En kultklassiker som är lika delar dråpligt komisk och lika delar rörande tragisk. I dagarna ges pocketen ut på nytt.

Slakthus 5 - Kurt VonnegutKurt Vonnegut har länge cirkulerat i utkanten av mitt medvetande. Jag har alltid förställt mig att hans prosa är lite tokrolig, putslustig om du så vill och baksidetexten (se nedan under beskrivning) på SLAKTHUS 5 gör inte mycket för att förändra den föreställningen. Det är faktiskt så att på pappret är detta en tokig historia som jag normalt inte är speciellt intresserad av, men den har inte nått kultstatus utan egna meriter. Det är härlig berättelse med driv, skriven av någon som verkligen vet hur man berättar. Det är inget annat än mästerligt på det sätt som Vonnegut hoppar längs tidslinjen utan att man som läsare för ett ögonblick tappar bort sig i handlingen. Vonnegut käkar Tarantino till frukost.

SLAKTHUS 5 är en lysande antikrigsskildring där Kurt Vonnegut oftare än inte står med ett ben i det tragiska i skildringen och det andra i det komiska på ett oefterhärmligt sätt. Jag kastas hela tiden mellan känslorna, även när han på nästan tvångsmässigt sätt säger ”så kan det gå” efter varje död och hemskhet som skildras. Det ruskar om mig och på sitt eget udda sätt lyfter han fram varje tragisk händelse i ljuset.

Slakthus 5 - Kurt Vonnegut

Slakthus 5 - Kurt Vonnegut - Nya omslaget

SLAKTHUS 5 skulle må bra av en nyöversättning, här finns gamla ord som ”spolad” som inte klarat tidens tand så bra. Låt oss hoppas att när den slutsålda pocketen ges ut på nytt i dagarna har man passat på att fräscha upp översättningen precis som man gjort med omslaget.

Kurt Vonnegut har haft godheten att lusa ned SLAKTHUS 5 med litterära referenser, här och var skymtar gamla bekanta fram såsom Celinè, Goethe, Blake och Dostojevskij tillsammans med mindre kända och några som Vonnegut helt sonika hittat på.

Men det är lika många som inspirerats av SLAKTHUS 5. Jag kan hitta stora likheter mellan Paul Lazzaro och Francis Psycho Soyer i filmen LUMPARKOMPISAR (1981) med Bill Murray och jag ser hur tecknaren Gary Larsson lånat utseendet till sina utomjordingar från Vonnegut. Filmen SLAKTHUS 5 som hade premiär 1972 gör inte boken rättvisa, även om man blandar komik och allvar så känns den glättigt flamsig mot bokens mer mogna ton.

The Far Side av Gary Larsson

The Far Side av Gary Larsson

Att läsa SLAKTHUS 5 är ren läsglädje, den är så rackans bra att jag bär den med mig hela tiden. Den är med vid frukostbordet, jag har den i benfickan på shortsen under dagen och får tvinga mig att inte hala fram den när jag väntar vid ett rödljus och den är det sista jag läser innan jag somnar på kvällen. Baksidan och mina förutfattade meningar till trots är detta en riktigt bra bok som alla borde ha läst, även du.

Fakta
Språk: Svenska
260 sidor, pocket
Pris: 45 SEK (Adlibris), 51 SEK (Bokus), 54 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Slakthus 5 är en av våra största anti-krigsböcker som utspelar sig under de allierades bombningar av Dresden i slutet av andra världskriget. Billy Pilgrim som var amerikansk krigsfånge i staden återvänder hem men blir kidnappad av utomjordingar. De för honom till planeten Tralfamadore där han lär sig dödens och tidens hemligheter.

Kurt Vonnegut var själv krigsfånge i Dresden då staden bombades. Räknat i antalet döda var bombningen minst lika förödande som Hiroshimabomben, bombningen av Dresden hade heller ingen som helst militär betydelse.

 

Årets svenska deckare är redan här: Caroline Erikssons skönlitterära debut är en insiktsfull betraktelse över ett autentiskt mord i Sverige från sent 1800-tal – Yngsjömordet.

Djävulen hjälpte mig - Caroline ErikssonCaroline Eriksson har använt sig av kända fakta kring det beryktade Yngsjömordet i Skåne och sedan fyllt i luckorna i historien med fiktion. Något som den amerikanske författaren James Ellroy gjort till sitt signum. Ellroy gör det över stora skeenden och varvar med fiktiva karaktärer, medan Eriksson gör det med en isolerad händelse med få men autentiska inblandade. Resultatet är ett närgånget drama där inga tankar undanhålls läsaren, hur smutsiga och hemska de än är.

Yngsjömordet skedde 1890 och över hundra år senare är mordet fortfarande snaskigt och jag kan inte hålla mig från att googla på händelsen och personerna i detta oheliga triangeldrama, hur ser de ut? Hur tänkte de? Hur kunde det bli så här? Har Eriksson verkligen inte fabulerat mer än så här? Min efterforskningar kommer dock till ett slut när jag stöter på en bild av den avrättade Anna Månsdotters dekapiterade huvud.

Caroline Eriksson (Foto: Caroline Andersson)

Caroline Eriksson (Foto: Caroline Andersson)

När jag läst 100 sidor tänker jag: vad kan mer hända/sägas innan det är dags att ta hustrun Hanna av daga? Mycket riktigt så dras tempot ned och det blir en ganska händelsefattig upptakt till mordet. Men den resan känns viktig, för då passar Eriksson på att färga in mig med personernas tankar och grubblerier och mordet på den unga hustrun ter sig till slut som den enda lösningen för mor och son.

Omslaget är mitt i prick, inte bara den skitiga tummade 1800-talkänslan, utan även hur den obehagliga Anna Månsdotter som till och med under skarprättarens yxa stirrar rakt in i själen på en. Brrrr!

Yngsjömordet filmatiserades 1986 av Richard Hobert till tvserien SKÅNSKA MORD, men där Eriksson går till botten med drivkrafterna och bevekelsegrunderna som ledde fram till mordet så känns Hoberts version mer som ett inslag i EFTERLYST. En träig och stel händelseåtergivning där inget utanför kända fakta har lagts till. Det gör att karaktärerna i YNGSJÖMORDET blir overkliga och obegripliga. Erikssons karaktärer är däremot levande, trovärdiga och mänskliga. Det är här jag blir riktigt imponerad av skönlitterära debutanten Caroline Eriksson, hon lyckas göra det obegripliga begripligt. Inte försvarbart men trovärdigt, utan att göra någon av personerna till ett karikatyrmonster. Det är minst sagt beundransvärt och den här boken kommer att vinna priser, tro mig. Det är bara juni men redan nu vill jag kora årets bästa svenska deckare: DJÄVULEN HJÄLPTE MIG.

Följ Caroline Eriksson på Debutantbloggen

Fakta
Språk: Svenska
330 sidor, inbunden
Pris: 177 SEK (Bokus), 177 SEK (Adlibris), 181 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Det ansågs lite märkligt att den vackra unga dottern till häradsdomaren valde att gifta sig med den blyge bondsonen Per, som efter faderns död levde ensam med sin mor. Men Hanna kände att han var den rätte och hon längtade efter att få skapa ett eget hem. Att svärmodern var omtalat tvär och ilsk skulle hon nog komma över bara det fick gå lite tid. Så fel Hanna hade. Tillvaron på gården blir ett helvete. Den svartsjuka svärmodern styr med järnhand, och hur Hanna än försöker bryta in i gemenskapen mellan Per och hans mor stängs hon ute. Varje gång hon lyckas få en egen stund med sin man straffas hon dubbelt. Något är allvarligt fel i familjen – dessvärre är Hanna Johansdotter den sista att förstå det. En kall morgon i slutet av mars år 1889 hittas hon ihjälslagen nedanför källartrappan. Polisens misstankar faller snart på Hannas man Per och hans mor Anna Månsdotter. Fram träder ett tragiskt triangeldrama, fyllt av svartsjuka, skam och förbjuden åtrå. Det verkar som om en förbannelse vilar över Möllegården och alla som bor där. Djävulen hjälpte mig är en stark psykologisk spänningsroman. En suggestiv skönlitterär tolkning av det ökända Yngsjömordet, som ledde till den sista avrättningen av en kvinna i Sverige. 

 

I år har Bokfetischistredaktionen ovanligt många titlar vi vill höja en aning över de andra. Mycket bra har givits ut 2012 men en stjärna lyser lite klarare än de andra.

Lyra Ekström Lindbäck - Foto: Leo Nordwall

Utan (nästan) inbördes ordning listar vi nedan årets bästa böcker. Längst ned finner du en länk till förra årets (2011) bästa böcker, dom håller måttet fortfarande även om de inte syns lika mycket längre.

Tillhör Lyra Ekström Lindbäck - Lyra Ekström LindbäckTillhör Lyra Ekström Lindbäck - Lyra Ekström Lindbäck

Årets bästa bok alla kategorier är utan tvekan TILLHÖR LYRA EKSTRÖM LINDBÄCK. En mycket ovanlig upplevelse väntar den som vågar ge sig hän med ett öppet sinne.
Läs recensionen

Båten- Nam Le

Nam Le blir med Båten novellernas okrönte kung. Noveller som i substans är lika med feta romaner. Känslor som exploderar och förflyttar kontinenter. Läs den även om den inte kom i år. Ibland är ett annat år bättre än det senaste.
Läs recensionen

Mörka platser - Gillian FlynnMörka platser – Gillian Flynn

Höstens bästa thriller är karg, skitig och mörk. En perfekt klapp att lägga under granen till alla som gillar deckare och thrillers.
Läs recensionen

 

Andra Världskriget  – Antony Beevor
Det fundamentala verket om en av mänsklighetens största katastrofer där författaren lyckas berätta både övergripande och mänskligt detaljerat. Tror du att du läst och kan allt om andra världskriget? Tror du att kriget började 1939? Du har fel.

 

Getingfabriken – Ian Banks

En totalt vriden, äcklig och brutal liten historia som samtidigt är fullständigt fascinerande. Årets rysare som inte är en rysare som egentligen kom ut 1984 … första gången.
Läs recensionen

The Walking Dead
Säsong tre går visserligen på TV men den största behållningen är fortfarande albumen. Zombieskräck där monstren är en parantes och ramen för ett brutalt djuplodande i det mänskliga medvetandet och vårt behov av civilisation.
Recension av del 4, Köttets lustar
Recension av del 5, Anfall är bästa försvar

Stallo - Stefan SpjutStallo – Stefan Spjut

Svensk thriller med troll som utspelar sig i Norrland och den är mycket bättre än den verkar.
Läs recensionen

 

Äldreomsorgen/Förensligandet - Nikanor TeratologenÄldreomsorgen i Övre Kågedalen – Nikanor Teratologen
En mustig nyutgåva med illustrationer och efterskrifter av bland andra Stig Sæterbakken. Denna svenska klassiker  med 20 år på nacken får samsas med FÖRENSLIGANDET… mellan pärmarna.
Läs recension av pocketupplagan

Bästa böckerna 2011

 

Samtidigt som jag sitter och skriver det här så intervjuas Petter och fotografen Camilla Cherry i SVT:s morgonsoffa. De har tydligen gjort en coffe table bok, storlek dasslock, om svensk Hip-Hop:s begynnelse.  Det nya svarta för musikbranschen,  och dess hantlangare, verkar nuförtiden vara böcker, om något som varit och hur det blev. För några år sedan kom “The Dirt”, vilken handlade om seriefigurerna i Mötley Crüe och deras vilda leverne, succén var ett faktum, och sen bar det av. Allt från Lemmy till Freddie Wadling har skrivit, eller varit objekt för bokutgivningar. Ibland får jag en känsla av att dagens musikindustri ägnar sig mer åt ett frenetiskt nostalgimasturberande än attityd, vilja och framåtanda. Och här kommer då ännu en bok om en musikalisk dåtid, Blod Eld Död. Ska man läsa den eller ställa den i bokhyllan jämte Ozzys självbiografi?

Men mina tankar och invändningar kommer snart på skam. För detta är en av de bästa reportageböcker jag läst. Och särskilt inom ämnet ungdomskultur och musik så är den exemplariskt bra. Blod Eld Död handlar om Dödsmetallens födelse i norden och hur denna lilla scen sedan krossade allt internationellt motstånd med sitt aggressiva nyskapande sound, för att sedan transformerades till Black metal med Satan som närmaste bundsförvant.  Och det är en rejäl åktur författarna bjuder upp till där jag som läsare drivs mellan, till exempel, Iron Maiden-älskande bröder, inställningar på distboxar, kontrakt, självmord, pengar, ruttnande grishuvuden och vad som är en äkta metallskalle i förhållande till en poser. Och det är det objektivt breda grepp om ämnet som gör boken så bra. Istället för att göra en ”Dirt” där allt knarkande och knullande sattes i ett navelskådande glimten i ögat sammanhang så tar Ika och Jon sitt uppdrag på blodigt allvar. För även om det märks att de älskar musiken och är genuint intresserade så behåller de en distans och en vilja att ta in alla nyanser av ämnet. De blandar en ”jord under naglarna” attityd med ambition, sökande och en vilja att förstå, vilket bildar en utmärkt helhet. För boken hade så enkelt kunnat handla om hur kul och tufft allt är, hur bakfull man kan vara och hur många marshallstärkare Entombed kan stapla ovanpå varandra. Vilket jag också vill veta givetvis, jag är en stor anhängare av rockmyten, men när författarna tar upp och breddar det sataniska gitarrbankandet med Dark Funerals kontrakts- och pengabråk, när Demonia pratar om den nedsättande attityd som finns mot kvinnor inom genren, nynazismen som en del band flörtar med och så vidare, så blir boken mer än en bok om en brutal undergroundkultur. Och när professor Jan Beskow är med i kapitlet ”En lektion i självmord” och pratar om hur och varför folk skadar sig själva så är boken väldigt långt från rockklyschornas värld.

 

”Vi tänkte ganska länge göra en rent historisk bok som rörde svensk metal. Men på spelningen med Shining delade de ut rakblad. Sångaren skar sig och publiken skar sig. I konvolutet till en av skivorna som de sålde stod det en enda sak: ”du är värdelös och jag vill att du dör”, 22 gånger i rad. Vi tänkte bara att ”vad i helvete?” säger Ika Johannesson.”

Citatet är från DN och författaren Ika har helt rätt. Det är en massa om helvetet i den här boken. Och då menar jag inte bara bandet Shining som predikar självmord och skär upp sig på scen utan även en bunt andra band. Jon Nödtveidt var sångare i bandet Dissection, satt inne för medhjälp till mord, kom ut och startade upp bandet igen för att slutligen skjuta sig i huvudet. Eller Per Ohlin som började sjunga i Norska Mayhem, sköt sig med ett hagelgevär, för att sedan bli plåtad av sin bandkollega Øystein Aarseth, även kallad Euronymous, som sedan skickade skallbitar och foton till andra band och polare. Han i sin tur blev mördad av Varg Vikernes, mannen bakom bandet Burzum, som blev dömd  och fick 21 års fängelse. Alla troende satanister som definitivt inte hade den röde bockfoten som en image eller maskot utan verkligen eftersträvade ondska och kaos. Ibland känns det som om jag läser ett kriminalreportage istället för en bok om en specifik musikkultur och jag förundras över hur hårt många av de här människorna verkligen tror på, och lever med, satanismen.

Men samtidigt som mycket handlar om ondska och ruttet grisblod så kliver det också fram en scen där utövarna och deras fans är extremt dedicerade till musiken och där det ofta finns en stark sammanhållning och en vilja att göra något. Dödsmetallen växte fram genom något som snarast kan liknas med en punkig gör det själv attityd och de flesta banden i boken jobbar hårt även med det visuella och allt annat som ramar in musiken. Musiken blir en livsstil som man lever dygnet runt, oavbrutet, och kanske är det därför som Sweden Rock, Big Four, Metaltown, och så vidare drar sådan masspublik varje år. Metal har gått varvet runt och blivit ett förhållningssätt till livet och inte bara… musik.

Detta är en stark, drabbande, beroendeframkallande och väldigt bra bok. Jag som läsare får en helhetsbild, en modern bio 3D-insikt i en värld som oftast ligger under den populärkulturella radarn och även om det finns ett antal stycken i boken som ruskar om mig så är den på andra ställen även otroligt rolig, inspirerande och underhållande.

Till detta ska läggas att jag inte lyssnar på Death- eller Black metal utan är en 40-årig poser som oftast inte blir hårdare än Motörhead, Pantera, Slipknot, NIN och Einsturzende Neubauten. Och när huvudrollsinnehavarna i boken i början av nittiotalet drev Heavy in i Death så gick jag omkring i någon sorts synth/svartrocksutstyrsel och lyssnade på industri. Så detta har aldrig varit min musik men ändå så finner jag den här boken så otroligt bra.

Så läs Blod Eld Död, och läs den oavsett om du gillar metall eller inte, den kommer bredda din världsbild.

 

Läs mer på Blod Eld Döds egna Blogg

Läs hela artikeln i DN: Om att flytta gränser

Fakta
Språk: Svenska
364 sidor, Danskt band
Pris: 183 SEK Adlibris
Förlag: Alfabeta

Beskrivning/synopsis: Under det tidiga nittiotalet revolutionerade svensk death metal den internationella metalscenen. Plötsligt låg Sverige i frontlinjen för en ny musikrörelse som gav eko över hela världen, med band som Entombed, Dismember och At The Gates i förgrunden. Med utvecklingen av black metal blev musiken ännu extremare. Black metal-banden lät råare och mörkare, och sa sig dyrka döden. Snart brann kyrkor både i Norge och Sverige, och det dröjde inte länge innan de sataniska inslagen blev mer än tomt effektsökeri. Men hur startade allt? Varför har Sverige blivit ett tongivande land för en så aggressiv musik? Och vilka är egentligen de personer, grupper och fenomen som fört scenen framåt?

Blod Eld Död – En svensk metalhistoria skildrar hårdrockens utveckling från de massiva förstärkarstaplarnas sjuttiotal, via kyrkbränningarnas nittiotal, fram till de extrema och paradoxala strömningar som finns inom genren idag. Här finns intervjuer med Entombed, Nifelheim och Dissection, samt reportage om Bathory, Pelle ”Dead” Ohlin och black metal-scenens nuvarande härförare Watain. Det är en historia om maskätna bandloggor, död och satanism, men också om hängivenhet, sammanhållning och en evig kärlek till musiken.

Ika Johannesson är journalist. Hon har arbetat på Sveriges Radio, DN, tidskrifterna SEX och Filter. Hon är nu redaktör för Kobra på SVT.

Jon Jefferson Klingberg är gitarrist i Docenterna, journalist och författare. Han debuterade år 2008 med romanen Jag tror vi behöver prata faktiskt.

 

 

Mängden litteratur som behandlar vår historia har fullkomligt exploderat de senaste åren. Oftast handlar det om andra världskriget, oftast om olika slag, strategier och operationer och inget fel i det, jag är en av dom som läser sånt och jag tror att historia har en hel del att lära vår samtid. Därför kändes det viktigt och intressant när jag hittade Öyvind Foss nya bok om kristallnatten i hyllan. Dags att lära av historien igen, det behövs ju tyvärr idag… igen.

Den sjunde november 1938 går den polske juden Herschel Grynszpan in på den tyska ambassaden i Paris och skjuter Ernst vom Rath. Varför detta sker är inte helt klarlagt men Grynszpans släkt hade nyligen tvångsförvisats till den tysk-polska gränsen och levde där under hemska förhållanden. Men det var också så att både vom Rath och Grynszpan var homosexuella och hade träffats förut i Paris nöjesliv. Men oavsett om det var hämnd, svartsjuka eller något annat okänt alternativ så struntade nazityskland fullständigt i detta. Det hade äntligen fått den orsak de så länge letat efter för att öppet förklara krig mot den inhemska judiska befolkningen.  Två dagar senare mördas cirka 1500 judar och tusentals synagogor bränns ner under vad som kom att kallas kristallnatten.  Allt vinklat av nazisterna som det tyska folkets aggressiva svar på det judiska folkets mord på germanen Ernst vom Rath.

I skolan för några hundra år sedan fick jag lära mig att kristallnatten var startskottet för den tyska förföljelsen av judar, men detta är tydligen inte sant. Redan 1933 bojkottade man till exempel alla icke ariska affärer, 1934 stängdes alla judar ut från ledande positioner inom näringslivet, 1935 fråntas alla judar och icke-ariska personer sina medborgerliga rättigheter och rösträtt och så fortsätter det. För varje år som gick så försvårade nazisterna judarnas tillvaro på ett eller annat sätt. Målsättningen var att judarna skulle tycka att livet var så jävligt i Tyskland att det enda alternativ de hade var att flytta ut ur landet och med mordet i Paris så fick man anledning att driva denna tes till sin spets genom mordbränder, överfall och avrättningar.

Öyvind  Foss har skrivit en viktig och faktaspäckad bok där man får insyn i händelserna som föregick  kristallnatten och det groteska efterspelet. Det är informationsspäckade sidor som jag rusar igenom och det är mycket som är nytt och okänt för mig. Till exempel att judestjärnans införande från början inte var ett sätt att urskilja judar från de så kallade arierna utan ett sätt att skilja tyska judar från utländska judar. För om man trakasserade icke-tyska judar så kunde man få problem och klagomål från deras hemländer, vilket man absolut inte ville ha. Landets förhållande med andra nationer fick ännu inte påverkas och ekonomin fick inte drabbas.  Detta är ju innan anfallet på Polen och Hitler och hans gäng ville fortfarande vara sams med sina grannländer. Och så här fortsätter det sida efter sida och till slut känns det som om jag läser en skolbok. Jag börjar sakna känslor, reflektioner och riktiga människor. Vad och hur tänkte de som drabbades och hur kändes det när en hel nation plötsligt vände dem ryggen?  Faktaomfånget är massivt men känslan och de mänskliga skildringarna är det sparsamt med. Vilket är så synd.  Öyvind Foss har byggt ett informativt skelett men glömt att klä det med känslor och människor. Vilket inte gör detta till en mindre viktig bok men en som inte känns eller drabbar en som en bok om förintelsens upptrappning borde göra. Ska man kunna läsa en bok om ett sånt här ämne utan att bli upprörd och engagerad? För ja, man läser den ena fruktansvärda saken efter den andra men jag blir inte personligt engagerad och berörd vilket är en förlust för en bok av det här slaget.

Men ibland biter det till och då biter det till rejält. Till exempel så återges delar av samtalen på Regeringskonferensen 1938. Delar av näringslivet och olika departement sitter tillsammans med Göring, propagandaministern Goebbels och chefen för statspolisen Heydrich och diskuterar kristallnatten. Detta samtal ger en klar inblick i hur nazisterna resonerade och det kalla och objektiva resonemang de förde om judarna och vad de ansåg behövdes göras. Det är en ruggig läsning som verkligen berör och förfärar. Till exempel Göring som är mötets ordförande och som vill att judarna ska stå för notan efter kristallnatten säger:

”Jag kommer att välja en formulering som säger att tyska judar åläggs att betala en gemensam ersättning på en miljon mark, som straff för de depraverade förbrytelserna etc. Det kommer att vara tillräckligt. Svinen kommer knappast att begå ett nytt mord. För övrigt måste jag slå fast att jag inte skulle vilja vara jude i Tyskland.”

Så läs Kristallnatten av Öyvind Foss för det är en viktig bok även om den har sina nackdelar och, om du så önskar, komplettera med mer personliga skildringar av ”den slutliga lösningen”. Här kan jag rekommendera:

Är detta en människa av Primo Levi

Mannen utan öde av Nobelpristagaren Imre Kertész

De är båda mycket bra böcker av två författare som upplevde, och överlevde, de nazistiska koncentrationslägren. Läs!

Fakta
Språk: Svenska
Pris: Inbunden  159:-
Beskrivning/synopsis:
Berättelserna om natten mellan den 9 och 10 november 1938 är många. Tysk-judiska män och kvinnor mördades runt om i Tyskland. Flera begick också självmord. Det totala antalet dödsoffer för den så kallade novemberpogromen som kulminerade i Kristallnatten var närmare 1500. Mer än 30 000 tyska judar sändes till koncentrationsläger under november 1938. Den materiella förstörelsen var omfattande. Antalet nedbrända eller förstörda synagogor och bönehus var mer än 1 400. Dessutom fick 7 500 judiskägda affärer sina skyltfönster krossade. Det är glassplittret från dessa skyltfönster som gett händelsen sitt mest välkända namn, Kristallnatten. Kristallnatten blev inledningen till den brutalaste etniska rensning mänskligheten har upplevt.

Öyvind Foss
är teol. dr och forskare i socialetik vid Universitetet i Stavanger

I boken presenterar han ny kunskap om förloppet. Hur startade pogromen? Vilka anledningar hade nazisterna att angripa judarna? Vilka motiv hade den unge polske juden Herschel Grynspan som några dagar innan händelserna sköt legationssekreteraren Ernst vom Rath?

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha