Sara Lövestam har släppt boken I HAVET FINNS SÅ MÅNGA STORA FISKAR:

Bakom en gardin i Lugnvik står en iakttagare. Det är tryggt bakom fönstret, fyrtiosex millimeter treglasgräns som stänger ute verkligheten. Om man har tråkigt kan man studera barnen som går på förskolan som så lämpligt ligger mitt emot. Man kan följa dem med blicken, vattna sina pelargoner och glömma allt. Tills man inte kan det längre.

På dagisets uteplats står Malte. Han har helt själv hittat en kotte som är alldeles grön, och när han ser på den tänker han inte på det andra. Mamma som bara sover, pappa som en gång kom och hälsade på. Och mannen med det blonda håret, som antingen är hans vän eller något helt, helt annat.

I havet finns så många stora fiskar är en historia om vad som kan hända ett barn när skyddsnätet har stora hål. Hur det som är hemma är hemligt, och hur det blir plats för fula fiskar att ta sig in. Men det är också en berättelse om att minnas eller inte minnas, se eller inte se, finnas eller inte finnas. Och om det som är fint i det som är fult.

Sara Lövestam är född 1980, hon arbetar som lärare i svenska för invandrare och frilansskribent. Våren 2009 vann hon tävlingen Bok-SM med sitt manus för debutromanen Udda.

I havet finns så många stora fiskar är hennes andra roman.

Jag tänker osökt på ROOM av Emma Donoghue när jag läser synopsis för Sara Lövestams bok I HAVET FINNS SÅ MÅNGA STORA FISKAR, samtidigt tänker jag på Sofi Oksanen när jag ser henne.

Sara Lövestam

En vän skrev följande statusrad på facebook: Bokrecension i tidningen idag: Alkoholiserad misshandlad mamma hittar pedofilbarnvakt till sin son vars enda minne av sin försvunna pappa är ett trasigt gameboy och en snobben, dagis misstänker men har inte tid att göra något. JISSES, ett problem till så hade hela boken imploderat under sin egen tyngd!

Min vän har definitivt en poäng men är man funtad som jag lockar mörkret mer än avskräcker. Jag har ofta svårare för en bok med positivt innehåll än negativt. Jag skulle till och med gå så långt som till att påstå att jag undviker glada böcker och söker mig till mörka, dystra diton. Som man säger i filmen THE FISHER KING: … ’cause let’s face it… the Devil is a hell of a lot more interesting [than God]!

Besök Sara Lövestams blogg

Läs recensionen om Emma Donoghues Room

Läs recensionen om Sofi Oksanens Utrensning

 

Bokbloggarnas litteraturpris 2010

Bokfetischist nominerar

PELLE PÅ PLANETFÄRD - Jan Lööf Betyg 5

INLÅSTA – Emma Donoghue Betyg 4

KAFKA PÅ STRANDEN – Haruki Murakami Betyg 3

ÖVERVAKNINGEN: MINNET AV DIG – Gunnar Blå Betyg 2

STRAGE TEXT – Fredrik Strage Betyg 1

Läs mer på Breakfastbookclub.se

 

Jack bor i Room med Ma och det är hela hans värld, det finns inget bortom Room. Vissa nätter kommer Old Nick och knarrar sängen med Ma. ROOM kunde lika gärna varit berättad av något av barnen i Josef Fritzl källare. Genom Jacks naiva ögon får man uppleva en fruktansvärd tragedi. Detta kan vara årets bok 2010, så bra är ROOM.

ROOM - Emma Donoghue

Jag har själv en son i Jacks ålder så det är inga problem att relatera till honom. Språket, tankegångar och begreppsvärlden som Emma Donoghue har gett Jack är mycket realistiska och är en stor del av behållningen av boken. Det är bara ibland som han drar lite för avancerade slutsatser, men jag gissar att det är nödvändiga kompromisser för att föra handlingen framåt eftersom det är genom Jacks ögon vi följer händelserna.

Att läsa Jacks språk och tankar är till en början utmanande och vissa saker förklarar han inte närmare utan man får lista sig till vad det betyder. Skriven med Jacks egen röst och egna ord blir läsningen extra laddad när man, som vuxen, kan läsa mellan raderna. Jag gillar att bli inkastad i Jacks huvud utan krusiduller på hans femårsdag. Men efter ett tag vänjer man sig vid språket och man kommer in i det där härliga flytet som gör att man sitter och läser överallt, minsta minut man kan stjäla till läsning tas tillvara: Vid frukostbordet, på muggen, i bilen på parkeringen, när man nattar barnen (!)…

Efter ett tag märker man hur mörk historien är och genom Jacks naiva ögon får man uppleva en fruktansvärd tragedi. Det är något som hela tiden känns ur balans, något som skaver utan att komma upp till ytan. Minsta händelse är en katastrof som väntar på att hända, jag kommer på mig själv med att läsa delar samtidigt som jag håller andan.

Jag skaffade mig snabbt en förutfattad mening om hur det skulle gå för Jack, men så blev det inte. Till min lättnad, ska tilläggas. Jag gillar inte när man kan se hela berättelsen direkt, jag vill bli överraskad och utmanad och det blev jag av ROOM. Donoghue målar skickligt utan att använda skrikiga färger och genom att ställa Jack som inte har normala preferenser i normala situationer uppstår en mycket intressant dynamik.

ROOM är, med rätta, med på Man Booker Prize’ korta lista.

Fakta
Språk: Engelska
Priser: ~100 SEK (Play), 125 SEK (Bokus), 133 SEK (Adlibris)
320 sidor, häftad
Man Booker Prize Short list
www.emmadonoghue.com

Beskrivning/synopsis (saxad från Bokus): This is the story of a mother, her son, a locked room and the outside world. Jack is five and, like any little boy, excited at the prospect of presents and cake. He’s looking forward to telling his friends it’s his birthday, too. But although Jack is a normal child in many ways – loving, funny, bright, full of energy and questions – his upbringing is far from ordinary: Jack’s entire life has been spent in a single room that measures just 12 feet by 12 feet; as far as he’s concerned, Room is the entire world. He shares this world with his mother, with Plant, and tiny Mouse (though Ma isn’t a fan and throws a book at Mouse when she sees him). There’s TV too, of course – and the cartoon characters he thinks of as his friends – but Jack knows that nothing else he sees on the screen is real. Old Nick, on the other hand, is all too real, but only visits at night – like a bat – when Jack is meant to be asleep and hidden safely in Wardrobe. And only Old Nick has the code to Door, which is otherwise locked…Told in Jack’s voice, ”Room” is the story of a mother’s love for her son, and of a young boy’s innocence. Unsentimental yet affecting, devastating yet uplifting, it promises to be the most talked about novel of 2010.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha