I detta avsnittet av Bok TV pratar jag om böcker som jag gett upp försöken att läsa, tillfälligt eller för gott. Är det någon av böckerna jag pratar om som är värd en andra chans? Hjälp mig att hitta gnistan igen: Lämna en kommentar om varför jag borde läsa den. Fast det går också bra att säga varför det är en bra idé att inte läsa dem.

 

Förlaget Modernista fortsätter spotta ur sig böcker i den fart som hör hösten till. I dagens avsnitt av Bok TV pratar Fredrik om fem titlar från Modernista och kvoterar in en nekrofil på slutet.

Läs recensionen av Gabrielle Wittkops Nekrofilen

Läs recensionen av Andrea Camilleris Utflykten till Tindira

Läs recensionen av Andrea Camilleris vattnets form

Jean Genet – Matrosen & Stjärnan: 173 SEK (Bokus), 183 SEK (Adlibris)

Lars Gustavsson – Tre korta klassiker: 209 SEK (Adlibris), 209 SEK (Bokus)

David Peace – 1980: 169 SEK (Adlibris), 189 SEK (Bokus)

Andrea Camilleri – Krukmakarens åker: 179 SEK (Bokus), 180 SEK (Adlibris)

Lottie Moggach – Kyss mig först: 179 SEK (Bokus), 180 SEK (Adlibris)

Gabrielle Wittkop – Nekrofilen: 199 SEK (Adlibris), 212 SEK (Bokus)

Robert Coover – Att smiska hembiträdet: 109 SEK (Adlibris), 113 SEK (Bokus)

Besök förlaget Modernistas hemsida

Besök förlaget Vertigos hemsida

 

 

I år har Bokfetischistredaktionen ovanligt många titlar vi vill höja en aning över de andra. Mycket bra har givits ut 2012 men en stjärna lyser lite klarare än de andra.

Lyra Ekström Lindbäck - Foto: Leo Nordwall

Utan (nästan) inbördes ordning listar vi nedan årets bästa böcker. Längst ned finner du en länk till förra årets (2011) bästa böcker, dom håller måttet fortfarande även om de inte syns lika mycket längre.

Tillhör Lyra Ekström Lindbäck - Lyra Ekström LindbäckTillhör Lyra Ekström Lindbäck - Lyra Ekström Lindbäck

Årets bästa bok alla kategorier är utan tvekan TILLHÖR LYRA EKSTRÖM LINDBÄCK. En mycket ovanlig upplevelse väntar den som vågar ge sig hän med ett öppet sinne.
Läs recensionen

Båten- Nam Le

Nam Le blir med Båten novellernas okrönte kung. Noveller som i substans är lika med feta romaner. Känslor som exploderar och förflyttar kontinenter. Läs den även om den inte kom i år. Ibland är ett annat år bättre än det senaste.
Läs recensionen

Mörka platser - Gillian FlynnMörka platser – Gillian Flynn

Höstens bästa thriller är karg, skitig och mörk. En perfekt klapp att lägga under granen till alla som gillar deckare och thrillers.
Läs recensionen

 

Andra Världskriget  – Antony Beevor
Det fundamentala verket om en av mänsklighetens största katastrofer där författaren lyckas berätta både övergripande och mänskligt detaljerat. Tror du att du läst och kan allt om andra världskriget? Tror du att kriget började 1939? Du har fel.

 

Getingfabriken – Ian Banks

En totalt vriden, äcklig och brutal liten historia som samtidigt är fullständigt fascinerande. Årets rysare som inte är en rysare som egentligen kom ut 1984 … första gången.
Läs recensionen

The Walking Dead
Säsong tre går visserligen på TV men den största behållningen är fortfarande albumen. Zombieskräck där monstren är en parantes och ramen för ett brutalt djuplodande i det mänskliga medvetandet och vårt behov av civilisation.
Recension av del 4, Köttets lustar
Recension av del 5, Anfall är bästa försvar

Stallo - Stefan SpjutStallo – Stefan Spjut

Svensk thriller med troll som utspelar sig i Norrland och den är mycket bättre än den verkar.
Läs recensionen

 

Äldreomsorgen/Förensligandet - Nikanor TeratologenÄldreomsorgen i Övre Kågedalen – Nikanor Teratologen
En mustig nyutgåva med illustrationer och efterskrifter av bland andra Stig Sæterbakken. Denna svenska klassiker  med 20 år på nacken får samsas med FÖRENSLIGANDET… mellan pärmarna.
Läs recension av pocketupplagan

Bästa böckerna 2011

 

Denna makabra och sorgliga kärlekshistoria som skildras med ett utsökt elegant språk återutges snart på svenska – Håll ut!

The Necrophiliac - Gabrielle Wittkop

THE NECROPHILIAC är en gotisk romantisk kortroman, eller möjligtvis novell, som är elegant kylig i tonen. Det blir aldrig äckligt effektsökeri, utan skildringen blir om en förfinad mans vidriga böjelser. Det är trots allt det makabra som skildras Gabrielle Wittkops språk som byter igenom. Hon har en unik röst, en ton som är så vacker och behaglig att det överskuggar till och med detaljerade återgivningar av nekrofili, fast de blir detaljerade först i mitt huvud. Lite som i filmen THE SHINING där man tror sig ha sett alla morden även om det bara är ett mord som sker framför kameran.

Wittkop är skicklig och tar snyggt och enkelt bort möjligheten att skuldbelägga nekrofilen då det inte är något han aktivt väljer att vara. Detta gör att man kan lyfta diskussionen till vad som är perverst eller inte och vem bestämmer vad som är normalt eller onormalt. THE NECROPHILIAC skulle vara perfekt till bokcirkeln, här finns hur mycket som helst att vända och vrida på, inte minst i ens eget huvud.

THE NECROPHILIAC är skriven i dagboksform. Den är inte skriven för att läsas av någon annan än huvudpersonen Lucien. Han förställer sig inte, han gör sig inga ursäkter, han sparar sina njutningar i dagboken vackert tecknade med ett utsökt språk. Wittkops förbild var Markis de Sade, vilket märks här. Lucien är fri till och med från egna förebråelser. Samtidigt tvingas man se de döda med huvudpersonens ögon, inför döden och Lucien är vi alla lika.

Gabrielle Wittkop - Bild från Vertigo förlag

Gabrielle Wittkop - Bild från Vertigo förlag

Det är lite tokigt att läsa THE NECROPHILIAC på engelska översatt från franska men den finns i dagsläget inte att uppbringa i svensk översättning.THE NECROPHILIAC har tidigare givits ut på svenska (NEKROFILEN) av Vertigo förlag. En illustread nyutgåva är nära förestående med ett nytt efterord, så om du är sugen på att läsa NEKROFILEN kan det vara en god idé att vänta lite med ett inköp.

 

Fakta
Språk: Engelska (översatt från franska)
92 sidor, paperback
Pris: 99 SEK (Adlibris), 119 SEK (Bokus)
Svensk titel: Nekrofilen (slutsåld hos Vertigo)
Beskrivning/synopsis: När Gabrielle Wittkop ombads att beskriva sin skandalomsusade succéroman Nekrofilen beskrev hon den som en melankolisk kärleksroman, eftersom bokens protagonist ständigt måste skiljas från dem han älskar. Lucien är en parisisk antikvarie och passionerad samlare av japanska netsuke, små morbida statyetter som illustrerar intensiva kärleksakter med de döda. Lucien älskar också att äga de döda, döda som blivit uppryckta ur sina nygrävda viloplatser. I sin dagbok berättar denne makabre samlare den hemliga historien om sin nekrofila kärlek. Gamla eller unga, män eller kvinnor, varje förbipasserande blir föremål för samma intensiva erotiska uppvaktning. Allteftersom sidorna skrider fram återvänder denne oroande estet till ursprunget för sin besatthet av kalla kön, av blåblekt kött med doft av mal, där hans bottenlösa ensamhet utspelar sig. Gabrielle Wittkops kyligt sensuella språk, utan varje antydan till moraliserande, porträtterar en älskande utan motstycke. Hon berättar i Nekrofilen historien om den ensammaste av alla kärlekar och berör i sin bok det mest onämnbara. Och Wittkop gör det på ett språk vars lyskraft inte avtagit sedan boken publicerades för första gången 1972. Nekrofilen är den första av Gabrielle Wittkops böcker som ges ut i Sverige (Saxat från förlaget Vertigos hemsida).

 

Magnus Frederiksens Erotiska ritbok är en putslustig porrversion av traditionella målar- och pysselböcker där idén är roligare än resultatet.

Erotisk ritbok - Magnus Frederikson

Idén att skapa en ritbok för vuxna är kul, riktigt kul till och med. Men det roliga varar bara så länge som det tar att bläddra igenom boken. I en boklåda torde EROTISK RITBOK bli den mest tummade men osålda boken. Men den passar utmärkt som elak present till någon som fyller år eller behöver livas upp.

EROTISK RITBOK lever väl på sina välgjorda teckningar och en del bilder får mig att skratta rakt ut, där kontrasten mellan en målarbok som så ofta innehåller gulliga djur och vänder sig till barn och EROTISK RITBOKs otvetydigt porriga vuxenfokus blir komisk och perspektivbrytande. Magnus Frederiksen har verkligen varierat bilderna och jag skulle vilja påstå att här finns en bild för alla tänkbara perversioner.

Illustration ur Erotisk ritbok - Bild: Vertigo förlag

Finn fem fel i Erotisk ritbok - Bild: Vertigo förlag

Den som får boken i sin ägo ställs inför intressanta ställningstagande – Vilken färg ska man välja till en eregerad penis som hålls av en man med rånarluva? Eller vilken färg ska tentaklerna ha som slingrar sig i och runt den unga kvinnan?

EROTISK RITBOK lider av liknande problem som ZOMBIE SURVIVAL GUIDE av Max Brooks, idén är kul men sen är det inte mycket mer. Det finns en plats för EROTISK RITBOK, bara inte i mitt hjärta.

Fakta
Språk: Svenska
ca 80 sidor, mjukband
Pris: 120 SEK (Vertigo)
Beskrivning/synopsis: Varför ska bara småungar få färglägga, lösa pussel och leka med labyrinter? Nu ger Vertigo förlag ut en ritbok för vuxna, med 100% snusk som kommer att få många att dra på smilbanden. Illustratören Magnus Frederiksen har inspirerats av vanliga ritböcker, men fyllt deras klassiska utmaningar med ett helt nytt innehåll…

 

Filmerna som är grunden till intervjuerna i ÄKTA SKRÄCK förefaller vara en stinkande sörja av det värsta mänskligheten kan uppbringa. Mot den fonden står folket bakom filmerna i stark kontrast med sin intelligens, klarsynthet och sitt förnuft. Det handlar alltså om gränsöverskridande film, inte om massmördarporr.

Äkta skräck - Magnus Blomdahl

ÄKTA SKRÄCK av Magnus Blomdahl är en intervjubok för den inbitne skräckcineasten. Om du spontant tänker på CANNIBAL HOLOCAUST eller MOTORSÅGSMASSAKERN när du hör uttrycket gränsöverskridande skräckfilm är det dags för en uppdatering. Det har nämligen hänt mycket inom skräckgenren de senaste åren och ÄKTA SKRÄCK är rätt publikation att uppdatera sig med.

Till en början står inga engelska låneord att finna, Magnus Blomdahl säger till exempel huggfilm inte slasher, vilket får mig lite ur balans. Är detta rätt? Men mot slutet smyger det sig in ett litet ”snail-mail” och vissa genrar har fått behålla sina orginalnamn som vomit gore. Vad hade den kallats på svenska? Spyslabb eller kräk & blod?

Magnus Blomdahl är en inbiten skräckfilmsbrukare och blev av med ”oskulden” så tidigt som i 13-årsåldern. Det märks att kan vet vad han pratar om och kan se igenom tunt effektsökeri, i ÄKTA SKRÄCK har han fokuserat på filmerna som berör på djupet. Trots sin gedigna erfarenhet i ämnet låter Blomdahl några experter komma till tals under Snuff-delen där man får tycka till om varför man tittar på skräckfilm. Man verkar vara enig om att det handlar om att titta där man inte vill titta, testa och utmana sig själv på flera plan. I efterordet återges ett tänkvärt citat av regissören J.T. Petty: ”Terror är att identifiera sig med offret. Om man istället identifierar sig med förövaren blir det komedi. Skräckfilmsbetraktaren bör alltså vara masochistiskt lagd”.

Blomdahls tilltal är direkt och avslappnat tillgängligt. Inga onödiga utsvävningar görs, han håller sig till saken och en artikel/intervju kan vara så kort som 2-3 sidor, vilket är bra. Jag får ibland känslan av att läsa artiklar i ett magasin, varför den lämpar sig att läsa lite då och då. Hade det inte varit för omslaget hade ÄKTA SKRÄCK fungerat som Coffee table-bok. Det är inte bara omslaget som kan sticka i oinvigdas ögon, hela boken är rikligt försedd med bilder, grafiska bilder som blodsprutande penisar, slafsiga orgier, spyor och annat. ÄKTA SKRÄCK är alltså inte en bok man kan läsa var som helst.

Trailer till filmen THE BUNNY GAME som berörs i boken

En kul detalj är att Charlie Sheen anmält Guinea Pig-rullen FLOWER OF FLESH AND BLOOD till MPAA i tron om att det han såg var en äkta snuff-film. Det är kanske det minst tokiga han har gjort, även om det var så tidigt som 1991.

Magnus Blomdahl

Magnus Blomdahl - Foto: Vertigo förlag

På den negativa sidan kan nämnas att det är ganska spoilertätt, men samtidigt kan man inte prata fritt om filmernas viktiga delar om dessa ska hemlighållas, det är en avvägningsfråga. Som läsare får man en unik inblick i hur folket bakom filmerna tänker och resonerar kring sina verk. De allra flesta regissörer och skådespelare som får komma till tals i ÄKTA SKRÄCK förefaller intelligenta, klarsynta och förnuftiga. Man vill säga något, beröra, tänja på gränser. Ofta vill man tänja lika mycket på sina egna gränser som publikens. På flera ställen i boken vittnar man om hur påfrestande det varit att spela in obehagliga scener. Dessutom berättar var och varannan filmskapare om dödshot och misshandel, vilket blir ironiskt när man inser att en del människor protesterar mot våld med just våld. Men när man läser om Mariano Peralta som blir misshandlad i biosalongen medan en pöbel står och hejar på är det inte längre ironiskt, då är det bara hemskt och obehagligt.

Jag tror inte det är en bok för de som försöker närmar sig genren gränsöverskridande skräckfilm, man bör ha sett tyngre filmer. Men har du några sådana under bältet så är det bara att köpa och läsa ÄKTA SKRÄCK.

Några filmer att se i samband med ÄKTA SKRÄCK:

  • Nekromantik
  • Schramm
  • Der Todesking
  • Aftermath
  • Kissed
  • Subconscous cruelty
  • Nutbag
  • Murder-set-pieces
  • Pig
  • The Human Centripede
  • Devils chair
  • Slaughtered vomit dolls
  • The living and the dead
  • Wound
  • August Underground
  • Amatuer porn star killer
  • S & Man
  • A serbian film
  • Snuff 102

Fakta
Språk: Svenska
ca 200 sidor, danskt band
Pris: 156 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: Den här boken handlar om skräckfilm. Skräckfilm på riktigt. Filmer som blöder, skrämmer och som passerar gränsen för vad man trodde var tillåtet. Här hittar du ett antal unika intervjuer med de bästa och mest intressanta skaparna av extrem film idag. Den är tillägnad dem utan stora bolag i ryggen, eldsjälarna, de som jobbat extra som pizzaförsäljare, lånat pengar av sina föräldrar och blivit misshandlade på grund av sina filmer. Intervjuerna har kretsat kring svarta hål, helvetiska inspel­ningar, finansiella problem, dödshot, psykisk terror, sexuell manipulation, emetofiliska excesser, autentisk brännmärkning, incest, grovt fysiskt våld, pedofili, nekro­fili, ångest, moral och förstörelsen av destruktiva alter egon. De här berättelserna liknar inga andra. äkta skräck skildrar den nya vågen av extrem film. Boken är rikligt illustrerad med foton från filmerna, på huvudpersonerna och bakom scenerna, i färg och svartvitt. VARNING: många av bilderna kan vara starkt upprörande för känsliga personer. 

 

I torsdags var vi återigen på Bokmässan i Göteborg. Denna heliga Graal för det skrivna ordet. Och det var precis som förra året djävulskt trångt, dyrt fika och, allt för ofta, väldigt dyra böcker… men samtidigt… alldeles, alldeles underbart. För vad är väl en bal på slottet jämfört med bokmässan. För om du är en bokälskande människa som inte lider av klaustrofobi eller har en helt tom plånbok så är detta himmelriket och en upplevelse väl värd besväret. Att gå och bläddra i alla dessa underbara böcker, känna lukten av trycksvärta och känna hysterin byggas upp av bokprånglare, författare, obskyra förlag, mediajättar, åsiktsmaskiner och alla sorters kategorier av läsare är helt enkelt underbart. Och det blir stor komik när klockan slår halv sex och de utmattade besökarna, med sina sista krafter, bökar sig fram till förlagens montrar för lite vin och en bit vitt bröd. Nästa år ska jag bli en del av vinflocken och inte vara den som kör hem.

Fredrik och jag traskade runt i lugn takt och då vi bara var där en enda dag så hann vi inte med allt. Sorgligt men sant. Men hellre göra halva hallen noggrant än löpa gatlopp längs med raderna. Det jag tycker är roligast med mässan är chansen att bläddra i och förkovra sig med böckerna som aldrig letar sig ner till Blekinge, vilket ofta är serier och de mer ovanliga publikationerna. Jag menar, varför ska jag kolla upp Ulf Lundells nya roman när jag vet att den kommer ligga på Maxi veckan efter. Så jag spenderade mycket tid hos Science-Fiction bokhandeln, Galago, Vertigo, Manifesto och så vidare, där man kunde hitta sakerna som aldrig, och jag menar aldrig, skulle gå att få tag på nere i Sveriges syd-östra hörn. Och det är orsaken till min extas över bokmässan. För det ger oss lantisar chansen att klämma och känna, som små barn på julafton, på publikationerna som annars bara skulle vara en liten ogripbar thumbnail-bild med tillhörande text på en hemsida, vilket ungefär är lika kul som maginfluensa på julafton.

Vill slå ett extra slag för Apart förlag och deras översatta utgivning av ”The Walking Dead” albumen, vilket är ett hedervärt slag för finkulturen. Man har hittills kommit till album nr två, så köp och se till att de resterande kommer ut. Även ”Blod, Eld, Död”, av Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg, om Death-och Blackmetalscenen i Sverige ska bli intressant att läsa, även om jag personligen aldrig fattat varför vuxna män ska ha spikar på armarna och spetsa kråkor på scen. Fick även med mig Gaza av Joe Sacco. En journalist som istället för att skriva traditionella reportage tecknar dem som seriealbum. Recensioner kommer under hösten.

Och nästa år, i september, så syns vi kanske på bokmässan. Och då får min stora idol Jan Lööf vara där den dagen jag är där och inte ränna runt de övriga dagarna. Detta är ett krav Jan, hör du det!

 
 
 
 
 
 

 

Jonas Inde har skapat en våldsam kortroman om extrem manlighet i gränslandet mellan Bret Easton Ellis och Anders Behring Breivik.

KKM - Jonas IndeI dagarna släppte Jonas Inde kortromanen KKM som ska ses som en försmak på en kommande roman. Att den inte kostar mer än en dagstidning är en trevlig detalj.

Tidigt slås jag av att parallellerna mellan den namnlöse huvudpersonen i KKM och norske terroristen Anders Behring Breivik är många. Båda går med i skytteklubb för att komma över vapen, fixering av den egna kroppen, väljer att avskärma sig från människor och odlar på så sätt hatet. Skillnaden är att Breivik motiverades av ett snedvridet ”samhällsansvar” och huvudpersonen i KKM av personliga skäl. Även formen följer dagboksdelarna i Breiviks manifest. Jag tror dock att parallellerna är tillfälligheter men det skänker en obehaglig autencitet till Indes krassa torra prosa.

När man läser Anders Behring Breiviks manifest slås man av hur normal han verkar vara. Tydligare: Hur nära han är oss andra, hur lite som skiljer oss åt. Karl Ove Knausgård är inne på samma spår i sitt sommarprogram, där han hittar uppenbara paralleller mellan Breivik och Adolf Hitler men även vilka likheter han själv har med dem båda. Precis som Breivik verkar huvudpersonen i KKM normal fram till brytpunkten, då han tar steget över gränsen och blir en mördare.

Här och var i KKM får jag Bret Easton Ellis-vibbar, med ultravåld och klassmarkörer. Det mest njutbara i KKM är Jonas Indes perfekta återgivning av den osentimentala känslokylan hos en mördare som inte känner något för sitt offer. Gillar jag KKM? Jajemen, även om det ibland blir lite rumphugget och det känns som om Inde tar för snabba kliv mellan två tankar. Ena stunden söker huvudpersonen kontakt på Facebook och nästa lagar han köttfärssås på kvinnokött. Men att ta grundläggande känslor som finns hos var man och skruva upp dem rejält är alltid intressant och ibland är inte steget så långt från det vardagliga till det extrema.

Lyssna på Karl Ove Knausgård som sommarvärd i P1 (podcast/mp3)
Spellistan från Knausgårds sommarprogram (spotify)

Fakta
Språk: Svenska
45 sidor, paperback
Pris: 9 SEK (cdon)
Beskrivning/synopsis: I kortromanen KKM möter vi en namnlös mördare. Han är svag och komplexfylld. Han är livrädd för kvinnor och fylld med hat. Han är en sårad psykopat som ser sig själv som en känslig kille. Mördarens motsägelsefulla natur skildras med mörk insikt och kommer till uttryck i hans ytterst våldsamma handlingar. Men tvärs genom den gastkramande skildringen lyser också stråk av en bisarr humor. Huvudpersonen i KKM är helt enkelt en vanlig svensk kille som drivit sina tendenser något längre än andra vanliga svenska killar. ”Jag är inte arg. Jag är mordisk. Du ska inte kränka mig. För då mördar jag dig.” Jonas Inde, född 1967, är skådespelare och författare. Han blev känd som medlem av Killinggänget. 2004 kom hans debutroman, Too fast for love med illustrationer av Martin Kellerman som han även samarbetat med i andra sammanhang. Den korta romanen/långa novellen KKM kan ses som en försmak av Jonas Indes kommande roman.

 

Gallrade böcker från Kulturrådet

Någon på mitt favoritbibliotek gillar inte förlaget Vertigos böcker till min stora glädje. Det var bara att plocka för sig av de böcker som biblioteket gallrat bort av Kulturrådets bokgåva. Jag tänker inte skriva något brinnande debattinlägg om den tynande mångfalden eller storförlagens likriktning av utbudet på biblioteken i landet, jag nöjer mig med att konstatera biblioteksbesökarnas förlust är min vinst. Dessutom är det väl inte mer än rätt att vi med smal smak (det var inte några bestsellers som var gallrade) någon gång ska få lite medvind.

Med mig hem fick jag en dessa godsakerna:

  • ATT SMISKA HEMBITRÄDET av Robert Coover (Vertigo) – Bara titeln får mig att le.
  • NÄRMARE av Dennis Cooper (Vertigo) – Unga bögar på ett fält av brutalt våld, äckel och vansinne!
  • KLUVEN av Dennis Cooper (Vertigo) – Fortsättningen på NÄRMARE.
  • INCESTENS HUS av Anaïs Nin (Sphinx) – Sexuella bryderier från 1958.
  • GOLEM av Gustav Meyrink (Vertigo) – Klassiker som jag verkligen vill ha bland mina skalper.
  • HOGG av Samuel R. Delany (Vertigo) – Berömd tidigare ‘opublicerbar’ bok skriven 1969.
  • ODÖDA, ODRÖMDA av Magnus Hedlund (Albert Bonnier) – En bok om två olika slags zombier.
  • SLUTNA RUM av Jennifer Egan (Albert Bonnier) – Vet inte varför jag tog den, i detta sällskapet verkar den så… normal :)
  • SAMTAL av Pietro Aretino (Vertigo) – Smutsig realism och erotiska lekar från 1500-talet
  • SAUERMUGG REDUX av Stig Saeterbakken (Vertigo) – Med efterskrift av Nikanor Teratologen!
 

E Jean Carrolls biografi över den ökände Hunter S Thompson är en hisnande upplevelse från det perfekta omslaget till sista sidan. Här varvas vittnesmål med en fiktiv berättelse i gonzostil i den bästa biografin jag läst.

Hunter - E Jean Carroll

Omslaget, bara titta på det, banne mig perfekt. Titeln, HUNTER – HUNTER S THOMPSONS VILDA OCH SÄLLSAMMA LEVERNE, typsnittet, silverbongarna, silverrevolvrarna, Hunter S Thompson själv, det är en fröjd för ögat. Inbunden, älskar att hålla i inbundna böcker. Öppnar pärmen och ser omslagsfliken: En vanlig dag i Hunters liv, punkt för punkt, nio av punkterna innehåller kokain. Någon sida längre fram ett inledande citat av Celinè, mitt i prick. Första sidan, en rubrik i versaler: KVINNA FUNNEN I HUNTER THOMPSONS AVLOPPSBRUNN. Så börjar den bästa biografi jag har läst.

Du kanske tror att HUNTER bara är något för de riktigt trogna fansen. Tvärtom skulle jag säga, det här är helt rätt sätt att upptäcka honom. Lyssnar man på NYA VÅGEN i P1 menar Claes Britton, inbiten hunterläsare, att det var inte mycket som tillförde honom något i HUNTER. Isabelle Ståhl i samma program verkar ha haft större behållning och förde dessutom in ett friskt perspektiv när hon tyckte att fler kvinnor borde läsa Thompson.

Det fina är att biografin är dubbel, det är varannat kapitel med vittnesmål från intervjuer, artiklar och liknande där vänner och ovänner kommer till tals, elegant ihopsatt. Varannat kapitel är fiktivt där E Jean Carroll ikläder sig rollen som fågelvetaren fröken Snap som tvingas skriva Hunter S Thompsons biografi under ofrivilligt drogintag, sexuella närmanden och hot. Greppet må vara ovanligt men här är det mycket effektivt och där man i många biografier vill antingen krossa eller bekräfta myten kring en person/grupp gör Carroll här både och. Riktigt snyggt till och med. Det här tvådelade berättandet är enkelt att följa och passar bra. Sen är det passande att Thompsons biografi är skriven med hans eget språk, allt annat hade ju blivit så… svenskt.

Hunter S Thompson

Hade det varit lite stake i mig hade jag skrivit denna recensionen i gonzostil, alltså att under drogpåverkan subjektivt skildra den i en slags medvetandeström. Men det närmaste kokain och lsd jag kommer är en kopp ganska starkt kaffe. Det närmaste beväpning jag kommer är att flygvapnet finns i min kommun, jag har whisky hemma men den ska fjollsippas med spretande lillfinger och kostar mer än vad jag köpt kläder för det senaste året. Jag får nöja mig med att vara subjektiv.

Är din erfarenhet av Hunter S Thompson begränsad till filmen FEAR AND LOATHING IN LAS VEGAS har du förmodligen en annan bild av Thompson, här är han coolare, farligare, inte som Johnny Depps lite löjliga tolkning. Jag vet inte vilken bild som är mest korrekt men HUNTER nyanserar i alla fall bilden. Min bild av Thompson har som bäst varit vag, gillade verkligen filmen FEAR AND LOATHING IN LAS VEGAS men har aldrig blivit färdig att läsa något med honom. Hans självmord har känts som ett antiklimax. HUNTER är skriven 1993, alltså innan Thompsons självmord och berör det därför inte heller, men så här i retrospektiv blir flera kommentarer ganska laddade. Jag önskar att jag kunde jämföra HUNTER med hans självbiografi KINGDOM OF FEAR (2003), men det spar jag till framtiden.


Intervju med Hunter S Thompson där han resonerar kring myten och döden

Det är en härlig inbunden utgåva med två bildsektioner, precis som på den gamla goda tiden, med bilder från Thompsons uppväxt och över hans vänner och karriär. Här finns även bilder som Carroll refererar till i den fiktiva delen av texten vilket får en att vackla lite i vad som är hittepå och inte. Men om hon är gonzon trogen så är det både och. Innan jag börjar läsa gottar jag mig åt att bläddra, titta på bilderna och läsa småstycken på måfå; förspel.

Första kvällen sträckläser jag 100 sidor, andlöst uppslukad, varenda kroppsdel bortdomnad. Dagen därpå släpar jag min unga vackra kropp runt på jobbet och längtar hem till HUNTER. På kvällen slukar jag 140 sidor till. Jag minns inte sist, om någonsin, jag dammade igenom en så tjock bok på så kort tid.

Författaren E Jean Carroll driver i vanliga fall en omtyckt frågespalt i tidningen ELLE: Ask E Jean. Där hon pratar frigjort och kallar de som skriver in för sugerplum och doll. Hon har även varit med och skapa siten greatboyfriends.com.

Något jag uppskattar är namedropping av författare jag respekterar, Charles Bukowski har lett mig till både John Fante och Knut Hamsun. I boken säger sig Hunter S Thompson ha inspirerats av följande: Conrad, Hemingway, Twain, Faulkner, FitzgeraldMailer, Kerouac i politisk mening – de var allierade. Dos Passos, Henry Miller, Isak Dinesen, Edmund Wilson, Thomas Jefferson.

Carrolls HUNTER är bra på så många olika sätt och plan. Ska jag nödvändigtvis nyansera mig och nämna något negativt så är det att man uppehåller sig länge vid Thompsons person och inte så mycket kring hans journalistik, texter eller författarskap, även om man kommer in på hans tillkortakommanden på det området i slutet av hans karriär. Han må ha varit ett själviskt bortskämt svin men samtidigt skapade han något fantastiskt, att visa på den totala friheten, kosta vad det kosta vill. Det här är fenomenalt roligt, intressant, gripande och framför allt hisnande bra.

Nya Vågen i P1 diskuterar Hunter (2011-01-18)

Isabelle Ståhls blogg

Ask E Jean

Vertigo mot oligopolet (Uppdaterat 2011-01-21)

Fakta
Språk: Svenska
Släpps i slutet av januari 2011
Pris: 170 SEK (vertigo.se)
451 sidor, inbunden
Beskrivning/synopsis: Behöver Hunter S. Thompson en presentation? Den amerikanske journalisten som uppfann ”gonzo-reportaget” var en legend långt innan han dog för egen hand 2007. Hans besatthet av knark, utsvävningar, skarpskytte och allmänt lagtrots gjorde honom till en symbol för gränslös individualism. Mest känd är han för reportage-romanen Fear and Loathing in Las Vegas, som också blev en blockbuster-film 1998 med Johnny Depp i huvudrollen som den gränslöse Hunter. I Rolling Stones-journalisten E. Jean Carrolls gonzo-biografi över den (ö)kände vildpannan kommer vi nära en man som bara kände att han levde när han stod på randen till avgrun- den. I vartannat kapitel skildrar Carroll hur hon tillbringade några kaotiska månader med Thompson på hans gård, i vartannat berättar släktingar, vänner och ovänner om Hunters märkliga liv.

”E. Jean Carroll är det kvinnliga svaret på Hunter S. Thompson.” (NY Times)

E. Jean Carroll var den första kvinna som arbetade som skrivande redaktör på Playboy, hon har regelbundet medverkat i Esquire, Rolling Stone, GQ och Outside, hon har skrivit för teveshowen Saturday Night Live och står numera för en berömd frågespalt i internationella Elle.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha