Du och alla du känner måste läsa Liv Strömquists Prins Charles känsla, inte för att den är så mästerligt bra utan främst för att det är viktig läsning.

Prins Charles känsla - Liv StrömquistDet är bara att stämma in i lovsången till Liv Strömquist, PRINS CHARLES KÄNSLA är förbannat bra. Det jag gillar är intelligensen och klarsyntheten tillsammans med det dråpliga.

Mixen mellan högt och lågt blir mycket effektfull, som när hon pratar om ohälsosamma relationer och hoppar från att citera forskning till att visa det osunda i hur Carrie i SEX AND THE CITY försöker stadga sig med den ointresserade mr Big.

I PRINS CHARLES KÄNSLA blandas det vilt och Strömquist hoppar vigt och vant mellan Jesper Juul, asatro, Arne Weise, Hemingway och Fröding.

Strömquist säger så mycket genom att vända på perspektivet, som när hon frågar om man hade stannat kvar och vårdat den fete, alkoholiserade och självömkande Hemingway om han istället varit en kvinna. Hon behärskar formen till perfektion och jag fullkomligt kapitulerar inför hennes resonemang och teorier. Filosofi, sociologisk forskning, skarp iakttagelseförmåga och lite sjuk humor ovanpå det, allt ryms i PRINS CHARLES KÄNSLA. Allt är inte perfekt, i vissa passager dalar mitt intresse en aning, men den sammanlagda bedömningen måste bli: Mästerligt.

Jag högläser och visar serierutor för sambon och det dröjer inte länge innan hon är uppslukad av PRINS CHARLES KÄNSLA hon med och hon är definitivt inte någon stoppar näsan i en serie i onödan. Det är kort sagt en bok för alla, inte bara män som behöver vakna upp från gamla ojämlika strukturer utan även kvinnor som behöver vakna upp från de samma.

Ruta ur Prins Charles känsla av Liv Strömquist

Ruta ur Prins Charles känsla av Liv Strömquist

Det närmaste jag kan komma för att en oinvigd man ska förstå hur bra PRINS CHARLES KÄNSLA är, är att likna den vid något Magnus Betnér framfört. För beskriver jag den som ett feministiskt verk som sparkar in dörren till patriarkatet, slår många dövörat till och det vore synd. PRINS CHARLES KÄNSLA är så bra och beskriver sociala orättvisor och missförhållanden så pricksäkert och lättsamt att den borde delas ut till alla i gymnasiet. Nej förresten, den borde delas ut till alla.

Liv Strömquist om böcker och läsande:

Klicka här om du inte kan se YouTubeklippet ovan

Fakta
Språk: svenska
136 sidor, Danskt band
Pris: 136 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: »WHAT IS LOVE?« frågade sig den tyske eurodanceartisten Haddaway redan år 1993. I Prins Charles känsla söker Liv Strömquist nya svar på denna fråga, i en odyssé kantad av folkliga sexköpare, sociologisk teori, crackpundare, asagudinnor, antiromantik, hjärtesorg, dvärgar, psykoanalys och personangrepp. Hon hinner också ställa en del andra frågor, till exempel: Varför städade Renata Chlumska på Mount Everest? Varför behöver Tom Cruise jordens undergång? Hur kan evolutionen förklara Killinggängets uppkomst? Och vilka är våra allra mest älskade torskar? Liv Strömquist följer äntligen upp sina tidigare succéalbum. Hennes fjärde bok, Prins Charles känsla, är en komisk och historisk granskning av parrelationen som form en regelrätt spark rätt upp i tvåsamheten. 

 

I torsdags var vi återigen på Bokmässan i Göteborg. Denna heliga Graal för det skrivna ordet. Och det var precis som förra året djävulskt trångt, dyrt fika och, allt för ofta, väldigt dyra böcker… men samtidigt… alldeles, alldeles underbart. För vad är väl en bal på slottet jämfört med bokmässan. För om du är en bokälskande människa som inte lider av klaustrofobi eller har en helt tom plånbok så är detta himmelriket och en upplevelse väl värd besväret. Att gå och bläddra i alla dessa underbara böcker, känna lukten av trycksvärta och känna hysterin byggas upp av bokprånglare, författare, obskyra förlag, mediajättar, åsiktsmaskiner och alla sorters kategorier av läsare är helt enkelt underbart. Och det blir stor komik när klockan slår halv sex och de utmattade besökarna, med sina sista krafter, bökar sig fram till förlagens montrar för lite vin och en bit vitt bröd. Nästa år ska jag bli en del av vinflocken och inte vara den som kör hem.

Fredrik och jag traskade runt i lugn takt och då vi bara var där en enda dag så hann vi inte med allt. Sorgligt men sant. Men hellre göra halva hallen noggrant än löpa gatlopp längs med raderna. Det jag tycker är roligast med mässan är chansen att bläddra i och förkovra sig med böckerna som aldrig letar sig ner till Blekinge, vilket ofta är serier och de mer ovanliga publikationerna. Jag menar, varför ska jag kolla upp Ulf Lundells nya roman när jag vet att den kommer ligga på Maxi veckan efter. Så jag spenderade mycket tid hos Science-Fiction bokhandeln, Galago, Vertigo, Manifesto och så vidare, där man kunde hitta sakerna som aldrig, och jag menar aldrig, skulle gå att få tag på nere i Sveriges syd-östra hörn. Och det är orsaken till min extas över bokmässan. För det ger oss lantisar chansen att klämma och känna, som små barn på julafton, på publikationerna som annars bara skulle vara en liten ogripbar thumbnail-bild med tillhörande text på en hemsida, vilket ungefär är lika kul som maginfluensa på julafton.

Vill slå ett extra slag för Apart förlag och deras översatta utgivning av ”The Walking Dead” albumen, vilket är ett hedervärt slag för finkulturen. Man har hittills kommit till album nr två, så köp och se till att de resterande kommer ut. Även ”Blod, Eld, Död”, av Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg, om Death-och Blackmetalscenen i Sverige ska bli intressant att läsa, även om jag personligen aldrig fattat varför vuxna män ska ha spikar på armarna och spetsa kråkor på scen. Fick även med mig Gaza av Joe Sacco. En journalist som istället för att skriva traditionella reportage tecknar dem som seriealbum. Recensioner kommer under hösten.

Och nästa år, i september, så syns vi kanske på bokmässan. Och då får min stora idol Jan Lööf vara där den dagen jag är där och inte ränna runt de övriga dagarna. Detta är ett krav Jan, hör du det!

 
 
 
 
 
 

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha