Med ett avstamp i myten om Pallas Atena ger Linda Boström Knausgård oss en mycket nära och osentimental skildring av hur det är att tröskas runt i vårdkvarnen.

Helioskatastrofen - Linda Boström KnausgårdHELIOSKATASTROFEN är en obehaglig och nära skildring av hur det är att vara bipolär, eller manodepressiv som det också kallas. Linda Boström Knausgård går så tätt inpå att jag känner mig som en familjemedlem till huvudpersonen Anna som efter att ha fötts ur sin fars huvud, precis som Pallas Atena i den grekiska myten, hamnar i vården.

Boström Knausgårds skicklighet visar sig på flera olika sätt, bland annat i hur osentimentalt och till synes objektivt hon skildrar missförhållanden och onödigt lidande orsakade av okunskap. Men det finns en annan sida av okunskapen. Anna föds som tolvåring in i en främmande värld och genom hennes naiva och klara ögon får jag se hur min värld kan uppfattas på ett helt annat sätt än vad jag är van vid.

- Artan kommer att visa dig in på avdelningen.
Jag tittade på Urban, bad honom med ögonen, men jag såg att han hade släppt mig.

Det är drabbande att läsa hur Annas trygghet, av nödvändighet, blir flytande då villkoren för hennes liv förändras eller när fosterföräldrarna säger ”Vi älskar dig som om du var en av oss”. Efter ett sådant påstående kvittar det hur många gånger man säger att man älskar personen, avståndet i som om går inte att överbrygga. Det känns som om Annas hela liv blir ett enda långt övergrepp av staten, det sociala och vården.

HELIOSKATASTROFEN är en av de tio bästa böckerna som gavs ut 2013. Visst är det mörkt och ångestfyllt men det finns ljus och lycka där också. När jag summerar HELIOSKATASTROFEN är det underligt att jag inte har en mörkare bild av den med tanke på hur mycket svårigheter och tragik som skildras. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att även den bilden är ett resultat av Linda Boström Knausgårds skicklighet.


Läs om böckernas topp tio 2013

Nominerade böcker till Sveriges radios romanpris 2014:

Den mörka sporten – Viktor Johansson
Andningskonstnären – Per Odensten
Hägring 38 – Kjell Westö
Helioskatastrofen – Linda Boström Knausgård
Vårt gemensamma liv – Anna Schulze
Vägen mot Bålberget – Therése Söderlind


Lyssna på vad romanprisjuryn tyckte om Helioskatastrofen

Fakta
Språk: Svenska
99 sidor, inbunden
Pris:  162 SEK (Bokus), 181 SEK (Bokia), 182 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: En tolvårig flicka föds ur sin fars huvud. Hon bär en glänsande stridsrustning där hon står i allt blod på golvet. I ett ögonblick långt som livet självt ser de på varandra. Så pressar han händerna om huvudet, som för att sluta igen det som öppnats, och skriker.
Flickan utplaceras i en familj. Fadern hamnar på sjukhus för en svår schizofreni. Flickan lär sig språket de talar i byn, här högt uppe i norr. Hon bekänner sig till nykterheten och Gud, som alla andra. Pingstkyrkan får ett grepp om henne, när ett rykte om henne börjat spridas. Alla hennes frågor hotar att brista ut i ett skrik, starkt som en storm: Vem är hennes far? Vad är det för språk hon talar när de tror hon »talar i tungor«? Vad kommer att hända när hon börjar växa, så som hon vet att hon måste?
Helioskatastrofen är en modern Athena-myt. En sorgesång om saknaden efter en far och om att inte kunna bära sin fulla styrka. Om en känsla av ett ursprung måhända alldeles för nära solen.

 

Plötsligt låg den där. Smutsigt brunbeige med en uppsättning slemmiga rovdjurständer i mitten och ordet Cujo ovanför. Det var det absolut elakaste bokomslag jag hade sett i hela mitt då väldigt unga liv och jag var bara tvungen att ha den. Den var till om med lika tuff som Iron Maidens übertuffa “Number of the beast”-skiva.  En bok med ett sådant omslag kunde bara inte vara dålig. Det var hårdrock, ondska, lockelse och en portal till en annan värld. Bort från barndom, småsoldater och Disneyböcker till vuxenliv och hedonism.

Men tyvärr var det ju inte riktigt så enkelt. Jag vet inte hur jag fick min mamma att köpa den där boken. Men hon gjorde det och jag höll den som en kristallvas hela vägen hem. Problemet var att jag inte vågade öppna den. Den stod där som ett framtida löfte medan jag fortsatte läsa Kalle Anka och farsan svor över att det låg småsoldater överallt. Däremot fantiserade jag om den där Stephen King. Hur sjuk måste man inte vara om man skriver böcker som kan gestaltas med en rabiessmittad hundtrut? Jag såg framför mig hur han satt som ett monster i en liten mörk kammare och skrev sina fasansfulla böcker med ett hånleende i sitt missformade ansikte. Farligt, farligt men härligt, härligt som  Skifs sjöng en gång i tiden.

Men en annan tid och ett annat liv senare, alltså ett par år eller något sådant, så tog jag till slut mod till mig och öppnade den där boken. Jag kommer ihåg hur jag satt på sängkanten och tänkte att “Nu jävlar får det ske”. Hur jag tittade på den där dreglande hundkäften och rös och funderade på om mitt psyke överhuvudtaget skulle klara av de kommande påfrestningarna? Jag kanske transformerades till psykfall och slaktade hela klassen med farsans jaktkniv som låg i källaren? Men risken var värd att ta. Det var dags att knäcka ägg och göra omelett.  Farligt, farligt men härligt, härligt som Skifs fortfarande sjöng en gång i tiden.

Sen var det klippt. Cujo var den abolut bästa bok jag någonsin läst. Jag införskaffade snabbt Varsel/The Shining, och höll på att skita knäck. Den boken var om möjligt ännu bättre och mitt tonårsjag upptäckte en helt ny värld av skräck, psykologi och människans mörkare sidor. Sen följde Djurkyrkogården, Dead Zone, Eldfödd, Det, Pestens tid och ja, varenda bok som Stephen King skrev eller hade skrivit radades upp i min bokhylla. Jag berördes av den mobbade Carrie och grät till Talismanen. Jag eggades av apokalypsen i Pestens tid och blev helt tagen av Den gröna milen. Jag blev irriterad av att Stark plötsligt kom i ett ljust silvrigt omslag när alla andra titlar innan varit svarta och jag förstod att alla sorters clowner är onda i och med Det. Mitt pojkrum var ett universum av Depeche Mode, folköl, oförlöst sexualitet och Stephen Kings romaner. Jag försökte utöka med andra författare inom samma område, tex Dean R Koontz, men ingen var i närheten av rysarkungen.

Men efter några år så började mitt intresse avta. Tror Dolores Claiborne var den senaste jag läste. Jag vet inte om Kings böcker blev sämre eller om jag helt enkelt utvecklades och blev intresserad av annat? Inte heller omslagen hängde med och rasande ner från svart, mystiskt och underbart till färgglatt, spretigt och allmänt B. Vem vill köpa sängstolpen på Dolores-omslaget eller skrynkligt papper som prydde Rasande Rose? Nej, förtrollningen var bruten och Stephen King förpassades till historien medan jag gick vidare in i horisonten.

Men nu, en massa år senare, så har jag blivit lite sugen igen. Uppföljaren till The Shining, Doktor Sömn, har kommit ut och jag måste nog läsa den. För att inte tala om den hyllade 22/11 1963 som avhandlar Kennedy-mordet i Dallas. Och skulle det inte vara intressant att läsa Pestens tid igen? Den bok jag tyckte var bäst då för länge sedan i forntidens glansdagar. Kanske är det så att cirkeln är sluten och det är dags att återigen plocka upp min gamle favorit i bokaffären. Kanske finns det en ny Stephen King bok därute med det ultimata omslaget som kan förändra mitt liv? Kanske, troligen… eller?

Men faktum är att Stephen King var den som skapade mig till en aktiv bokläsare. Kanske hade jag aldrig läst alla dessa böcker om inte Cujo hade fångat mig den där dagen? Vem vet? Men en sak är säker:

Tack Stephen King för att du introducerade mig till litteraturens underbara värld. Tack!

En sida av svenska fans för svenska fans:
följeslagarna.com

Stephen Kings officiella site.

Stephen King på Wikipedia

Uppdatering. När vi skickade ut den här länken på twitter så hörde Björn Waller från dagensbok.com av sig och berättade att han hade skrivit en liknande text för några år sedan. Det är alltså fler än jag som har Stephen King att tacka för sitt bokintresse. Läs Björns betraktelser här: Kungen och jag.

 

Topp tio böcker 2013

När dammet lagt sig och alla intrycken fått sjunka in passar det bra att lista de bästa böckerna 2013.

Gone girl – Gillian Flynn
Gillian Flynns andra roman på svenska placerar henne i världstoppen av thrillerförfattare, hennes Gone girl är den bästa thrillern som släpptes 2013 i Sverige. Hennes för genren ovanligt snygga språk och lekfullhet med handling och berättartekniker gör att alla hennes böcker är en fröjd att läsa. Läs recensionen

Den mörka sporten – Viktor Johansson
Med ett unikt språk som tycks röra sig i cirklar skildrar Viktor Johansson bättre än någon annan hur det är att vara ung invandrare idag. Den mörka sporten romanprisnominerades och är både dråpligt rolig, hjärtskärande och surrealistisk. En unik upplevelse väntar den som vågar sig på att läsa den. Läs recensionen

Djävulen hjälpte mig – Caroline Eriksson
Utan tvekan 2013 års bästa svenska deckare som dessutom är Caroline Erikssons skönlitterära debut. Djävulen hjälpte mig är en insiktsfull betraktelse över ett autentiskt mord i Sverige från sent 1800-tal – Yngsjömordet. Läs recensionen

Andningskonstnären – Per Odensten
Andningskonstnären är en udda historia med många vackra och härliga formuleringar som innehåller en passage som är en hyllning eller möjligtvis en referens till Thomas Manns Mario och trollkarlen. Lägg till den bästa skildringen av Karlskrona och Blekinge som jag läst så förstår du att jag blev mycket förtjust i Andningskonstnären som även den nominerades till romanpriset.

Vägen mot Bålberget – Therése Söderlind
Romanprisnominerade Vägen mot Bålberget gör upp med en mörk del av vår historia genom fyra olika berättelser och öden. Häxbränningar, incest, otrohet och jävelskap är Vägen till bålberget packad av men det blir aldrig överväldigande eller hopplöst. Bra så. Läs recensionen

Helioskatastrofen – Linda Boström Knausgård
Mycket nära och osentimental skildring av hur det är att vara ung i vårdapparaten. Att Linda Boström Knausgård tar sats ifrån myten om Atena förhöjer Helioskatastrofen ytterligare.

438 dagar – Johan Persson och Martin Schibbye
Ett journalistiskt uppdrag som blev ett fiasko men en medial succé och som efter ett lyckligt slut blev en bok. En fantastisk sådan också. Det lilla mänskliga i en grym storpolitisk gegga. Läs den och bli en del av din samtid. Läs recensionen

Ordningen upprätthålls alltid – Pär Thörn
23 tecknare låter tuschpennorna glöda under Pär Thörns ledning och fram kommer en av årets mest intressanta verk både bildmässigt och dramaturgiskt. En visuell njutning av högsta klass. Läs recensionen

Just Kids – Patti Smith
Patti Smiths mästerverk kom inte i år men det kvittar då jag äntligen drog ut tummen och läste detta mästerverk. Patti Smith krossar rockmyter och berättar om sina ungdomsår med en ödmjuk lätthet och en krossande trovärdighet.  Förföriskt drabbande. Läs recensionen

Landstrykare - Knut Hamsun
Inte heller rykande färsk men så sjukt bra att den förtjänar att ligga på böckernas tio i topp-lista varje år. Knut Hamsun, den moderna litteraturens fader, har skapat något fantastiskt i mästerverket Landstrykare. Här finns vagabonder, entreprenörskap och sprudlande livsglädje och mitt i allt står urkraften August som ett monument över industrialismens intåg i Norge. Läs recensionen 

Listan är sammanställd av Jonas och Fredrik på Bokfetischistredaktionen. Tyvärr tjejer, dom är upptagna.

 

Romanprisnominerade Vägen mot Bålberget gör upp med en mörk del av vår historia genom fyra olika berättelser och öden.

Vägen mot Bålberget - Therése SöderlindÄven om Kjell Westös HÄGRING 38 tog hem Sveriges radios romanpris 2014 så spår jag att VÄGEN MOT BÅLBERGET, som även den var nominerad till Romanpriset, kommer att slå den i försäljning. Därmed inte sagt att den är bättre eller ens mer folklig. Snarare är det så att den är mer lättillgänglig och kanske har jag lättare för att relatera till häxbränning och glesbygdsmörker från norra Sverige än förkrigstidens rasistiska strömningar filterat genom besuttna män i Helsingfors.

VÄGEN MOT BÅLBERGET består av fyra olika berättelser, fyra öden som knyts samman av häxbränningarna på Bålberget på 1670-talet. Det handlar om Jacke på 1970-talet, Malin på 1600-talet, Veronica i nutid och Olof på 1700-talet.

Jag blev riktigt provocerad av hur Therése Söderlinds framställer karaktären Jacke, en drulle och snudd på horkarl. Det är som om han råkar ut för sina otrohetsaffärer, men det finns alltid ett val hur passivt det än kan verka. Han känns dessutom inte lika bunden till sin livssituation som de kvinnor som skildras på sexton- och sjuttonhundratalet. Jag vet inte ens varför jag blir så upprörd, kanske för att hans handlande accepteras eller kanske tolereras av omgivningen, på ett sätt som inte en kvinna kunnat förvänta sig i samma situation. Men samtidigt kan det vara en tanke från Söderlind att sätta igång pulsen hos läsaren med en karaktär som gör allt fel.

Men även om Jacke får blodet att koka på mig så är det Malin, den häxanklagade i berättelsen, som stannar kvar i sinnet efter att ha läst ut VÄGEN MOT BÅLBERGET. Dels är hennes kamp och öde drabbande, men även hennes fighting spirit, målmedvetenhet och kärlek för barnen. En riktigt bra och trovärdig karaktär som jag inte kommer att glömma i första taget och det är ett riktigt bra betyg när det kommer från mig. Söderlinds fingertoppskänsla visar sig även i hur snyggt hon skildrar hur kvinnorna förr i tiden drabbades av männens gärningar, både de med gott uppsåt och de med ont.

Låt dig inte luras av tjockleken på VÄGEN MOT BÅLBERGET för även om berättelsen spänner över respektingivande 589 sidor så är det inga tråkiga eller utdragna passager som jag önskade att Söderlind strukit innan utgivning. Nej, det är tätt och intressant hela vägen från det udda anslaget som får mig att läsa på till slutet där Olof knyter ihop säcken på ett sätt som gör att jag vill läsa om hela boken en gång till. Det är ingredienserna hos en storsäljare och om VÄGEN MOT BÅLBERGET inte redan är en storsäljare så blir den det i rappet.

 

Nominerade böcker till Sveriges radios romanpris 2014:

Den mörka sporten – Viktor Johansson
Andningskonstnären – Per Odensten
Hägring 38 – Kjell Westö
Helioskatastrofen – Linda Boström Knausgård
Vårt gemensamma liv – Anna Schulze
Vägen mot Bålberget – Therése Söderlind

Lyssna på vad romanprisjuryn tyckte om Vägen till Bålberget

Fakta
Språk: svenska
589 sidor, pocket
Pris: 46 SEK (Adlibris), 47 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: En sensommardag 1975 går Jacke och hans tonårsdotter Veronica upp på Bålberget i hemtrakten Nyland vid Ångermanälven. Det sägs vara platsen där man avrättade häxor. Besöket blir kulmen på en kaotisk period som tagit Jacke tillbaka till barndomen och Veronica längre än så. Hennes farmors berättelser ska göra att historien om Bålberget inte lämnar henne ens som vuxen.

Malin växer också upp i Nyland nära älvens utlopp i havet, men trehundra år tidigare. Året är 1674 när hon rannsakas för trolldom. I fängelset tänker hon på sitt liv och på hur hon alltid fått kämpa mot mäns förtryck. Hon våndas också över sin otyglade dotter som rymmer hemifrån, gång på gång.

Ett av ögonvittnena som pekat ut Malin är grannpojken Olof. Som alla barn fantiserar han mycket och inte minst fantiserar han om Malins dotter. Men gränsen mellan lek och allvar suddas ut när en äldre pojke dyker upp och berättar om en annan värld och om de krafter och väsen som befolkar den. Plötsligt finner sig Olof indragen i en fruktansvärd rättsprocess där ingen bemödar sig om att skilja mellan fantasi och verklighet.

Först som gammal förmår Olof se tillbaka och minnas sin egen roll i händelserna som påverkade en hel bygd.

 

Med ett unikt språk som tycks röra sig i cirklar skildrar Viktor Johansson bättre än någon annan hur det är att vara ung invandrare idag.

Den mörka sporten - Viktor JohanssonVad är det Viktor Johansson har skapat här? Jag har inget bra och entydigt svar på vad DEN MÖRKA SPORTEN är eller ens vill vara. Alla försök att beskriva eller återge handling, stämningar och personporträtt blir platta eller obegripliga. Jag vet bara att jag gillar den väldigt mycket.

DEN MÖRKA SPORTEN, som nominerades till Sveriges radios romanpris, handlar om Tennispojken. Tennispojken är en krigsskadad ung man från Irak som tillsammans med sin tränare, Tränarpojken försöker skapa någon slags extremsport av tennisen. Viktor Johansson blandar myter och superhjältevurm med en unik berättarteknik som verkar gå i cirklar men ändå rör sig framåt.

Johansson vänder på allting, drar karaktärernas resonemang till rena absurditeter, men det är ändå fullkomligt logiskt utifrån deras begreppsvärldar. Prosan är kompakt där glädje och allvar ibland ligger så nära att jag överraskas av mitt eget gapskratt. Samtidigt är språket febrigt och rastlöst, rotlöst.

Det finns idrottsmän som tränat så hårt att de fått kontakt med ett högre väsen. Skidåkare som fått handflatorna genomborrade av stavar, blött precis som Jesus. Sprinters som gråtit blod efter ett världsrekord. På målfoton har man hittat jungfru Marias ansikte i vinnartröjans svettfläckar.

Gör Johansson en BROKEBACK MOUNTAIN och roar sig med att dra den vita sporten i smuts, blod och våldsamheter? Kanske är det vår bild av hur det är att vara ung invandrare som han vill ställa på skam. För DEN MÖRKA SPORTEN är den bästa skildring av hur det är att vara invandrare i Sverige som jag läst.

 

Nominerade böcker till Sveriges radios romanpris 2014:

Den mörka sporten – Viktor Johansson
Andningskonstnären – Per Odensten
Hägring 38 – Kjell Westö
Helioskatastrofen – Linda Boström Knausgård
Vårt gemensamma liv – Anna Schulze
Vägen mot Bålberget – Therése Söderlind

Lyssna på vad Romanprisjuryn tyckte om Den mörka sporten

Besök Ett lysande namn (nättidsskrift grundad av Viktor Johansson)

 

Fakta
Språk: svenska
156 sidor, inbunden
Pris: 164 SEK (Adlibris), 165 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: En pojke springer genom den svenska förorten. Han måste springa sin egen odyssé. Alla kallar honom tennispojken. Hans pappa var busschaufför i Bagdad och stoppade en ung självmordsbombare. Har pojken släpat med sig kriget till Gottsunda? Kommer han leda de andra ungarna åt helvete? Ska han aldrig bli mer än ett sjukt krigsbarn, en förlorad tennisunge? Därhemma sitter mamman med de alltjämt darrande händerna. Några ungar vrålar från fotbollsplanen. Några slår äppelkartar från trädet med ett basebollträ. Det mullrar från köpcentret.

Den mörka sporten kan bli en räddande subkultur för alla som inte är hela och rena, en extremsport för skadade och skakade ungdomar när hela samhällen faller sönder eller glöms bort. Detta är en roman om ett misslyckat underbarn som är uppvärmd och redo att göra sitt livs hjältedåd. En existentiell undersökning av livet. En kamp – mot eller med språket, mot eller med tillvaron och dess beståndsdelar: den egna kroppen, familjen och andra – vänner, fiender, allt i den väv som formar det mänskliga varats helhet.

 

Carlos Gimenez, född 1941, tillbringade åtta år på barnhem i det facsistiska Spanien. När Franco dog började han teckna ner sina erfarenheter och 1979 kom albumet Barnhemmet ut. En av de absolut bästa serier jag någonsin läst.

Det är en mörk historia som Gimenez tecknar upp över sidorna. Självupplevda små historier som ofta handlar om vanvård och förtryck. Barn som inte får vatten, som inte får äta sig mätta, som agas och bestraffas på de mest fruktansvärda sätt. Serien skulle nästan vara outhärdlig att läsa om den inte också var kryddad med en massa empati och humor. På något märkligt sätt så lyckas Gimenes trycka in optimism mellan hemskheterna vilket gör att jag förfasas samtidigt som jag hela tiden anar en ljusning i mörkret. Boken kan läsas som en redogörelse för några barns liv på ett barnhem men det är också en historielektion av vad fascism är och vad den innebar för dom som levde, och försökte överleva, i Francos Spanien.

Mitt exemplar av Barnhemmet har jag köpt på loppis i början av 90-talet. Ett fynd rakt ut ur en gammal banankartong. Antagligen är det en gammal biblioteksbok då den klassiska vita pappersfickan för lånekort finns på omslagets insida och bredvid sitter ett gult klistermärke med tjugosju darriga blyertssträck och texten:  “OBS! Sätt ett streck här när du lånat boken”. Hela albumet andas bibliotek och folkhem och jag älskar själva albumet lika mycket som historien den innehåller. Och inte blir det sämre av att Carloz Gimenes är en fantastisk tecknare som sida efter sida levererar femstjärnigt.

När jag sökte på nätet så kunde jag först inte hitta albumet någonstans. Mitt exemplar gavs ut 1987 och sedan verkar det inte ha kommit några nyutgåvor. Men till slut hittar jag det på epix.se. Så nu finns det ingen ursäkt. Köp och läs ett av de bästa seriealbum som någonsin gjorts.

Samtidigt kan jag tycka att det borde vara läge för en nyutgåva. Det är en katastrof att Barnhemmet inte finns mer tillgängligt och att det inte ingår som obligatorisk läsning i våra skolor och våra hem. Bättre historielektion får man leta efter.

Köp den på epix.se

Carlos Gimenez 

Den verkar finnas i nio ex på bibliotek runt om i landet. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fakta

Språk: svenska
134 sidor, Häftad
Pris: 180 SEK Epix
Beskrivning/synopsis: Grymt förtryck, vanvård och politisk-religiös hjärntvätt hörde till vanligheterna på de statliga barnhemmen i Franco-fascismens Spanien. De som hamnade där var såväl föräldralösa barn som barn till de många fängslade motståndarna till regimen. Gimenez skakande och gripande historier från barnhemmen formar sig till ett fascimens Spanien i miniatyr. Bit för bit tecknar han diktaturen i dess olika yttringar. Men genom berättelserna om vanvård och förtryck tränger trots allt optimism och humor.

Serieskaparen Carlos Gimenez tillbragte åtta år av sin barndom på sådana hem. Barnhemmet har blivit hans främsta verk.

”… svårt att inte sträckläsa albumet …”
(Dagens Nyheter)

”Förfärande uppriktig och självupplevd skildring … En mycket angelägen bok.”
(Bokrevy)

”Gimenez är lysande när det gäller att berätta i okommenterade bilder.”
(Aftonbladet)

 

Sorrow No. 5 - Marcus StenbergDu vet kanske inte vad SORROW NO. 5 är, har kanske aldrig ens hört talas om den. Tillåt mig att sprida kunskapens ljus: SORROW NO. 5 är en handgjord bok i mycket begränsad upplaga av Marcus Stenberg fotograf och bokbloggare på Marcusbiblioteket. Mycket begränsad är ingen överdrift, upplagan, som är numrerad, består endast av 21 exemplar. Jag köpte min SORROW NO. 5 efter att ha sett ett ganska mystiskt klipp om boken på Stenbergs hemsida. Eftersom det rör sig om en så exklusiv upplevelse så ville jag bevara uppackningen eller unboxingen för eftervärlden. När jag öppnar försändelsen med SORROW NO. 5 så vet jag inte riktigt vad det är. Är det en fotobok, är det konst, en portfolio, är det poesi eller någonting annat?

Se klippet om Sorrow No. 5:

Besök Marcusbiblioteket

Besök Marcus Stenbergs hemsida (där det går att beställa Sorrow No. 5)

 

I detta avsnittet av Bok TV pratar jag om böcker som jag gett upp försöken att läsa, tillfälligt eller för gott. Är det någon av böckerna jag pratar om som är värd en andra chans? Hjälp mig att hitta gnistan igen: Lämna en kommentar om varför jag borde läsa den. Fast det går också bra att säga varför det är en bra idé att inte läsa dem.

 

Apart förlag går från klarhet till klarhet. Inte bara gör de en kulturgärning med att leverera The Walking dead på svenska. De släpper nu, eller för ett tag sedan, också nytt svenskt i form av seriealbumet “Ordningen upprätthålls alltid”. Och vad ska man säga… Ett av de mest intressanta släppen som gjordes på papper i nådens år 2013.

24 st svenska tecknare illustrerar 23 st korta historier om ond bråd död av Pär Thörn. Hur intressant kan det egentligen bli? Hackat, malet och pulvriserat, utan ordning och reda? Men nej, tvärtom. Skaparglädjen exploderar över sidorna och det är så mycket attityd att det skulle kunna driva en arme av punkrockare.

Men det tog en läsning för mig att inse det. Första försöket resulterade mest i ett njaaaaa…medan andra rundan resulterade i en total överkörning. De korta historierna bildar en helhet som bildar en perfekt blandning av svart humor, moral och ond bråd död. Allt gestaltat av en hel division av Sveriges mest intressanta tecknare. Och för mig som själv leker med pennan ibland och har en halvklar bilderbok i byrålådan så blir hela albumet en våt dröm i svart tusch. Jag gillar inte allt lika mycket men helheten blir fantastisk. Oscar Hjelmgrens groteska seriefigurer, Jan Kustfälts överbett, Nicolas Krizans rena stil, Jimmy Wallins mer klassika seriestil och Lars Krantzs mörker är de som tilltalar mig mest rent visuellt. Men det är de olika beståndsdelarna, den ramsatta kakafonin som gör helheten, allt under Pär Thörns författande. Det sprakar och rister och jag blir inspirerad… och glad.

 

 

 

 

 

 

Det blir inte sämre av historiernas blandning av sanning, sagor, referenser och rent skitsnack. Allt bildar dimridåer där inget går att förutspå och när Thörn på albumets sista tio sidor reder ut begreppen så blir bara det en intressant läsning. Jag vill ha en uppföljare… NU!

Köp och läs!
Börja rita dina egna serier!
Skriv en bok!

Upprätthåll ordningen!

 

 

 

 

 

 

 

 

Fakta

Språk: svenska
134 sidor, Häftad
Pris: 163 SEK (Bokus), 165 SEK (Adlibris), 139 SEK (CDON)
Beskrivning/synopsis: I Ordningen upprätthålls alltid dör människor som flugor. Girigheten och våldet talar sitt tydliga språk. Paranoian, misstänksamheten och hämndbegäret härskar. Här stiftar läsaren bekantskap med påhittiga brevbombare, lättlurade undercoversnutar, alienerade bankrånare och missförstådda poeter som vill lämna litteraturen för att gå in i fullständig aktion. Autentiska rättsfall samsas med vansinniga fantasifoster.

Detta är författaren Pär Thörns första deckare, illustrerad av ett flertal av Sveriges mest namnkunniga serietecknare.

 

Dylan Dog - De sista ljuva åren

De sista ljuva åren är andra albumet med Dylan Dog som ges ut på svenska efter nystarten 2013. Det är en välgjord betraktelse över tiden och döden och hur man lurar dem båda.

DYLAN DOG en italiensk tecknad serie om mardrömsdetektiven med samma namn skapades av Tiziano Sclavi. DE SISTA LJUVA ÅREN är dock skriven av Giovanni Di Gregorio och det vackra omslaget är skapat av Elin Jonsson och det är utan tvekan det snyggaste Dylan Dog-omslaget jag någonsin sett.

Efter att ha varit borta från seriehyllorna under många år ges DYLAN DOG ut igen, där VILA I FRID var det första albumet. DE SISTA LJUVA ÅREN är det andra albumet och släpps i slutet av mars.

Karaktären Dylan Dogs utseende är inspirerat av den engelska skådespelaren Rupert Everett som dessutom spelade rollen som Francesco Dellamorte i utmärkta zombiefilmen DELLAMORTE DELLAMORE (släpptes även med intetsägande titeln CEMENTERY MAN) som är en filmatisering av en bok av Tiziano Sclavi. Som lök på laxen är Francesco Dellamorte är ett slags italienskt alter ego för Dylan Dog. DELLAMORTE DELLAMORE är en ordlek som betyder ungefär bekymmer med död, bekymmer med kärlek, eller förenklat död av kärlek. Snurrigt? Ja, lite men ganska fränt.

Rupert Everett - Dylan Dog

Rupert Everett - Dylan Dog

Även om de tidiga DYLAN DOG-äventyren endast skrevs av Tiziano Sclavi så har de tecknats av desto fler, DE SISTA LJUVA ÅREN är till exempel tecknade av Nicola Mari. Det gör att om Dylan förr hade drag av Rupert Everett ser han i DE SISTA LJUVA ÅREN ut som skådespelaren Cillian Murphy. Jag gillar stilen den är tecknad i och trots att det handlar om sju skrynkliga åldringar så är det enkelt att skilja dem åt och det vittnar om skicklighet hos Mari.

Dylan Dog - Cillian Murphy

Dylan Dog - Cillian Murphy

Det italienska ursprunget till trots utspelar sig alla DYLAN DOG-äventyr i England. Handlingen i DE SISTA LJUVA ÅREN får sin upptakt i att åldringarna på ett äldreboende verkar vara misstänkt gamla och därför anlitas Dylan för att undersöka hur det ligger till. Varje gamling ger sin syn på döden och livet, en predikar bland annat vikten av positivt tänkande under parollen är man lycklig är man frisk. Jag rekommenderar Barbara Ehrenreichs SMILE OR DIE som motläsning här, även om positivt tänkande inte är något bärande tema eller budskap i DE SISTA LJUVA ÅREN eller i något jag läst med DYLAN DOG för den delen.

Jag gillar hur man har gjort titeln svensk, DE SISTA LJUVA ÅREN, som både ramar in historien bra och flirtar lite med dansbandslåten med samma titel. Det ger mig en känsla av närhet till berättelsen som jag inte hade fått om man översatt titeln rakt av. Förlaget Apart har gjort samma sak ett bra tag nu och det blir på något sätt bättre när man får en titel som TOTALT JÄVLA MÖRKER framför sig istället för något styltigt översatt med skolengelska som DETTA SORGSNA LIV, som mycket väl kunnat bli titeln efter originalet THIS SORROWFUL LIFE från WALKING DEAD-serien.

Välskrivna efterordet levereras av Jonas Danielsson, skräckvetare och krönikör för bland annat FOLKBLADET, som är skrämmande insatt i ämnet och gör underhållande jämförelser mellan Dylan och seriehjälten John Constantine.

DE SISTA LJUVA ÅREN är en bra deckare och hjärnan får gymnastisera en del, i mitt fall förgäves, för att kunna knäcka gåtan som Dylan kämpar med. Dessutom passar skaparna på att säga en hel del om livet och döden. Man har dessutom den goda smaken att gå lite längre, gräva lite djupare, än vad jag är van att se i genren. Man pratar om livskvalitet om hur tid upplevs olika för olika människor och om hur kärleken till någon eller något är viktig för välbefinnandet. Men framför allt handlar DE SISTA LJUVA ÅREN om att lura både tiden och döden.

Läs recensionen av Barbara Ehrenreichs Smile or die

Lyssna på De sista ljuva åren med Lasse Stefanz

 

Fakta
Språk: svenska
96 sidor, häftad
Pris: 106 SEK (Bokus), 107 SEK (Adlibris), 120 SEK (Ord & bok)
Beskrivning/synopsis: På äldreboendet Garden Paradise i England bor personer som levt så länge att man kan tro att de är odödliga. När mardrömsdetektiven DYLAN DOG får i uppdrag att hitta orsaken till deras långa liv, dröjer det inte länge innan Garden Paradise drabbas av våldsamma dödsfall…

Serien om Dylan Dog är en av världens mest sålda skräckserier. Den skapades i Italien 1986 och är en av de mest kända serierna i hemlandet. Den har getts ut på svenska som egen tidning med namnet Dylan under 
1993 och som biserie i Seriemagasinet 1995-2001. 

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha