Den numera välkända författaren Gillian Flynns debut Vassa föremål bjuder på lättgissad mördare, sunt genusperspektiv och kroppsutsöndringar.

Vassa föremål - Gillian FlynnJag gillar alla Gillian Flynns böcker som kommit ut på svenska. Debuten VASSA FÖREMÅL, som är tredje boken som ges ut på svenska, är precis lika mörk och vansinnig som de två efterföljande: MÖRKA PLATSER och GONE GIRL. GONE GIRL blev nyligen filmatiserad med ständigt onaturlige Ben Affleck perfekt castad till huvudrollen. Även om VASSA FÖREMÅL inte är lika bra som de övriga så är det en ovanligt bra första roman.

Något jag uppskattat från första boken jag läste av Flynn är hennes nyanserade feminism, eller bättre beskrivet: hennes sunda genusperspektiv. Jag gillar när hon skriver så här: ”Frank Curry tror att jag är blödig av mig. Kan bero på att jag är kvinna. Kan bero på att jag är blödig av mig.” eller när hon i förbigående låter huvudpersonen Camille Preaker nämna hur hon hatar män som tycker att kvinnor behöver beskyddas just för att de är kvinnor.

Jag vill gärna tro att jag är en vaksam och insatt läsare och därför ganska tidigt i berättelsen ringar in mördaren som Camille söker, men snarare är det så att det är något mer uppenbart än vanligt. I senare böcker av Flynn har jag inte varit i närheten av att sätta fingret på gärningsmannen, eller snarare gärningskvinnan. Det är nämligen oftast en kvinna som är den onda i hennes romaner.

Det välformulerade språk som var så uppfriskande och kändes så ovanligt för genren i MÖRKA PLATSER och GONE GIRL sitter inte hundraprocentigt här. Jag tycker mig ana hur hon söker sin form, sin stil. Det finns fler drag i texten som går igen, som hur hon ibland lägger in ord som är lite mer eleganta eller snobbiga, från senare romaner. Det är bättre flyt och hon blir mer vågad och lekfull med sin berättarteknik i hennes senare böcker.

Det ser ut som om VASSA FÖREMÅL ska bli miniserie på TV, men jag spår att det kommer att bli en tam tolkning av boken med tanke på hur mycket nakna kroppar och kroppsutsöndringar romanen innehåller, för att inte tala om sexuellt borderlinebeteende (borderline är alldeles för milt uttryck här egentligen) hos minderåriga. Obehagligt stoff som inte brukar klara sig in i seriernas eller filmernas värld, när man ska räkna hem sina investeringar och alla ska gilla produktionen.

Jag har utan tvekan utsett både MÖRKA PLATSER och GONE GIRL till årets deckare, nu råkar VASSA FÖREMÅL vara den enda deckare/thriller som jag läst i år så jag skulle med gott samvete kunna utse även den till årets deckare, men det vore inte rättvisande. VASSA FÖREMÅL är riktigt bra och har du läst de övriga av Flynn är den ett självklart val. Jag nöjer mig med att utse den till årets ”deckardebut”.

Läs recensionen av Mörka platser

Läs recensionen av Gone girl

Fakta
Språk: svenska
278 sidor, inbunden
Pris: 183 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Efter en lång tids frånvaro är journalisten Camille Parker tillbaka i sin gamla hemstad. Hon är ditskickad av sin arbetsgivare en tredje klassens Chicago-tidning för att rapportera om två unga flickors försvinnande. Camille är motvilligt inhyst i sitt föräldrahem, där hon på nytt konfronteras med sin distanserade mamma och den brådmogna trettonåriga halvsyster hon knappt känner.

Hemsökt av mörka händelser ur det förflutna, och samtidigt bekymrad över det olustiga grepp hennes syster tycks ha om stan, brottas Camille med samma gamla behov av att bli accepterad som plågade henne under uppväxten.

När ledtrådar visar sig bli återvändsgränder identifierar sig Camille allt mer med de unga offren. Och till sist inser hon att hon inte har något val: Hon är tvungen att nysta upp sitt såriga förflutna om hon ska kunna klara sig ur den här hemkomsten med livet i behåll.

 

Romanprisvinnande Hägring 38 är en historisk roman där retoriken hos de besuttna männen känns igen från de rasistiska leden idag.

Hägring 38 - Kjell WestöKjell Westös HÄGRING 38 må vara en historisk roman, men kunde inte vara mer aktuell med de rasistiska strömningar vi upplever i dag, både i Sverige och i Europa. Den utspelar sig i Helsingfors 1938 och i diskussionerna mellan  de bemedlade männen så dyker de obehagliga åsikterna upp, där man vill dela upp samhället i vi och dem.

Det tar inte många sidor innan jag inser hur lite jag faktiskt vet om Finland i allmänhet och Helsingfors i synnerhet. När jag läste Sofi Oksanens STALINS KOSSOR var det inget som märktes eller påverkade min läsupplevelse. När jag läser HÄGRING 38 känner jag mig mer hämmad av min okunskap. Westö lämnar mig inte i sticket utan förklarar det som behöver förklaras, men han stryker mig mothårs.

Det är kanske en av verklighetens brister, sa han. Att vi måste snygga upp den också när den är som vackrast.

HÄGRING 38 sopade hem Sveriges radios romanpris i år trots imponerande motstånd och den är en värdig vinnare, även om den inte passar min smak så bra. Jag tycker att det går för långsamt, det tar för lång tid att komma till saken, det är för omständigt och det är faktiskt ointressant trots att det är nästan omöjligt att inte dra paralleller mellan retoriken man svänger sig med i boken och den man hör rasisterna använda idag. Dessutom är det en lång och saktfärdig uppbyggnad mot slutet som sedan inte infriar mina förväntningar utan känns rumphugget och oförlöst. Det är kul att ha läst HÄGRING 38, men jag kommer inte att återvända till den eller rekommendera den till någon jag känner.

Nominerade böcker till Sveriges radios romanpris 2014:

Den mörka sporten – Viktor Johansson
Andningskonstnären – Per Odensten
Hägring 38 – Kjell Westö
Helioskatastrofen – Linda Boström Knausgård
Vårt gemensamma liv – Anna Schulze
Vägen mot Bålberget – Therése Söderlind

 

Fakta
Språk: svenska
299 sidor, inbunden
Pris: 169 SEK (Adlibris), 194 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: Året är 1938. Adolf Hitlers expansionspolitik väcker både vrede och beundran, inte minst i den så kallade Onsdagsklubben i Helsingfors. Det är ett informellt diskussionsforum, som består av några gamla vänner till advokaten Claes Thune. Forumet är lika mycket en ursäkt för att supa ihop som för att prata politik, men detta år är det tydligt att Europas splittring också är Onsdagsklubbens, och Claes Thune börjar ge upp om dess framtid.
Thune engagerar sig i utrikespolitiken även som skribent i dagspressen, men är inte engagerad i så mycket annat. Han är frånskild och uppgiven, och ägnar sin byrå ett förstrött intresse. Som tur är har han en duglig hjälp i sin nyanställda sekreterare, Matilda Wiik.
Men fru Wiik känner sig inte särskilt duglig. Hon jagas av minnen från inbördeskriget, då hon var sexton år gammal och tvingades uppleva saker hon försökt glömma sedan dess. En dag hinner minnena ikapp henne. När Onsdagsklubben har möte på kontoret så hör hon en röst hon hade hoppats aldrig behöva höra igen.
Kjell Westö visar än en gång att han är en av Nordens viktigaste uttolkare av vår historia, av hur storpolitiken griper in i människors innersta liv. Hägring 38 följer, i en tätare och mer thrillerartad form, linjen från hans ”Helsingforsbukett”, de fyra stora romaner som skildrade Helsingfors och Finlands 1900-tal: Drakarna över Helsingfors, Vådan av att vara Skrake, den Finlandiaprisbelönade Där vi en gång gått och Gå inte ensam ut i natten.

 

Smaug, din kapitalist!

Det är ingen nyhet att filmindustrin i tid och otid beskrivs som kapitalistisk, ondskefull och hagalen. Likheterna med Smaug från Bilbotrilogin är nästan löjeväckande slående. Dessa egenskaper blir speciellt tydliga när filmen baseras på en bok. Att boken och filmen aldrig kan, eller ska, vara identiska ligger i att det är olika medier. Att jag ofta fördrar boken beror på att jag skapar mina egna bilder när jag läser boken som filmen aldrig kan leva upp till eller efterlikna. Men att boken är filmen överlägsen är helt enkelt inte sant. Boken kan aldrig återge ett ansiktsuttryck eller en axelryckning med samma tyngd och laddning som en film. Nej, bok och film ska helst inte mötas om man vill undvika dålig stämning i publiken. Men när de gör det står besvikelsen som spön i backen: Så såg inte karaktären ut i boken, så sa dom inte, detta har dom hittat på det fanns inte med i filmen, osv. Reaktioner som dessa är oundvikliga.

- Jo, men inte är det rovdrift på en bok bara för att man rensar ut lite skit från boken?  Argumenterar kanske cineasten. Absolut inte, men om en bok sålt bra eller har något av en kultstatus, slår Smaug klorna i den och kramar livet ur den. Jag tänker på I AM LEGEND av Richard Matheson som skrev en lysande kortroman om en man som är den siste i en värld av vampyrer/odöda. Den har filmatiserats flera gånger med blandat resultat, men sista tolkningen med Will Smith i huvudrollen är en vidrig våldtäkt på originalhandlingen där man till och med dribblat bort slutet som förklarar titeln I AM LEGEND och därmed gjort den obegriplig. Man har tagit en kultbokstitel och gjort en ihålig actionrökare i värsta C-filmsstil av den.

Nästa exempel är blockbustern VÄRLDSKRIG Z, som förutom att den råkar handla om zombieapokalypsen endast har titeln gemensamt med Max Brooks portalverk inom zombielitteratur. Inget slag vid Yonkers, inget katanasvingande och hoppande mellan balkonger i Japan, bara Brad Pitt som springer och skjuter på saker. Så vad ska man ha boken till när man ändå inte följer huvuddragen från den? Det är titeln och statusen man lånar glans ifrån och man kan skriva efter succéboken på filmaffischen. Dessutom är det inte många man gör förbannade heller, det är långt fler som tittar på film idag än som läser. Så vad bryr sig en actionfilmälskande 30-åring vad någon gammal träig bokbloggare gnäller om eller vad kulturkritikerna säger på sina undangömda två sidor inklämda mellan sport och kungörelser  om bouleklubbens ändrade vårschema? Inte ett spår och det har ju Smaug fattat för länge sedan.

Jag vill inte lyfta diskussionen till att handla om kapitalismens vara eller inte, det är som att klaga på vädret. Jag nöjer mig med att beklaga att filmindustrin anammat ett kortsiktigt tänkande för att håva hem så mycket pengar som möjligt. Å andra sidan har filmindustrin inga långsiktiga intressen förutom att pengarna ska rulla in, livstiden hos en film är kortare än någonsin. Jag har svårt att tänka mig att ordet kulturarv används särskilt ofta i filmindustrin. I framtiden kommer vi i allt mindre utsträckning prisa regissören för att istället lyfta fram producenten som håller i filmbudgeten. En Oscarstatyett för bästa investering och en för största vinst läggs kanske till de andra kategorierna redan nästa år?

Läs recensionen av Världskrig Z av Max Brooks

 

 

Samantha Shannon levererar dystopier och Science-fiction i den första boken av tänkta sju(!). Men är den värd att läsa? Det beror uppenbarligen på vem som får frågan!

I ett framtida fascistiskt England så finns det ett stort antal klärvoajanter. Dessa synska figurer, som per automatik klassas som landsförrädare av staten, har olika saker de kan och är bra på. Några få av dem kan ta sig in i andra individers drömmar och därifrån påverka beteenden och tankar. De går därför under namnet Drömgångare. Paige, bokens hjältinna, besitter dessa egenskaper och jobbar åt maffian när hon blir avslöjad på tunnelbanan och då dödar en vakt för att komma undan. Hon blir till slut haffad och hamnar i ett märkligt läger där det sker ännu märkligare saker. Vad ska vi inte avslöja här och nu.

Problemet är att trots bokens ambitioner och indirekta kommentarer till dagens samhälle angående utanförskap och djupare klassklyftor så lämnar den mig helt kall. Jag finner hela historien tunn och oengagerande. Jag läser och läser men ingenting berör eller överraskar trots att Shannon bäddar för en historia där allt skulle kunna ske. Det finns intressanta infallsvinklar och händelser men inget tas tillvara och allt blir ytligare än kork i en vattenpöl. Men jag läser ut den, pustar och ger den till Tora.

Vem är då Tora? Jo det är brorsans dotter, 15 år och en dam som avverkar fler böcker per vecka än vad som skrivs globalt och den absoluta motpolen till svensk sviktande läsförmåga. Hon tackar, tar emot och läser den på en kafferast. Resultat: Tora tycker den är bra, välgjord och väldigt spännande.

Så vad får vi då ut av det här? Kanske ingår inte medelålders, medelutbildade, medelinkomstagande män i målgruppen? Att oavsett vad jag anser så har den en publik i morgondagens löntagare och att jag framöver skall vara tyst om sådant jag inte förstår?

Ja, ok då.

Men förresten…

Tyst!

Ja, ok då.

 

Fakta
Språk: Svenska
487 sidor, inbunden
Pris:  89 SEK (Bokus), 107 SEK (Bokia), 129 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Paige Mahoney vet inte själv gränserna för sin förmåga. Hotad i en kontroll i t-banan råkar hon döda en vakt. Att undkomma kommer i princip att vara omöjligt. Ingen är efterlyst av Scion särskilt länge.
Året är 2059. Det är tvåhundra år sedan Scion inrättades i Storbritannien; som ett säkerhetssystem, men alla vet vad det i själva verket är en ockupationsmakt, ett växande imperium.
Sedan hon var 16 har Paige arbetat åt Jaxon Hall i Londons kriminella undre värld. Hennes jobb är att skaffa information genom att bryta sig in i folks medvetanden. Paige är nämligen klärvoajant och därtill av en ytterst sällsynt sort: hon är drömgångare. Enligt Scion begår hon högförräderi bara genom att finnas till.
Exakt hur åtråvärd hon är för sin fiende kommer hon tids nog att bli varse.

»En ny våg av kvinnliga författare gör anspråk på fantasygenren som deras egen domän. Längst fram i ledet befinner sig Samantha Shannon.« HARPERS BAZAAR

»En bländande intelligent, fyndig och förtrollande berättelse om omåttligt mod, medkänsla, gränsöverskridande kärlek och frihetssträvan.« BOOKLIST

»En mörk och utsökt konstruerad fantasyroman som inte liknar någonting annat. Drömgångare är måste-läsning.« KAMI GARCIA, författare till »Beautiful Creatures«

»Samantha Shannon följer i J.K. Rowlings fotspår…« DAILY MAIL

»En mörk och utsökt konstruerad fantasyroman. Drömgångare är måste-läsning.« | KAMI GARCIA, författare till »Beautiful Creatures«

 

And the winner is!..

Vinnaren i tävlingen Gilla oss & vinn boken utsedd!

Vi säger stort grattis till Niklas som vann boken STJÄRNAN & MATROSEN av Jean Genet genom att vara med och tävla på vår facebooksida. Boken kommer på posten, Niklas. Trevlig läsning.

 

Den lilla nallen och den stora nallen kommer ifrån varandra i affären och det är så bra att ingen förklaring kan göra Vem är borta? rättvisa.

Vem är borta? - Stina WirsénDet är dags att natta barnen och jag ska läsa godnattsaga för snart treåriga dottern. Vi brukar läsa allt från böckerna om Alfons Åberg och Ingrid till de om Lillasyster och Totte. Men redan innan jag frågar henne ikväll om vilken saga hon vill höra så vet jag svaret. Hon vill höra VEM ÄR BORTA? av Stina Wirsén i kväll igen. Hon är trött efter bad och bus men hon springer, springer och hämtar VEM ÄR BORTA? och flyger upp i sängen med ett leende bakom nappen. Hon kan inte hålla sig, innan jag hunnit lägga mig bredvid henne har hon läst/bläddrat igenom halva boken. Jag lägger mig bredvid henne och vi börjar läsa den från början.

Stora och lilla nallenDet handlar om två nallar en liten och en stor och som titeln och omslaget antyder så tappar de bort varandra i affären. Den lilla nallen blir rädd och ledsen när den inte kan hitta den stora nallen. Wirsén berättar ur barnets perspektiv och det är så häftigt, i allt från hur lilla nallen försöker övertala den stora att köpa superflingor till hur läskiga och främmande de andra vuxna är när man är liten. Därtill är stilen Wirsén tecknar med så avslappnat skön och karaktärerna är befriande sötfula.

Vi läser vidare och när lilla nallen undrar var stora nallen är hjälper dottern henne att minnas: -Den stora nallen är vid tomaterna, säger hon genom nappen och petar mellan sidorna för att det ska gå fortare att komma vidare. När vi har läst klart säger hon: -Det var en bra saga, pappa och jag vet att jag kommer att läsa VEM ÄR BORTA? mer än en gång för henne även i morgon. Jag läser som sagt mycket olika barnböcker för barnen men inget har fängslat dottern lika mycket som VEM ÄR BORTA?.  Som du förstår går det inte att ge en barnbok bättre omdöme än så här, VEM ÄR BORTA? är bäst av de bästa.

Fakta
Språk: svenska
29 sidor, inbunden
För åldrarna 0-3 år
Pris: 120 SEK (Bokbörsen)
Beskrivning/synopsis: Relationsdrama för de små!

En ny bok i Stina Wirséns egen småbarnsbokserie! Om de tidigare böckerna skrev Åsa Johansson i Svenska Dagbladet: ”Oavsett ålder måste man bara älska dem. Det här är stor konst i litet format!”

Lilla nallen och stora nallen ska handla mat. Det är roligt, i affären finns så mycket att titta på, så mycket som händer! Men plötsligt har de tappat bort varandra bland alla bananer och tvättmedel! Var är stora nallen? Borta!? Eller är det lilla som är borta? Vem har kommit bort egentligen…? Nyss var allting så härligt, men nu känns det läskigt och farligt!

”Vem är borta?” är en liten bok om stora känslor. På ett mästerligt sätt fångar Stina Wirsén i text och bild både det otäcka i att vara borttappad i ett stort varuhus, och det komiska i allt som sker runt omkring. Boken vänder sig till de minsta barnen – den är enkel i sitt upplägg, men med stor finess och träffsäkerhet finner Stina Wirsén de små nyanserna som gör boken till ett mäktigt äventyr!

Stina Wirsén har en egen liten småbarnsboksserie – ”En bok för de minsta små”.  2005 kom ”Vem är arg?” som nominerades till Augustpriset och ”Vems byxor?”. Sedan dess har ytterligare sex titlar utkommit: ”Vem bestämmer?”, ”Vem blöder?”, ”Vem är ensam?”, ”Vems mormor?”, ”Vem är söt?” och ”Vem är borta?”.

 

Med ett avstamp i myten om Pallas Atena ger Linda Boström Knausgård oss en mycket nära och osentimental skildring av hur det är att tröskas runt i vårdkvarnen.

Helioskatastrofen - Linda Boström KnausgårdHELIOSKATASTROFEN är en obehaglig och nära skildring av hur det är att vara bipolär, eller manodepressiv som det också kallas. Linda Boström Knausgård går så tätt inpå att jag känner mig som en familjemedlem till huvudpersonen Anna som efter att ha fötts ur sin fars huvud, precis som Pallas Atena i den grekiska myten, hamnar i vården.

Boström Knausgårds skicklighet visar sig på flera olika sätt, bland annat i hur osentimentalt och till synes objektivt hon skildrar missförhållanden och onödigt lidande orsakade av okunskap. Men det finns en annan sida av okunskapen. Anna föds som tolvåring in i en främmande värld och genom hennes naiva och klara ögon får jag se hur min värld kan uppfattas på ett helt annat sätt än vad jag är van vid.

- Artan kommer att visa dig in på avdelningen.
Jag tittade på Urban, bad honom med ögonen, men jag såg att han hade släppt mig.

Det är drabbande att läsa hur Annas trygghet, av nödvändighet, blir flytande då villkoren för hennes liv förändras eller när fosterföräldrarna säger ”Vi älskar dig som om du var en av oss”. Efter ett sådant påstående kvittar det hur många gånger man säger att man älskar personen, avståndet i som om går inte att överbrygga. Det känns som om Annas hela liv blir ett enda långt övergrepp av staten, det sociala och vården.

HELIOSKATASTROFEN är en av de tio bästa böckerna som gavs ut 2013. Visst är det mörkt och ångestfyllt men det finns ljus och lycka där också. När jag summerar HELIOSKATASTROFEN är det underligt att jag inte har en mörkare bild av den med tanke på hur mycket svårigheter och tragik som skildras. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att även den bilden är ett resultat av Linda Boström Knausgårds skicklighet.


Läs om böckernas topp tio 2013

Nominerade böcker till Sveriges radios romanpris 2014:

Den mörka sporten – Viktor Johansson
Andningskonstnären – Per Odensten
Hägring 38 – Kjell Westö
Helioskatastrofen – Linda Boström Knausgård
Vårt gemensamma liv – Anna Schulze
Vägen mot Bålberget – Therése Söderlind


Lyssna på vad romanprisjuryn tyckte om Helioskatastrofen

Fakta
Språk: Svenska
99 sidor, inbunden
Pris:  162 SEK (Bokus), 181 SEK (Bokia), 182 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: En tolvårig flicka föds ur sin fars huvud. Hon bär en glänsande stridsrustning där hon står i allt blod på golvet. I ett ögonblick långt som livet självt ser de på varandra. Så pressar han händerna om huvudet, som för att sluta igen det som öppnats, och skriker.
Flickan utplaceras i en familj. Fadern hamnar på sjukhus för en svår schizofreni. Flickan lär sig språket de talar i byn, här högt uppe i norr. Hon bekänner sig till nykterheten och Gud, som alla andra. Pingstkyrkan får ett grepp om henne, när ett rykte om henne börjat spridas. Alla hennes frågor hotar att brista ut i ett skrik, starkt som en storm: Vem är hennes far? Vad är det för språk hon talar när de tror hon »talar i tungor«? Vad kommer att hända när hon börjar växa, så som hon vet att hon måste?
Helioskatastrofen är en modern Athena-myt. En sorgesång om saknaden efter en far och om att inte kunna bära sin fulla styrka. Om en känsla av ett ursprung måhända alldeles för nära solen.

 

Romanprisnominerade Vägen mot Bålberget gör upp med en mörk del av vår historia genom fyra olika berättelser och öden.

Vägen mot Bålberget - Therése SöderlindÄven om Kjell Westös HÄGRING 38 tog hem Sveriges radios romanpris 2014 så spår jag att VÄGEN MOT BÅLBERGET, som även den var nominerad till Romanpriset, kommer att slå den i försäljning. Därmed inte sagt att den är bättre eller ens mer folklig. Snarare är det så att den är mer lättillgänglig och kanske har jag lättare för att relatera till häxbränning och glesbygdsmörker från norra Sverige än förkrigstidens rasistiska strömningar filterat genom besuttna män i Helsingfors.

VÄGEN MOT BÅLBERGET består av fyra olika berättelser, fyra öden som knyts samman av häxbränningarna på Bålberget på 1670-talet. Det handlar om Jacke på 1970-talet, Malin på 1600-talet, Veronica i nutid och Olof på 1700-talet.

Jag blev riktigt provocerad av hur Therése Söderlinds framställer karaktären Jacke, en drulle och snudd på horkarl. Det är som om han råkar ut för sina otrohetsaffärer, men det finns alltid ett val hur passivt det än kan verka. Han känns dessutom inte lika bunden till sin livssituation som de kvinnor som skildras på sexton- och sjuttonhundratalet. Jag vet inte ens varför jag blir så upprörd, kanske för att hans handlande accepteras eller kanske tolereras av omgivningen, på ett sätt som inte en kvinna kunnat förvänta sig i samma situation. Men samtidigt kan det vara en tanke från Söderlind att sätta igång pulsen hos läsaren med en karaktär som gör allt fel.

Men även om Jacke får blodet att koka på mig så är det Malin, den häxanklagade i berättelsen, som stannar kvar i sinnet efter att ha läst ut VÄGEN MOT BÅLBERGET. Dels är hennes kamp och öde drabbande, men även hennes fighting spirit, målmedvetenhet och kärlek för barnen. En riktigt bra och trovärdig karaktär som jag inte kommer att glömma i första taget och det är ett riktigt bra betyg när det kommer från mig. Söderlinds fingertoppskänsla visar sig även i hur snyggt hon skildrar hur kvinnorna förr i tiden drabbades av männens gärningar, både de med gott uppsåt och de med ont.

Låt dig inte luras av tjockleken på VÄGEN MOT BÅLBERGET för även om berättelsen spänner över respektingivande 589 sidor så är det inga tråkiga eller utdragna passager som jag önskade att Söderlind strukit innan utgivning. Nej, det är tätt och intressant hela vägen från det udda anslaget som får mig att läsa på till slutet där Olof knyter ihop säcken på ett sätt som gör att jag vill läsa om hela boken en gång till. Det är ingredienserna hos en storsäljare och om VÄGEN MOT BÅLBERGET inte redan är en storsäljare så blir den det i rappet.

 

Nominerade böcker till Sveriges radios romanpris 2014:

Den mörka sporten – Viktor Johansson
Andningskonstnären – Per Odensten
Hägring 38 – Kjell Westö
Helioskatastrofen – Linda Boström Knausgård
Vårt gemensamma liv – Anna Schulze
Vägen mot Bålberget – Therése Söderlind

Lyssna på vad romanprisjuryn tyckte om Vägen till Bålberget

Fakta
Språk: svenska
589 sidor, pocket
Pris: 46 SEK (Adlibris), 47 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: En sensommardag 1975 går Jacke och hans tonårsdotter Veronica upp på Bålberget i hemtrakten Nyland vid Ångermanälven. Det sägs vara platsen där man avrättade häxor. Besöket blir kulmen på en kaotisk period som tagit Jacke tillbaka till barndomen och Veronica längre än så. Hennes farmors berättelser ska göra att historien om Bålberget inte lämnar henne ens som vuxen.

Malin växer också upp i Nyland nära älvens utlopp i havet, men trehundra år tidigare. Året är 1674 när hon rannsakas för trolldom. I fängelset tänker hon på sitt liv och på hur hon alltid fått kämpa mot mäns förtryck. Hon våndas också över sin otyglade dotter som rymmer hemifrån, gång på gång.

Ett av ögonvittnena som pekat ut Malin är grannpojken Olof. Som alla barn fantiserar han mycket och inte minst fantiserar han om Malins dotter. Men gränsen mellan lek och allvar suddas ut när en äldre pojke dyker upp och berättar om en annan värld och om de krafter och väsen som befolkar den. Plötsligt finner sig Olof indragen i en fruktansvärd rättsprocess där ingen bemödar sig om att skilja mellan fantasi och verklighet.

Först som gammal förmår Olof se tillbaka och minnas sin egen roll i händelserna som påverkade en hel bygd.

Mar 132014
 

Gänget bakom den utmärkta tidningen Filter utforskar maten på våra matbord och kallar resultatet Hunger. En tidskrift, jag älskar förresten det ordet, som befinner sig lååååångt från de vanliga receptsamlingarna  och kakrecepten. Välkommen till innehållsförteckningen av ditt dagliga intag av så kallad föda.

Natamycin, E235, används mot svampinfektioner. Men det används också som konserveringsmedel för hårdost och korv. Trevligt eller hur… har du ätit något natamycin idag? Killar det lite i magen?

Eller vill du kanske läsa om hur det fuskas med råvaror inom restaurangbranschen? Eller kanske hur mycket gift det krävs för att odla apelsiner? Det är mellan hopp och förtvivlan jag bläddrar genom sidorna. Vill jag verkligen veta hur dålig och behandlad en del av maten som förgyller mina smaklökar är?

Men å andra sidan så är Hunger oerhört positiv. Det lyfts fram människor som älskar sin mat och dyrkar bra råvaror. Som experimenterar och utvecklar, ibland genom att plocka upp gamla traditioner. Just i detta nummer handlar det tex om olika gårdar som gör kvalitativ ost och tre män som tycker fisk är näst intill meningen med livet.

För Hunger är inte den vanliga Svenska receptblaskan med pornografiska  närbilder på maträtter. Nej detta är något helt annat. Hunger är en tidning för den som vill veta vad han eller hon äter, hur råvarorna odlas, föds upp eller tillverkas. Helt enkelt en tidning för den som är, eller vill bli, medveten om kvalitén på allt som på något sätt ingår i vår matkultur.

I ett Sverige där matprogrammen avlöser varandra på TV och varenda B-kändis har gjort en egen kokbok och där halva bekantskapskretsen bakar surdegsbröd och kokar vaniljstänger till den hemmagjorda glassen så har Hunger definitivt en plats. Den är också något annorlunda då den så hårt fokuserar på “riktig” mat, på naturliga råvaror och samtidigt informerar om allt fusk som finns i branschen. Och recepten finns även i denna tidskrift, ofta knutna till något av reportagen.

Detta är första gången jag läser Hunger och jag kommer definitivt fortsätta följa med på resan. Även om det innebär att jag tittar snett på såsen vid nästa restaurangbesök.

Köp, läs, ät bättre!

magasinethunger.se

magasinetfilter.se

 
 

Med ett unikt språk som tycks röra sig i cirklar skildrar Viktor Johansson bättre än någon annan hur det är att vara ung invandrare idag.

Den mörka sporten - Viktor JohanssonVad är det Viktor Johansson har skapat här? Jag har inget bra och entydigt svar på vad DEN MÖRKA SPORTEN är eller ens vill vara. Alla försök att beskriva eller återge handling, stämningar och personporträtt blir platta eller obegripliga. Jag vet bara att jag gillar den väldigt mycket.

DEN MÖRKA SPORTEN, som nominerades till Sveriges radios romanpris, handlar om Tennispojken. Tennispojken är en krigsskadad ung man från Irak som tillsammans med sin tränare, Tränarpojken försöker skapa någon slags extremsport av tennisen. Viktor Johansson blandar myter och superhjältevurm med en unik berättarteknik som verkar gå i cirklar men ändå rör sig framåt.

Johansson vänder på allting, drar karaktärernas resonemang till rena absurditeter, men det är ändå fullkomligt logiskt utifrån deras begreppsvärldar. Prosan är kompakt där glädje och allvar ibland ligger så nära att jag överraskas av mitt eget gapskratt. Samtidigt är språket febrigt och rastlöst, rotlöst.

Det finns idrottsmän som tränat så hårt att de fått kontakt med ett högre väsen. Skidåkare som fått handflatorna genomborrade av stavar, blött precis som Jesus. Sprinters som gråtit blod efter ett världsrekord. På målfoton har man hittat jungfru Marias ansikte i vinnartröjans svettfläckar.

Gör Johansson en BROKEBACK MOUNTAIN och roar sig med att dra den vita sporten i smuts, blod och våldsamheter? Kanske är det vår bild av hur det är att vara ung invandrare som han vill ställa på skam. För DEN MÖRKA SPORTEN är den bästa skildring av hur det är att vara invandrare i Sverige som jag läst.

 

Nominerade böcker till Sveriges radios romanpris 2014:

Den mörka sporten – Viktor Johansson
Andningskonstnären – Per Odensten
Hägring 38 – Kjell Westö
Helioskatastrofen – Linda Boström Knausgård
Vårt gemensamma liv – Anna Schulze
Vägen mot Bålberget – Therése Söderlind

Lyssna på vad Romanprisjuryn tyckte om Den mörka sporten

Besök Ett lysande namn (nättidsskrift grundad av Viktor Johansson)

 

Fakta
Språk: svenska
156 sidor, inbunden
Pris: 164 SEK (Adlibris), 165 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: En pojke springer genom den svenska förorten. Han måste springa sin egen odyssé. Alla kallar honom tennispojken. Hans pappa var busschaufför i Bagdad och stoppade en ung självmordsbombare. Har pojken släpat med sig kriget till Gottsunda? Kommer han leda de andra ungarna åt helvete? Ska han aldrig bli mer än ett sjukt krigsbarn, en förlorad tennisunge? Därhemma sitter mamman med de alltjämt darrande händerna. Några ungar vrålar från fotbollsplanen. Några slår äppelkartar från trädet med ett basebollträ. Det mullrar från köpcentret.

Den mörka sporten kan bli en räddande subkultur för alla som inte är hela och rena, en extremsport för skadade och skakade ungdomar när hela samhällen faller sönder eller glöms bort. Detta är en roman om ett misslyckat underbarn som är uppvärmd och redo att göra sitt livs hjältedåd. En existentiell undersökning av livet. En kamp – mot eller med språket, mot eller med tillvaron och dess beståndsdelar: den egna kroppen, familjen och andra – vänner, fiender, allt i den väv som formar det mänskliga varats helhet.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha