En härlig klassiker från nobelpristagaren Hermann Hesse att avnjutas, som ett utsökt vin, i din ungdom.

Stäppvargen - Hermann Hesse

Vilken underbar bok, det är stor skada att jag inte läste denna som tonåring när världen svallade och mitt förakt för det borgerliga brann hett. Att läsa den nu, som fullblown-borgare med degigt soffliggarkött är inte det samma. Även om jag förstår och kan leva mig in i handling och karaktärer, så känner jag det inte.

På bokens baksida står att läsa ”STÄPPVARGEN vore otänkbar utan Freud” och nog är det så alltid. Stäppvargen eller Harry Haller som han heter, får gå i en slags terapi för att möta sina rädslor/fasor, sen är det inte säkert att terapin är så konstruktiv alla gånger.

Hesses starka hållning mot första världskriget och hetsen mot andra världskriget är både insiktsfull och beundransvärd för att komma 1927, han hade ju inte efterklokhetens övertag. Men på den negativa sidan måste nämnas är det öppna föraktet mot svarta (”den primitiva negern”). Det är nästan så jag hoppas på en förskönande omskrivning till nästa utgåva, men bara nästan. Jag vill inte tänka på hur det skulle se ut om alla klassiker skulle nutidsanpassas. Å andra sidan blir det konstigt när ordet neger ska kulturarvsklassas i TURE SVENTON I PARIS.

STÄPPVARGEN är till min stora glädje full av blytung namedropping: Nietzsche, Freud, Dostojevskij, Goethe, Baudelaire, Novalis, Dante och Hamsun.

STÄPPVARGEN filmatiserades 1974 med (vem annars?) Max von Sydow som Harry Haller, jag har inte sett filmen men trailern verkar lovande i bästa B-filmstil:

Slutet i boken för tankarna till slutet i tvserien TWIN PEAKS men för all del även till filmen INCEPTION. Men bilden av en korridor bortom tid och rum, med dörrar med olika alternativ där fasor och njutningar döljer sig bakom, har använts oändligt många gånger. Det är fantastiskt att Hermann Hesse kunde skriva så mörkt och svart med så vackra och eleganta ord. Jag är förförd av djupet, STÄPPVARGEN är så direkt, så genomtänkt. Jag placerar den högt däruppe bland de största.

Läs recensionen av Hermann Hesses Knulp

Ture Sventon stoppad (DN)

Steppenwolf – Born to be wild (Namnet på gruppen är hämtat från romanen)

Fakta
Språk: Svenska
195 sidor, inbunden
Pris: Från 40 SEK (Bokbörsen)
Beskrivning/synopsis: Harry Haller är en lärd enstöring, en melankoliker utanför mänsklig gemenskap. Han grubblar fåfängt över sin situation tills han får tag i »Traktat om Stäppvargen« och där finner nyckeln till sin personlighet. Han är en kluven varelse, halvt människa, halvt varg med en ursprunglig vilddjursnatur som stängts inne och förträngts av rådande moral och konventioner. Stäppvargen är en roman som vore otänkbar utan Freud. Hermann Hesse skildrar här den moderna människans tragiska dualism, hennes slitningar mellan ande och driftliv mer påträngande och intensivt än i något av sina andra verk. Nobelpristagaren Hermann Hesse (1877–1962) är en av den moderna världens mest betydande författare. Stäppvargen kom ut första gången 1927.

 

Som jag njuter av Hermann Hesses KNULP, den är enkel och rak, kärnfull och lättläst, jag kan inte hålla mig från att sluka den. Men trots att den är 115 sidor tunn och att styva läsare springer över den på en eftermiddag hinner den behandla mycket.

Knulp - Hermann Hesse

Knulp är den tyske vagabonden och landstrykaren som lånat sitt namn till bokens titel. Han är fri och utan band, går och kommer som han vill och lever i från hand till mun. Vi beundrar dem utan band men friheten har en baksida vi alla inte är beredda att leva med. Hesse utforskar i denna kortroman de många sidorna av friheten på ett lätt och lekfullt sätt. Aldrig känns den tung och grubblande trots att det är allvarliga och ibland djupa tankar som vrängs ut och in. Förhoppningsvis behöver man inte påpeka att det inte rör sig om slagordet som blivit både utnött och förvanskat av USA där man bl a slåss för friheten. Nej, snarare tvärtom, friheten i KNULP är friheten från ansvar, från delaktighet, från samhället, krav och till och med den livslånga kärleken. Men inte nödvändigtvis från gemenskapen, vänskapen eller livsglädjen.

Även om friheten är kärnan så behandlas allt från döden till gud. KNULP är aktuell än idag, då det fortfarande är fult att inte vilja arbeta. Skillnaden mellan nu och när boken gavs ut 1915 är att då var det dessutom olagligt både i Tyskland och Sverige att dagdriva, d v s att inte söka jobb.

Knulp är båda skamlös och ädel, så elegant utmejslad och övertygande motsägelsefull. Översättaren Erik Ågren sätter fingret på vad Knulp är i det informativa och fördjupande efterordet: en integrerad outsider. Glädjen Knulp skänker så gott som alla han möter, dränks av han skoningslösa och obönhörliga avresa. För han drar vidare när någon kommer för nära eller är det kanske när någon genomskådar hans natur som han lämnar dem. Förr eller senare lämnar han dock alla.

Bakhåll är ett trevligt förlag med fina utgåvor av Sture Dahlström på sitt samvete. Man har även givit ut Fjodor Dostojevskij, Philip K DickJack Kerouac (som faktiskt ter sig lite blek i jämförelse en giganten Hesse), för att nämna några. Ett förlag med öga för kvalité med andra ord.

KNULP är en njutning ned till varje ord och formulering. Även om detta är min första genomläsning vet jag redan nu att jag kommer att återvända till KNULP fler gånger. Att Hermann Hesse på ett så ledigt och behagligt sätt utforskar så mycket i ett så litet format är en fröjd att uppleva. Det är en odiskutabel klassiker att äga, läsa och älska.

Fakta
Språk: Svenska
115 sidor (exkl efterordet), inbunden
Pris: 134:- på Adlibris och 152:- på Bokus.
Synopsis/beskrivning: Hermann Hesses kortroman Knulp i nyöversättning av Erik Ågren. Knulp är sinnebilden för den coole vagabonden, gentlemannaluffaren som tar stunden som den kommer och inte oroar sig för imorron. Hans tvära kliv åt sidan, bort från ruljangsen, är ett högst medvetet beslut. Bakhåll har tidigare gett ut Hesses roman Demian, som nu följs upp med hans underbara mångbottnade underdog-outsider-berättelse Knulp. Boken är bara dryga 100 sidor, men vilka sidor (saxat från Bokus).

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha