Stefan Einhorns bekännelsedrivna spänningsroman Änglarnas svar undersöker begrepp som skuld, godhet och ondska.

Änglarnas svar - Stefan-Einhorn

ÄNGLARNAS SVAR är en roman som vecklas ut genom sju bekännelser från sju personer. Där varje del passar in som en pusselbit och det är inte förrän sista delen är berättad som man får hela bilden. Greppet som författaren Stefan Einhorn har tagit liknar Iain Pears DEN FJÄRDE SANNINGEN och det är gott.

ÄNGLARNAS SVAR är en spänningsroman i närheten av Harlan Coben, där det handlar om mänskliga relationer snarare än brott som ska lösas eller saker som ska hittas. Men det är lika mycket en skildring av förintelsen där man får inblick i flera personers liv med olika roller och delaktighet i förintelsen. Det är inte speciellt fartfyllt, men därmed inte sagt att det inte är fängslande. Det är en konst att göra en bladvändare (finns det ens någon synonym för ljudböcker) uppbyggd av lågmälda monologer.

Det här är behaglig läsning, även om man närmar sig svåra ämnen och ställer frågor utan enkla svar. Jag är i övrigt lite mätt på andra världskriget och förintelsen, vi som gick i skolan på 80- och 90-talet blev kanske lite överexponerade. Men trots det funkar ÄNGLARNAS SVAR för mig, mycket p g a att förintelsen inte är huvudspåret. Att skriva så här är faktiskt ett ypperligt sätt att närma sig ämnet och visa på nyanser av skuld. Einhorn belyser, bland annat, hur de judar som hjälpte nazisterna i koncentrationslägren kan ha resonerat och haft för motiv.

Stefan Einhorn (Bild A Nice Noise Förlag)

Stefan Einhorn (Bild: A Nice Noise Förlag)

Titeln syftar till berättelsen om Gud som frågar änglarna om han borde skapa människan eller inte. Underförstått: Är människan god eller ond? Just svårigheten att avgöra vad som är gott eller ont är det centrala i ÄNGLARNAS SVAR. Med dagens snuttifierade och överförenklade världssyn är det skönt att kunna motläsa med litteratur som nyanserar bilden. Det är kanske ingen slump att Einhorn är en flitigt anlitad föreläsare inom bland annat etik.

Att ha författarintervju med bakgrunden till romanen i slutet är lysande bra. Här får man höra författarens tankegångar och föresatser. Men även detaljer som att Einhorn skrivit in sina föräldrar i den fiktiva berättelsen som en lustig krumelur eller att uppläsaren Torsten Wahlund läste ÄNGLARNAS SVAR hela åtta gånger innan han satte sig i inspelningsbåset. Mer extramaterial åt ljudboksfolket! Boken går dessutom utmärkt att avnjuta i sin smartphone, vilket är att föredra mot att vara bunden till en cdläsare/dator.

Det är inte supersvårt att gissa hur bitarna passar ihop, men samtidigt känns det tryggt och man är lite nöjd över att ha gissat delplottar. Stefan Einhorn har ett behagligt språk även om han ibland låter karaktärerna dela läsarens vy lite för mycket. Till exempel har karaktärerna inte alltid det fågelperspektiv över händelserna som läsaren har och kan därför inte dra slutsatsen att det dom skildrar är extraordinärt, men det är en liten detalj i en njutbar roman. Jag läser gärna mer av Stefan Einhorn i framtiden.

Fakta
Språk: Svenska
Ljudbok, ~6 h (uppläsare Torsten Wahlund)
Pris: 169 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: Vid andra världskrigets slut kommer den unga kvinnan Hanna till Sverige med de vita bussarna. Hon har överlevt koncentrationslägrets fasor men förlorat allt. I Stockholm får hon anställning som barnflicka hos en familj med en liten son. Det hon har varit med om bevarar hon inom sig, men efterhand avslöjas hennes hemligheter och livet tar en oväntad vänding för alla inblandade. 

Änglarnas svar är en sinnrikt konstruerad roman som rör sig mellan det ockuperade Polen, Israel och Sverige. I varsin monolog berättar romanens sju personer sin del av historien, och inte förrän den sista pusselbiten är lagd framträder hela bilden av det ofattbara som skedde i det judiska gettot och vilka följder det fått för en svensk familj. En stark skildring av människans förmåga att göra såväl gott som ont och av hennes längtan efter försoning mitt i det allra mörkaste.

 

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha