Den här boken förtjänar egentligen ingen ingress.

Snablar! - Arto PaasilinnaOintressant. Recensionen var från början tänkt att bara bestå av det ordet. Men det skulle inte ge dig som läsare mycket mer än ett fniss. Så av hänsyn till dig ska jag lägga ut texten en smula. SNABLAR! är fjantig, full av tröttsamma upprepningar, en analt detaljerad beskrivning över hur man fraktar och föder en elefant, känslolös, bonnig, gubbig, ofeministisk, löjlig, full av tröttsamma upprepningar och berättarstilen påminner om den nästan lika dåliga HUNDRAÅRINGEN SOM KLEV UT GENOM FÖNSTRET OCH FÖRSVANN.

Jag förbannar mig själv för att jag inte upptäckte den låga ordleken sablar/snablar, då hade jag förmodligen inte läst den, vidare är den fånig, full av tröttsamma upprepningar, infantil, intetsägande, den tillskriver djur känslor/tankar/egenskaper de inte har, värdelös, tråkig för att inte säga banal, har en total avsaknad av subkontext, innehållslös rent av, till den grad att jag pendlar mellan att vara rödglödgat förbannad och förlamande uttråkad, det är som om Paasilinna suttit av tiden framför ordbehandlaren. Möjligen håller han även på att bli glömsk för SNABLAR! är full av tröttsamma upprepningar. Minns inte hur många utläggningar han gör om det fantastiska verktyget som kallas snabel, men det är fler än tre.

Detta är den första boken jag läst av Paasilinna och kanske har han skrivit bättre än så här, jag har hört att hans KOLLEKTIVT SJÄLVMORD ska vara bra. I så fall har kvalitén på hans böcker haft en brantare nedförsbacke än Nicolas Cage filmer, för från bra till SNABLAR! är det väldigt långt, eller för att uttrycka det ännu tydligare: om bra är London är SNABLAR! en finne på Luke Skywalkers näsa i en galax långt, långt bort. SNABLAR! är dessutom full av tröttsamma upprepningar.

Fakta
Ointressant.

 

Seth Grahame-Smith har tagit Jane Austens klassiker Stolthet och fördom och lagt in ultravåld och zombies. Så ligger stackars Jane och tokroterar i sin grav efter denna hädelse eller ler hon ett tandlöst zombieleende?

Egentligen är jag förbannad på Fredrik Strage. Eller förbannad och förbannad, jag anser att han är skyldig mig en ursäkt och pengarna tillbaka. För där stod jag framför pockethyllan och behövde köpa något intressant och fantastiskt. Jag behövde stilla min läslust och stod framför raderna med mer eller mindre formgivna omslag som ville bli tittade på och köpta men inget fångade mitt intresse. Men så stod hon där, en adelsdam med ett ruttet varggrin och jag blev kär. Eller nej, jag blev inte kär, jag överdramatiserar lite nu, men omslaget stack ut från de andra vilket resulterade i att jag plockade ner den. Jane Austen och Zombies, kunde det verkligen vara något? Men just som jag skulle ställa tillbaka den bland de andra osålda klenoderna så fick jag se namnet Fredrik Strage på omslaget. Han gillade tydligen boken. Han gillade boken så pass mycket att han tyckte att det var, citat, ”En utsökt mix av klassisk chick lit och zombieskräck”.

Fredrik Strage är en av få populärkultursjournalister jag har respekt för. Han har bland annat skrivit tidsdokumentet ”Mikrofonkåt”. En utmärkt och fantastiskt rolig bok om den svenska Hip-Hopens tidiga år. En bok man måste läsa om man har det minsta intresse för svensk musik. För något år sedan kom hans bok ”Stragetxt” där han samlade ihop olika krönikor och texter där det mesta var insiktsfullt och giftigt roligt då han avhandlade allt från intervjuer med världskändisar till einstürzende neubauten till extremhögersympasitörers låga utbildningsnivå. Strage har en förmåga att blanda högt och lågt med ett trendkänsligt finger i vinden och en gedigen kunskap kulturhistoria i grunden. Detta med en svart ironi och bitsk humor som oftast är alldeles underbar. Så med detta i åtanke så blev ju ”Stolthet och fördom och zombier” ett givet köp.

Men det var det inte. Boken är ungefär lika kul som att titta in i en vägg. Den har ingenting att säga, vill ingenting, är inte spännande och inte rolig. Den är helt meningslös och en skymf mot papperet den är tryck på. Seth Grahame-Smith har inte tillfört någonting utan kidnappat en klassiker och våldtagit den. Enligt Wikipedia så har han tydligen också, förutom en del seriemanus, skrivit en bok kallad ”Abraham Lincoln, Vampire Hunter”. Någon som börjar se ett mönster? Seth verkar, i brist på egna idéer vara vår tids gravskändare och jag hoppas att Jane Austen vaknar till liv och hemsöker den fulingen. Han förtjänar det.

Förstå mig rätt nu. Jag tycker inte att vissa kulturyttringar är bättre än andra och det finns inget bättre än en riktigt slabbig B-rysare, särskilt zombierullar, och den punkattityd som hela det här bokprojektet uppvisar är beundransvärd. Egentligen vill jag nog verkligen gilla den här boken bara för att tilltaget är så respektlöst. Idén är så absurd att den borde funka och är definitivt ett välbehövligt långfinger rätt upp i kulturetablissemangets pudrade anus och dess förkärlek för så kallade ”klassiker”.  Men boken är inget av detta hur mycket jag än så önskar. Och jag anser att har man inget att säga så ska man hålla käften. Vilket antagligen Seth tycker att jag borde göra just nu.

Men egentligen är allt Strages fel. Han missbrukade mitt förtroende och fick mig att köpa skräp. En gång i tiden så skämdes han så pass mycket för att han gav det rostskadade filmdravlet ARN ett för högt betyg i DN och ställde sig därför utanför en bio och bedrev botgöring genom att be biobesökarna om ursäkt och ge dem pengarna tillbaka.

Fredrik, jag väntar.

Fakta
Språk: Svenska
Pris: 44:-
Beskrivning/synopsis: Zombier, uppätna hjärnor och klassisk romantik i brittisk 1800-talsidyll i denna omgjorda experimentella version av Jane Austens klassiska verk Stolthet och fördom. Seth Grahame-Smith har inlett ett lysande samarbete med Jane Austen där konventioner och koketteri blandas med Katanasvärd, krossade skallar och zombiebebisar. En mystisk farsot drabbar den lugna lilla orten Meryton och de döda börjar återvända ifrån sina gravar. De ninjatränade döttrarna Bennet, med den hetlevrade Lizzy i spetsen, är fast beslutna att utrota de blodtörstande zombierna. Hon distraheras dock av den arrogante mr Darcys ankomst till byn Kärlek, hjärtesorg, svärdskamp och tusen ruttnande lik paketerat i en av våra mest älskade klassiker. Stolthet och Fördom och Zombier ger dig allt i överflöd. Boken har blivit ett fenomen då den efter endast en vecka lyckats ta sig in på tredje platsen på New York Times bestsellerlista. Innan boken släpptes på förlaget Quirk i april 2009 hade förhandsbeställningarna fullkomligt exploderat och förlaget fick trycka 120 000 exemplar innan boken släpptes.

 

No country for old men - Cormac McCarthy

Älskade filmen, älskade BLOOD MERIDIAN och köpte NO COUNTRY FOR OLD MEN av Cormac McCarthy av bara farten. Tyvärr försvinner mycket av McCarthys storhet, språket, i den svenska översättningen. Den mustiga sydstatsdialekten som han använder sig av i BLOOD MERIDIAN och som återfinns i filmen NO COUNTRY FOR OLD MEN av bröderna Coen är som bortblåst i den svenska översättningen och när jag tänker efter så har jag ingen aning om hur den skulle kunna återges på ett bra sätt. På skånska? Norrländska? Jag behövde bara läsa 10 sidor innan jag insåg att det var ett felköp. Det blir till att beställa boken på orginalspråket eller kanske låna den på bibblan. Förbannat!

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha