Dags att utse årets bästa böcker lagom till julhandeln. Bokfetischist summerar utgivningsåret och lyfter fram tre favoriter med en gemensam nämnare.

Roberto Bolaño

Det är sällan lätt att avgöra vilka böcker som är värda att lyftas fram när ett år ska summeras. Jag har inte läst alla, svårt att vara objektiv med andra ord. Men om jag tvingas välja tre titlar från 2011 att hålla ovanför de andra så är det dessa:

Skulle jag bara välja en skulle det vara 2666, den krävde mycket men den gav också mycket tillbaka. Med reservation för att den är ganska grabbig och tar namedroppingen till fantastiska nivåer. Även MIN KAMP 2 har nära till namedropping vilket också MINNEN har. När jag står inför fullbordat faktum så är det lite överraskande att jag lyft fram tre titlar som strör referenser och författarnamn omkring sig. Är jag så enkelspårig? Förhoppningsvis inte och titlarna innehåller oändligt mycket mer än referenser som snarare är grädden på moset.

 

Uppmärksammade böcker 2011
Nobelpriset: DIKT OCH PROSA 1954-2004 – Tomas Tranströmer
Augustpriset: KORPARNA – Tomas Bannerhed
Man Booker Prize: THE SENSE OF AN ENDING – Julian Barnes

 

Årets bästa böcker
Dagensbok.com: Julklappsböcker 2011

Babel sammanfattar bokåret 2011:

 

 

Herregud, detta är en av de bästa böckerna jag läst! Det går inte att göra Roberto Bolaños 2666 rättvisa med en simpel recension, det låter sig inte göras. Du får helt enkel hålla tillgodo med det här:

2666 - Roberto Bolaño

Roberto Bolaños underbara 2666 kräver mycket av sin läsare, väldigt mycket. Med alla postitlappar, marginalnoteringar, korsreferenser, slagningar på wikipedia (där många artiklar redan hänvisar till 2666) känns det nästan som om jag skrivit boken själv. Det här är alltså inget för den som läser för att koppla av. För mig är det en kamp, ibland måste jag lägga ifrån mig 2666 för att kyla av hjärnan, men det är som om den bränner hål i soffbordet och snart rusar jag tillbaka och rycker den till mig och läser med ögon som hos en utsvulten hund.

En bit in i 2666 börjar det sakta gå upp för mig både hur fantastiskt bra den är och vilken litteraturvetenskaplig hedning jag är. Hur mycket hade jag inte kunnat njuta av 2666 om jag varit inläst på t ex tysk litteratur? Bolaño måste ha läst otroligt mycket, med tanke på alla referenser till de mest udda verk, som GEOMETRISKT TESTAMENTE  av poeten Rafael Diestes. Hur många referenser går mig förbi? Det är som om hela boken är ett nät av nät ovanpå nät av nät med referenser. Halva tiden sitter jag och bläddrar fram och tillbaka bland mina postitlappar och hittar nya band mellan händelser, personer, böcker och, i brist på bättre ord, allt. Det är här någonstans jag medvetet börjar läsa långsammare, för jag vet att det kommer att ta slut.

Det dröjer inte länge innan jag tvingas köpa ett eget exemplar av 2666 (har suttit med en lånebok), det som jag trodde skulle bli några postitlappar har blivit hundratals, jag behöver en egen bok att sätta dem i. Det andra jag gör är att dammsuga Bokbörsen på Thomas Manns böcker. Både Torgny Lindgrens nyligen utlästa MINNEN och nu 2666 är nedlusade av hyllningar och referenser till den tyske nobelpristagaren (det är banne mig skandal att det inte finns några nyutgåvor av Mann).

Roberto Bolaño

Roberto Bolaño får en förmodat tråkig kongress om författaren Benno von Archimboldi (fiktiv) att på ett böljande, flytande vis likna ett slag, ett blitzkrieg, ett gerillaangrepp, där de besegrade flyr ut på cafeer och ölhallar. Kritikerna i bokens första del andas, är och består av litteratur. Det som på ytan verkar bli en träig berättelse om fyra kongressmissbrukande, elitistiska intellektuella, blir istället en fartfylld resa genom kärlek, vänskap eller kanske gemenskap, sex och jakten på en säregen och mystisk  författare, Archimboldi. Det är levande och drömlikt vibrerande i varje strof.

Archimboldi har tagit sitt namn från konstnären Giuseppe Archimboldo känd för porträtt och figurer skapade av grönsaker, böcker och annat (se bilden nedan föreställande en ärrad och missbildad legosoldat, vänder man på bilden förställer den en tallrik med småvilt). Det är inte svårt att dra paralleller till 2666 som också består av många små delar och det är inte alltid lätt att se helheten även om man vänder och vrider.

Archimboldo

Verk av Archimboldo

Boken består av fem delar, jag gillar del ett och fem mest, men de är ingenting utan de andra tre. Delen om brotten en otäck uppradning av våldtäkter och mord på kvinnor i Mexico, som till slut gör en avtrubbad, liksom de utarbetade poliserna som utreder morden. Baudelieres citat ”En oas av fasa i en öken av leda” går som ett rödglödgat spjut genom alla avsnitten. Skulle tro att Franz Kafka hade varit lite avundsjuk på delen om brotten om han levt.

Se Babelklippet om Bolaño på Svtplay:

Flera skribenter påstår att 2666 är ofullbordad, jag är mer osäker. Den kan mycket väl vara ofullbordad men den funkar i sin nuvarande form och jag är inte säker på att den hade blivit mycket bättre av mer arbete och putsning.

Jag skulle vilja säga att detta är den enda bok du behöver läsa, att om du skulle välja en bok att läsa i ditt liv skulle det vara 2666. Men det är inte sant eller tillrådigt, med alla referenser och hänvisningar skulle det vara mycket i den som skulle går dig förbi eller över huvudet. Nej, 2666 skulle kunna vara den sista boken du läser.

Resurser för dig som läser 2666

Läs recensionen av Om natten i Chile

Ny tid recenserar 2666

Bokbörsen

Fakta
Språk: Svenska
1057 sidor, Danskt band
Beskrivning/synopsis: Fyra litteraturvetare på jakt efter den undflyende, mystiskt försvunne författaren Benno von Archimboldi; en mentalt instabil filosofilärare som hör röster och försöker skydda sin dotter från världens ondska; en sportjournalist som istället för att bevaka boxning ställs öga mot öga med döden – vägarna har fört dem alla till Santa Teresa, en ökenstad vid gränsen mellan Mexiko och USA. En stad märkt av korruption, knarkhandel, svältlönejobb och prostitution – och en brottsvåg där hundratals kvinnor våldtagits, lemlästats och mördats utan att de skyldiga gripits.

2666 är en svindlande resa in i den moderna civilisationens mörkaste hjärta. Med denna postumt utgivna roman, som blivit en sensation världen över, har Roberto Bolaño kommit att räknas som en av vår tids viktigaste författare.

 

Om natten i Chile är prästen Urrutias tankeflod på sin dödsbädd där samvetet kommer ikapp honom. Berättelsen har många lager, referenser, symboler och betydelser och är svårtolkad. Jag vill gilla detta, men det är svårt.

Om natten i Chile - Roberto Bolano

Handlingen verkar underordnad i OM NATTEN I CHILE, man sveper ömsom över sjok av tid ömsom är varje gest i ett samtal detaljerat återgiven. Roberto Bolaños prosa är febrig och drömsk, precis som en döende man som ser tillbaka på livet. Ibland snårig och delirisk och ibland rak och förrädiskt lättläst och jag får hela tiden bromsa min framfart för att hinna ta in och bearbeta. Tidigt i boken kommer den förlösande frasen som vinner över mig. Jag vill gärna ha en formulering eller passage som jag gillar i varje bok jag tar till mig, här är det hur den unge Sebastián Urrutia Lacroix lägger märke till hur perfekt och exakt den stora litteraturkritikern Farewell formulerar sig.

OM NATTEN I CHILE har flera lager, det är berättelser i berättelsen och jag anar i min okunskap att många av de händelser som skildras har flera betydelser och referenser. Hela boken är skriven utan styckeindelning och det förstärker intrycket av att det är den gamle prästen Urrutias tankeflöde som man följer.

En central figur är poeten och nobelpristagaren Paulo Neruda som hade en affär och senare gifte sig med huvudkaraktärens namne Matilde Urrutia. Hur jag ska tolka det vet jag inte, inte heller förstår jag vad personerna Asaf och Tah (fasa och hat) egenligen gör med huvudkaraktären Urrutia. Är Urrutia Chiles intellektuella och kulturella elit? Och i så fall är Neruda sig själv? Är litteraturkritikern Farewell Urrutias avsked till sin oskuld?

Paulo Neruda

Paulo Neruda

Präster är perfekta för denna typ av karaktär. De kan leva bland oss utan att dela våra liv och erfarenheter: naiva, barnsliga, oskyldiga rent av. Kyrkan är oxå perfekt i sammanhanget, då det under Pinochettiden hade en särställning som den enda organisation som tilläts. Jag kanske kan förväxlas med en auktoritet på Chile, men jag försäkrar att allt är slögooglat. Vidare är prästens gudstro är inte passionerad, snarare mekanisk eller t o m tvångsmässig eller kanske snarare yrkesmässig. Lägg där till att Urrutia är konflikträdd och blundar för grova oförrätter. Men på dödsbädden kommer samvetet i form av en åldrande yngling.

Jag vill gilla detta, men det är svårt. Möjligen är jag för oinsatt och ointresserad av Chile för att uppskatta detta. Visst är det ett bra hantverk, bra översättning, men inget fantastiskt. OM NATTEN I CHILE höjer sig över genomsnittet men innehåller inte mycket som jag går igång på. Jag tycker inte om när man skildrar länder på detta sättet, jag kroknade en bit in i Salman Rushdies SHALIMAR THE CLOWN av samma anledning. Jag gillar Bolaños språk och det tragikomiska i hur man skyddar sin kyrkor från förfall i Europa. Jag förförs inte av den ytliga delen av berättelsen och förstår inte den djupare fullt ut.

Fakta
Språk: Svenska
149 sidor, häftad
Beskrivning/synopsis: ”Nu är jag på väg att dö, men jag har fortfarande mycket att säga. Jag kände frid. Stum var jag, och fridfull. Men så plötsligt kom det upp saker.” Om natten i Chile är en sorglig, ibland vacker och ofta tragikomisk berättelse – en rädd människas försvarstal. Ny roman på svenska av Latinamerikas främste samtidsförfattare.

La Bibliofille recenerar Om natten i Chile

Aftonbladet recenserar Om natten i Chile

Dagens Nyheter recenserar Om natten i Chile

 

2666 - Roberto Bolano

Det är helt och hållet Babels fel. I gårdagens program gjorde man ett reportage om den hädangångne Roberto Bolaño och hans alster, i synnerhet 2666. Nu ska det, i ärlighetens namn, inte till mycket för att jag ska gå i spinn, men i spinn är jag.

Sprang till världens bästa skolbibliotek och lånade raskt DE VILDA DETEKTIVERNA och OM NATTEN I CHILE och båda har trängt sig före i att-läsa-kön. …and all the colored girls go do doo do doo!

Helvetes jävlar vad det är underbert med böcker och att upptäcka nya intressanta författare och böcker.

Bli kåt du med:

Se Babelavsnittet (ligger uppe till 2010-12-18)
Svenska Dagbladet recenserar
Jonas Thente (DN Bok) om släppet
Dagensbok recenserar
Enbokcirkelföralla recenserar
Expressen recenserar

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha