Thomas Manns hemska betraktelse över en vedervärdig trollkarl blir en inblick i ett fascistiskt Europa som är lika obekväm och aktuell i dag som när den skrevs 1929.

Mario och trollkarlen - Thomas MannVad är det jag har läst? Jag ställer mig frågan direkt när jag läst det sista ordet i den 74 sidor långa novellen MARIO OCH TROLLKARLEN av Thomas Mann. Det är ingen lätt fråga att besvara. Berättelsen i sig är lätt att återge, det handlar om en familj som är på semester i italienska Torres di Venere där får de bevittna en avskyvärd trollkarl vid namn Cipolla. Men som ofta i Manns texter döljer sig mer bakom orden.

Till att börja med njuter jag av Thomas Manns utsökta formuleringar och rena språk, men snart övergår njutningen i äckel när det går upp för mig att Cipolla är fascismen/nazismen personifierad med sin piska (spöknippe), sitt konstgjorda mod och hypnotiska retorik. Berättaren sitter tyst och ser på hur Cipolla förför publiken utan att kunna förmå sig att lämna lokalen eller ens höja rösten till protest.

MARIO OCH TROLLKARLEN skrevs 1929 och Cipollas retorik har drag av både Stalin, Mussolini  och Hitler. Vissa hävdar att Cipolla och Mussolini är samma person, andra menar att Cipolla och Mann har många gemensamma drag, dessutom kallade hans barn honom för trollkarlen. Jag kan inte avgöra vilken tolkning som är den ”rätta”, men nog känns det som samhällskritik mellan raderna när jag läser om den vedervärdige trollkarlen.

Novellen är aktuell då nationalism och rasism åter börjar få fäste i Europa och det är med sorg jag noterar att detta loppisfynd som trycktes 1930 och köptes på Lundins bokhandel i Karlshamn av Asarums församlingsbibliotek endast varit utlånad fyra gånger på trettio år.

MARIO OCH TROLLKARLEN är perfekt formulerad som alltid när det är Thomas Mann som skaldat och därtill är det en subtilt skildrad inblick i hur lättmanövrerade och lättduperade vi är. Men det är trots allt Cipolla själv som sätter fingret på den springande punkten: ”Det finns krafter som är starkare än förnuft och dygd”.

Apr 092014
 

Bibeln! Detta litterära monument som år efter år är världens mest lästa bok, som ligger som grund för civilisationer, som orsakat en del konflikter och som just nu är extra aktuell då Russel Crowe bygger arken på världens biografer i filmen Noah. Denna giganternas gigant inom historieberättande som jag varken har läst eller rört sedan konfirmationen…

Ja just det… i mitt fall blev just konfirmationen en tillfällig religiös liten flört då jag sedan dess gått ur kyrkan, gift mig borgerligt och har odöpta barn. Jag ser mig som ateist och hyser idag ingen tro för någon religion över huvud taget. Men trots att Svenska Kyrkan förlorar medlemmar och svensken av idag ser sig mer och mer som “icke troende” alternativt “tror på något” men där ingen riktigt verkar kunna precisera exakt vad detta “något” är för någonting så är ändå Bibeln ett fundament i vår tillvaro. Ända sedan vår mer inhemska asatro förlorade sin sista marknadsandel mot kristendomen så har vårt svenska samhälle baserats på fadern, sonen och den heliga anden.

Har därför under en längre tid funderat på att läsa denna bok för att få en större inblick i alla dessa historier och den värld de varit med och skapat. Dags att se om Russel Crowe gör Noah rättvisa helt enkelt.

Jag tänker försöka läsa den som vilken bok som helst och bortse från den roll den spelat i världshistorien, vilket kanske är helt omöjligt, men försöka duger. Håller den som underhållningen och kan den bedömmas på samma premisser som all annan litteratur? Eller är den helt enkelt för viktig för att kunna bedömas på det sättet? En sak är dock säker, jag är inte ute efter att varken håna eller hylla de som mer eller mindre tror på Gud och därigenom ser Bibeln som ett fundament i sin tillvaro.

Samtidigt gör detta projekt mig lite nervös. Tänk om det ändrar min världsbild, tänk om det föder ett förakt för religiösa eller tvärtom, att jag blir troende. Eller tänk om jag inte orkar fullfölja helt enkelt för att Bibeln är en dålig bok. Hmmm…

Tänker försöka recensera den i bitar varefter jag läser dem. Återkommer därför med Första Moseboken, Adam och Eva och jordens födelse.

 

 

Den här boken har jag både köpt och läst två gånger. Mitt första exemplar, inbundet och fint, försvann i min iver att få min bekantsskapskrets att inse dess potential. Andra inköpet blev en pocket, någon måtta får det vara, som nu är tummad, gul och rejält läst. Den är vacker på ett sätt som bara en välläst bok kan vara. Och är det någon bok som skall läsas så är “Brev från nollpunkten” en av dem.

Boken är uppbyggd på sex kapitel. Varav samtliga har en egen historia om mänsklig dårskap att berätta. Vi får följa Paul Nash som deltar i första världskriget som krigskonstnär och tillbringar sina dagar med att rita och måla av det blodbad som omger honom. Sen får vi ta del av Stalins utrensningar och kapitel tre tar upp det arkitektoniska storhetsvansinne som drabbade både Sovjetunionen som Nazi-tyskland där det alltid handlade om att bygga störst för att visa sina nationers överlägsenhet. Vi får ta del av förintelsen i “På rundtur i labbet” och följa de allierades terrorbombningar av Tyskland för att slutligen vara med om släppen av Little Boy och Fat Man över Japan.

Det är ingen munter bok som Peter Englund släppte 1996. Men trots detta så skulle jag vilja säga att detta är en bok som alla borde läsa någon gång i livet. För vad den handlar om är när människan och mänskligheten förlorar kontrollen över tillvaron och låter den totala ondskan ta plats istället för empati och förnuft. Oftast sker detta genom avhumanisering och när mördandet blir byråkratiserat. Eller som Englund skriver i boken angående bombningarna av Tyskland:

“Den moderna byråkratin och den moderna teknologin förenades så för att ge en dubbel distansering till offren – förutan den hade dödandet i den här skalan varit en omöjlighet.”

Englund tar med sin sex kapitel en helhetsbild av det extremt blodiga 1900-talet där ideologi, teknik och utveckling dräper miljoner och fullständigt kör över världen med mänsklig ondska. “Brev från nollpunkten” får mig att inse att trots min tro på människans godhet så måste vi se upp när idiotin blir norm, när grupperingar blir avhumaniserade och när masspsykos, totalitära strömningar och indoktrinering kan få de mest godhjärtade att begå de mest avskyvärda handlingar. Englunds skriver engagerat och hans förmåga att lyfta fram den lilla människan i de stora händelserna gör boken än mer intressant. Genom det lyckas han sätta livet i centrum och en mänsklig aspekt på de ibland så ofattbara händelserna.

Trots att “Brev från nollpunkten” utspelar sig under förra århundradet så är den lika aktuell idag. Tro ingenting annat. Läs den.

 

 

 

 

 

 

Fakta
Språk: Svenska
292 sidor, pocket
Pris:  50 SEK (Bokus), 54 SEK (Bokia), 51 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Brev från nollpunkten är en samling historiska essäer som på olika vis berör och belyser det mörka 1900-tal som nu har nått sin ände. Styckenas motiv spänner från det första världskriget, seklets startpunkt och ur-katastrof, över olyckorna 193945 och den totalitära erfarenheten i dess stalinistiska och nazistiska skepnader, ända fram till dagens krig på Balkan och i Afghanistan vilka skildras utifrån författarens egna erfarenheter på plats. I essäerna bjuds läsaren på en rad detaljskarpa och drabbande skildringar av personer och händelser, fenomen och miljöer. Där kan man bl.a. läsa om vad som hände när Hitler och Stalin tävlade om att bygga världens största byggnad; om den engelske konstnärens upplevelser i 1917 års skyttegravar, som resulterade i några av seklets mest skakande målningar; om den unga ryskan som tillbringat hela sitt unga liv i bolsjevikernas jet-set men som senare miste allt i 30-talets utrensningar; om den första eldstormen och atomvinterns vridna logik; om USA:s osannolika och paradoxfyllda nederlag i Vietnam; om Förintelsen och om den SS-man som i hemlighet försökte stoppa den. Kort sagt: ett möte med hjältar och krukor, hantlangare och åskådare, offer och bödlar i detta det mest våldsamma och tragiska sekel som historien skådat.

 

Carlos Gimenez, född 1941, tillbringade åtta år på barnhem i det facsistiska Spanien. När Franco dog började han teckna ner sina erfarenheter och 1979 kom albumet Barnhemmet ut. En av de absolut bästa serier jag någonsin läst.

Det är en mörk historia som Gimenez tecknar upp över sidorna. Självupplevda små historier som ofta handlar om vanvård och förtryck. Barn som inte får vatten, som inte får äta sig mätta, som agas och bestraffas på de mest fruktansvärda sätt. Serien skulle nästan vara outhärdlig att läsa om den inte också var kryddad med en massa empati och humor. På något märkligt sätt så lyckas Gimenes trycka in optimism mellan hemskheterna vilket gör att jag förfasas samtidigt som jag hela tiden anar en ljusning i mörkret. Boken kan läsas som en redogörelse för några barns liv på ett barnhem men det är också en historielektion av vad fascism är och vad den innebar för dom som levde, och försökte överleva, i Francos Spanien.

Mitt exemplar av Barnhemmet har jag köpt på loppis i början av 90-talet. Ett fynd rakt ut ur en gammal banankartong. Antagligen är det en gammal biblioteksbok då den klassiska vita pappersfickan för lånekort finns på omslagets insida och bredvid sitter ett gult klistermärke med tjugosju darriga blyertssträck och texten:  “OBS! Sätt ett streck här när du lånat boken”. Hela albumet andas bibliotek och folkhem och jag älskar själva albumet lika mycket som historien den innehåller. Och inte blir det sämre av att Carloz Gimenes är en fantastisk tecknare som sida efter sida levererar femstjärnigt.

När jag sökte på nätet så kunde jag först inte hitta albumet någonstans. Mitt exemplar gavs ut 1987 och sedan verkar det inte ha kommit några nyutgåvor. Men till slut hittar jag det på epix.se. Så nu finns det ingen ursäkt. Köp och läs ett av de bästa seriealbum som någonsin gjorts.

Samtidigt kan jag tycka att det borde vara läge för en nyutgåva. Det är en katastrof att Barnhemmet inte finns mer tillgängligt och att det inte ingår som obligatorisk läsning i våra skolor och våra hem. Bättre historielektion får man leta efter.

Köp den på epix.se

Carlos Gimenez 

Den verkar finnas i nio ex på bibliotek runt om i landet. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fakta

Språk: svenska
134 sidor, Häftad
Pris: 180 SEK Epix
Beskrivning/synopsis: Grymt förtryck, vanvård och politisk-religiös hjärntvätt hörde till vanligheterna på de statliga barnhemmen i Franco-fascismens Spanien. De som hamnade där var såväl föräldralösa barn som barn till de många fängslade motståndarna till regimen. Gimenez skakande och gripande historier från barnhemmen formar sig till ett fascimens Spanien i miniatyr. Bit för bit tecknar han diktaturen i dess olika yttringar. Men genom berättelserna om vanvård och förtryck tränger trots allt optimism och humor.

Serieskaparen Carlos Gimenez tillbragte åtta år av sin barndom på sådana hem. Barnhemmet har blivit hans främsta verk.

”… svårt att inte sträckläsa albumet …”
(Dagens Nyheter)

”Förfärande uppriktig och självupplevd skildring … En mycket angelägen bok.”
(Bokrevy)

”Gimenez är lysande när det gäller att berätta i okommenterade bilder.”
(Aftonbladet)

 

I detta avsnittet av Bok TV pratar jag om böcker som jag gett upp försöken att läsa, tillfälligt eller för gott. Är det någon av böckerna jag pratar om som är värd en andra chans? Hjälp mig att hitta gnistan igen: Lämna en kommentar om varför jag borde läsa den. Fast det går också bra att säga varför det är en bra idé att inte läsa dem.

 

Knut Hamsun, den moderna litteraturens fader, har skapat något fantastiskt i mästerverket Landstrykare. Här finns vagabonder, entreprenörskap och sprudlande livsglädje och mitt i allt står urkraften August som ett monument över industrialismens intåg i Norge.

Landstrykare - Knut Hamsun

Ernest Hemingway var inte sen att berätta hur Knut Hamsun inte bara inspirerat honom, utan till och med lärt honom skriva. Det finns mycket riktigt flera likheter mellan LANDSTRYKARE och Hemingways kända kortroman DEN GAMLE OCH HAVET, LANDSTRYKARE känns dock mer kärv och autentisk. Hamsuns imponerande författargärning spänner över 70 år och han har förutom Hemingway inspirerat storheter som Thomas MannCharles Bukowski och Franz Kafka, han anses vara den moderna litteraturens fader. I Hamsuns genombrottsroman SVÄLT känner man Dostojevskijs närvaro, men i LANDSTRYKARE har han gått över till natur- och folklivsskildringar.

Språket och den kärnfulla kortheten i LANDSTRYKARE är jag bekant med genom min mormor och folk från hennes generation. I romanen dyker det upp fullt av gamla konstiga ord som: klockjuden, smällfin, överdängare och snugga. Bland dessa ord finns dessutom små ordstäv och till och med bibliska aforismer som Den som inte arbetar ska heller inte äta, som senare använts bland annat av Lenin.

Jag kan inte termen för det, men jag älskar hur LANDSTRYKARE liksom handlar om allt och alla i den norska byn Polden i början och hur historien ligger öppen och kan ta vilken väg den vill, men till slut hakar fast i någon, liksom godtyckligt vem, och följer sedan denne långa stycken. Det så snyggt berättat och det blir bra läsning, jag flyger igenom de drygt 400 sidorna på bara någon dag och kan inte lägga LANDSTRYKARE ifrån mig.

Knut, din kanalje!

Knut, din kanalje!

Det finns så mycket att säga bara om personen Knut Hamsun, som att han lierade sig med nazisterna vilket inte bara är svårt för norrmännen att svälja, utan även för oss andra. Eller som att Hamsun innan han hamnade i onåd 1920 fick nobelpriset i litteratur. Men hur var det nu, blev han full på nobelfesten och nöp Selma Lagerlöf i rumpan? Jag måste nog både se filmen HAMSUN med Max von Sydow och läsa Sigrid Combüchens biografi LIVSKLÄTTAREN för att räta ut några av frågetecknen. Det var förresten Sigrid Combüchen, författare även till augustprisvinnande SPILL, som tipsade mig om LANDSTRYKARE i en intervju (se klippet nedan).

Knut Hamsun kan konsten att återge ett fyllos munhuggande, med dess sneda logik och lättstötta grälsjuka. Han visar på skeenden som spänner över många år som inte ens personerna själva skulle kunna återge eller koppla samman. Han berättar hur den sömniga fiskeby Polden fördärvas av ekonomisk en tillfällig framgång. Det är yrvädret och entreprenören August som är den drivande kraften i förändringen av byn och de som bor där och han symboliserar mycket riktigt industrialismens intåg i Norge. Men är du inte ett spår intresserad av sådant är det helt på egen hand en fantastisk historia väl i klass med UTVANDRARNA och HEMSÖBORNA. Jag håller faktiskt LANDSTRYKARE ett par snäpp över dessa, så bra är den. Tyvärr finns det skrämmande lite böcker av Knut Hamsun på svenska, så om du vill läsa mästerverket LANDSTRYKARE, och det vill du, är du begränsad till Bokbörsen och bibblan.

 

Se Sigrid Combüchen tipsa om bla Landstrykare i Bokusbussen på Bokmässan 2010:

Kan du inte se klippet ovan klicka här (YouTube)

Se Knut Hamsun fira sin 85-årsdag (YouTube)

Fakta
Språk: svenska
415 sidor, inbunden
Pris: 55 SEK (Bokbörsen)
Beskrivning/synopsis kunde jag inte hitta på svenska så jag lät google översätta den norska: Detta är den första boken i Augusttrilogin. Den skildrar mötet mellan den lilla byn Polden och den nya tiden som representeras av August. Han är en drömmare och en spekulant som skapar oro och rastlöshet om honom. Boken är en uppgörelse med den industrialiserade och kommersialiserad tidsandan. De andra två böckerna August heter: August och Men leva livet.

 

Demian handlar om sökande efter sig själv, att mogna och bli medveten, det blir dock lite för andligt för min smak.

Demian - Hermann HesseSvenske vissångaren Lars Demian, som jag fullkomligt dyrkade i unga år, har tagit sitt namn från Hermann Hesses roman DEMIAN. Ett bra namnval för romanens Demian är intelligent och en vördnad på gränsen till fruktad sanningssägare. Bredvid Max Demian framstår alla andra som torftigt fantasilösa jasägare.

Hesse väver in berättelsen om Kain och Abel på ett mästerligt sätt. Den omfattar både huvudpersonen Emil Sinclairs möte med Demian och deras separata personligheter. Det är härlig läsning, även för en övertygad ateist, eller kanske speciellt för en övertygad ateist då han smular sönder konfirmationsprästens trötta argument.

Max Demian blir Emil Sinclairs vägvisare genom berättelsen. Han lär Sinclair om livet och världen, vid ett tillfälle far han ut mot det moderna Europa som ”inte gjort annat än forskat och byggt fabriker! De vet exakt hur många gram krut det behövs för att döda en människa, men de vet inte hur man ber till Gud, de vet inte ens hur man roar sig en timme.”, fast han är inte arg utan snarare beklagande.

Redan i unga år föds tanken hos Sinclair om mörkt och ljust, gud och djävulen förenade i en religion eller gud, i Abraxas, och det är häftigt. Min tanke går här till DEN TUNNA RÖDA LINJEN där man pratar om två motsatta krafter i naturen. Genom Sinclair och hans läromästare Demian färdas historien från antiken till nutid och berör religion och vetenskap, filosofi, drömmar och intuition. En berättelse om allt och inget återgiven med förbluffande lätthet.

Vid en passage i DEMIAN bränns en  bild och äts upp, det påminner lite om Georg Heyms novell TJUVEN. Heym gavs ut tidigare och jag undrar om inte Hesse låtit sig inspireras. Utan tvekan har han dock inspirerats av Novalis, Hamsun och Nietzsche.

Tack Peter Glas, för det fina efterordet som låter mig dra så till synes initierade slutsatser om både Hermann Hesse och DEMIAN som att det centrala i Hesses författarskap är individens utveckling och mognad. Sökandet efter vem man är och loda sitt eget djup hör kanske ungdomen till men det betyder inte att man ska sluta utmana sig själv även senare i livet. DEMIAN är mycket underhållande läsning och väcker intressanta frågor, men mot slutet blir det lite för andligt för min smak.

 

Läs recensionen av Georg Heyms Tjuven

Fakta
Språk: svenska
174 sidor, inbunden
Pris: 144 SEK (Bokus), 147 SEK (Adlibris), 163 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Hermann Hesses romanpärla Demian i nyöversättning av Erik Ågren och med ett efterord om Hesses liv och verk av Peter Glas. Om Emil Sinclair, Hesses alter ego, en bortklemad överklasspojke som blir upprorisk som tonåring och börjar missköta sina studier. Han super ner sig och blir alltmer självdestruktiv innan han i sista stund räddas från undergången. Men en ny fara väntar: Han har nätt och jämnt uppnått vuxen ålder när han beordras ut i första världskriget, till fronten i Flandern, rätt ut i kulregnet. 

 

Detta snart 150 år gamla portalverk till Dostojevskijs författarskap är fortfarande mycket fängslande och vitalt.

En underjordisk dagbok - Fjodor DostojevskijEN UNDERJORDISK DAGBOK är som ett portalverk över Dostojevskijs mest kända böcker. Jag har inga problem att känna igen drag, tankar och idéer från senare böcker och bitvis är det som att läsa ett destillat av dem. I första delen går resonemanget i cirklar och jag hålls verkligen på tårna för att få ut det minsta av den. I andra delen är mer dagbokslik och tempo och tankekrumbukter lugnar ned sig betydligt.

Författaren till dagboken, som inte ska förväxlas med Dostojevskij själv, ställer raka frågor men virvlar runt i svaren så att han ibland slutar där han började och inget egentligen sagts. Han går till exempel från Skål för mitt underjordiska tillhåll till Det ska fan sitta här under jorden på mindre än en halv sida.

Barbara Lönnqvists nyöversättning (2010) är, så vitt jag kan bedöma, ypperlig. Men framför allt är det i efterordet jag uppskattar hennes gärning. Här ger hon mig en bild av hur det var att leva i Ryssland under tiden Dostojevskij skrev EN UNDERJORDISK DAGBOK och att han mister sin hustru medan han skriver bokens andra del. Lönnqvist vänder sig också mot slentrianmässiga tidigare översättningar av boken och förklarar varför den så ofta felaktigt översatts till ANTECKNINGAR FRÅN ETT KÄLLARHÅL.

Fjodor Dostojevskij 1872 (Bild: Wikipedia)

Fjodor Dostojevskij 1872 (Bild: Wikipedia)

Det paradoxala i sökandet efter vänskap och gemenskap men att samtidigt sakna förmågan eller viljan att omfamna den påminner både om Knut Hamsuns PAN och John Fantes ASK THE DUST. Dagboksskrivaren vänder ut och in på sig av saknad efter närhet men stöter tvångsmässigt bort den när den ges. Han kan bara leva i exil, vågar inte vara lycklig och harmonisk. Han far ut mot världen och sig själv och Lisa, en ung prostituerad han mött. Kan inte skilja hatet från kärleken, eller vill inte. Dostojevskijs balansgång mellan klarhet och galenskap, mellan att vara avskyvärd och älskvärd, är briljant. Han kommenterar därmed hur onaturligt det är för människan att inordna sig i system och maktstukturer, människan är kaotiskt, ologisk och ambivalent av naturen.

Jag kan knappt fatta att en 150 år gammal skrift kan vara så vital och fortfarande kännas så viktig och fräsch som EN UNDERJORDISK DAGBOK. Det är en liten nätt pocket att ha med sig överallt och läsa i tid och otid, så länge man är pigg i knoppen är det en mycket fängslande läsning.

 

Fakta
Språk: svenska
187 sidor, pocket
Pris: 49 SEK (Adlibris), 54 SEK (Bokia), 58 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: ”Jag är en sjuk människa arg och elak. En motbjudande människa.” Så inleds En underjordisk dagbok, den kanske mest säregna av alla Fjodor Dostojevskijs böcker. Romanens dagboksskrivare och berättare är en före detta tjänsteman som dragit sig tillbaka till sitt kyffe i utkanten av Sankt Petersburg sedan han fått ett mindre arv. Här isolerar han sig – går under jorden – och gör i sin dagbok häftiga utfall mot den samtid som han inte vill – eller kanske snarare inte kan – inordna sig i. Han funderar över just skillnaden mellan att vilja och att kunna och tänker fritt på ett vis som känns omvälvande än i dag. Barbara Lönnqvists hyllade nyöversättning gör den arma men okuvligt upproriska dagboksskrivaren till en medmänniska vars röst hotar att drabba oss med en kraft som kan förändra liv.

 

En kultklassiker som är lika delar dråpligt komisk och lika delar rörande tragisk. I dagarna ges pocketen ut på nytt.

Slakthus 5 - Kurt VonnegutKurt Vonnegut har länge cirkulerat i utkanten av mitt medvetande. Jag har alltid förställt mig att hans prosa är lite tokrolig, putslustig om du så vill och baksidetexten (se nedan under beskrivning) på SLAKTHUS 5 gör inte mycket för att förändra den föreställningen. Det är faktiskt så att på pappret är detta en tokig historia som jag normalt inte är speciellt intresserad av, men den har inte nått kultstatus utan egna meriter. Det är härlig berättelse med driv, skriven av någon som verkligen vet hur man berättar. Det är inget annat än mästerligt på det sätt som Vonnegut hoppar längs tidslinjen utan att man som läsare för ett ögonblick tappar bort sig i handlingen. Vonnegut käkar Tarantino till frukost.

SLAKTHUS 5 är en lysande antikrigsskildring där Kurt Vonnegut oftare än inte står med ett ben i det tragiska i skildringen och det andra i det komiska på ett oefterhärmligt sätt. Jag kastas hela tiden mellan känslorna, även när han på nästan tvångsmässigt sätt säger ”så kan det gå” efter varje död och hemskhet som skildras. Det ruskar om mig och på sitt eget udda sätt lyfter han fram varje tragisk händelse i ljuset.

Slakthus 5 - Kurt Vonnegut

Slakthus 5 - Kurt Vonnegut - Nya omslaget

SLAKTHUS 5 skulle må bra av en nyöversättning, här finns gamla ord som ”spolad” som inte klarat tidens tand så bra. Låt oss hoppas att när den slutsålda pocketen ges ut på nytt i dagarna har man passat på att fräscha upp översättningen precis som man gjort med omslaget.

Kurt Vonnegut har haft godheten att lusa ned SLAKTHUS 5 med litterära referenser, här och var skymtar gamla bekanta fram såsom Celinè, Goethe, Blake och Dostojevskij tillsammans med mindre kända och några som Vonnegut helt sonika hittat på.

Men det är lika många som inspirerats av SLAKTHUS 5. Jag kan hitta stora likheter mellan Paul Lazzaro och Francis Psycho Soyer i filmen LUMPARKOMPISAR (1981) med Bill Murray och jag ser hur tecknaren Gary Larsson lånat utseendet till sina utomjordingar från Vonnegut. Filmen SLAKTHUS 5 som hade premiär 1972 gör inte boken rättvisa, även om man blandar komik och allvar så känns den glättigt flamsig mot bokens mer mogna ton.

The Far Side av Gary Larsson

The Far Side av Gary Larsson

Att läsa SLAKTHUS 5 är ren läsglädje, den är så rackans bra att jag bär den med mig hela tiden. Den är med vid frukostbordet, jag har den i benfickan på shortsen under dagen och får tvinga mig att inte hala fram den när jag väntar vid ett rödljus och den är det sista jag läser innan jag somnar på kvällen. Baksidan och mina förutfattade meningar till trots är detta en riktigt bra bok som alla borde ha läst, även du.

Fakta
Språk: Svenska
260 sidor, pocket
Pris: 45 SEK (Adlibris), 51 SEK (Bokus), 54 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Slakthus 5 är en av våra största anti-krigsböcker som utspelar sig under de allierades bombningar av Dresden i slutet av andra världskriget. Billy Pilgrim som var amerikansk krigsfånge i staden återvänder hem men blir kidnappad av utomjordingar. De för honom till planeten Tralfamadore där han lär sig dödens och tidens hemligheter.

Kurt Vonnegut var själv krigsfånge i Dresden då staden bombades. Räknat i antalet döda var bombningen minst lika förödande som Hiroshimabomben, bombningen av Dresden hade heller ingen som helst militär betydelse.

 

Being the adventures of a young man whos principal interests are rape, ultra-violence and Beethoven. 

Under andra världskriget blev Anthony Burgess gravida fru misshandlad och rånad av ett gäng amerikanska desertörer, vilket ledde till missfall och klassikern A Clockwork Orange. För genom Anthonys vrede och funderingar kring moral, frihet och ansvar så rann textmassorna ut över sidorna och blev en omedelbar succé när den kom ut 1962. Stanley Kubricks filmatisering kom -72 och aktualiserade åter historien om Alex och hans drogisar som fyller sin tillvaro med bitva, krasta och det gamla in och ut. Med chockverkan, orgier i våld och en hårt designad värld så skapades ett filmfenomen där historien missförstods, resulterade i mer våld, debatter och censur i ett antal länder. Till slut så tröttnade Kubrick och drog själmant in filmen i England fram till sin död. I Sverige blev den totalförbjuden och släpptes inte förrän 80-talet, då på video. Vilket inte hindrade filmen att totalt explodera in i populärkulturen med idag ikoniska bilder, kläder och affischer. Allt från hailande skinbulor till sneluggade synthare till engelska popoffer till medelsvensson på maskerad plockade upp stilen och draperade sig i A Clockwork Orange deLuxe. Och det håller i sig. Gör en Google sökning och titta på en stilikons kulturella efterskalv och en Richterskalan som gått i topp.

Men denna ikonförklaring skedde till priset av att Anthony Burgess fantastiska bok till viss del försvann mellan skandalerna och ultravåldet. Vilket är synd, skam och förbaskat sorgligt. Bokens kärnfrågor om individens och samhällets syn på, och förhållande till, våld och frihet är lika aktuella idag som -62. Att den sen är skriven som en vrickad framtidshistoria med ett helt eget, men igenkänningsbart, universum gör att den tar ännu ett steg upp i kvalité och särart.

Kulissen blir inte sämre av att boken är skriven på slang, en blandning av ryska och engelska som Burgess själv hittade på. Vilket, när jag försökte läsa den på engelska för flera år sedan, gjorde den nästan oläsbar. Tolchock, rassodock, skorrig är bara några av orden som är omöjliga att förstå sig på. Men i textens sammanhang så fungerar de ändå förvånansvärt bra och skulle det bli totalt omöjligt att förstå så finns det, i den här utgåvan, en ordlista i slutet av boken. Berättarjaget Alexs språk gör att A Clockwork Orange känns allt annat än realistisk och jordnära vilket borde vara förödande för den här sortens historia men resultatet blir precis tvärtom. Genom just språket så skapar författaren en sagovärld, ett filter, där det absurda och vanvettiga istället smyger på och berör och lyfter frågeställningar om vad som sker. Lite på samma sätt som fabler ofta är mästerliga på att lyfta mänskliga beteenden och känslor just på grund av sin sago-approach.

Det är en magnifik berättelse, med flera bottnar och, som krydda på moset, en knastertorr brittisk humor. Boken får mig att fundera samtidigt som den roar och engagerar vilket gör den till en njutning att läsa. Den är helt enkelt ett måste på alla sätt. Och ett betydligt större måste än filmen och dess ikonvärld någonsin kommer vara. Förlåt Kubrick.

Fakta
Språk: Svenska
188 sidor
Pris: 165 SEK (Bokus), 168 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Det gör ont att ha en kropp i alla fall om du råkar röra dig på fel gata, på fel sätt, i Anthony Burgess stålhättehårda A Clockwork Orange, romanen som en gång myntade termen ultravåld. Burgess tar oss med på en resa in i en mardrömslik framtid där våldsbesatta gäng styr över den nattliga staden. Han skrev boken efter att hans fru rånats och misshandlats av desertörer från den amerikanska armén i ett mörklagt London under kriget. Vreden över händelsen fick Burgess att reflektera över den mänskliga friheten: Hur fri kan människan tillåta sig att vara när hon också känner sina onda krafter? Och å andra sidan, vad är priset för en inskränkning av friheten? A Clockwork Orange blev en omedelbar klassiker när den gavs ut 1962 och kom att leva ett andra liv med Stanley Kubricks filmatisering 1971. Denna jubileumsutgåva presenterar för första gången boken i sin helhet på svenska, med det ursprungliga slutkapitlet från den brittiska originalversionen.

I översättning av Caj Lundgren

 

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha