Torgny Lindgrens genombrottsroman, som också är hans bästa, är ett välformulerat mästerverk som resonerar om skuld och synd.

Ormens väg på hälleberget - Torgny LindgrenSvensk film har ett välförtjänt dåligt rykte i mina ögon även om det har blivit avsevärt bättre med åren. Jag kan bara drömma om hur fantastisk Torgny Lindgrens genombrottsroman ORMENS VÄG PÅ HÄLLEBERGET hade blivit i händerna på någon av våra senaste exportregissörer. ORMENS VÄG PÅ HÄLLEBERGET filmatiserades 1986 av Bo Widerberg, fyra år efter romanen gavs ut. Widerbergs version är som en nykter, torr, livlös återgivning av boken utan att låta filmmediets fördelar förstärka handlingen. Lindgrens härliga språk är i det närmsta utraderat i filmen. Filmen har inte klarat tidens tand speciellt bra, jag sitter till exempel och grimaserar över hur tafflig slutscenen är gjord. Idag är jag övertygad om att den hade gjorts annorlunda. Ändå är det filmens penisdekapitering som för evigt är fastetsad i mitt minne sedan den dag jag såg den i tonåren. Jag minns chocken som kom först efter en stund: - Vad gjorde han?! Skar han av… ? Det är en stark scen vars dramatik är nedtonad i boken. Lindgren gör den nästan stoistiskt komisk när han låter sina karaktärer i enkla ordalag betrakta och kommentera händelsen.

Berättelsen är fruktansvärt grym och hopplös, men Lindgrens röst och raka språk lättar upp, man kan till och med kosta på sig att dra på munnen då och då. ORMENS VÄG PÅ HÄLLEBERGET handlar om en familj som hamnar i skuld hos den lokala handlaren Karl Orsa och Torgny Lindgren väver en enormt kärnfull historia kring skuld. Han jämför både den kapitalistiska skulden och den som läggs på människan av Gud, arvsynden. Hur människan föds med skuld både inför Gud och inför det kapitalistiska samhället som manifesteras av Karl Orsa. Jag påminns om Barbara Ehrenreichs SMILE OR DIE när man lägger skulden på den som inte tillfrisknar. Skulden kan dessutom användas lite efter behag av de som har makten och när den inte kan betalas kontant krävs den i natura.

Torgny Lindgrens barndomshem i Raggsjö

Torgny Lindgrens barndomshem i Raggsjö

Den korta romanen är så snyggt komponerad att jag knappt kan fatta det. Redan här, i genombrottsromanen förlade Torgny Lindgren handlingen till sina hemtrakter i Västerbotten och han har återvänt hit i allt jag läst av honom. Temat med Gud och kristendomen är också ständigt närvarande, han betraktar religionen med glimten i ögat och jag har inte med ledning av hans texter lyckats klura ut om han själv är troende eller inte. Även det vittnar om hans författarbegåvning, precis som citatet:

Jag har fiolhänderna, sade hon. Det syns ju, det är meningen att jag ska spela fioln. Och det kunde nog vara sant: långsmalfingrarna hennes var som skapta för att mjölka korna och spela fiol, den var förskrövligt starka men ändå mjuka, hon kunde göra dem krokut åt vad håll hon ville.

En återkommande fråga när jag läser Torgny Lindgren är om han hade fått nobelpriset om han inte suttit i Svenska akademien. Hans romaner håller definitivt världsklass men kanske är de som bäst innanför Sveriges gränser där man kan uppskatta språkmelodin alla vackra ord ur den gamla svenskan, den gamla norrländskan. Efter att ha lyssnat på många av Lindgrens böcker som ljudböcker upplästa av honom själv, så hör jag nu hans röst i mitt huvud när jag läser själv. I ORMENS VÄG PÅ HÄLLEBERGET försöker Lindgren förstå både ondskan och oskulden och det eviga utnyttjandet av de svaga. Hur man låses in i slaveri utan möjlighet till nåd eller frihet. Sen är jag lite svag när han låter människor från enkla förhållanden filosofera och resonera kring de stora frågorna med ett enkelt språk. Han liksom omtolkar filosofins och religionens tunga frågor och gör dem folkliga och allmänna. Som i resonemanget: om människan till sin natur är belagd med skuld så är hon därmed på sätt och vis inte heller skyldig.

Torgny Lindgren har både Thomas Mann och Hermann Hesse som förebilder och han behöver inte skämmas i deras sällskap. ORMENS VÄG PÅ HÄLLEBERGET är ett genomtänkt, välformulerat, kompakt mästerverk. Lindgren satte redan här stilen som blivit hans signum både innehållsmässigt och språkligt i efterföljande romaner, en stil som passar mig som handsken.

Några scener ut Bo Widerbergs Ormens väg på hälleberget

Se Torgny Lindgren berätta om Fantomen, en abnorm dödfödd hund och hur han räddade livet på Mozart i SVTs öppna arkiv (1991)

Bokfetischist har även recenserat följande titlar

Smile or die - Barbara Ehrenreich Norrlands akvavit - Torgny Lindgren Döden i Venedig - Thomas Mann Stäppvargen - Hermann Hesse

Fakta
Språk: svenska
152 sidor, pocket
Pris: 50 SEK (Bokbörsen), 150 SEK (Bokus), 153 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Tiden är 1800-talets andra hälft, platsen en by mellan Lycksele och Norsjö i Västerbottens inland. Änkan Tea bebor ett avsides arrendetorp och tvingas betala för sin fattigdom i fållbänken med byns handelsman. Romanen handlar om hur skulder och fordringar går i arv och slutligen utplånas, och om musik – den underbara musiken ur ett orgelharmonium. Ormens väg på hälleberget blev Torgny Lindgrens stora genombrott 1982 och har sedan har följts av en rad märkvärdigt lysande berättelser som bland andra Bat Seba, Ljuset och Hummelhonung.

 

En mycket intressant essä som ger nycklar till Fjodor Dostojevskijs stora verk liksom till vår syn på världen.

Dostojevskij läser Hegel i Sibirien och brister i gråtVilken fantastisk titel på en essä – DOSTOJEVSKIJ LÄSER HEGEL I SIBIRIEN OCH BRISTER I GRÅT, jag föll för den direkt och till min stora glädje upptäcker jag att innehållet skäms inte för sig heller, det håller absolut världsklass. Men det är först när jag läst några sidor som jag inser att detta är en essä där litteraturvetenskap och filosofi möts och avhandlas. Titeln kan tolkas som att filosofen Hegel knäcker Dostojevskij, men det är precis tvärtom. Lászlo F Földényi låter Dostojevskij örfila upp Hegel i brygga. När Hegel anklagar afrikanerna för brist på civilisation, så vänder Dostojevskij sin uppmärksamhet mot civilisationens förfining och hur ”de mest raffinerade blodutgjutarna så gott som genomgående varit högst civiliserade herrar.” när dessa ord tillämpas på 1900-talet får de en apokalyptisk dimension.

Jag märker hur Dostojevskijs senare verk BROTT OCH STRAFF är ett svar, en antites på Hegels ståndpunkt om det rationella i världen. DOSTOJEVSKIJ LÄSER HEGEL I SIBIRIEN OCH BRISTER I GRÅT ger faktiskt en viktig nyckel till flera av Dostojevskijs stora verk, inte minst DÖDA ANDAR som han jobbade med i Sibirien. Han knyter även an till Hegel i EN UNDERJORDISK DAGBOK där han låter huvudpersonen motsäga Hegels rationella världssyn:

Om världshistorien kan man med andra ord säga precis allt och vad som helst, allt som flyger genom huvudet på en. Allt kan man säga utom en sak: att den präglas av förnuft och omdöme.

Földényi menar vidare att Dostojevskijs grå helvete blir synligt i Kafkas och Becketts verk och i Tarkovskijs film STALKER. Det är så utomordentligt välformulerat och genomtänkt att jag inte kan annat än kapitulera inför Földényis resonemang. Essän är så vital och tillskriver Dostojevskij så mycket klarsyn och intelligens att jag genast vill köpa på mig allt av Dostojevskij och sluka det, äta det, assimilera det med min organism, jag vill bli ett med Fjodor.

Är du det minsta intresserad av Dostojevskij är DOSTOJEVSKIJ LÄSER HEGEL I SIBIRIEN OCH BRISTER I GRÅT mycket bra läsning. Lászlo F Földényi har på 42 korta sidor gjort min litterära värld lite större.

Läs recensionen av En underjordisk dagbok

Fakta
Språk: svenska
42 sidor, häftad
Pris: 79 SEK (Bokus), 83 SEK (Bokia), 90 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: »Vår tids civilisation sätter all sin tillit till praktiska lösningar – allt det som skulle kunna hota dess optimism sätts inom parentes. Ändå är de många fasor som hemsöker världen inte rätt och slätt funktionsstörningar; de är avigsidorna av det som den moderna civilisationen demonstrativt beundrar.«

László F. Földényi

Lászlo F. Földényi, född 1952, undervisar på universitetet i Budapest och räknas till Ungerns främsta intellektuella. Han har fått ett flertal priser för sina konstfilosofiska, litteratur- och kulturhistoriska verk.

 

En oerhört svårtydd filosofisk text av den tyske filosofen Martin Heidegger, speciellt om man inte läst filosofi tidigare.

Brev om humanismen - Martin HeideggerJag ångrar mig direkt: Varför gav jag mig in på detta? Jag fattar ingenting av första sidan, en massa vardagliga begrepp som i Martin Heideggers händer plötsligt blir obegripliga. Jag kan inte slappna av en hundradel utan att tappa tråden, som jag egentligen inte ens plockat upp. Jag läser ultrakoncentrerad och fattar ändå inget på djupet. Gode Gud, tänker jag, hur bestialiskt begåvad var han egentligen? Ett geni bortom all uppfattningsförmåga för trubbiga hjärnor som min? Eller är det bara så att jag inte har verktygen att tolka med? Kanske både och.

Till en början vill jag tro att Heidegger har en tanke, en bild, en sanning som är så komplex att den inte kan förklaras kortare eller bättre än med 76 sidors jidder om varat, metafysik, språket och uttryck som det skickliga i varats skick. Men sen ändrar jag mig och tycker mig läsa att han inte riktigt vet utan att det jag läser är ett resonerande, där han bla säger att vi kanske kommer att förstå varvats sanning i framtiden och vips så fick jag lära mig ordet transcendens.

Jag tänker att det är bra att läsa över sin förmåga, att det är nyttigt att tjuvkika på festen med de vuxna genom dörrspringan till pojkrummet. Jag tänker att 76 sidor går att genomlida vad det än står på dem, men en bra bit innan jag är halvvägs är jag inte så säker längre. Jag känner mig som en blind höna som går och pickar och hoppas på att pricka ett och annat korn på måfå. Jag inser att BREV OM HUMANISMEN inte är rätt ända att börja i om man är nyfiken på Heidegger. Allt mellan pärmarna kunde lika gärna varit hittepå, ordvrängeri utan betydelse och jag skulle inte sett skillnaden. Jag kan slå upp boken var som helst och välja en mening på måfå och finna den obegriplig:

I sitt varahistoriska väsen är människan det varande vars vara som ek-sistens består i att hon bor i varats närhet.

Master/Blaster - Mad Max Bortom Thunderdome

Master/Blaster - Mad Max Bortom Thunderdome

Du slipper göra misstaget att plocka upp BREV OM HUMANISMEN och läsa den utan förkunskaper eller bildning och känna dig dum, det har jag gjort åt dig. Men så tänker du kanske: Han är nog inte så klipsk den där Bokfetischisten, jag är mycket slugare. Jag är lite som Matt Damon i GOOD WILL HUNTING, jag har det i blodet, jag kan tänka självständigt. Men där har du fel, jag vågar påstå att de allra flesta utan de rätta verktygen fattar noll och inget av BREV OM HUMANISMEN. Så om jag ska likna mig vid någon filmkaraktär vid läsningen av BREV OM HUMANISMEN så är det Blaster i den oheliga föreningen Master/Blaster i MAD MAX – BORTOM THUNDERDOME. Blaster är en svagbegåvad man som lever i en svinstia undet jorden och har en elak dvärg på ryggen. Tack för den, farbror Heidegger.

Filosofiska rummet i P1 ägnar 42 minuter åt Heideggers begrepp.

Fakta
Språk: svenska
76 sidor, inbunden
Pris: 94 SEK (Adlibris), 99 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: Ett brev till Jean Beaufret, Paris, utgivet som självständig skrift första gången 1949. I denna skrift som Heidegger skrev 1946 kommenterar han sin filosofiska ”vändning” på 30-talet, och utvecklar en kritik av humanismen som filosofiskt program, med särskild tonvikt på existentialismen. Humanismen hör hemma i en modern subjektsfilosofisk tradition och är grundad i en metafysisk förståelse av människan och hennes relation till det som är. 

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha