Topp tio böcker 2013

När dammet lagt sig och alla intrycken fått sjunka in passar det bra att lista de bästa böckerna 2013.

Gone girl – Gillian Flynn
Gillian Flynns andra roman på svenska placerar henne i världstoppen av thrillerförfattare, hennes Gone girl är den bästa thrillern som släpptes 2013 i Sverige. Hennes för genren ovanligt snygga språk och lekfullhet med handling och berättartekniker gör att alla hennes böcker är en fröjd att läsa. Läs recensionen

Den mörka sporten – Viktor Johansson
Med ett unikt språk som tycks röra sig i cirklar skildrar Viktor Johansson bättre än någon annan hur det är att vara ung invandrare idag. Den mörka sporten romanprisnominerades och är både dråpligt rolig, hjärtskärande och surrealistisk. En unik upplevelse väntar den som vågar sig på att läsa den. Läs recensionen

Djävulen hjälpte mig – Caroline Eriksson
Utan tvekan 2013 års bästa svenska deckare som dessutom är Caroline Erikssons skönlitterära debut. Djävulen hjälpte mig är en insiktsfull betraktelse över ett autentiskt mord i Sverige från sent 1800-tal – Yngsjömordet. Läs recensionen

Andningskonstnären – Per Odensten
Andningskonstnären är en udda historia med många vackra och härliga formuleringar som innehåller en passage som är en hyllning eller möjligtvis en referens till Thomas Manns Mario och trollkarlen. Lägg till den bästa skildringen av Karlskrona och Blekinge som jag läst så förstår du att jag blev mycket förtjust i Andningskonstnären som även den nominerades till romanpriset.

Vägen mot Bålberget – Therése Söderlind
Romanprisnominerade Vägen mot Bålberget gör upp med en mörk del av vår historia genom fyra olika berättelser och öden. Häxbränningar, incest, otrohet och jävelskap är Vägen till bålberget packad av men det blir aldrig överväldigande eller hopplöst. Bra så. Läs recensionen

Helioskatastrofen – Linda Boström Knausgård
Mycket nära och osentimental skildring av hur det är att vara ung i vårdapparaten. Att Linda Boström Knausgård tar sats ifrån myten om Atena förhöjer Helioskatastrofen ytterligare.

438 dagar – Johan Persson och Martin Schibbye
Ett journalistiskt uppdrag som blev ett fiasko men en medial succé och som efter ett lyckligt slut blev en bok. En fantastisk sådan också. Det lilla mänskliga i en grym storpolitisk gegga. Läs den och bli en del av din samtid. Läs recensionen

Ordningen upprätthålls alltid – Pär Thörn
23 tecknare låter tuschpennorna glöda under Pär Thörns ledning och fram kommer en av årets mest intressanta verk både bildmässigt och dramaturgiskt. En visuell njutning av högsta klass. Läs recensionen

Just Kids – Patti Smith
Patti Smiths mästerverk kom inte i år men det kvittar då jag äntligen drog ut tummen och läste detta mästerverk. Patti Smith krossar rockmyter och berättar om sina ungdomsår med en ödmjuk lätthet och en krossande trovärdighet.  Förföriskt drabbande. Läs recensionen

Landstrykare - Knut Hamsun
Inte heller rykande färsk men så sjukt bra att den förtjänar att ligga på böckernas tio i topp-lista varje år. Knut Hamsun, den moderna litteraturens fader, har skapat något fantastiskt i mästerverket Landstrykare. Här finns vagabonder, entreprenörskap och sprudlande livsglädje och mitt i allt står urkraften August som ett monument över industrialismens intåg i Norge. Läs recensionen 

Listan är sammanställd av Jonas och Fredrik på Bokfetischistredaktionen. Tyvärr tjejer, dom är upptagna.

 

I juni 2011 passerar journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye gränsen mellan Somalia och Etiopien. När de sen, skottskadade och utsatta, dök upp i våra tv-rutor var debatten, och i viss mån cirkusen, igång. De skapade i sin frånvaro debatt om allt från Bildts inblandning i Lundin Petroleum till journalisters faktiska ansvar. Det gjordes insamlingar och galor, intervjuades släktingar och andra inblandade, det diskuterades “tyst diplomati” och demokrati. De blev genom sitt misslyckande det nav runt vilken svensk debatt roterade ett tag och fick antagligen större medialt genomslag än om deras ursprungsplaner hade gått i lås. Men allt detta vet du redan, om du inte totalt lever med huvudet i sanden vill säga, vilket borde göra den här boken till ett av årets mest intressanta släpp för en stor grupp svenskar. Äntligen får vi upphovsmännens egen historia som ett komplement till nyhetssändingarna, intervjuerna och den etiopiska regeringens förfalskade filmklipp.

Hade 438 dagar varit en fiktiv historia så hade det varit en utmärkt spänningsroman. Allt finns där av biljakter, skottlossning, ond bråd död och elaka skurkar. Den är lättläst och en riktig bladvändare som jag knappt kan lägga från mig. Hollywood skulle kunna göra storverk med den här romanen och kanske skulle inte längre Papillon från 1973 vara världens bästa fängelsefilm.

Men, och det är ett stort jävla massivt men, som vi alla vet är det inte på låtsas. Vi har sett bilderna, rättegångarna och hört Bildt undra vad de gjorde i Ogaden när UD varnat svenska folket för att åka dit. Vi har sett Martin och Johan skottskadade i öknen, sett dem svara på frågor och vi har sett deras deras familjer intervjuas. Allt detta gör att hela boken blir ett komplement, en uppbackning och en fördjupning till den historia vi redan vet en hel del om.

Vilket inte gör boken sämre eller mindre viktigt. För det är en intressant och mer nyanserad bild som kommer fram i här. Då händelseförloppet till stora delar innan berättats av världen runt omkring Martin och Johan så är det nu deras exakta bild som serveras. På omslaget står det  “Vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar” vilket på spiken sammanfattar vad den här boken handlar om. Den är en politisk bomb som borde få allt från Bildt till Lundin Petroleum/African Oil till Etiopien att bli lite nervösa. Och skulle världen vara rättvis och om man ska tro författarna så borde de alla tre få stå till svars på ett antal punkter.

Särskilt Etiopien som en totalitär regim förklädd till demokrati borde belysas. Deras behandling av författarna med skenavrättningar, förnekad vård och framtvingade bekännelser är milt sagt en katastrof. När sen boken berättar hur människor ligger och dör för att de förnekas de mest basala saker så borde omvärlden skämmas för att vi låter det ske. Men samtidigt blir det så tydligt att Etiopien har lärt sig av de stora pojkarna, nämligen USA och västvärlden. Varför skulle inte de kunna göra det som USA har gjort sen planen flög in i skraporna? Vilket gör att frågan blir större och plötsligt omfattar mer än Etiopien och deras barbariska hållning till brottslingar och möjliga terrorister. Detta arv av att ”ändamålen helgar medlen” gällande mänskliga rättigheter borde även det komma upp till ytan och debatteras.

Men det som verkligen sticker ut är hur Martins och Johans vänskap utvecklas och blir en av orsakerna till att de överlever. Den kraft de finner i varandra är en empatisk historia i sig självt. Samtidigt är det förvånande hur mycket humor som finns i texten. Till och med när deras liv är som jävligast finns det alltid utrymme för ett bus, ett skämt eller underfundig kommentar. Flera gånger ler jag medan jag läser och vid några tllfällen ligger jag och småskrattar. Detta trots bokens allvarliga historia. Även människans behov av kultur och sysselsättning blir uppenbart då det närmast blir en andlig stämning i fängelset när de får lov att spela egen musik i högtalarsystemet. Eller hur en fotboll kan lyfta till och med de söndrigaste av fångarna ur deras själsliga hål och skapa engagemang, förståelse och förbrödring. Ögonblick i boken som visar hur lika vi alla är, oavsett land och härkomst, i våra grundläggande behov av känslor, mänsklighet och drömmar.

Så bokens stora behållning är hur mänsklighet kan överleva trots ett system som gör allt för att krossa och avhumanisera. Där människor i bästa fall blir en diplomatisk handelsvara mellan nationer och i värsta fall en sjuk köttklump i en överfull cell men där drömmar och tankar aldrig helt kan strypas eller förringas.

Läs den!


Fakta
Språk: svenska
363 sidor, inbunden
Pris: 189 SEK (Bokus), 188 SEK (Adlibris), 185 SEK (CDON)
Beskrivning/synopsis: »Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått snett. 
Natten till den 28 juni 2011 satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda och konfliktfyllda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen. Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i öknen. Men när det ursprungliga reportaget dog, tog en annan historia sin början. En berättelse om rättslöshet, propaganda och storpolitik. Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att det inte gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt – i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck – skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har: friheten att själv bestämma vem man är.
Här är vår berättelse om 438 dagars helvete.«
Johan Persson & Martin Schibbye

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha