Förlaget Modernista fortsätter spotta ur sig böcker i den fart som hör hösten till. I dagens avsnitt av Bok TV pratar Fredrik om fem titlar från Modernista och kvoterar in en nekrofil på slutet.

Läs recensionen av Gabrielle Wittkops Nekrofilen

Läs recensionen av Andrea Camilleris Utflykten till Tindira

Läs recensionen av Andrea Camilleris vattnets form

Jean Genet – Matrosen & Stjärnan: 173 SEK (Bokus), 183 SEK (Adlibris)

Lars Gustavsson – Tre korta klassiker: 209 SEK (Adlibris), 209 SEK (Bokus)

David Peace – 1980: 169 SEK (Adlibris), 189 SEK (Bokus)

Andrea Camilleri – Krukmakarens åker: 179 SEK (Bokus), 180 SEK (Adlibris)

Lottie Moggach – Kyss mig först: 179 SEK (Bokus), 180 SEK (Adlibris)

Gabrielle Wittkop – Nekrofilen: 199 SEK (Adlibris), 212 SEK (Bokus)

Robert Coover – Att smiska hembiträdet: 109 SEK (Adlibris), 113 SEK (Bokus)

Besök förlaget Modernistas hemsida

Besök förlaget Vertigos hemsida

 

 

Drösvis med smala kulturreferenser, mustiga maträtter och minimalt pistolviftande – Det är tydligen det osannolika receptet på en deckare jag håller en aning högre än andra.

Vattnets form - Andrea CamilleriVATTNETS FORM är första boken i en rad om sicilianske kommissarie Salvo Montalbano av Andrea Camilleri. För mig är det andra boken jag läser om Montalbano och den är avsevärt bättre än den första, UTFLYKTEN TILL TINDARI. VATTNETS FORM är kärvare och känns mer rapp även om tempot är ganska makligt och Montalbano sköter utredningen i sin egen takt.

I mitt eviga och (inbillar jag mig) grabbigt nördiga sökande efter referenser stöter jag inte på ett enda namn jag ät bekant med i VATTNETS FORM. Men efter lite digitala eftersökningar hittar jag en rad intressanta konstnärer som döljer sig bakom de anonyma namnen och härlig, mustig konst som hör dem till. Vidare sökning visar att Camilleri faktiskt skrivit en bok om en av konstnärerna; Angelo Canevari. Jag får flashbacks från min läsning av Bolaños fantastiska 2666 där jag nästan googlade mig fördärvad. Även om referenserna är omfattande så är det inget som tynger texten och man behöver inte känna till dem för att kunna njuta av handlingen. De förekommer, bokstavligt talat, som en tavla på väggen i bakgrunden.

Att stoppa in olika maträtter i texten verkar vara en återkommande del i Camilleris romaner, det är inte utan att det saftar sig i munnen när man läser om alla godsaker som kommissariens hushållerska ställer in i kylen till honom.

Det går inte riktigt att sätta fingret på varför jag gillar VATTNETS FORM, det är något i tonen, i attityden mot världen som tilltalar mig. Den okränkbara självsäkerheten hos Montalbano i det korrumperade och rättsosäkra Italien väger också tungt på vågskålen. Men om man lägger referensjakten och allt analyserande åt sidan så är det en skön deckare som är behaglig utan vare sig genretypiskt övervåld eller abnormt snabb kriminalteknisk arbetsgång. Allt man behöver göra är att lägga band på impulsen att sprinta igenom texten och njuta av resan, maten och referenserna.

Referenser i Vattnets form:

Fausto Prandello Awakening circa (1948)

Fausto Prandello - Awakening (1948)

Ugo Attardi Opere

Ugo Attardi - Opere

Renato Guttuso - il mendicante (1944)

Renato Guttuso - il mendicante (1944)

Läs recensionen av Utflykten till Tindari av Andrea Camilleri

Läs recensionen av 2666 av Roberto Bolaño

Fakta
Språk: Svenska
152 sidor, inbunden
Pris: 162 SEK (Adlibris), 167 SEK (Bokia), 175 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: Silvio Luparello, politisk uppkomling i Vigàta på Sicilien, hittas död i sin bil med byxorna nere vid knäna. Bilen är parkerad i helt fel del av staden, ökänd för prostitution och knarkhandel. Luparello antas ha avlidit av hjärtinfarkt vid sex. Men kommissarie Salvo Montalbano kan inte sluta fundera över omständigheterna. Frågorna fortsätter att hopas när han intervjuar offrets klarsynta hustru, den hängivne systersonen Giorgio, samt den vackra svenskan Ingrid Sjöström. Svaren verkar hela tiden undfly honom – liksom vatten anpassar sig efter sitt kärl ändrar sig vittnesmålen och ledtrådarna. Någon med mycket stort inflytande tycks vilja få Montalbano att hålla sig borta från fallet. Vattnets form är den första delen i Andrea Camilleris serie kriminalromaner om komissarie Montalbano. ANDREA CAMILLERI [född 1925 på Sicilien, numera bosatt i Rom] är en italiensk författare, vars deckareserie om kommissarie Montalbano har rönt enorma internationella framgångar, liksom den rad TV-filmer som baserats på romanerna. Böckerna om den excentriske Montalbano som ensam trotsar en korrupt värld har sålt i över sexton miljoner exemplar världen över.

 

Även om Andrea Camilleri påfåglar sig med finkulturella referenser och humorn inte går hem är det en deckare av rang som är behagligt spännande.

Utflykten till Tindari - Andrea CamilleriDet är som om författaren Andrea Camilleri gör allt i sin makt för att inte blandas ihop med den vanliga sörjan i deckargenren. Det namedroppas finkultur som Pasolini, Kafka, Goya, Conrad, m fl. Samtidigt låter man karaktärer se ned på deckargenren med syrliga kommentarer om att den aldrig omnämns i serös litteraturhistoria. Men Camilleri tar fel, han hade inte behövt påfågla sig med högoktaniga litterära referenser, UTFLYKTEN TILL TINDARI står sig bra i genren ändå. Kommissarie Montalbano är både hårdför, lekfull, stundvis osäker och lite lagom regelbändande men summan gör honom verklig.

När jag läser UTFLYKTEN TILL TINDARI blir mina minnesanteckningar övervägande negativa, bland annat skaver en väl långsökt teori om en läkare som följer efter ett försvunnet par i buss, i mitt sinne. Men när det kommer upp igen får jag känslan att det handlar om en grumling  i Barbro Anderssons översättning. Sicilianskan, som Camilleri skriver på, ska vara osedvanligt svår att översätta. Något som Andersson inte kan lastas för (om något) är Camilleris störiga sätt att undanhålla fakta för läsaren. Som ett barn som inte vill visa vad det har hittat för sina kompisar. Det kan göras mycket elegantare än så. Andersson ska dock hedras för att ha behållt tilltal som dottore, vet inte om det är typiskt italienskt eller sicilianskt, men det ger mig en känsla av autenticitet.

Det ska nog vara lite putslustigt här och var, men jag läser det inte så. Det känns som om poängerna faller platt för mina fötter, lite som när du skriker ”Tänk snabbt!” och kastar ett äpple mot någon som inte ens försöker fånga det utan bara tittar på dig som om du var den lägsta livsformen på jorden medan äpplet studsar på golvet. Kort sagt, det funkar inte på mig, jag och Camilleri tycker nog inte samma saker är roliga. Jag tycker iofs inte att mycket är skojigt i denna trailer för tvserien om Montalbano heller:

Men jag behöver inte humorn, jag kan läsa UTFLYKTEN TILL TINDARI med behållning ändå. Det finns mycket annat att njuta av, som mustiga maträtter, kulturella referenser, maffiajargong, systemkorruption och mycket annat trevligt.

Det är lite avslaget, avmätt, mot slutet och det är nästan som om Camilleri av nöd och tvång ska knyta ihop säcken. Men summan är större än alla delarna och mina negativa minnesanteckningar är verkligen missvisande. UTFLYKTEN TILL TINDARI är en mycket njutbar deckarroman. Det är mysigt, behagligt och spännande även om det aldrig känns riktigt farligt eller speciellt roligt.

Fakta
Språk: Svenska
240 sidor, inbunden
Pris: 149 SEK (Bokus), 159 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: En ung man har mördats utanför sin port på adress Via Cavour 44. Ett äldre par har spårlöst försvunnit i samband med en busstur till den antika ruinen i Tindari. Det är två fall som åstundar kommissarie Salvo Montalbano en vanlig morgon i den sicilianska staden Vigàta.

»Den döde är död och kan vänta«, resonerar Montalbano, men blir sedan visad till det gamla parets adress – Via Cavour 44. Kan de båda gamlingarna verkligen vara inblandade i ett mord? Finns det ens något samband mellan de båda incidenterna? Har maffian som vanligt ett finger med i spelet?

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha