Den numera välkända författaren Gillian Flynns debut Vassa föremål bjuder på lättgissad mördare, sunt genusperspektiv och kroppsutsöndringar.

Vassa föremål - Gillian FlynnJag gillar alla Gillian Flynns böcker som kommit ut på svenska. Debuten VASSA FÖREMÅL, som är tredje boken som ges ut på svenska, är precis lika mörk och vansinnig som de två efterföljande: MÖRKA PLATSER och GONE GIRL. GONE GIRL blev nyligen filmatiserad med ständigt onaturlige Ben Affleck perfekt castad till huvudrollen. Även om VASSA FÖREMÅL inte är lika bra som de övriga så är det en ovanligt bra första roman.

Något jag uppskattat från första boken jag läste av Flynn är hennes nyanserade feminism, eller bättre beskrivet: hennes sunda genusperspektiv. Jag gillar när hon skriver så här: ”Frank Curry tror att jag är blödig av mig. Kan bero på att jag är kvinna. Kan bero på att jag är blödig av mig.” eller när hon i förbigående låter huvudpersonen Camille Preaker nämna hur hon hatar män som tycker att kvinnor behöver beskyddas just för att de är kvinnor.

Jag vill gärna tro att jag är en vaksam och insatt läsare och därför ganska tidigt i berättelsen ringar in mördaren som Camille söker, men snarare är det så att det är något mer uppenbart än vanligt. I senare böcker av Flynn har jag inte varit i närheten av att sätta fingret på gärningsmannen, eller snarare gärningskvinnan. Det är nämligen oftast en kvinna som är den onda i hennes romaner.

Det välformulerade språk som var så uppfriskande och kändes så ovanligt för genren i MÖRKA PLATSER och GONE GIRL sitter inte hundraprocentigt här. Jag tycker mig ana hur hon söker sin form, sin stil. Det finns fler drag i texten som går igen, som hur hon ibland lägger in ord som är lite mer eleganta eller snobbiga, från senare romaner. Det är bättre flyt och hon blir mer vågad och lekfull med sin berättarteknik i hennes senare böcker.

Det ser ut som om VASSA FÖREMÅL ska bli miniserie på TV, men jag spår att det kommer att bli en tam tolkning av boken med tanke på hur mycket nakna kroppar och kroppsutsöndringar romanen innehåller, för att inte tala om sexuellt borderlinebeteende (borderline är alldeles för milt uttryck här egentligen) hos minderåriga. Obehagligt stoff som inte brukar klara sig in i seriernas eller filmernas värld, när man ska räkna hem sina investeringar och alla ska gilla produktionen.

Jag har utan tvekan utsett både MÖRKA PLATSER och GONE GIRL till årets deckare, nu råkar VASSA FÖREMÅL vara den enda deckare/thriller som jag läst i år så jag skulle med gott samvete kunna utse även den till årets deckare, men det vore inte rättvisande. VASSA FÖREMÅL är riktigt bra och har du läst de övriga av Flynn är den ett självklart val. Jag nöjer mig med att utse den till årets ”deckardebut”.

Läs recensionen av Mörka platser

Läs recensionen av Gone girl

Fakta
Språk: svenska
278 sidor, inbunden
Pris: 183 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Efter en lång tids frånvaro är journalisten Camille Parker tillbaka i sin gamla hemstad. Hon är ditskickad av sin arbetsgivare en tredje klassens Chicago-tidning för att rapportera om två unga flickors försvinnande. Camille är motvilligt inhyst i sitt föräldrahem, där hon på nytt konfronteras med sin distanserade mamma och den brådmogna trettonåriga halvsyster hon knappt känner.

Hemsökt av mörka händelser ur det förflutna, och samtidigt bekymrad över det olustiga grepp hennes syster tycks ha om stan, brottas Camille med samma gamla behov av att bli accepterad som plågade henne under uppväxten.

När ledtrådar visar sig bli återvändsgränder identifierar sig Camille allt mer med de unga offren. Och till sist inser hon att hon inte har något val: Hon är tvungen att nysta upp sitt såriga förflutna om hon ska kunna klara sig ur den här hemkomsten med livet i behåll.

 

Gillian Flynns andra roman på svenska placerar henne i världstoppen av thrillerförfattare, hennes Gone girl är årets bästa thriller.

Gone girl - Gillian Flynn

När jag såg filmen SE7EN första gången blev jag chockad och arg. Hur kan man låta den onde ”vinna”, tänkte jag. I flera dagar gick jag och funderade på det konstiga och ovanliga slutet, tills jag förstod hur bra det var. Det var den första kilen som slogs in mellan mina populärkulturella preferenser och vad som brukar kallas Hollywoodslut (försök inte googla det), alltså ett lyckligt slut där allt ordnar och alla är någorlunda lyckliga. Sedan dess har jag kommit att älska filmer som MEMENTO och AMERICAN HISTORY X eller böcker som THE ROAD av Cormac McCarthy och Sofi Oksanens STALINS KOSSOR. Jag vill inte påstå att Gillian Flynns GONE GIRL är ens i närheten av att skaka om min värld på samma sätt som SE7EN en gång gjorde, men känslan är den samma.

Jag flyger igenom den 560 sidor tunga GONE GIRL för jag måste få veta hur det slutar. Slutet känns först en smula rumphugget när jag läst som besatt och nästan hållit andan av anspänningen i flera passager. Men efter att ha rullat runt Flynns slut, som inte levereras förrän på bokens absolut sista sida, är det det enda rätta slutet och till och med det mest rimliga, fast min belöningsorienterade hjärna vill skrika: Nej, så här får det inte sluta! Men så får det sluta och så ska det sluta.

Jag gillade Flynn redan innan jag läste detta på hennes hemsida:

I was not a nice little girl. My favorite summertime hobby was stunning ants and feeding them to spiders. My preferred indoor diversion was a game called Mean Aunt Rosie, in which I pretended to be a witchy caregiver and my cousins tried to escape me. Our most basic prop was one of those pink, plastic toy phones most little girls owned in the ’80s. (Pretty girls love to talk on the phone!) Alas, it was always snatched from their fingers before they could call for help. (Mwahaha) In down time, I also enjoyed watching soft-core porn on scrambled cable channels. (Boob, bottom, static, static, boob!) And if one of my dolls started getting an attitude, I’d cut off her hair.

Gillian Flynn

Du lurar ingen med den där sockersöta snäll-flicka-looken, Gillian!

GONE GIRL är utan tvekan årets bästa thriller/deckare i mina ögon. Det är dock inte bara jag som håller den högt. På Goodreads, världens största portal för läsare, har den recenserats där över 61 000 gånger. Den belönades även med Goodreads Choice award som bästa thriller 2012. En given julklapp till thrillerälskaren i familjen.

Det är irriterande lite jag kan dela med mig av från den resan utan att förstöra läsupplevelsen för alla framtida läsare. Jag kan bara nämna att berättelsen håller en rak tidslinje från början till slut och att det är ett av de mest skickligt tecknade och mest trovärdiga porträtten av en psykopat som jag har läst. Sättet att berätta påminner mig om tidiga böcker av Harlan Coben eller kanske av Dennis Lehane, fast nej det är annorlunda, det är bättre. Flynn är strået vassare än båda dessa herrar.

Hade jag kunnat, utan att spoliera för alla som har läsupplevelsen kvar, hade jag gärna diskuterat bodycount, manschauvinism kontra feminism och barnuppfostran. Men det kan vi göra på Bokfetischists facebooksida.

Diskutera Gone girl på Bokfetischists facebooksida

Läs recensionen av Gillian Flynns Mörka platser

Läs recensionen av Sofi Oksanens Stalins kossor

Goodreads.com

 

Fakta
Språk: svenska
560 sidor, inbunden
Pris: 185 SEK (Adlibris), 185 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.
På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy?

 

En mycket imponerande debutroman där Sofi Oksanen hämtat mycket av stoffet ur sitt eget liv.

Stalins kossor - Sofi OksanenSofi Oksanen har skapat något unikt i STALINS KOSSOR, detta trots att hon likt många debutanter hämtar mycket stoff från sitt eget liv, sin estnisk-finska bakgrund och sina ätstörningarna. Ätstörningarna är de delar som gör mig mest illa till mods. De är så detaljerade och levandegjorda att jag inte kan värja mig från den verklighet som de skildrar. Hur den högpresterande Anna läser på om sina ätstörningar och oftast kan mer än läkarna så att hon kan avfärda vad de säger, hur hon inte finner glädje i något annat än sina ätsessioner, inte ens kärleken kan rädda henne. Delarna där vardagsrasismen i Finland skildras är inte heller någon behaglig läsning. Oksanen berättar om saker som är obetydliga för finnarna men förödande för esterna. Som när Anna som döljer sitt estniska ursprung läser frågespalten där man undrar varför alla estniskor är horor eller när hennes bästa kompis döper sin estniska plastmamma till Dum.

Sen är det fascinerande att läsa om allt smugglande och smusslande som Annas mamma tvingas till på estlandsbesöken. Hur hon får muta och vända ut och in på sig själv för att kunna skicka post säkert, hur hon måste köpa västerländska varor för att kunna idka byteshandel i Estland eller hur hon inte kan lita på någon. Det är nästan som om det är dem som sitter bakom järnridån som har det bekvämt, i jämförelse med Annas mamma. Det slår mig att Sovjetunionen fostrat generationer av entreprenörer, att min bild av stillasittande ryska alkoholister kanske mest stämmer på männen, om någon.

Sofi Oksanen

Att skriva om relationen mellan Estland och Finland är ovanligt, att lägga till en närgången och utlämnande skildring av en kvinna med ätstörningar saknar motstycke. Det märkvärdiga är att Oksanen får det att fungera, inte bara fungera hon får handlingen att sjunga, det är som om ingen del kan vara utan den andra. Kompositionen är självklar och orubblig.

STALINS KOSSOR är naken, rasande och förbannat obekväm rätt igenom. Det känns verkligt och viktigt till och med för mig som inte är nära händelserna varken i tid, geografiskt eller i genus. Mot slutet går det upp för mig hur alla män i STALINS KOSSOR är antagonister, aktivt eller passivt. Är de inte vänstrande horkarlar så hotar de med sitt oförstånd eller hotas familjen av KGB som jagar mannen i huset. STALINS KOSSOR är förvisso en roman med feministiska förtecken, men det är feminism som snarare faller under kategorin sunt förnuft än någon annan.

Det är som om handlingen vidgas likt ringar på vattnet som utgår från Helsingfors och Tallin och som till slut når ända till Sibirien och lidandet växer med radien på cirklarna. Det måste vara en sju tusan till storyboard Sofi Oksanen har skapat till STALINS KOSSOR. Hon berättar en historia som hoppar hur som helst i tid och rum, än är det femtiotal i Sovjetunionen, än är det åttiotal i Finland och hela tiden vecklar den ut sig i helt rätt ordning, så att säga. Det är kort sagt en makalös debutroman.

Läs recensionen av Sofi Oksanens Utrensning

Fakta
Språk: svenska
441 sidor, pocket
Pris: 44 SEK (Adlibris), 45 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: Stalins kossor är Sofi Oksanens debutroman. Det är en feministisk skildring vars kraft kommer ur kollisionen mellan Annas inre kvinnobild och samhällets verklighet. Romanen tar upp kroppsideal och ätstörningar samtidigt som den diskuterar hur gångna decenniers politiska förhållanden lämnar spår. Sofi Oksanen har själv lidit av ätstörningar och har estniskt påbrå men det är inte frågan om någon självbiografi.

Bokens titel syftar på esterna som under Stalins tid deporterades till Sibirien. Eftersom det inte fanns några kor i Sibirien kallade de istället getterna Stalins kor. Titeln är samtidigt en metafor för dagens anorektiska, ofruktbara kvinnoideal.

Annas liv bygger på två stora konflikter. Den ena rör hennes förhållande till sin kropp den andra hennes förhållande till sitt estniska ursprung. Hon växer upp i Finland men hennes mamma, Katariina, kommer ursprungligen från Estland. Modern lär Anna att förneka sitt påbrå. Dels för att undvika dörrknackarna, estniska KGB-angivare i Finland som rapporterar om osovjetiska tankar, dels för att lämna det gamla bakom sig.

I nuet tar Annas ätstörningar allt mer kontrollen över hennes liv skolan, kärleken och vännerna. När hon träffar Hukka, den stora kärleken, vågar hon inte blotta sina känslor för honom. Hon är besatt av sitt matschema och kämpar samtidigt med sin kluvna identitet. I tillbakablickar får vi ta del av Katariinas liv som ung i sitt hemland. Där träffar hon Annas finska pappa och flyttar med honom till Finland. Genom moderns levnadshistoria skildras livet i det kommunistiska Estland, transporterna av ester till Sibirien och ärren efter alla uppoffringar och svek.

 

De bästa svenska serierna görs av kvinnor och albumet Zelda samlar fem av dem och bjuder på smart och rolig samtidsskildring.

Zelda - Sex out westTrots att jag inte är så aktiv seriekonsument längre och mest tröskar igenom den långsamt insomnande WALKING DEAD-serien (idén om en serie utan slut verkar inte lika briljant längre) har jag ändå snappat upp att något verkar hända på den svenska seriescenen. Den verkar numera domineras av kvinnor. I min värld har det mest funnits serier gjorda av män för män. Det har varit allt från ARNE ANKA och UTI VÅR HAGE till ROCKY och BLUEBERRY. Jag kan inte ens komma på en serie ritad av en kvinna från min ungdom. Det har minst sagt varit ont om dem, så det är inte min avsmak för det sliskiga, fluffiga, flickiga my little pony-helvetet som hindrat mig. För om Liv Stömqvist slog upp portarna för mig så sparkar Lina Neidestam ned varenda mur, jämnar allt med marken med ett sataniskt hånskratt. Allt pekar på att de bästa svenska serierna numera görs av kvinnor.

Albumet ZELDA är så smart, träffsäkert och förbannat skojigt att jag läser med ett kroniskt grin  och flabbar rakt ut mer än en gång. Lina Neidestam plockar många poänger redan på första sidan och sätter fingret på imponerande många stereotyper när hon låter Zelda besöka Way out west. Jag roas av allt ifrån festivaldeltagare som inte gillar själva festivalen till retoriken hos hardcorefans. Dessutom är det vältecknat, riktigt ögongodis.

Den nya generationen serietecknare består alltså av kvinnor, nej vänta nu… Vad då ny generation? Är det inte en ny våg? Jag har faktiskt ingen aning, jag vet bara att många av dem bor i Malmö. Perspektivet i ZELDA känns avslappnat feministiskt eller snarare kvinnligt utan sentimentala prinsessekomplex eller militant SCUM-manifestviftande folk som vill drönarbomba Bingo Rimérs mansgrisflin tillbaka till den sten som den en gång kröp fram ifrån(det där lät inte alls så negativt som det var tänkt). Zelda själv är förresten inte alls avslappnad, hon är en ilsk, pilsk livsbejakande urkraft. I förordet benämner Lina Neidestam själv Zelda som en kvinnlig Pervo-Kris. Neidestam delar alltså min svårförklarade fascination av den pubertetsstinkande tidningen PYTON som bland andra haft Pervo-Kris på repertoaren.

Lilla Berlin - Föräldrar på FacebookFörutom Zelda finns en rad andra serier med i albumet, bland andra LILLA BERLIN (som går som daglig strippserie i METRO). LLLA BERLIN är så där delarvänligt smart och insiktsfull i sina samtidsbetraktelser. Nej, jag tar tillbaka delarvänligt, det är för milt uttryck: viralt ska det vara. Kolla bara på strippen här intill från albumet, där paret står vid lösviktsgodiset och gnäller över föräldrarna på Facebook. Det är igenkänningshumor som gränsar till känslan att känna sig övervakad. Därtill gillar jag de vardagsfula figurernas stiliserade utseende och deras strävan att sticka ut men istället bli tydligt likriktade. Det är sval cynism med glimten i ögat när den är som bäst, lite som Berglin. Det är Ellen Ekman som ritar, ännu en kvinna alltså, faktum är att hela tidningen endast samlar kvinnliga serietecknare. Ja, det är anmärkningsvärt att det fortfarande är anmärkningsvärt.

Albumet ZELDA – SEX OUT WEST är allt annat än flickigt och fluffigt. Det är smart, aktuellt, insiktsfullt, träffsäkert och sjukt roligt! Läs och skratta dig harmynt!

Lilla Berlin på Facebook

Läs recensionen av Prins Charles känsla – Liv Strömquist

Fakta
Språk: svenska
50 sidor, häftad
Pris: 48 SEK (Bokus), 48 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Lina Neidestams Zelda är en ung självupptagen vardags-antihjältinna
som pendlar mellan hybris och mental kollaps.
I den exklusiva serienovellen Sex out West åker Zelda på
festivalen Way out West i Göteborg för att leva det vilda
festivallivet med ansvarslöst sex, ölhattar och rock n roll,
men det går inte riktigt som hon hade tänkt sig… 
Det och mycket mer av några av Sveriges roligaste serieskapare bjuds det på i albumet!

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha