Markis de Sades DE 120 DAGARNA I SODOM skrevs för 225 år sedan och är konst, litteratur i sin renaste form; den som utmanar och förändrar. Det är samtidigt det vidrigaste jag läst. DE 120 DAGARNA I SODOM är perfekt, en diamant av utstuderad systematisk ondska och perversioner.

Markis de Sade - De 120 dagarna i Sodom

Läsaren varnas i början och det är inte simpelt effektsökeri Markis de Sade sysslar med, han är uppriktig och jag håller med honom. Är du det minsta känslig; Lägg ifrån dig boken. Här får man rannsaka sig själv och sitt innersta. Jag finner mig även väga mina ord på guldvåg, för hur kan man skriva att en bok som DE 120 DAGARNA I SODOM är bra, rent av fantastisk om man är normalt funtad? Kanske om jag läst litteraturvetenskap kunna hänga upp resonemanget på formen eller berättartekniker och perspektiv. Den utvägen har jag inte, jag står här naken och gillar boken. Jag vill inte gömma mig bakom formen eller ens historien kring Markis de Sade, det kan du googla på. Nej, efter att ha kollat runt och läst några recensioner på nätet är det få som adresserar bokens huvudrollsinnehavare, den perverterade ondskan. Så för att fylla detta tomrum är det den jag tänker koncentrera mig på. Att man så ohämmat och utan förbehåll går till botten med sexualiteten är imponerande, allt annat jag har läst har som bäst skrapat på ytan. Här går man till botten och ytterligare lite längre.

Det är klart att du kan läsa denna bok som någon slags pornografi och denna delen är omfattande, men det geniala ligger i att förhålla sig till och utveckla rent av förfina (illa valt ord) varje tänkbar njutning hur den än må se ut. Jag är många gånger skakad över hur man kan uppehålla sig vid tankar och drifter genom så många sidor när jag knappt vågar snudda vid dem i min tanke.

Tänk att få ett ord som sadism uppkallat efter dig, det är ingen liten sak Markis de Sade åstadkom under sin författargärning. Denna 225 år gamla bok göder eller kanske rent av skapar myten om den lyckliga horan som har sex för sin egen njutnings skull och att mannen/kunden/torsken gör henne en tjänst både sexuellt och ekonomiskt. Men detta är det minsta av de Sades brott mot etik, moral, lagar och regler. Han presenterar dessutom en intressant tanke, som vidareutvecklas i ÄLDREOMSORGEN I ÖVRE KÅGEDALEN; sodomiten som norm. Att heterosexuella män är svaga och felvända samtidigt som sodomiten är en karlakarl med koll på njutning.

Det förbjudna, mörka onda har alltid verkat mer intressant för mig än det glada, ljusa, lyckliga. Det hemska/fascinerande med DE 120 DAGARNA I SODOM är att berättaren inte tar avstånd från det som skildras utan förskönar och romantiserar det. Det är något mycket mer kraftfullt än simpel chockverkan som man oftast använder sig av i skräckfilmer. Det och att man kliniskt och systematiskt tillämpar sin ondska på oskyldiga offer är näst intill outhärdligt att läsa, på ett sätt som för tankarna till förintelsen under andra världskriget. Men att att inte rygga för det hemska, äckliga, makabra utan bara fortsätta och fortsätta längre och längre in i människans avarter och psyke är
otroligt imponerande, att skala av alla hämningar och sociala normer och utforska varje skrymsle av sexualiteten är läsvärt om man har magen för det.

Tidigare var AMERICAN PSYCHO (som faktiskt återskapar en tortyrscen från SODOM) det vidrigaste jag läst där jag fick fysiska kräkreflexer av att läsa, den har nu ersatts av DE 120 DAGARNA I SODOM.

Filmen SALÓ av Pier Paolo Pasolini men är ganska löst baserad på DE 120 DAGARNA I SODOM och utspelar sig i den fascistiska republiken Saló. Pasolini blev mördad samma år som filmen hade premiär. Jag var tvungen att se den och jag kan säga så mycket att den var tam mot boken och ändå var det knappt den gick att se. Jag tänker på filmen THE CLANSMAN eller BIRTH OF A NATION som den oxå kallas, som vore den perfekta filmen, med revolutionerande parallellklippning mm, om den inte var rasistisk. På samma sätt är det med denna bok, den är perfekt men vedervärdig. Du tror att du är något för att du härdat ut till filmer som SAW eller HOSTEL, tillåt mig skratta, det är ingenting mot vad du möter i denna boken.

Man kan återfinna referenser och vinkar åt DE 120 DAGARNA I SODOM i de mest skiftande böcker ÄLDREOMSORGEN I ÖVRE KÅGEDALEN, MALDOROR SÅNGER samt ovan nämnda AMERICAN PSYCHO, för att peka ut några.

Markis de Sade presenterar 600 böjelser eller utsvävningar som täcker allt från koprofagi till dråp och talar direkt till läsaren när han säger att för att du ska veta vad du föredrar får du alla. Det blir som en utpekande psykoanalys, vad händer om man gillar någon av utsvävningarna? Är man inte säker på sin sexualitet kan nog detta vara en skrämmande läsning. Att man inte sätter några gränser för sin egen njutning är hemskt, men det är trots allt en bok och inte en dokumentär. Att gränslöst göra sådana här efterforskningar är ovanligt, hur många liknande böcker har skrivits sedan denna kom ut? Inte alltför många, gissar jag.

Jag är kluven inför detta verk, DE 120 DAGARNA I SODOM är perfekt, en diamant av ondska och vidrigheter. Man vill inte titta men gör det ändå och är förändrad på ett sätt som inte går att ta tillbaka. Det är dig själv du möter i denna bok, hur paradoxalt det än kan låta. Både den du där, den du inte är och den du inte visste att du var. Det här är mycket större än simpel underhållning, detta är konst, litteratur i sin renaste form. Jag är lika kluven inför det faktum att verket aldrig hann färdigställas, endast första delen av fyra kan anses var klar, de följande tre är skissartade uppräkningar, om DE 120 DAGARNA I SODOM slutförts skulle omfånget ligga på ca 1200 sidor, det tror jag inte att jag hade klarat att läsa. Samtidigt är det synd (illa valt ord) att ett av världens största verk inte fick bli komplett. DE 120 DAGARNA I SODOM är äckligt bra.

Fakta
Språk: Svenska
475 sidor, inbunden
Beskrivning/synopsis:  Markis de Sades De 120 dagarna i Sodom från 1785 är världslitteraturens mest ökända verk. Texten skrevs på en 12 meter lång och 12 centimeter bred pappersrulle som hölls dold i författarens fängelsecell i Bastiljen. De 120 dagarna i Sodom förenar brutala delirier och systematisk ondska med filosofisk skärpa och svart humor. den står som ett ofullbordat, förkrossande monument över människans paradoxala frihet vid den sexuella fantasins yttersta gräns.

Stefan Whilde på Source recenerar så tidigt som 2005

Läs Lasses recension av Äldreomsorgen i Övre Kågedalen

 

Denna månadens inköp drar åt det krävande hållet. Dessa lär hålla mig sysselsatt ett bra tag.

Inköp 2010-09

KAFKA PÅ STRANDEN – Haruki Murakami Läste VAD JAG PRATAR OM NÄR JAG PRATAR OM LÖPNING eftersom jag är intresserad av löpning i allmänhet och maraton i synnerhet och blev intresserad av Murakami. Har faktiskt ingen aning om vad som väntar i o m denna. Spännande.

DE 120 DAGARNA I SODOM – Markis de Sade Hade jag varit litteraturvetare eller svensklärare hade jag nog haft en uppfattning eller åtminstonne en aning om vad som väntade mellan dessa pärmar. Men nu är jag lyckligt ovetande och det ska bli rikigt kul att läsa ett så ökänt verk förutsättninslöst.

MALDOROR SAMLADE VERK – Lautréamont (Isidore Ducasse) Ojojoj, så mycket ilska mot mänskligheten. Jag är svag för misantroper och läser med stor behållning Knut Hamsun, John Fante och Charles Bukowski. Gissar att jag kommer att få mitt lystmäte här.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha