döden är ett tema som Thomas Mann ofta kommer tillbaka till i sina verk och som han skickligt varierat i sin nya roman. I centrum för handlingen står Rosalie von Tümmler, en charmant änkefru, som i 1920-talets borgerliga Düsseldorf lever ett behagligt liv och svärmar för naturen, för konst och litteratur tillsammans med dotter, son och vänner, som hon samlar till muntra vinsamkväm. Med öm ironi kontrasterar författaren Rosalies impulsivitet och lidelsefullhet med hennes förtrogna dotter Annas skarpa och kyliga intellekt. Just när Rosalie bereder sig på att resignera inför sin ålder får hon en oväntad hjälp av naturen, och hennes känslor och sinnen blomstrar upp i en senkommen passion för en amerikansk yngling. Ännu när idyllen har vänts till tragedi låter författaren ”den bedragna” försvara den grymma naturen i en gripande scen, som utgör en sublim och oförglömlig avslutning på denna mästerliga studie av kvinnans psyke.

 

 

En härlig, mysig bok att ta till när läslusten tryter och du bara har en eftermiddag på dig att väcka den till liv igen.

Om konsten att läsa och skriva - Olof Lagercrantz

Läs! Strunta i allt du vill med och kan om böcker och läs! Har du tappat läslusten finner du den i OM KONSTEN ATT LÄSA OCH SKRIVA. Man kan tycka att den är svamlig, ofullständig, fragmenterad och ibland svävande men framför allt väcker den nyfikenhet och läsglädje hos mig. Man blir glad, nyfiken och orädd.

Allra bäst är, inbillar jag mig, att som jag läsa den förutsättningslöst. Inte ta reda på vem Olof Lagercrantz var, inte läsa på baksidan, bara läsa utan förutfattade meningar. I så fall ska du sluta läsa här, innan jag färgar din upplevelse för mycket. Men återkom gärna senare.

Detta är min första bekantskap med Lagercrantz författarskap. Han har teorier om mycket, som att Strindbergs inferno kan ha varit mer åt autofiction än åt sannskyldig självbiografi. I förordet dementerar Lagercrantz att det rör sig om en manual, tvärt om faktiskt. Den innehåller få pekpinnar, men pratar varmt om saker som att läsa sakta och fokuserat. Om att undvika natur- och samlagsskildringar som författare och hur Marcel Proust och James Joyce kväver läsaren.

Olof Lagercrantz - bild från Ystads Allehanda

Olof Lagercrantz - bild från Ystads Allehanda

Så skön, ja mysig rent av, att läsa. Du springer igenom den på en eftermiddag. Det här är en bok att ha i bokhyllan och plocka fram när andan inte faller på, när tanken på att läsa känns obekväm. Läs den, älska den!

Ystads Allehanda om Olof Lagercrantz ilska

Fakta
Språk: Svenska
95 sidor, pocket
Pris: 75 SEK (Pocketshop) – Slutsåld hos Bokus och Adlibris
Beskrivning/synopsis:  Om konsten att läsa och skriva handlar inte om skrivregler, upplägg och läsande med plikt utan är en betraktelse över just läsandet och skrivandet. Lagercrantz tar upp sitt eget och andras läsande; här skriver han om ”puddingläsare” och läsning som liknar narkomani. Mycket klokt har han också skrivit om hur det är att läsa en bok för andra gången.  Författaren svarar på frågan som så många ställer sig; kan man lära sig att skriva? Svaret ger han genom en jämförelse med att snickra stolar – hur duktiga blir vi på att öva? Han nämner viktiga saker såsom rytm, flöde och kunskap om ämnet man ska skriva om. I boken finns goda råd som kommer från andra författare, där tas upp vem en författare skriver för och hur man kan veta att det man skriver har ett värde. Boken kom ut första gången 1985 och har blivit en modern klassiker.

 

En väldigt liten bok om en väldigt stor svensk poet.

Tomas Tranströmers ungdomsdikter

Det här är kanske den tunnaste bok jag någonsin läst, så tunn att det snarare är ett häfte. Jag gillar inte lyrik, det är ofta för mycket luft i vad som sägs för min smak. Men det hindrar inte att jag vill förstå och tycka om lyrik. Men det är sällan jag läser med behållning. Så även här, Tomas Tranströmer har ett kompakt, kondenserat språk och det finns sköna uttryck och oväntade ord i olika sammanhang. Men det lyfter inte för mig.

Däremot fullkomligt älskar jag Tranströmers artikel ANTECKNINGAR FRÅN LAPPSJUKANS DOMÄN som lagts till i denna andra upplagan av häftet. Första upplagan utkom 2006. I artikeln tvingas den unge Tranströmer lägga ut texten, i förhållande till hans lyrik, märk väl. Det är verkligen inte fråga om någon malström av ord.

Formen är trevlig, att i litet format rymma en poets tillblivande med nogsamma kommentarer och tolkningar, gör att TOMAS TRANSTRÖMERS UNGDOMSDIKTER gott skulle fungera som coffee table-bok. Något att bläddra lite i eller aktivt analysera och återkomma till.

SvD skriver om Thomas Tranströmers ungdomsdikter

Ellerströms förlag

Fakta
Språk: Svenska
36 sidor, häftad
Pris: 75 SEK
Beskrivning/synopsis: Tomas Tranströmer gjorde en av svensk poesis mest uppmärksammade debuter våren 1954 med 17 dikter. I ett slag var han etablerad som en av landets främsta poeter. Succén hade en förhistoria: efter att ha fått sina första texter tryckta i en läroverkstidning 1948 publicerade Tranströmer ett mindre antal dikter i skilda tidskrifter under åren fram till bokdebuten. Av dessa hade tio inte tryckts om i bokform förrän 2006, då de presenterades i föreliggande form med löpande kommentar av Jonas Ellerström. Denna andra upplaga innehåller också den tidigare inte omtryckta artikeln ”Anteckningar från lappsjukans domän” från samma tid.

 

iBooks på iPad 2

I onsdags kväll presenterade Steve Jobs nya iPad 2 på Apples keynote. En snabbare och mer slimmad version av iPad, med bibehållen batteritid på fortfarande lika imponerande tio timmar. Den släpps i Sverige den 25:e Mars, men i USA går den att köpa redan nästa vecka.

Man meddelade även att Random House släpper mer än 17 000 eboktitlar till iBooks i USA. Bland dessa titlar finner man allt från Stieg Larsson till Cormac McCarthy. I Sverige har det gått trögare att hitta en bokhandlare som man kan knyta till ibooksbutiken. Men man har länge kunnat läsa klassiker gratis genom projekt Gutenberg i olika appar i smartphones (bl a, iPhone och Android) och surfplattor som iPad eller renodlade läsplattor som Kindle.

Klassiker i iBooks för iPad

Klassiker i iBooks för iPad (notera att det finns mer än 14 000 gratistitlar)

Här är ett axplock av vad du kan läsa gratis: Kant, Schopenhauer, Dafoe, Dante, Conan Doyle, Dickens, Dostojevskij, Melville, Conrad, Milton, Ibsen, Allen Poe, Whitman, Verne, Strindberg, Rydberg, Bergman, Nietzsche, Goethe, Dumas, m fl. De flesta är på engelska men svenska författare finns i regel på svenska.

Titta på filmen om iPad 2

Läs om iBooks för iPad 2 på Apples hemsida

Läs pressmeddelandet om iPad 2

Läs pressmeddelandet om Random House och iBooks

Projekt Gutenberg

Ljudboksappen Storytel till iPhone och iPad

 

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha