Ett historiskt dokument över hur spelindustrin förändrades av två eldsjälar.

Masters of Doom - David KushnerMASTERS OF DOOM bygger på ett digert intervjumaterial och handlar i första hand om John Carmack och John Romero och hur de tillsammans skapade spelhistoria med spelen WOLFENSTEIN 3-D, DOOM och QUAKE. De kallas ibland The two Johns. Även om spelen inte hade blivit de samma utan deras dynamiska samarbete så framstår Carmack som en snudd på övermänsklig programmerare som i stort sett har skapat grunden till de moderna grafikmotorerna, det var till och med Carmack som myntade begreppet motor i dessa sammanhang. Spel som HALF-LIFE gjordes till exempel med spelmotorn till Quake II. Carmack och id Software har gjort spelmods, speldemon och att beakta vad användarna tycker om produkten, något man kan förvänta sig i spelbranchen.

John Romero var även han programmerare men fungerade mer som designer till spelen och bollplank till Carmack. Senare, när de gått skilda vägar, skulle Romero starta Ion storm som enligt biografin framstår som ett luftslott av fantastiska mått.

Vi får också följa hur USA, och Sverige för den delen, får moralpanik över våldsamma datorspel inte minst i samband med skolmassakern vid Columbine där förövarna inspirerades av spel som DOOM och QUAKE, genom att t ex posera med en hagelbössa i videoklipp och säger saker som ”It’s going to be like fucking Doom!”. Att spelet då var sex år gammalt var det inte många som tog i aktning när en syndabock för massakern skulle utses. Senare lades målet, med förtecken i mångmiljondollarklassen, ned med kommentaren: Tragedier som denna låter sig inte förklaras rationellt och domstolen ska heller inte låtsas att så är fallet.

MASTERS OF DOOM är en intressant läsning för de som har ett intresse i spelindustrins linda eller i spelen Doom och Quake, för gemene man är det nog lite för smalt och för nördigt och kanske en gnutta för mycket Dungeons & Dragons -referenser för att man ska hänga med och ha behållning av berättelsen. Men för gejmers är det både spännande och underhållande läsning.

Fakta
Språk: engelska
368 sidor, eBok
Beskrivning/synopsis: Masters of Doom is the amazing true story of the Lennon and McCartney of video games: John Carmack and John Romero. Together, they ruled big business. They transformed popular culture. And they provoked a national controversy. More than anything, they lived a unique and rollicking American Dream, escaping the broken homes of their youth to produce the most notoriously successful game franchises in history—Doom and Quake— until the games they made tore them apart. This is a story of friendship and betrayal, commerce and artistry—a powerful and compassionate account of what it’s like to be young, driven, and wildly creative.

 

Minecraft - Daniel Goldberg, Linus Larsson

En behaglig skildring av hur fenomenet Minecraft kom till, men även hur lärare världen över har tagit in spelet i klassrummen.

Ståhejet kring spelet Minecraft börjar lägga sig, som lärare märker man det i hur sällan spelet kommer på tal eller hur eleverna allt mer sällan tittar på filmklipp från spelet. Det hindrar inte det faktum att det döljer sig en intressant historia bakom världens mest framgångsrika indiespel.

Som lärare i datavetenskap, med endast en vag uppfattning om minecraftvärlden, hittar jag massor med användbara idéer och uppslag:  Man kan t ex bygga datorer med materialet redstone i Minecraft (även om det är lättare att bygga en riktig dator), på wikin för Minecraftedu kan man läsa hur lärare använder Minecraft för att lära ut grunderna i ellära och programmering. Entreprenörskapet som gjorde spelet möjligt är även det intressant stoff som jag kan använda i min undervisning. Lärare, inte alla men många, borde läsa MINECRAFT både för att kunna möta sina elever på deras villkor och för att där finns mycket användbart stoff.

Minecraft SteveFörfattarna Linus Larsson och Daniel Goldberg kan inte gärna undvika att prata om pengar då Minecraft blev en sån enorm kassasuccé, men de pratar även om att hitta värden i livet efter man blivit ofattbart rik. MINECRAFT handlar mer om Markus Persson än om spelet, bitvis känns det mer som en biografi över honom än om spelet titeln till trots, men man kan inte berätta historien om Minecraft utan att berätta den om Persson, så sammanlänkade är de båda.

Larsson och Goldberg pratar alltid med värme och saklighet och söker inte blåsa upp skandaler eller glorifiera de inblandade. Man blir inte obegriplig med fikonspråk eller dryga med överdrivet förklarande. Kort sagt Goldberg och Larsson har en perfekt röst för att skildra fenomenet Minecraft.


- Trailern till Minecraft

 

Är du lärare och nyfiken på hur du kan använda Minecraft i din undervisning? Kika in på MinecraftEDU.

Det går inte alltid som på räls när man är indiespelmakare. Titta gärna på ypperliga dokumentären INDIE GAME – THE MOVIE på Netflix.

 

Fakta
Språk: Svenska
232 sidor, danskt band/pocket
Priser för pocket: 48 SEK (Bokus), 49 SEK (Adlibris), 54 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: För tre år sedan var Stockholmsbon Markus ”Notch” Persson en okänd och uttråkad programmerare. Idag är han en världskändis. Allt tack vare ett märkligt litet hobbyprojekt som blev större än någon kunnat ana. Minecraft, spelet Markus skrev ihop på fritiden, har trollbundit mer än 30 miljoner spelare och gjort Markus till mångmiljonär. Det har också fått flera av vår tids mest framstående teknikprofeter och investerare att spärra upp ögonen. För spelet är inte bara en ytterst lönsam internetfluga, utan också en skapelse som vänder upp och ned på flera vedertagna sanningar om nätkultur, ekonomi och marknadsföring. Markus själv är lika delar nörd och superstjärna. I boken berättar han för första gången historien om sitt liv. Om den gamla skolbänken full med Lego som han har kvar än idag. Om den första datorn som pappa Birger en dag kom hem med till lägenheten i Salem utanför Stockholm. Men också om att växa upp i en familj som präglats av konflikter. Minecraft i sig kan tyckas simpelt för den oinvigde. Mest av allt liknar det en digital version av Lego – klossar staplas ovanpå varandra med allt mer komplicerade konstruktioner som resultat. Ingenting kunde vara mer annorlunda än de bombastiska krigsspel som storföretagen plöjer ned miljarder i. Men Minecraft utövar ändå en sällsam dragningskraft på sina miljontals spelare. Minecraft: Block, pixlar och att göra sig en hacka, är en historia om osannolika framgångar, halsbrytande summor pengar och ett skolexempel på den digitala utvecklingens kraft att skaka om affärsmodeller i grunden. Men det är också en personlig berättelse om skapande, utanförskap och känslan av att inte passa in. Och framförallt om hur en kreativ galning som tillåts vara just det ibland kan uträtta storverk.

 

Samtidigt som jag sitter och skriver det här så intervjuas Petter och fotografen Camilla Cherry i SVT:s morgonsoffa. De har tydligen gjort en coffe table bok, storlek dasslock, om svensk Hip-Hop:s begynnelse.  Det nya svarta för musikbranschen,  och dess hantlangare, verkar nuförtiden vara böcker, om något som varit och hur det blev. För några år sedan kom “The Dirt”, vilken handlade om seriefigurerna i Mötley Crüe och deras vilda leverne, succén var ett faktum, och sen bar det av. Allt från Lemmy till Freddie Wadling har skrivit, eller varit objekt för bokutgivningar. Ibland får jag en känsla av att dagens musikindustri ägnar sig mer åt ett frenetiskt nostalgimasturberande än attityd, vilja och framåtanda. Och här kommer då ännu en bok om en musikalisk dåtid, Blod Eld Död. Ska man läsa den eller ställa den i bokhyllan jämte Ozzys självbiografi?

Men mina tankar och invändningar kommer snart på skam. För detta är en av de bästa reportageböcker jag läst. Och särskilt inom ämnet ungdomskultur och musik så är den exemplariskt bra. Blod Eld Död handlar om Dödsmetallens födelse i norden och hur denna lilla scen sedan krossade allt internationellt motstånd med sitt aggressiva nyskapande sound, för att sedan transformerades till Black metal med Satan som närmaste bundsförvant.  Och det är en rejäl åktur författarna bjuder upp till där jag som läsare drivs mellan, till exempel, Iron Maiden-älskande bröder, inställningar på distboxar, kontrakt, självmord, pengar, ruttnande grishuvuden och vad som är en äkta metallskalle i förhållande till en poser. Och det är det objektivt breda grepp om ämnet som gör boken så bra. Istället för att göra en ”Dirt” där allt knarkande och knullande sattes i ett navelskådande glimten i ögat sammanhang så tar Ika och Jon sitt uppdrag på blodigt allvar. För även om det märks att de älskar musiken och är genuint intresserade så behåller de en distans och en vilja att ta in alla nyanser av ämnet. De blandar en ”jord under naglarna” attityd med ambition, sökande och en vilja att förstå, vilket bildar en utmärkt helhet. För boken hade så enkelt kunnat handla om hur kul och tufft allt är, hur bakfull man kan vara och hur många marshallstärkare Entombed kan stapla ovanpå varandra. Vilket jag också vill veta givetvis, jag är en stor anhängare av rockmyten, men när författarna tar upp och breddar det sataniska gitarrbankandet med Dark Funerals kontrakts- och pengabråk, när Demonia pratar om den nedsättande attityd som finns mot kvinnor inom genren, nynazismen som en del band flörtar med och så vidare, så blir boken mer än en bok om en brutal undergroundkultur. Och när professor Jan Beskow är med i kapitlet ”En lektion i självmord” och pratar om hur och varför folk skadar sig själva så är boken väldigt långt från rockklyschornas värld.

 

”Vi tänkte ganska länge göra en rent historisk bok som rörde svensk metal. Men på spelningen med Shining delade de ut rakblad. Sångaren skar sig och publiken skar sig. I konvolutet till en av skivorna som de sålde stod det en enda sak: ”du är värdelös och jag vill att du dör”, 22 gånger i rad. Vi tänkte bara att ”vad i helvete?” säger Ika Johannesson.”

Citatet är från DN och författaren Ika har helt rätt. Det är en massa om helvetet i den här boken. Och då menar jag inte bara bandet Shining som predikar självmord och skär upp sig på scen utan även en bunt andra band. Jon Nödtveidt var sångare i bandet Dissection, satt inne för medhjälp till mord, kom ut och startade upp bandet igen för att slutligen skjuta sig i huvudet. Eller Per Ohlin som började sjunga i Norska Mayhem, sköt sig med ett hagelgevär, för att sedan bli plåtad av sin bandkollega Øystein Aarseth, även kallad Euronymous, som sedan skickade skallbitar och foton till andra band och polare. Han i sin tur blev mördad av Varg Vikernes, mannen bakom bandet Burzum, som blev dömd  och fick 21 års fängelse. Alla troende satanister som definitivt inte hade den röde bockfoten som en image eller maskot utan verkligen eftersträvade ondska och kaos. Ibland känns det som om jag läser ett kriminalreportage istället för en bok om en specifik musikkultur och jag förundras över hur hårt många av de här människorna verkligen tror på, och lever med, satanismen.

Men samtidigt som mycket handlar om ondska och ruttet grisblod så kliver det också fram en scen där utövarna och deras fans är extremt dedicerade till musiken och där det ofta finns en stark sammanhållning och en vilja att göra något. Dödsmetallen växte fram genom något som snarast kan liknas med en punkig gör det själv attityd och de flesta banden i boken jobbar hårt även med det visuella och allt annat som ramar in musiken. Musiken blir en livsstil som man lever dygnet runt, oavbrutet, och kanske är det därför som Sweden Rock, Big Four, Metaltown, och så vidare drar sådan masspublik varje år. Metal har gått varvet runt och blivit ett förhållningssätt till livet och inte bara… musik.

Detta är en stark, drabbande, beroendeframkallande och väldigt bra bok. Jag som läsare får en helhetsbild, en modern bio 3D-insikt i en värld som oftast ligger under den populärkulturella radarn och även om det finns ett antal stycken i boken som ruskar om mig så är den på andra ställen även otroligt rolig, inspirerande och underhållande.

Till detta ska läggas att jag inte lyssnar på Death- eller Black metal utan är en 40-årig poser som oftast inte blir hårdare än Motörhead, Pantera, Slipknot, NIN och Einsturzende Neubauten. Och när huvudrollsinnehavarna i boken i början av nittiotalet drev Heavy in i Death så gick jag omkring i någon sorts synth/svartrocksutstyrsel och lyssnade på industri. Så detta har aldrig varit min musik men ändå så finner jag den här boken så otroligt bra.

Så läs Blod Eld Död, och läs den oavsett om du gillar metall eller inte, den kommer bredda din världsbild.

 

Läs mer på Blod Eld Döds egna Blogg

Läs hela artikeln i DN: Om att flytta gränser

Fakta
Språk: Svenska
364 sidor, Danskt band
Pris: 183 SEK Adlibris
Förlag: Alfabeta

Beskrivning/synopsis: Under det tidiga nittiotalet revolutionerade svensk death metal den internationella metalscenen. Plötsligt låg Sverige i frontlinjen för en ny musikrörelse som gav eko över hela världen, med band som Entombed, Dismember och At The Gates i förgrunden. Med utvecklingen av black metal blev musiken ännu extremare. Black metal-banden lät råare och mörkare, och sa sig dyrka döden. Snart brann kyrkor både i Norge och Sverige, och det dröjde inte länge innan de sataniska inslagen blev mer än tomt effektsökeri. Men hur startade allt? Varför har Sverige blivit ett tongivande land för en så aggressiv musik? Och vilka är egentligen de personer, grupper och fenomen som fört scenen framåt?

Blod Eld Död – En svensk metalhistoria skildrar hårdrockens utveckling från de massiva förstärkarstaplarnas sjuttiotal, via kyrkbränningarnas nittiotal, fram till de extrema och paradoxala strömningar som finns inom genren idag. Här finns intervjuer med Entombed, Nifelheim och Dissection, samt reportage om Bathory, Pelle ”Dead” Ohlin och black metal-scenens nuvarande härförare Watain. Det är en historia om maskätna bandloggor, död och satanism, men också om hängivenhet, sammanhållning och en evig kärlek till musiken.

Ika Johannesson är journalist. Hon har arbetat på Sveriges Radio, DN, tidskrifterna SEX och Filter. Hon är nu redaktör för Kobra på SVT.

Jon Jefferson Klingberg är gitarrist i Docenterna, journalist och författare. Han debuterade år 2008 med romanen Jag tror vi behöver prata faktiskt.

 

 

Filmerna som är grunden till intervjuerna i ÄKTA SKRÄCK förefaller vara en stinkande sörja av det värsta mänskligheten kan uppbringa. Mot den fonden står folket bakom filmerna i stark kontrast med sin intelligens, klarsynthet och sitt förnuft. Det handlar alltså om gränsöverskridande film, inte om massmördarporr.

Äkta skräck - Magnus Blomdahl

ÄKTA SKRÄCK av Magnus Blomdahl är en intervjubok för den inbitne skräckcineasten. Om du spontant tänker på CANNIBAL HOLOCAUST eller MOTORSÅGSMASSAKERN när du hör uttrycket gränsöverskridande skräckfilm är det dags för en uppdatering. Det har nämligen hänt mycket inom skräckgenren de senaste åren och ÄKTA SKRÄCK är rätt publikation att uppdatera sig med.

Till en början står inga engelska låneord att finna, Magnus Blomdahl säger till exempel huggfilm inte slasher, vilket får mig lite ur balans. Är detta rätt? Men mot slutet smyger det sig in ett litet ”snail-mail” och vissa genrar har fått behålla sina orginalnamn som vomit gore. Vad hade den kallats på svenska? Spyslabb eller kräk & blod?

Magnus Blomdahl är en inbiten skräckfilmsbrukare och blev av med ”oskulden” så tidigt som i 13-årsåldern. Det märks att kan vet vad han pratar om och kan se igenom tunt effektsökeri, i ÄKTA SKRÄCK har han fokuserat på filmerna som berör på djupet. Trots sin gedigna erfarenhet i ämnet låter Blomdahl några experter komma till tals under Snuff-delen där man får tycka till om varför man tittar på skräckfilm. Man verkar vara enig om att det handlar om att titta där man inte vill titta, testa och utmana sig själv på flera plan. I efterordet återges ett tänkvärt citat av regissören J.T. Petty: ”Terror är att identifiera sig med offret. Om man istället identifierar sig med förövaren blir det komedi. Skräckfilmsbetraktaren bör alltså vara masochistiskt lagd”.

Blomdahls tilltal är direkt och avslappnat tillgängligt. Inga onödiga utsvävningar görs, han håller sig till saken och en artikel/intervju kan vara så kort som 2-3 sidor, vilket är bra. Jag får ibland känslan av att läsa artiklar i ett magasin, varför den lämpar sig att läsa lite då och då. Hade det inte varit för omslaget hade ÄKTA SKRÄCK fungerat som Coffee table-bok. Det är inte bara omslaget som kan sticka i oinvigdas ögon, hela boken är rikligt försedd med bilder, grafiska bilder som blodsprutande penisar, slafsiga orgier, spyor och annat. ÄKTA SKRÄCK är alltså inte en bok man kan läsa var som helst.

Trailer till filmen THE BUNNY GAME som berörs i boken

En kul detalj är att Charlie Sheen anmält Guinea Pig-rullen FLOWER OF FLESH AND BLOOD till MPAA i tron om att det han såg var en äkta snuff-film. Det är kanske det minst tokiga han har gjort, även om det var så tidigt som 1991.

Magnus Blomdahl

Magnus Blomdahl - Foto: Vertigo förlag

På den negativa sidan kan nämnas att det är ganska spoilertätt, men samtidigt kan man inte prata fritt om filmernas viktiga delar om dessa ska hemlighållas, det är en avvägningsfråga. Som läsare får man en unik inblick i hur folket bakom filmerna tänker och resonerar kring sina verk. De allra flesta regissörer och skådespelare som får komma till tals i ÄKTA SKRÄCK förefaller intelligenta, klarsynta och förnuftiga. Man vill säga något, beröra, tänja på gränser. Ofta vill man tänja lika mycket på sina egna gränser som publikens. På flera ställen i boken vittnar man om hur påfrestande det varit att spela in obehagliga scener. Dessutom berättar var och varannan filmskapare om dödshot och misshandel, vilket blir ironiskt när man inser att en del människor protesterar mot våld med just våld. Men när man läser om Mariano Peralta som blir misshandlad i biosalongen medan en pöbel står och hejar på är det inte längre ironiskt, då är det bara hemskt och obehagligt.

Jag tror inte det är en bok för de som försöker närmar sig genren gränsöverskridande skräckfilm, man bör ha sett tyngre filmer. Men har du några sådana under bältet så är det bara att köpa och läsa ÄKTA SKRÄCK.

Några filmer att se i samband med ÄKTA SKRÄCK:

  • Nekromantik
  • Schramm
  • Der Todesking
  • Aftermath
  • Kissed
  • Subconscous cruelty
  • Nutbag
  • Murder-set-pieces
  • Pig
  • The Human Centripede
  • Devils chair
  • Slaughtered vomit dolls
  • The living and the dead
  • Wound
  • August Underground
  • Amatuer porn star killer
  • S & Man
  • A serbian film
  • Snuff 102

Fakta
Språk: Svenska
ca 200 sidor, danskt band
Pris: 156 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: Den här boken handlar om skräckfilm. Skräckfilm på riktigt. Filmer som blöder, skrämmer och som passerar gränsen för vad man trodde var tillåtet. Här hittar du ett antal unika intervjuer med de bästa och mest intressanta skaparna av extrem film idag. Den är tillägnad dem utan stora bolag i ryggen, eldsjälarna, de som jobbat extra som pizzaförsäljare, lånat pengar av sina föräldrar och blivit misshandlade på grund av sina filmer. Intervjuerna har kretsat kring svarta hål, helvetiska inspel­ningar, finansiella problem, dödshot, psykisk terror, sexuell manipulation, emetofiliska excesser, autentisk brännmärkning, incest, grovt fysiskt våld, pedofili, nekro­fili, ångest, moral och förstörelsen av destruktiva alter egon. De här berättelserna liknar inga andra. äkta skräck skildrar den nya vågen av extrem film. Boken är rikligt illustrerad med foton från filmerna, på huvudpersonerna och bakom scenerna, i färg och svartvitt. VARNING: många av bilderna kan vara starkt upprörande för känsliga personer. 

 

En härlig, mysig bok att ta till när läslusten tryter och du bara har en eftermiddag på dig att väcka den till liv igen.

Om konsten att läsa och skriva - Olof Lagercrantz

Läs! Strunta i allt du vill med och kan om böcker och läs! Har du tappat läslusten finner du den i OM KONSTEN ATT LÄSA OCH SKRIVA. Man kan tycka att den är svamlig, ofullständig, fragmenterad och ibland svävande men framför allt väcker den nyfikenhet och läsglädje hos mig. Man blir glad, nyfiken och orädd.

Allra bäst är, inbillar jag mig, att som jag läsa den förutsättningslöst. Inte ta reda på vem Olof Lagercrantz var, inte läsa på baksidan, bara läsa utan förutfattade meningar. I så fall ska du sluta läsa här, innan jag färgar din upplevelse för mycket. Men återkom gärna senare.

Detta är min första bekantskap med Lagercrantz författarskap. Han har teorier om mycket, som att Strindbergs inferno kan ha varit mer åt autofiction än åt sannskyldig självbiografi. I förordet dementerar Lagercrantz att det rör sig om en manual, tvärt om faktiskt. Den innehåller få pekpinnar, men pratar varmt om saker som att läsa sakta och fokuserat. Om att undvika natur- och samlagsskildringar som författare och hur Marcel Proust och James Joyce kväver läsaren.

Olof Lagercrantz - bild från Ystads Allehanda

Olof Lagercrantz - bild från Ystads Allehanda

Så skön, ja mysig rent av, att läsa. Du springer igenom den på en eftermiddag. Det här är en bok att ha i bokhyllan och plocka fram när andan inte faller på, när tanken på att läsa känns obekväm. Läs den, älska den!

Ystads Allehanda om Olof Lagercrantz ilska

Fakta
Språk: Svenska
95 sidor, pocket
Pris: 75 SEK (Pocketshop) – Slutsåld hos Bokus och Adlibris
Beskrivning/synopsis:  Om konsten att läsa och skriva handlar inte om skrivregler, upplägg och läsande med plikt utan är en betraktelse över just läsandet och skrivandet. Lagercrantz tar upp sitt eget och andras läsande; här skriver han om ”puddingläsare” och läsning som liknar narkomani. Mycket klokt har han också skrivit om hur det är att läsa en bok för andra gången.  Författaren svarar på frågan som så många ställer sig; kan man lära sig att skriva? Svaret ger han genom en jämförelse med att snickra stolar – hur duktiga blir vi på att öva? Han nämner viktiga saker såsom rytm, flöde och kunskap om ämnet man ska skriva om. I boken finns goda råd som kommer från andra författare, där tas upp vem en författare skriver för och hur man kan veta att det man skriver har ett värde. Boken kom ut första gången 1985 och har blivit en modern klassiker.

 

Svenska hackare är ett välskrivet och insatt dokument över både hackare och offer sedan internets födelse. Med människofokus skildrar man hur hackerkulturen påverkar oss i stort och smått och resulterat i fenomen som Wikileaks, Flashback och The Pirate Bay.

Goldberg, D - Svenska hackare - 13030449

I början av SVENSKA HACKARE blir jag smått irriterad på hur klumpigt berättat det är med många starter av många historier, 16 sidor in har jag läst fyra olika introduktioner med olika personer och scenarier, det är lite för många. Men det obehaget skakar jag snart av mig och läser resten i bra fart.

Skildringen av olika hackare och hackargrupper känns inte odelat objektiv, till exempel beskrivs hackaren Philip Pettersson/Stakkato passa in under stereotypen: ung man med fattigt liv och ett enormt behov av att kompensera detta på nätet. Bitvis känns det till och med som om författarna favoriserar vissa hackare, där man lyfter fram negativa omdömen om Stakkato medan man lyfter fram övervägande positiva om hackergruppen VFH. Man förhåller sig avmätt till Dan Egerstads, som bl a hackade mejlkonton till ambassader och la ut på nätet, lite självgoda stil och handlande.

Skönt är dock att författarparet Daniel Goldberg-Linus Larsson inte gör det vanliga misstaget att behandla läsaren som en komplett idiot som att till exempel beskriva, i detalj, vad en dubbelklickning innebär. Bara en sådan enkel sak som att inte tolka/översätta 133t är behagligt att uppleva, för sannolikt är inte min mormor intresserad av att läsa boken. Därmed inte sagt att du måste jobba som nätverksansvarig för att fatta vad som behandlas.

Daniel Goldberg pratar om den hemliga lösenordslistan:

I SVENSKA HACKARE sätts hackare i allmänhet och svenska hackare i synnerhet in i ett större sammanhang, jag får som läsare följa hur det från början handlade om pojkstreck och vandalism till nutidsfenomen som Wikileaks, Flashback och The Pirate Bay. Det är när man lyfter perspektivet till samhällsnivå utan att tappa sitt föresatta människofokus, att vara personlig i sina skildringar, som boken är som bäst.

Boken berör även den meritokrati som råder på hackerscenen, där man är vad man gör. Om man hårddrar det har personen har inget egenvärde, det finns paralleller till spel som WORLD OF WARCRAFT där man kan bli utesluten ur sitt gille om man underpresterar eller missar sammankomster. Den typen av människosyn är skrämmande enligt min mening.

SVENSKA HACKARE bär många likheter med boken SVENSK MAFFIA, båda skildrar en kriminell värld som är dold för de flesta av oss, även om SVENSK MAFFIA fokuserar på grupperingar och SVENSKA HACKARE fokuserar mer på själva gärningen eller möjligen på trender så skiljer de sig såtillvida att man i SVENSK MAFFIA visar tydligt på att det finns få vinnare inom den organiserade brottsligheten i Sverige. SVENSKA HACKARE skönmålar absolut inte hackerkulturen, men man lyfter inte heller fram många exempel där det går illa för hackaren. I jämförelse med P3 Dokumentärs reportage SVENSKA HACKERS som nästan är i överkant negativ, känns det en smula missvisande.

För mig som rör mig i ämnets utkanter är denna bok mitt i prick. Kul också att det är så många kopplingar till Blekinge, här syns bland andra auktoriteter på området som David Jacoby, Kaspersky och Anders Carlsson, BTH. Jag gillar även att man använder sköna uttryck som foliehattar och  script kiddies, det lättar upp och passar in förvånansvärt bra. Att få en samlad bild över både hackare och offer på detta sätt är värdefullt och stämmer till eftertanke på mer än en punkt. SVENSKA HACKARE är en bok för alla att läsa och förundras över.

Läs recensionen av Svensk Maffia

Läs Christopher Kullenbergs recension av Svenska hackare

Linus Larsson pratar om hackerkulturen

Ladda ned reportaget Svenska hackers från P3 Dokumentär (Podcast/mp3, 2008)

Dan Egerstad intervjuas av Tech Channel med anledning av ”Hack of the year” 2008

Svenskahackare.se (Bokens officiella hemsida)

Fakta
Språk: Svenska
316 sidor, inbunden
Pris: 41 SEK (Pocket på Bokus), 42 SEK (Pocket på Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Svenska hackare är en bok om människor, inte om maskiner. Här möter du bland andra 16-åriga Philip, som under flera år gäckade både FBI och den amerikanska universitetsvärldens tyngsta experter; Vuxna Förbannade Hackare, som under vintern 2008 hackade sig in i Aftonbladets servrar och drog igång en våg av attacker mot företag och myndigheter; it-konsulten som säljer stulna företagshemligheter till högstbjudande, samt hackaren som låtsas vara man för att hon annars inte skulle tas på allvar. År 2009 polisanmäldes 1493 fall av dataintrång i Sverige, fler än någonsin förut och mer än dubbelt så många som fem år tidigare. Men för varje dataintrång som offentliggörs sker tio gånger fler i det fördolda. I en allt mer uppkopplad värld så borde det vara en varningsklocka. För den som har makten över nätet har, i allt väsentligt, makten över våra liv.

 

 

Smile or die eller Gilla läget som den heter i svensk översättning är en attack på den kvasiintellektuella vågen av positivt tänkande med nära nog sektliknande drag. Även om den vänder sig till hela världen så känns den skriven för en amerikansk marknad och jag har svårt att hitta riktiga tecken på fenomenet i Sverige. Smile or die är läsvärd och stämmer till eftertanke.

Smile or die - Barbara Ehrenreich

SMILE OR DIE påminner mycket om THE GOD DELUSION i sitt sätt att plocka ned ‘motståndet’ argument för argument, men även såtillvida att den främst vänder sig till en amerikansk läskrets. Det känns som om den sektliknande hysteri som beskrivs kring fenomenet positivt tänkande i boken inte är applicerbart på svenska förhållanden. Dessutom skrämmer Barbara Ehrenreich hickan av amerikanarna med läskiga kommunist/stalinist-kopplingar till positivt tänkande. Man kan hitta referenser och kopplingar till positivt tänkande i svenska tidskrifter som Måbra, men inte på länga vägar i de extrema nivåer Ehrenreich visar på.

Vad är det som avses med positivt tänkande här? Får man inte vara glad? Jo då, det Ehrenreich menar här är en tvångsmässig oantastlig positivism, att positivt tänkande och målmedvetenhet kan förverkliga din drömmar. Ehrenreich drabbades av bröstcancer och kom därmed i kontakt med positivt tänkande. Hon fick reda på att för att kunna besegra cancern var hon tvungen att tänka positivt. Det kan tyckas harmlöst även om det är verkningslöst, men så är det naturligtvis inte. För vad händer om du tänker positivt, tvingar dig att le genom cellgiftsbehandling, inte tillåter dig att känna de legitima känslorna ilska, sorg och besvikelse, men ändå förlorar slaget mot cancern? Då är det ditt fel att du förlorar den, du har inte tänkt tillräckligt positivt, du har inte kämpat tillräckligt hårt, du kanske innerst inne vill dö.

Man hisnar inför vissa påståenden i boken som att positivt tänkande i Bush-administrationen gjorde att man tystade ned obekväma nejsägare och det var en bidragande orsak till att man inte tog hoten inför 9/11 på allvar. I SMILE OR DIE påstår Ehrenreich att man på vissa håll får anställning direkt, endast på meriten att ha varit en cheerleader och därmed vara tränad i att peppa och entusiasmera folk (George W Bush var cheerleader när det begav sig). Allt detta kan och bör man ta med en nypa salt, dock pekar det på en trend eller kanske mer ett skeende inom många organisationer och samhällsskikt i USA. Nämligen att positivt tänkande är inget new age-fenomen isolerat till företeelser som pastorprenörer och megakyrkor utan genomsyrar en stor del av samhället och näringslivet.

Orkar du inte läsa SMILE OR DIE gör Barbara Ehrenreich en elegant summering i den här RSA-illustrerade föreläsningen:

Stötestenarna inom positivt tänkande är: tänk inte negativt och undvik negativa människor och situationer. Dessa kan jag känna igen från vardagssituationer och diskussioner, man kan till exempel benämna någon som energitjuv. Men efter att ha läst SMILE OR DIE kommer du dock att tänka dig för innan du uppmanar någon att tänka positivt för att ta sig igenom en svårighet.

Det finns som sagt likheter mellan SMILE OR DIE och THE GOD DELUSION men Ehrenreich saknar Dawkins språkliga lätthet och humor så mot slutet är läsningen som att se på när färg torkar – dryg. Kanske är den något lättare att tröska igenom i den svenska utgåvan, men jag håller mig hälsosamt skeptisk till att det förhåller sig så. Ehrenreich har skapat något viktigt och intressant, men språkligt är det inte på toppnivå. Det är tänkvärt och läsvärt men når inte ända upp till beundransvärt.

Läs recensionen av THE GOD DELUSION

Fakta
Språk: Engelska
Alternativa titlar: Gilla läget, Bright-sided
Pris: 46 SEK (pocket, Bokus)
235 sidor, paperback
Beskrivning/synopsis: 1:A PÅ KRITIKERLISTAN! Gilla läget! Tänk positivt! Med optimism och framåtanda kan man vinna en hel värld och uppnå rikedom och lycka. Så lyder det framgångsrecept som gjort sitt segertåg över hela västvärlden. Barbara Ehrenreich tröttnade när hennes läkare uppmanade henne att se sin cancersjukdom som en gåva. I Gilla läget visar hon hur det positiva tänkandet lurat amerikanerna i grunden. Hon ifrågasätter att odlandet av framgångsmyter är lösningen på problemet. Tvärtom bidrog frånvaron av kritiskt tänkande till den djupa ekonomiska krisen i USA. Som alltid använder Ehrenreich humorn som vapen och smular sönder allt luddigt tänkande med en bitande ironi. Barbara Ehrenreich är journalist och författare från USA. Leopard förlag har tidigare publicerat Barskrapad, Körd och Karnevalsyra.

 

Mängden litteratur som behandlar vår historia har fullkomligt exploderat de senaste åren. Oftast handlar det om andra världskriget, oftast om olika slag, strategier och operationer och inget fel i det, jag är en av dom som läser sånt och jag tror att historia har en hel del att lära vår samtid. Därför kändes det viktigt och intressant när jag hittade Öyvind Foss nya bok om kristallnatten i hyllan. Dags att lära av historien igen, det behövs ju tyvärr idag… igen.

Den sjunde november 1938 går den polske juden Herschel Grynszpan in på den tyska ambassaden i Paris och skjuter Ernst vom Rath. Varför detta sker är inte helt klarlagt men Grynszpans släkt hade nyligen tvångsförvisats till den tysk-polska gränsen och levde där under hemska förhållanden. Men det var också så att både vom Rath och Grynszpan var homosexuella och hade träffats förut i Paris nöjesliv. Men oavsett om det var hämnd, svartsjuka eller något annat okänt alternativ så struntade nazityskland fullständigt i detta. Det hade äntligen fått den orsak de så länge letat efter för att öppet förklara krig mot den inhemska judiska befolkningen.  Två dagar senare mördas cirka 1500 judar och tusentals synagogor bränns ner under vad som kom att kallas kristallnatten.  Allt vinklat av nazisterna som det tyska folkets aggressiva svar på det judiska folkets mord på germanen Ernst vom Rath.

I skolan för några hundra år sedan fick jag lära mig att kristallnatten var startskottet för den tyska förföljelsen av judar, men detta är tydligen inte sant. Redan 1933 bojkottade man till exempel alla icke ariska affärer, 1934 stängdes alla judar ut från ledande positioner inom näringslivet, 1935 fråntas alla judar och icke-ariska personer sina medborgerliga rättigheter och rösträtt och så fortsätter det. För varje år som gick så försvårade nazisterna judarnas tillvaro på ett eller annat sätt. Målsättningen var att judarna skulle tycka att livet var så jävligt i Tyskland att det enda alternativ de hade var att flytta ut ur landet och med mordet i Paris så fick man anledning att driva denna tes till sin spets genom mordbränder, överfall och avrättningar.

Öyvind  Foss har skrivit en viktig och faktaspäckad bok där man får insyn i händelserna som föregick  kristallnatten och det groteska efterspelet. Det är informationsspäckade sidor som jag rusar igenom och det är mycket som är nytt och okänt för mig. Till exempel att judestjärnans införande från början inte var ett sätt att urskilja judar från de så kallade arierna utan ett sätt att skilja tyska judar från utländska judar. För om man trakasserade icke-tyska judar så kunde man få problem och klagomål från deras hemländer, vilket man absolut inte ville ha. Landets förhållande med andra nationer fick ännu inte påverkas och ekonomin fick inte drabbas.  Detta är ju innan anfallet på Polen och Hitler och hans gäng ville fortfarande vara sams med sina grannländer. Och så här fortsätter det sida efter sida och till slut känns det som om jag läser en skolbok. Jag börjar sakna känslor, reflektioner och riktiga människor. Vad och hur tänkte de som drabbades och hur kändes det när en hel nation plötsligt vände dem ryggen?  Faktaomfånget är massivt men känslan och de mänskliga skildringarna är det sparsamt med. Vilket är så synd.  Öyvind Foss har byggt ett informativt skelett men glömt att klä det med känslor och människor. Vilket inte gör detta till en mindre viktig bok men en som inte känns eller drabbar en som en bok om förintelsens upptrappning borde göra. Ska man kunna läsa en bok om ett sånt här ämne utan att bli upprörd och engagerad? För ja, man läser den ena fruktansvärda saken efter den andra men jag blir inte personligt engagerad och berörd vilket är en förlust för en bok av det här slaget.

Men ibland biter det till och då biter det till rejält. Till exempel så återges delar av samtalen på Regeringskonferensen 1938. Delar av näringslivet och olika departement sitter tillsammans med Göring, propagandaministern Goebbels och chefen för statspolisen Heydrich och diskuterar kristallnatten. Detta samtal ger en klar inblick i hur nazisterna resonerade och det kalla och objektiva resonemang de förde om judarna och vad de ansåg behövdes göras. Det är en ruggig läsning som verkligen berör och förfärar. Till exempel Göring som är mötets ordförande och som vill att judarna ska stå för notan efter kristallnatten säger:

”Jag kommer att välja en formulering som säger att tyska judar åläggs att betala en gemensam ersättning på en miljon mark, som straff för de depraverade förbrytelserna etc. Det kommer att vara tillräckligt. Svinen kommer knappast att begå ett nytt mord. För övrigt måste jag slå fast att jag inte skulle vilja vara jude i Tyskland.”

Så läs Kristallnatten av Öyvind Foss för det är en viktig bok även om den har sina nackdelar och, om du så önskar, komplettera med mer personliga skildringar av ”den slutliga lösningen”. Här kan jag rekommendera:

Är detta en människa av Primo Levi

Mannen utan öde av Nobelpristagaren Imre Kertész

De är båda mycket bra böcker av två författare som upplevde, och överlevde, de nazistiska koncentrationslägren. Läs!

Fakta
Språk: Svenska
Pris: Inbunden  159:-
Beskrivning/synopsis:
Berättelserna om natten mellan den 9 och 10 november 1938 är många. Tysk-judiska män och kvinnor mördades runt om i Tyskland. Flera begick också självmord. Det totala antalet dödsoffer för den så kallade novemberpogromen som kulminerade i Kristallnatten var närmare 1500. Mer än 30 000 tyska judar sändes till koncentrationsläger under november 1938. Den materiella förstörelsen var omfattande. Antalet nedbrända eller förstörda synagogor och bönehus var mer än 1 400. Dessutom fick 7 500 judiskägda affärer sina skyltfönster krossade. Det är glassplittret från dessa skyltfönster som gett händelsen sitt mest välkända namn, Kristallnatten. Kristallnatten blev inledningen till den brutalaste etniska rensning mänskligheten har upplevt.

Öyvind Foss
är teol. dr och forskare i socialetik vid Universitetet i Stavanger

I boken presenterar han ny kunskap om förloppet. Hur startade pogromen? Vilka anledningar hade nazisterna att angripa judarna? Vilka motiv hade den unge polske juden Herschel Grynspan som några dagar innan händelserna sköt legationssekreteraren Ernst vom Rath?

 

Stephen Hawking har uppdaterat denna nedkortade version av storsäljaren A brief history of time. Ljudboken som är nog så intressant blir i längden lite enformig.

A Briefer History of Time - Hawking, Mlodinow

A BREIFER HISTORY OF TIME innehåller förmodligen inte mycket nytt för dig som hängde med på fysiken i skolan. I alla fall inte de första två timmarna av ljudboken. Det är en komprimerad och uppdaterad nyutgåva av A BRIEF HISTORY OF TIME från 1988 som sålt imponerande bra. Det är behagligt att få det summerat, packat och serverat så här. Det är enklare att ta allt i ett svep än att hacka upp det i små delar.

Är din engelska lite rostig bör du välja den svenska utgåvan eller åt minstonne papperskopian, för man får hålla koncentrationen på topp för att hänga med. Inte nödvändigtvis för de svåra orden, som hålls på ett minimum, utan för att det är komplicerade resonemang som återges.

Hawking börjar med en historisk återblick och går igenom teorierna från bland andra Kopernikus, Kepler, Newton och Einstein. Allt görs i ett hisnande tempo, min stackars hjärna vill i alla fall likna tempot vid hisnande.

Man täcker in väldigt mycket på de drygt fyra timmarna; Svart materia, svart energi, strängteori, tidsresor, rymdtid, händelsehorisonter och till och med varelser av antipartiklar. Det är intressant att få alla fragment av ämnet man snappat upp genom åren placerade i ett sammanhang.

Men efter två timmar blir det lite tjatigt, lite torftigt rent av. Som att äta torra kex utan dricka. Ja, det är intressant. Ja, det är bekvämt och tillrättalagt. Ja, runt fyra timmar är vad man orkar med. Men nej, det är ingen fantastisk bok. Det känns som om boken missar sin målgrupp. Den är något för enformig för novisen och för enkel för den insatte.

Fakta
Språk: Engelska
Format: Ljudbok (Uppläsare: Erik Davies)
Beskrivning/synopsis: A shorter, more accessible edition of a now-classic survey of the origin and nature of the universe features thirty-eight new full-color illustrations, the elimination of some of the more technical material, and an expanded, easier- to-understand treatment of the volume’s most important theoretical concepts. Reprint. 75,000 first printing.

 

En mycket underhållande bok som har som mål att bevisa, utom allt tvivel, att det inte finns någon gud. Jag tycker Richard Dawkins lyckas bra kanske tack vare att jag redan innan var övertygad ateist. Boken känns inte riktigt anpassad till svenska förhållanden och även om det inte gör Dawkins argument mindre gångbara, så det känns som om han skjuter kanin med haubits.

The God delusion - Richard Dawkins

THE GOD DELUSION är briljant skriven av världens mest kände ateist, Richard Dawkins och jag är av uppfattningen att alla borde läsa denna och jag menar verkligen alla, från agnostiker och ateister till teister och religiösa fundamentalister samt alla däremellan.

Redan innan jag läst klart boken har det enkla faktum att jag läser den gett upphov till en rad intressanta teologiska diskussioner på jobbet. Vilket oxå visar att i en levande diskussion är det kanske inte lika enkelt att avfärda religionen som i THE GOD DELUSION. Men det är både roligt att läsa  och att diskutera den.

Mitt första skratt fick jag över alla namn Dawkins kallar gud i gamla testamentet: The God of the Old Testament is arguably the most unpleasant character in all fiction: jealous and proud of it; a petty, unjust, unforgiving control-freak; a vindictive, bloodthirsty ethnic cleanser; a misogynistic, homophobic, racist, infanticidal, genocidal, filicidal, pestilential, megalomaniacal, sadomasochistic, capriciously malevolent bully. Det fick den lite motsägelsefulla effekten att jag verkligen blev sugen på att läsa gamla testamentet i bibeln. Jag blev även sugen på att läsa DIRK GENTLY’S HOLISTIC DETECTIVE AGENCY som omnämns och citeras. Dawkins tillägnar till och med boken till sin vän Douglas Adams.

Innan jag började läsa THE GOD DELUSION fanns det i stort sett bara ett argument jag kunde acceptera som någon slags indikation på en högre makt; att allt det fantastiska som finns i världen inte kan ha kommit till av en slump. Men även detta monterar Dawkins elegant ned. En annan  slutsats är att, som en del religiösa hävdar: Utan Gud finns ingen moral eller godhet. Dawkins bemöter det påståendet med; är rädslan för Guds straff den enda anledningen att vara snäll är mänskligheten verkligen illa ute. Så håller det på, Dawkins plockar ned allt från bibeln som rättesnöre, som sanning eller som symbolisk visdom, till det nödvändiga med strikt religiös uppfostran.

Detta är naturligtvis ensidigt, Dawkins kan välja ut religiösa argument som är enkla att sabla ned. Jag läser den till en början partiskt och tycker att det som läggs fram är obestridliga fakta, men efter diskussioner med vänner och kollegor så nyanseras min bild en smula. Jag är fortfarande övertygad ateist men känner att de religiösa ståndpunkter han väljer att bemöta inte ligger speciellt nära min vardag, mer åt amerikan-/talibanhållet. THE GOD DELUSION är inte helt applicerbar på svenska förhållanden där stat och kyrka är mer skilda åt än på andra håll i Europa. I svenska skolan får eleverna lära sig om alla religioner. Vi har inte bibelläsning och liknande i samma utsträckning i skolan. Tankehoppet från någon som tror på ett högre väsen eller att det finns något därute till att döda abortläkare är svårare att göra i Sverige än i t ex England eller USA. Så bitvis är THE GOD DELUSION lite overkill.

Att det är Richard Dawkins själv som läser stör inte, han är kanske inte den bästa uppläsare jag hört, men hans mysiga, lite strama engelska dialekt mildrar de ganska hårda slutsatserna han lägger fram. Hans röst kommer oxå till sin rätt när han högläser de hatmejl han fått (se YouTubeklipp nedan). Intressant att de som skriver de mest hatiska och hotfulla mejlen till Dawkins är troende, och även om det är dem som är attackerade av honom så rimmar det illa med deras argument om guds och religionens roll för ett bättre samhälle.

Richard Dawkins svarar på frågor (11:45 in i klippet högläser han ur sina hatmejl, ganska underhållande)

Det är förhållandevis lätt att hänga med i THE GOD DELUSION, men jag kan inte låta tanken vandra, då är jag strax helt bortkommen. Så hade det inte varit om jag läst själv eller om ljudboken varit på svenska. Det här är bra, det är så nära perfekt en bok på detta tema kan vara. Dawkins sätter ord på allt det jag haft på känn men inte haft egna ord för. Jag är kort sagt såld och mer övertygad än någonsin att Gud inte finns och aldrig har funnits. Men alldeles oavsett om det finns en gud eller inte ska man inte lära barnen en absolut sanning utan, som Dawkins trycker på, lära dem att ifrågasätta och tänka själva.

richarddawkins.net

EDIT: Efter tips från Creutz måste jag bara länka till detta tokiga Youtubeklipp där Richard Dawkins möter Bill O’Reilly

Fakta
Språk: Engelska
Ljudbok, uppläsare: Richard Dawkins och Lalla Ward
Pris: 89:- Storytel (provlyssna)
Beskrivning/synopsis: ”The God Delusion” caused a sensation when it was published in 2006. Within weeks it became the most hotly debated topic, with Dawkins himself branded as either saint or sinner for presenting his hard-hitting, impassioned rebuttal of religion of all types. His argument could hardly be more topical. While Europe is becoming increasingly secularized, the rise of religious fundamentalism, whether in the Middle East or Middle America, is dramatically and dangerously dividing opinion around the world. In America, and elsewhere, a vigorous dispute between ‘intelligent design’ and Darwinism is seriously undermining and restricting the teaching of science. In many countries religious dogma from medieval times still serves to abuse basic human rights such as women’s and gay rights. And all from a belief in a God whose existence lacks evidence of any kind. Dawkins attacks God in all his forms. He eviscerates the major arguments for religion and demonstrates the supreme improbability of a supreme being. He shows how religion fuels war, foments bigotry and abuses children. ”The God Delusion” is a brilliantly argued, fascinating polemic that will be required reading for anyone interested in this most emotional and important subject.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha