Dylan Dog - De sista ljuva åren

De sista ljuva åren är andra albumet med Dylan Dog som ges ut på svenska efter nystarten 2013. Det är en välgjord betraktelse över tiden och döden och hur man lurar dem båda.

DYLAN DOG en italiensk tecknad serie om mardrömsdetektiven med samma namn skapades av Tiziano Sclavi. DE SISTA LJUVA ÅREN är dock skriven av Giovanni Di Gregorio och det vackra omslaget är skapat av Elin Jonsson och det är utan tvekan det snyggaste Dylan Dog-omslaget jag någonsin sett.

Efter att ha varit borta från seriehyllorna under många år ges DYLAN DOG ut igen, där VILA I FRID var det första albumet. DE SISTA LJUVA ÅREN är det andra albumet och släpps i slutet av mars.

Karaktären Dylan Dogs utseende är inspirerat av den engelska skådespelaren Rupert Everett som dessutom spelade rollen som Francesco Dellamorte i utmärkta zombiefilmen DELLAMORTE DELLAMORE (släpptes även med intetsägande titeln CEMENTERY MAN) som är en filmatisering av en bok av Tiziano Sclavi. Som lök på laxen är Francesco Dellamorte är ett slags italienskt alter ego för Dylan Dog. DELLAMORTE DELLAMORE är en ordlek som betyder ungefär bekymmer med död, bekymmer med kärlek, eller förenklat död av kärlek. Snurrigt? Ja, lite men ganska fränt.

Rupert Everett - Dylan Dog

Rupert Everett - Dylan Dog

Även om de tidiga DYLAN DOG-äventyren endast skrevs av Tiziano Sclavi så har de tecknats av desto fler, DE SISTA LJUVA ÅREN är till exempel tecknade av Nicola Mari. Det gör att om Dylan förr hade drag av Rupert Everett ser han i DE SISTA LJUVA ÅREN ut som skådespelaren Cillian Murphy. Jag gillar stilen den är tecknad i och trots att det handlar om sju skrynkliga åldringar så är det enkelt att skilja dem åt och det vittnar om skicklighet hos Mari.

Dylan Dog - Cillian Murphy

Dylan Dog - Cillian Murphy

Det italienska ursprunget till trots utspelar sig alla DYLAN DOG-äventyr i England. Handlingen i DE SISTA LJUVA ÅREN får sin upptakt i att åldringarna på ett äldreboende verkar vara misstänkt gamla och därför anlitas Dylan för att undersöka hur det ligger till. Varje gamling ger sin syn på döden och livet, en predikar bland annat vikten av positivt tänkande under parollen är man lycklig är man frisk. Jag rekommenderar Barbara Ehrenreichs SMILE OR DIE som motläsning här, även om positivt tänkande inte är något bärande tema eller budskap i DE SISTA LJUVA ÅREN eller i något jag läst med DYLAN DOG för den delen.

Jag gillar hur man har gjort titeln svensk, DE SISTA LJUVA ÅREN, som både ramar in historien bra och flirtar lite med dansbandslåten med samma titel. Det ger mig en känsla av närhet till berättelsen som jag inte hade fått om man översatt titeln rakt av. Förlaget Apart har gjort samma sak ett bra tag nu och det blir på något sätt bättre när man får en titel som TOTALT JÄVLA MÖRKER framför sig istället för något styltigt översatt med skolengelska som DETTA SORGSNA LIV, som mycket väl kunnat bli titeln efter originalet THIS SORROWFUL LIFE från WALKING DEAD-serien.

Välskrivna efterordet levereras av Jonas Danielsson, skräckvetare och krönikör för bland annat FOLKBLADET, som är skrämmande insatt i ämnet och gör underhållande jämförelser mellan Dylan och seriehjälten John Constantine.

DE SISTA LJUVA ÅREN är en bra deckare och hjärnan får gymnastisera en del, i mitt fall förgäves, för att kunna knäcka gåtan som Dylan kämpar med. Dessutom passar skaparna på att säga en hel del om livet och döden. Man har dessutom den goda smaken att gå lite längre, gräva lite djupare, än vad jag är van att se i genren. Man pratar om livskvalitet om hur tid upplevs olika för olika människor och om hur kärleken till någon eller något är viktig för välbefinnandet. Men framför allt handlar DE SISTA LJUVA ÅREN om att lura både tiden och döden.

Läs recensionen av Barbara Ehrenreichs Smile or die

Lyssna på De sista ljuva åren med Lasse Stefanz

 

Fakta
Språk: svenska
96 sidor, häftad
Pris: 106 SEK (Bokus), 107 SEK (Adlibris), 120 SEK (Ord & bok)
Beskrivning/synopsis: På äldreboendet Garden Paradise i England bor personer som levt så länge att man kan tro att de är odödliga. När mardrömsdetektiven DYLAN DOG får i uppdrag att hitta orsaken till deras långa liv, dröjer det inte länge innan Garden Paradise drabbas av våldsamma dödsfall…

Serien om Dylan Dog är en av världens mest sålda skräckserier. Den skapades i Italien 1986 och är en av de mest kända serierna i hemlandet. Den har getts ut på svenska som egen tidning med namnet Dylan under 
1993 och som biserie i Seriemagasinet 1995-2001. 

 

Första boken om londonpolisen Lacey Flint är en deckare i världsklass med allt lull lull bortskalat.

Nu ser du mig - S J Bolton

NU SER DU MIG är bättre än jag väntar mig, mycket bättre faktiskt. Här finns inga jobbiga avstickare eller irriterande avbrott mitt i de mest spännande avsnitten som jag har lite svårt för. Här kör Sharon J Bolton rakt på mål och behöver inte vid något tillfälle brodera ut texten kring saker som inte är essentiella för storyn. Helt i min smak.

NU SER DU MIG är förrädiskt lättläst med korta kapitel som lurar mig att läsa vidare. Det är inte hundra procent tillrättalagt, men fritt från svåra ord som stannar upp läsningen och står i vägen för flytet. Här sägs inte mycket utanför ramstoryn även om Bolton kommenterar gängvåldtäkter och deras ohyggliga dynamik och inverkan.

Ingen kan vara förberedd på den helt exceptionella vändningen i slutet, trots alla ledtrådar som ges. – Daily mirror

Citatet från Daily mirror på insidan av pärmen uppviglar mig till att hitta mördaren tidigt i boken. Jag tillskriver uppenbara hål i handligen författarens iver och inkomptens. Jag använder all min list och analyserar premiss och handling systematiskt och har alla möjliga scenarier samtidigt i huvudet och väljer till slut… helt fel person som mördare.

Något som är viktigt för mig är att ha möjlighet att sluga ut vem mördaren är, men jag vill samtidigt gå bet in i det sista. Dom gånger jag tidigt förstått vem mördaren är blir jag mest förbannad. Det ska inte heller dyka upp en ny karaktär i slutet med förklaringar tunnare än bevisföringen i rättegångarna mot Thomas Quick. Räds icke! Så inte fallet här, S J Bolton kan hon. Det mesta vävs ihop och få trådar missas att samlas upp och knytas till det oväntade men realistiska slutet. NU SER DU MIG är mycket tät och lättläst. Ögonen flyger över sida efter sida precis som det ska vara att läsa en deckare i världsklass.

 

Jag är lite tveksam till boktrailers, men om du inte orkar läsa synopsis kanske den ändå kan få dig intresserad:

 

Fakta
Språk: Svenska
444 sidor, inbunden
Pris: 169 SEK (Bokus), 179 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Trots sin djupa fascination för Jack the Ripper har den unga London-polisen Lacey Flint aldrig jobbat med ett mordfall, eller sett ett lik på nära håll. Förrän nu.

När Lacey en kväll närmar sig sin bil ser hon en döende kvinna stå lutad mot passagerarsidan. Kvinnan har blivit brutalt knivskuren bara ett ögonblick tidigare, och dör i Laceys famn.

Lacey kastas huvudstupa in i sin första mördarjakt, och hon skyr inga medel för att hitta den bestialiska mördaren.

Men hennes första stora fall blir också början på en högst personlig mardröm. När Lacey får ett brev med välbekant innehåll, skrivet med blod, blir det uppenbart att det är en modern Jack the Ripper-kopia hon har att göra med. En som dessutom tycks vara fixerad vid just Lacey.

Ska hon, en oerfaren polis, kunna överlista mördaren? En mördare vars ökända förebild lyckades undkomma alla…

S. J. BOLTON, född i lancashire i England, har snabbt blivit en av Storbritanniens mest hyllade deckarförfattare. Hon har nominerats till en rad priser, bland annat The Gold Dagger för Blood Harvest, och hennes roman Awakening tilldelades Mary Higgins Clark Award för »Årets bästa thriller« i USA. Nu ser du mig är den första boken om den unga kriminalpolisen Lacey Flint. S. J. Bolton bor i dag utanför Oxford med sin make och son.

»Det är tjocka lager med otäckheter i den här berättelsen, som suveränt jonglerar med plötsliga vändningar i handlingen. En helgjuten och mycket fängslande kriminalroman« JYLLANDS-POSTEN

»Ingen kan vara förberedd på den helt exceptionella twisten i slutet, trots alla ledtrådar som ges.« DAILY MIRROR

»Originell och djupt, djupt otäck.« DAILY MAIL

 

En serieroman om Gaza?! Visserligen har serier behandlat en rad olika ämnen genom åren och serier har länge varit ett medium som tryck gränserna framåt för vad de kan berätta, men ett journalistiskt reportage i serierutor?! Kan det funka? Och tjock är den rackaren också, nästan 400 sidor. Ja, ok då. Här kommer en recension om en läsning som började skeptiskt och slutade med…

När jag gick i skolan så handlade historialektionerna mest om årtal och kungar. Finns det en enda svensk, född på 70-talet, som inte vet var och när Gustaf II Adolf stupade? Men vad mina lärare glömde var att berätta HUR man levde. HUR såg soldaterna i Gustafs arme ut, hur levde de och hur såg de städer med dess befolkningar ut när det nordiska lejonet kom och brände allt. Det vill jag veta. Jag vill veta HUR det var mer än NÄR det var. Men samma sjukdom drabbar även nutida historieböcker. En väldig massa pilar, statistik, årtal, kungar och kartor men oftast väldigt lite om människan i mängden, den lille som var där men som så ofta försvinner i historian. Som tur är finns det exemplariska undantag där, bland annat, Peter Englund är en stor stolt fyr i ett Herman Lindqvist-mörker av ointressanta kungar och prinsessor och utvecklingen går åt rätt håll.

Men HALLÅÅÅÅ tänker du, varför allt detta snack om dina gamla mögliga historielektioner?

Jo vänta nu…  Joe Sacco har nämligen gjort en serieroman som med stora steg kliver över den här problematiken.  I hans bok så är det den lilla människan och det dagliga livet som lyfts fram. Ramen för boken är massakern i staden Rafah då israelisk militär skjuter och klubbar ihjäl 386 civila. Detta vill vår författare veta mer om och åker 2002 till Gazaremsan för att forska i saken, och där börjar boken. I sin jakt på ögonvittnen, intervjuer och hembesök så tonar sakta men säkert bilden av det dagliga livet fram för de bofasta i staden Rafah.  De skitiga gatorna, rädslan för bepansrade bulldozers som när som helst kan komma och riva palestinska hus, trångboddheten, fattigdomen, hatet och den eviga rädslan och förödmjukelsen. Detta backas upp av korta inslag av årtal, kartor och bakgrundshistorien för Gazaremsan. Men här blir den formella statistiken något som lyfter upp historian om den lilla människan på Gazaremsan och inte tvärtom. Till detta kommer då själva massakern som redovisas i flera olika versioner och nyanser då Sacco gestaltar den om och om igen beroende på vem som är källan.  Och jag har aldrig varit med om att en tecknad serie tagit andan ur mig på ett sätt som den här boken gör. Det finns flera kapitel som fullständigt kör över mig, där de tecknade figurerna kommer till liv och särskilt delarna om själva massakern är helt igenom vidriga. Det är drabbande, snyggt ritat och tänkvärt.

 

Och även om mina sympatier definitivt hamnar hos invånarna i Rafah så blir aldrig boken svart/vit i sitt känsloregister. Det finns goda israeler och det finns araber som bidragit till blodsutgjutelsen och gjort fruktansvärda saker. Där finns andra stater i periferin som drar i de osynliga trådarna, där Västeuropa och USA får en hel del skit samtidigt som det är just en amerikansk överstelöjtnant som reagerar på israels övergrepp, och så vidare. Dessa gråzoner av mänsklighet, ondska och godhet gör boken så väldigt mänsklig, nyanserad och därigenom så väldigt, väldigt bra.

En annan bidragande orsak till bokens storhet är just Joe Saccos förhållande till sina källor. Den andra och tredje November 1956 så skjuter israelerna en stor mängd människor i staden/flyktinglägret Khan Younis, vilket är de första 100 sidorna i boken. De avrättar folk när de kliver ut genom sina dörrar, de avrättar barn, de ställer upp en rad av män vid en mur och skjuter om och om igen. En som lyckas överleva detta hör hur soldaterna laddar om fyra gånger för att fortsätta skjuta in i högen av redan liggande och blödande människor. Så, när jag är som mest uppjagad och förbannad i lässoffan, så kommer kapitlet ”Minnet och den essentiella sanningen” där Joe Sacco plötsligt ifrågasätter allt det han precis har berättat för mig. Eller som han skriver ”Tillåt mig sparka på det fundament vår berättelse vilar på” och sedan börjar han jämföra berättelser som skiljer sig åt, nysta i händelseförlopp, kolla upp israeliska rapporter och sätta in frågetecken i den berättelse han nyss berättat och som jag på alla sätt köpte rakt av. Allt detta gör han i serierutor, på ett extremt snyggt sätt, och därefter blir källhänvisningar en del av boken, av berättelsen. Något att ta hänsyn till och ha med i bakhuvudet när jag läser vidare.  Så otroligt bra gjort, särskilt i det mediala samhälle vi har idag där källhänvisning och ifrågasättande så ofta hamnar i skymundan eller i värsta fall totalt ignoreras i den allt snabbare nyhetsrapporteringen.

”Gaza, Fotnoter till ett krig” är inte bara en av de bästa serier jag läst. Det är även en av de bästa historieböcker jag läst och den borde ingå i våra skolors undervisningsmaterial. För den skulle kunna användas både som en historisk roman, som en grund till hur man handskas med källhänvisning, till hur man helt enkelt ritar bra serier.

Köp den, läs den!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fakta

Språk: Svenska
385 sidor, Häftad
Pris: 179 SEK Adlibris 186 SEK Bokus
Förlag: Ordfront

Beskrivning/synopsis: I Rafah, en stad på Gazaremsans sydspets, har hela kvarter jämnats med marken av bulldozers och horder av arbetslösa driver omkring på de skräpiga gatorna. Rafah är, och har alltid varit, en brännpunkt i världens mest förbittrade konflikt.

I november 1956 dödades här och i grannstaden Khan Younis 386 civila av israelisk militär, i vad som fortfarande är historiens värsta massaker på palestinsk jord. Journalisten och serietecknaren Joe Sacco stöter på den idag helt bortglömda händelsen i en fotnot till en FN-rapport, och blir besatt av att ta reda på vad som faktiskt hände de där höstdagarna under Suezkrisen. Han reser till Rafah för att intervjua de överlevande – pensionerade israeliska soldater, de mördades änkor och skolbarn som nu är i övre medelåldern minns de fruktansvärda händelserna och hjälper oss att nästan, nästan nå fram till tragedins själva essens.

Gaza fotnoter till ett krig är ett storverk, både som journalistik och som tecknad serie. Joe Sacco skildrar vardagen i det moderna Gaza och områdets mörka historia med vrede och eftertanke, och läsaren ges nya möjligheter att förstå den halvsekellånga konflikten.

Joe Sacco, född på Malta 1960, startade trenden med journalistik i serieform med böckerna Palestine, som belönades med American Book Award, och Eisnerprisbelönade Safe Area Gorazde. Saccos böcker har översatts till 15 språk och hans serie-reportage publiceras i bland annat Time, The Guardian och New York Times Magazine.

 

Som jag njuter av Hermann Hesses KNULP, den är enkel och rak, kärnfull och lättläst, jag kan inte hålla mig från att sluka den. Men trots att den är 115 sidor tunn och att styva läsare springer över den på en eftermiddag hinner den behandla mycket.

Knulp - Hermann Hesse

Knulp är den tyske vagabonden och landstrykaren som lånat sitt namn till bokens titel. Han är fri och utan band, går och kommer som han vill och lever i från hand till mun. Vi beundrar dem utan band men friheten har en baksida vi alla inte är beredda att leva med. Hesse utforskar i denna kortroman de många sidorna av friheten på ett lätt och lekfullt sätt. Aldrig känns den tung och grubblande trots att det är allvarliga och ibland djupa tankar som vrängs ut och in. Förhoppningsvis behöver man inte påpeka att det inte rör sig om slagordet som blivit både utnött och förvanskat av USA där man bl a slåss för friheten. Nej, snarare tvärtom, friheten i KNULP är friheten från ansvar, från delaktighet, från samhället, krav och till och med den livslånga kärleken. Men inte nödvändigtvis från gemenskapen, vänskapen eller livsglädjen.

Även om friheten är kärnan så behandlas allt från döden till gud. KNULP är aktuell än idag, då det fortfarande är fult att inte vilja arbeta. Skillnaden mellan nu och när boken gavs ut 1915 är att då var det dessutom olagligt både i Tyskland och Sverige att dagdriva, d v s att inte söka jobb.

Knulp är båda skamlös och ädel, så elegant utmejslad och övertygande motsägelsefull. Översättaren Erik Ågren sätter fingret på vad Knulp är i det informativa och fördjupande efterordet: en integrerad outsider. Glädjen Knulp skänker så gott som alla han möter, dränks av han skoningslösa och obönhörliga avresa. För han drar vidare när någon kommer för nära eller är det kanske när någon genomskådar hans natur som han lämnar dem. Förr eller senare lämnar han dock alla.

Bakhåll är ett trevligt förlag med fina utgåvor av Sture Dahlström på sitt samvete. Man har även givit ut Fjodor Dostojevskij, Philip K DickJack Kerouac (som faktiskt ter sig lite blek i jämförelse en giganten Hesse), för att nämna några. Ett förlag med öga för kvalité med andra ord.

KNULP är en njutning ned till varje ord och formulering. Även om detta är min första genomläsning vet jag redan nu att jag kommer att återvända till KNULP fler gånger. Att Hermann Hesse på ett så ledigt och behagligt sätt utforskar så mycket i ett så litet format är en fröjd att uppleva. Det är en odiskutabel klassiker att äga, läsa och älska.

Fakta
Språk: Svenska
115 sidor (exkl efterordet), inbunden
Pris: 134:- på Adlibris och 152:- på Bokus.
Synopsis/beskrivning: Hermann Hesses kortroman Knulp i nyöversättning av Erik Ågren. Knulp är sinnebilden för den coole vagabonden, gentlemannaluffaren som tar stunden som den kommer och inte oroar sig för imorron. Hans tvära kliv åt sidan, bort från ruljangsen, är ett högst medvetet beslut. Bakhåll har tidigare gett ut Hesses roman Demian, som nu följs upp med hans underbara mångbottnade underdog-outsider-berättelse Knulp. Boken är bara dryga 100 sidor, men vilka sidor (saxat från Bokus).

 

Den här boken förtjänar egentligen ingen ingress.

Snablar! - Arto PaasilinnaOintressant. Recensionen var från början tänkt att bara bestå av det ordet. Men det skulle inte ge dig som läsare mycket mer än ett fniss. Så av hänsyn till dig ska jag lägga ut texten en smula. SNABLAR! är fjantig, full av tröttsamma upprepningar, en analt detaljerad beskrivning över hur man fraktar och föder en elefant, känslolös, bonnig, gubbig, ofeministisk, löjlig, full av tröttsamma upprepningar och berättarstilen påminner om den nästan lika dåliga HUNDRAÅRINGEN SOM KLEV UT GENOM FÖNSTRET OCH FÖRSVANN.

Jag förbannar mig själv för att jag inte upptäckte den låga ordleken sablar/snablar, då hade jag förmodligen inte läst den, vidare är den fånig, full av tröttsamma upprepningar, infantil, intetsägande, den tillskriver djur känslor/tankar/egenskaper de inte har, värdelös, tråkig för att inte säga banal, har en total avsaknad av subkontext, innehållslös rent av, till den grad att jag pendlar mellan att vara rödglödgat förbannad och förlamande uttråkad, det är som om Paasilinna suttit av tiden framför ordbehandlaren. Möjligen håller han även på att bli glömsk för SNABLAR! är full av tröttsamma upprepningar. Minns inte hur många utläggningar han gör om det fantastiska verktyget som kallas snabel, men det är fler än tre.

Detta är den första boken jag läst av Paasilinna och kanske har han skrivit bättre än så här, jag har hört att hans KOLLEKTIVT SJÄLVMORD ska vara bra. I så fall har kvalitén på hans böcker haft en brantare nedförsbacke än Nicolas Cage filmer, för från bra till SNABLAR! är det väldigt långt, eller för att uttrycka det ännu tydligare: om bra är London är SNABLAR! en finne på Luke Skywalkers näsa i en galax långt, långt bort. SNABLAR! är dessutom full av tröttsamma upprepningar.

Fakta
Ointressant.

 

Bob Hansson har skrivit VIPS SÅ BLEV DET LIV på temat liv. Han utforskar så gott som varje aspekt, nyans och upplevelse av ordet liv. Handlingen rymmer en mängd människor, platser och djur men framför allt hans egna känslor. Denna lilla pärla har hög feelgoodfaktor utan att bli gråtmild och sentimental.

Vips så blev det liv - Bob Hansson

Förordet skrämmer mig en aning.  Är det så här resten av boken ska låta, tänker jag. Det är mer som en dikt läst med en dramatenskolad röst, än förordet till en roman. Inte dramatenskolad på det trevliga sättet utan det dåliga, jobbiga. Lyckligtvis är resten av boken behaglig att lyssna på och Hanssons lena röst gjuter än mer liv i historien. Det slår mig att han är en riktig mysfarbror. Inte alls som den lite gapige poetsidekicken i höstens BABEL som jag log reserverat åt. Nej, i ljudboken VIPS SÅ BLEV DET LIV är Bob Hansson 2011 års Beppe Wolgers och där jag kommer ifrån är det någonting bra.

Det är självutlämnande både direkt och indirekt. Via fiktiva karaktärer som han ömsom tar tillbaka och själv kliver fram och ömsom återuppväcker och kliver tillbaka, beskriver han lekfullt sitt innesta och är indirekt öppenhjärtlig. Det är alltså någon form av autofiktion, en del är tillspetsat annat sant ett tredje hittepå. Jag tänker osökt på Hunter S Thompson där kärnan är sann, men det är inte så noga vem, hur eller var. Ibland spretar det och hoppas mellan tid, karaktärer och platser ganska friskt, men det hålls ihop tematiskt och det funkar.

Han bygger tålmodigt bilden över hur bräcklig vår tillblivelse är, att så mycket som en enda tillfällighet mer eller mindre så hade inte just du funnits till. Det är en vacker bild och rolig, faktiskt. Det är inget litet tema Hansson tar sig an; Vad som är liv. VIPS SÅ BLEV DET LIV spänner över snart alla aspekter av ordet, begreppet och känslan av liv, från den lilla blågrönalgen till mamma kallskänka som förlöser Robert Hansson på Helsingörfärjan. Det är imponerande att han kan skriva så fängslande om gurus och att finna sig själv utan att sälja sig till hippiemyten eller ens tycka om hasch. Än mer imponerande är att jag som är snudd på anti-newage-aktivist och som inte köper det där finna-sig-själv-genom-meditation-dravlet lyssnar andlöst, timme efter timme. Det är mer än många andra svenska författare har lyckats med.

Hansson är både personlig och global, både ömkligt svensk och ledigt världsvan, miljömedveten och självbiografisk i samma mening. VIPS SÅ BLEV DET LIV är en attack på både honom själv och svenskheten han lider av. Det är lekfullt, sorgligt, poetiskt och mångsidigt. Jag njuter i fulla drag och VIPS SÅ BLEV DET LIV får gärna följa med på löparrundan.

Det här är måbralitteratur utan den där motbjudande sentimentala ådran. Bob Hansson är en en mycket bättre författare än jag kunnat ana. Det går inte att värja sig från hans ord som skänker en exakt återgivning av en känsla eller får en att skratta rakt ut med kaffe sprutande ur näsan. Då är det bra att det är en ljudbok, en kaffeprickig pocket läser man förmodligen bara en gång.

Bob Hanssons blogg

DN recenserar Vips så blev det liv

SvD recenserar Vips så blev det liv

Fakta
Språk: Svenska
Format: Ljudbok (uppläsare: Bob Hansson)
Pris: 89:- Storytel (provlyssna)
Beskrivning/synopsis: På ett plan till Indien sitter en ung och övergiven Bob Hansson med ett slitet pass med några uppätna sidor. Utan visum. Men med en ivrig tro på att allt kommer att lösa sig ändå. Tänk bara så många männi-skor som var tvungna att mötas och kopulera med varandra för att han skulle bli till! Alla dessa spermier och ägg genom tusentals år som har lett fram till just honom. Och i Indien väntar mycket riktigt hans öde. Hon heter Alak och är allt han kunnat önska sig. Ändå tvivlar han det borde finnas något mer, något större?  Bobs resa är inte slut. Den har bara börjat. Han blir både förälskad, fängslad och tvingad till tantriskt sex innan han får åka hem igen. Och i Himalaya möter han till sist en man som kommer att förändra hans liv: gurun BabaBaba. Nästan tjugo år senare sitter Bob i ett litet hus i Småland med fru och barn och tänker tillbaka på sin tid i Indien och sin inre resa, men också på sin familj, på generationerna före honom och den osannolika slumpen att de alla möttes. Samtidigt oroar han sig för sin dotter. Vad kommer att finnas kvar av världen när hon är stor? Kommer hela det mirakel som är livet att gå om intet? Kommer blågrönalgernas hårda arbete vara förgäves? Vips så blev det liv är en roman om de storslagna tillfälligheter som behövs för att ett liv ska bli till och en hyllning till den underbara värld vi lever i, som i svindlande tempo håller på att gå förlorad. Det är en magisk och livsfylld bok av en av Sveriges mest egensinniga författare, som för fyrtio år sedan föddes på en båt och kom i land i en diskkorg.

 

Ett rent och rakt dokument över de kriminella gängen i Sverige. Skönt är att skildringen är objektiv och saklig samt att man undviker att måla fan på väggen. Jag gillar det här på samma sätt som jag gillar P3 Dokumentär.

Svensk maffia - Wierup, Larsson

Jag jobbar som lärare och en bok som intresserat eleverna mer än någon annan de senaste åren är just SVENSK MAFFIA av Lasse Wierup och Matti Larsson. Jag har sett elever, som tagit till sig gangsterromantiken, sitta i korridoren och högläsa för sina kamrater. Under mina tio år som lärare har jag aldrig sett någon högläsa ur någon annan bok. Naturligtvis blir jag intresserad, att läsa den blir viktigt om jag ska kunna möta dessa elever.

Jag började lyssna på SVENSK MAFFIA dels för att ämnet intresserar mig men även för att få svar på frågan om eleverna bara är intresserade av kriminologi eller använder de SVENSK MAFFIA som lärobok? Man kan nog använda den som lärobok men då måste man läsa den ensidigt, man måste aktivt blunda för de nackdelar med medlemskap i kriminella klubbar som beskrivs i boken. Enligt min begränsade uppfattning är problemet att de som lockas av gangsterkulturen inte har så många alternativ, för flera är det kriminella livet en rimlig och realistisk väg till framgång. Kombinera det med att det enda sättet att få respekt i sin vänskapskrets är snygga bilar, snygga kläder, osv. Där jag står (Svenne Banan med villa och jobb) är det ju otroligt dumt att gå med i ett mc-gäng, men bor du i en liten lägenhet, har kört i skolan och kan inte få jobb måste det där mc-gänget och vad de lovar framstå i en helt annan dager, man får respekt, pengar, gemenskap. I SVENSK MAFFIA liknar man Hells Angels vid en sekt och jag tycker att den liknelsen verkar stämma bra.

Det är ett enkelt och rakt språk och man varvar svepande större sammanhang med personliga vittnesmål som ger en bra helhetsbild över hur organisationerna fungerar och agerar. Det är även trevligt att boken slutar med en positiv historia där en gängmedlem tagit sig ur drogmissbruk och kriminalitet och nu är engagerad i projektet Lugna gatan.

Lasse Wierup

Lasse Wierup

I boken skriver man oxå att Danny Fitzpatrick grundare av Brödraskapet läste in sig på Hells angels genom att låna alla böcker som fanns om dom. Det måste man vara medveten om när man skriver en bok som denna. Den kan komma att användas som lärobok för kriminella. Samtidigt är de kriminella gängen så pass medvetna om varandra att boken SVENSK MAFFIA knappast gör någon större skillnad i de kretsarna. Däremot är det intressant läsning för mig som inte är så uppdaterad i ämnet.

Tomas Bolme är kanon som uppläsare. Att Bolme bär med sig ett visst kulturarv kan ibland ge upphov till smått komiska situationer. En vän lyssnade en gång på en ljudbok uppläst av Bolme men fick lägga den ifrån sig när det kom en sexscen: ”Tintin ska inte ha sex”. Under uppläsningen av SVENSK MAFFIA är det dock få likheter kvar med Tintins milda röst, nu låter han grövre och manligare men är fortfarande mjuk i tonen.

SVENSK MAFFIA FORTSÄTTNINGEN släpptes hösten 2010

Just nu sänder TV4 serien SVENSK MAFFIA i sex delar, även här är Lasse Wierup redaktör. Första avsnittet fokuserar mer på människoöden och offer och familjer till skillnad från boken som är mer faktaorienterad och nästan uteslutande pratar om maktstrukturer och organisationer.

SVENSK MAFFIA är rak och jag får precis vad jag förväntar mig, en bra och nyanserad inblick i de kriminella gängen och grupperingarna i Sverige. Syftet är inte att skrämmas och måla fan på väggen utan att informera om och skildra en värld som få har eller har haft insyn i. Jag tycker SVENSK MAFFIA är intressant och har lyssnat på den med stor behållning. Det mest imponerande är omfattningen och djupet, man verkar ha bemödat sig med att ta reda på allt som är värt att nämna om de olika gängen. Jag gillar det här på samma sätt som jag gillar att lyssna på P3 Dokumentär som podcast men SVENSK MAFFIA känns mer genomarbetad och omfattande.

P3 Dokumentärs podcastarkiv (MP3)

Svensk maffia på TV4 Play

Lugna gatans hemsida

Fakta
Språk: Svenska
Format: Ljudbok (uppläsare: Tomas Bolme)
Beskrivning/synopsis: En grånad gubbe som älskar mammas tomatsås och styr över liv och död med diskreta nickningar? Verklighetens mafioso är en helt annan. Wierup och Larsson tecknar den sanna bilden av modern maffiakultur i Sverige idag.  Hells Angels, Bandidos, Brödraskapet, Original Gangsters, Naserligan – maffian är inte längre en avlägsen företeelse som bara gör sig påmind på film, utan en högst påtaglig realitet i Sverige idag. Mc-gäng, fängelseorganisationer och andra kriminella grupperingar har spritt sig explosionsartat över världen. I början av 1990-talet kom de kriminella gängen till Sveriges storstadsområden. Nu har de även kopplat grepp om orter på landsbygden. Varför har de kriminella gängen etablerat sig just nu? Hur styrs de? Vilka är deras mål? Vad gör polisen? På jakt efter svar har journalisterna Lasse Wierup och Matti Larsson gjort en resa djupt in i gängens värld. De har träffat gängledare och medlemmar, mött brottsoffer och andra drabbade och talat med källor som tidigare aldrig låtit sig intervjuas. Resultatet är en inträngande skildring av svensk maffia idag.

 

Som en gräddbakelse, underbar och slukad i ett nafs av en gottegris som jag.

Råttattack! - Christoffer Kohlberg

Jag blir glad. Glad åt det fina klassiska omslaget, glad åt serietiteln: OND BRÅD DÖD, åt det faktum att det är en serie och åt att någon har tagit tag i den här delen av den svenska, underutvecklade skräckgenren. Men framför allt blir jag glad av att läsa RÅTTATTACK!. Det är bekant, jag känner igen stilen. Handlingen drar åt samma håll som de gamla rysarna jag läste på mormors vind på somrarna. Men även om mina tankar går till gamla rysarklassiker så är storyn i RÅTTATTACK! uppdaterad och aktuell.

Visst det är lite småfel här och var men inget som stör eller drar ned läsupplevelsen. Efter att ha läst HOW FICTION WORKS tänker jag inte falla i fällan att urskiljningslöst dissa RÅTTATTACK! för ytliga karaktärer, alla böcker är inte karaktärsdrivna och RÅTTATTACK! försöker inte vara det heller och ska inte vara det, om du frågar mig. Man vill väl inte sitta och vänta på en slafsig scen medan en karaktär som strax ska dö omsorgsfullt byggs upp? Nu låter det nästan som om jag är emot karaktärsdrivna romaner, inte alls. Jag vill bara nyansera lite.

Jag har haft en riktigt trevlig stund med denna boken och jag vill tacka Oddbooks för att de finns och vågar satsa på något så smalt som nostalgiskräck. Underbart! Spontant känner jag att här finns ett hål att fylla. Jag vet inte precis när det blev fult för en bredare allmänhet att läsa kiosklitteratur, men nuförtiden ser man inte mycket av den varan ens på loppisar. Det borde finnas ett stort sug efter lättläst, blodig litteratur som denna. Alla ni speciallärare, bibliotekarier och svensklärare där ute som har en gothare ni inte kan locka till att läsa HUCKLEBERRY FINN, här är svaret. Men nu kanske vän av ordning höjer ett varningens finger åt att låta eleverna läsa om gore, blod och tarmar. Vilket är dumt för den debatten dog ut med moralpaniken i samband med videovåldet på 80-talet. Dessutom är det ingen som höjer ett varningens finger åt att läsa BROTT OCH STRAFF där man yxar ned en liten gumma och piskar hästar i ögonen.

Det finns några goa (läs: häftiga) scener som jag kommer att ta med mig, men de kommer jag inte att återge här. Dels för att inte gå händelserna i förväg och dels för att de nog skulle te sig en smula over the top, tagna ur sin kontext.

Sen är jag som gammal gorehound kanske luttrad, men läskigt/blodigt/slabbigt är det inte. Då har jag svårare för Alice Munro‘s lågmälda, nästan försynta, fruktansvärda skildringar. RÅTTATTACK! är mer åt gladvåld-hållet. Det är ren och rak underhållning och jag blir snarare underhållen än skräckslagen. Du vet vad du får och det är som det ska vara, lite som en gräddbakelse, eller en Judas Priest-konsert för den delen.

Fakta
Språk: Svenska
Pris: 91 SEK på Bokia
Serie: Ond Bråd Död
144 sidor, häftad
Beskrivning/synopsis: Han tittade upp och ögonen var tomma, nästan döda. Samtidigt började huden på hans bröstkorg att röra sig. Adam backade något steg, men kunde inte släppa blicken från sin väns kropp. Det var något som rörde sig under huden, något som skrek och krafsade. Han kände igen ljudet, han hade hört det många gånger i sina farföräldraras gamla hus. Det var råttor…

Oddbooks hemsida

Further than fear recenserar

Läs mer om How fiction works

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha