Demian handlar om sökande efter sig själv, att mogna och bli medveten, det blir dock lite för andligt för min smak.

Demian - Hermann HesseSvenske vissångaren Lars Demian, som jag fullkomligt dyrkade i unga år, har tagit sitt namn från Hermann Hesses roman DEMIAN. Ett bra namnval för romanens Demian är intelligent och en vördnad på gränsen till fruktad sanningssägare. Bredvid Max Demian framstår alla andra som torftigt fantasilösa jasägare.

Hesse väver in berättelsen om Kain och Abel på ett mästerligt sätt. Den omfattar både huvudpersonen Emil Sinclairs möte med Demian och deras separata personligheter. Det är härlig läsning, även för en övertygad ateist, eller kanske speciellt för en övertygad ateist då han smular sönder konfirmationsprästens trötta argument.

Max Demian blir Emil Sinclairs vägvisare genom berättelsen. Han lär Sinclair om livet och världen, vid ett tillfälle far han ut mot det moderna Europa som ”inte gjort annat än forskat och byggt fabriker! De vet exakt hur många gram krut det behövs för att döda en människa, men de vet inte hur man ber till Gud, de vet inte ens hur man roar sig en timme.”, fast han är inte arg utan snarare beklagande.

Redan i unga år föds tanken hos Sinclair om mörkt och ljust, gud och djävulen förenade i en religion eller gud, i Abraxas, och det är häftigt. Min tanke går här till DEN TUNNA RÖDA LINJEN där man pratar om två motsatta krafter i naturen. Genom Sinclair och hans läromästare Demian färdas historien från antiken till nutid och berör religion och vetenskap, filosofi, drömmar och intuition. En berättelse om allt och inget återgiven med förbluffande lätthet.

Vid en passage i DEMIAN bränns en  bild och äts upp, det påminner lite om Georg Heyms novell TJUVEN. Heym gavs ut tidigare och jag undrar om inte Hesse låtit sig inspireras. Utan tvekan har han dock inspirerats av Novalis, Hamsun och Nietzsche.

Tack Peter Glas, för det fina efterordet som låter mig dra så till synes initierade slutsatser om både Hermann Hesse och DEMIAN som att det centrala i Hesses författarskap är individens utveckling och mognad. Sökandet efter vem man är och loda sitt eget djup hör kanske ungdomen till men det betyder inte att man ska sluta utmana sig själv även senare i livet. DEMIAN är mycket underhållande läsning och väcker intressanta frågor, men mot slutet blir det lite för andligt för min smak.

 

Läs recensionen av Georg Heyms Tjuven

Fakta
Språk: svenska
174 sidor, inbunden
Pris: 144 SEK (Bokus), 147 SEK (Adlibris), 163 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Hermann Hesses romanpärla Demian i nyöversättning av Erik Ågren och med ett efterord om Hesses liv och verk av Peter Glas. Om Emil Sinclair, Hesses alter ego, en bortklemad överklasspojke som blir upprorisk som tonåring och börjar missköta sina studier. Han super ner sig och blir alltmer självdestruktiv innan han i sista stund räddas från undergången. Men en ny fara väntar: Han har nätt och jämnt uppnått vuxen ålder när han beordras ut i första världskriget, till fronten i Flandern, rätt ut i kulregnet. 

 

Som jag njuter av Hermann Hesses KNULP, den är enkel och rak, kärnfull och lättläst, jag kan inte hålla mig från att sluka den. Men trots att den är 115 sidor tunn och att styva läsare springer över den på en eftermiddag hinner den behandla mycket.

Knulp - Hermann Hesse

Knulp är den tyske vagabonden och landstrykaren som lånat sitt namn till bokens titel. Han är fri och utan band, går och kommer som han vill och lever i från hand till mun. Vi beundrar dem utan band men friheten har en baksida vi alla inte är beredda att leva med. Hesse utforskar i denna kortroman de många sidorna av friheten på ett lätt och lekfullt sätt. Aldrig känns den tung och grubblande trots att det är allvarliga och ibland djupa tankar som vrängs ut och in. Förhoppningsvis behöver man inte påpeka att det inte rör sig om slagordet som blivit både utnött och förvanskat av USA där man bl a slåss för friheten. Nej, snarare tvärtom, friheten i KNULP är friheten från ansvar, från delaktighet, från samhället, krav och till och med den livslånga kärleken. Men inte nödvändigtvis från gemenskapen, vänskapen eller livsglädjen.

Även om friheten är kärnan så behandlas allt från döden till gud. KNULP är aktuell än idag, då det fortfarande är fult att inte vilja arbeta. Skillnaden mellan nu och när boken gavs ut 1915 är att då var det dessutom olagligt både i Tyskland och Sverige att dagdriva, d v s att inte söka jobb.

Knulp är båda skamlös och ädel, så elegant utmejslad och övertygande motsägelsefull. Översättaren Erik Ågren sätter fingret på vad Knulp är i det informativa och fördjupande efterordet: en integrerad outsider. Glädjen Knulp skänker så gott som alla han möter, dränks av han skoningslösa och obönhörliga avresa. För han drar vidare när någon kommer för nära eller är det kanske när någon genomskådar hans natur som han lämnar dem. Förr eller senare lämnar han dock alla.

Bakhåll är ett trevligt förlag med fina utgåvor av Sture Dahlström på sitt samvete. Man har även givit ut Fjodor Dostojevskij, Philip K DickJack Kerouac (som faktiskt ter sig lite blek i jämförelse en giganten Hesse), för att nämna några. Ett förlag med öga för kvalité med andra ord.

KNULP är en njutning ned till varje ord och formulering. Även om detta är min första genomläsning vet jag redan nu att jag kommer att återvända till KNULP fler gånger. Att Hermann Hesse på ett så ledigt och behagligt sätt utforskar så mycket i ett så litet format är en fröjd att uppleva. Det är en odiskutabel klassiker att äga, läsa och älska.

Fakta
Språk: Svenska
115 sidor (exkl efterordet), inbunden
Pris: 134:- på Adlibris och 152:- på Bokus.
Synopsis/beskrivning: Hermann Hesses kortroman Knulp i nyöversättning av Erik Ågren. Knulp är sinnebilden för den coole vagabonden, gentlemannaluffaren som tar stunden som den kommer och inte oroar sig för imorron. Hans tvära kliv åt sidan, bort från ruljangsen, är ett högst medvetet beslut. Bakhåll har tidigare gett ut Hesses roman Demian, som nu följs upp med hans underbara mångbottnade underdog-outsider-berättelse Knulp. Boken är bara dryga 100 sidor, men vilka sidor (saxat från Bokus).

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha