Den numera välkända författaren Gillian Flynns debut Vassa föremål bjuder på lättgissad mördare, sunt genusperspektiv och kroppsutsöndringar.

Vassa föremål - Gillian FlynnJag gillar alla Gillian Flynns böcker som kommit ut på svenska. Debuten VASSA FÖREMÅL, som är tredje boken som ges ut på svenska, är precis lika mörk och vansinnig som de två efterföljande: MÖRKA PLATSER och GONE GIRL. GONE GIRL blev nyligen filmatiserad med ständigt onaturlige Ben Affleck perfekt castad till huvudrollen. Även om VASSA FÖREMÅL inte är lika bra som de övriga så är det en ovanligt bra första roman.

Något jag uppskattat från första boken jag läste av Flynn är hennes nyanserade feminism, eller bättre beskrivet: hennes sunda genusperspektiv. Jag gillar när hon skriver så här: ”Frank Curry tror att jag är blödig av mig. Kan bero på att jag är kvinna. Kan bero på att jag är blödig av mig.” eller när hon i förbigående låter huvudpersonen Camille Preaker nämna hur hon hatar män som tycker att kvinnor behöver beskyddas just för att de är kvinnor.

Jag vill gärna tro att jag är en vaksam och insatt läsare och därför ganska tidigt i berättelsen ringar in mördaren som Camille söker, men snarare är det så att det är något mer uppenbart än vanligt. I senare böcker av Flynn har jag inte varit i närheten av att sätta fingret på gärningsmannen, eller snarare gärningskvinnan. Det är nämligen oftast en kvinna som är den onda i hennes romaner.

Det välformulerade språk som var så uppfriskande och kändes så ovanligt för genren i MÖRKA PLATSER och GONE GIRL sitter inte hundraprocentigt här. Jag tycker mig ana hur hon söker sin form, sin stil. Det finns fler drag i texten som går igen, som hur hon ibland lägger in ord som är lite mer eleganta eller snobbiga, från senare romaner. Det är bättre flyt och hon blir mer vågad och lekfull med sin berättarteknik i hennes senare böcker.

Det ser ut som om VASSA FÖREMÅL ska bli miniserie på TV, men jag spår att det kommer att bli en tam tolkning av boken med tanke på hur mycket nakna kroppar och kroppsutsöndringar romanen innehåller, för att inte tala om sexuellt borderlinebeteende (borderline är alldeles för milt uttryck här egentligen) hos minderåriga. Obehagligt stoff som inte brukar klara sig in i seriernas eller filmernas värld, när man ska räkna hem sina investeringar och alla ska gilla produktionen.

Jag har utan tvekan utsett både MÖRKA PLATSER och GONE GIRL till årets deckare, nu råkar VASSA FÖREMÅL vara den enda deckare/thriller som jag läst i år så jag skulle med gott samvete kunna utse även den till årets deckare, men det vore inte rättvisande. VASSA FÖREMÅL är riktigt bra och har du läst de övriga av Flynn är den ett självklart val. Jag nöjer mig med att utse den till årets ”deckardebut”.

Läs recensionen av Mörka platser

Läs recensionen av Gone girl

Fakta
Språk: svenska
278 sidor, inbunden
Pris: 183 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Efter en lång tids frånvaro är journalisten Camille Parker tillbaka i sin gamla hemstad. Hon är ditskickad av sin arbetsgivare en tredje klassens Chicago-tidning för att rapportera om två unga flickors försvinnande. Camille är motvilligt inhyst i sitt föräldrahem, där hon på nytt konfronteras med sin distanserade mamma och den brådmogna trettonåriga halvsyster hon knappt känner.

Hemsökt av mörka händelser ur det förflutna, och samtidigt bekymrad över det olustiga grepp hennes syster tycks ha om stan, brottas Camille med samma gamla behov av att bli accepterad som plågade henne under uppväxten.

När ledtrådar visar sig bli återvändsgränder identifierar sig Camille allt mer med de unga offren. Och till sist inser hon att hon inte har något val: Hon är tvungen att nysta upp sitt såriga förflutna om hon ska kunna klara sig ur den här hemkomsten med livet i behåll.

 

Topp tio böcker 2013

När dammet lagt sig och alla intrycken fått sjunka in passar det bra att lista de bästa böckerna 2013.

Gone girl – Gillian Flynn
Gillian Flynns andra roman på svenska placerar henne i världstoppen av thrillerförfattare, hennes Gone girl är den bästa thrillern som släpptes 2013 i Sverige. Hennes för genren ovanligt snygga språk och lekfullhet med handling och berättartekniker gör att alla hennes böcker är en fröjd att läsa. Läs recensionen

Den mörka sporten – Viktor Johansson
Med ett unikt språk som tycks röra sig i cirklar skildrar Viktor Johansson bättre än någon annan hur det är att vara ung invandrare idag. Den mörka sporten romanprisnominerades och är både dråpligt rolig, hjärtskärande och surrealistisk. En unik upplevelse väntar den som vågar sig på att läsa den. Läs recensionen

Djävulen hjälpte mig – Caroline Eriksson
Utan tvekan 2013 års bästa svenska deckare som dessutom är Caroline Erikssons skönlitterära debut. Djävulen hjälpte mig är en insiktsfull betraktelse över ett autentiskt mord i Sverige från sent 1800-tal – Yngsjömordet. Läs recensionen

Andningskonstnären – Per Odensten
Andningskonstnären är en udda historia med många vackra och härliga formuleringar som innehåller en passage som är en hyllning eller möjligtvis en referens till Thomas Manns Mario och trollkarlen. Lägg till den bästa skildringen av Karlskrona och Blekinge som jag läst så förstår du att jag blev mycket förtjust i Andningskonstnären som även den nominerades till romanpriset.

Vägen mot Bålberget – Therése Söderlind
Romanprisnominerade Vägen mot Bålberget gör upp med en mörk del av vår historia genom fyra olika berättelser och öden. Häxbränningar, incest, otrohet och jävelskap är Vägen till bålberget packad av men det blir aldrig överväldigande eller hopplöst. Bra så. Läs recensionen

Helioskatastrofen – Linda Boström Knausgård
Mycket nära och osentimental skildring av hur det är att vara ung i vårdapparaten. Att Linda Boström Knausgård tar sats ifrån myten om Atena förhöjer Helioskatastrofen ytterligare.

438 dagar – Johan Persson och Martin Schibbye
Ett journalistiskt uppdrag som blev ett fiasko men en medial succé och som efter ett lyckligt slut blev en bok. En fantastisk sådan också. Det lilla mänskliga i en grym storpolitisk gegga. Läs den och bli en del av din samtid. Läs recensionen

Ordningen upprätthålls alltid – Pär Thörn
23 tecknare låter tuschpennorna glöda under Pär Thörns ledning och fram kommer en av årets mest intressanta verk både bildmässigt och dramaturgiskt. En visuell njutning av högsta klass. Läs recensionen

Just Kids – Patti Smith
Patti Smiths mästerverk kom inte i år men det kvittar då jag äntligen drog ut tummen och läste detta mästerverk. Patti Smith krossar rockmyter och berättar om sina ungdomsår med en ödmjuk lätthet och en krossande trovärdighet.  Förföriskt drabbande. Läs recensionen

Landstrykare - Knut Hamsun
Inte heller rykande färsk men så sjukt bra att den förtjänar att ligga på böckernas tio i topp-lista varje år. Knut Hamsun, den moderna litteraturens fader, har skapat något fantastiskt i mästerverket Landstrykare. Här finns vagabonder, entreprenörskap och sprudlande livsglädje och mitt i allt står urkraften August som ett monument över industrialismens intåg i Norge. Läs recensionen 

Listan är sammanställd av Jonas och Fredrik på Bokfetischistredaktionen. Tyvärr tjejer, dom är upptagna.

 

Dylan Dog - De sista ljuva åren

De sista ljuva åren är andra albumet med Dylan Dog som ges ut på svenska efter nystarten 2013. Det är en välgjord betraktelse över tiden och döden och hur man lurar dem båda.

DYLAN DOG en italiensk tecknad serie om mardrömsdetektiven med samma namn skapades av Tiziano Sclavi. DE SISTA LJUVA ÅREN är dock skriven av Giovanni Di Gregorio och det vackra omslaget är skapat av Elin Jonsson och det är utan tvekan det snyggaste Dylan Dog-omslaget jag någonsin sett.

Efter att ha varit borta från seriehyllorna under många år ges DYLAN DOG ut igen, där VILA I FRID var det första albumet. DE SISTA LJUVA ÅREN är det andra albumet och släpps i slutet av mars.

Karaktären Dylan Dogs utseende är inspirerat av den engelska skådespelaren Rupert Everett som dessutom spelade rollen som Francesco Dellamorte i utmärkta zombiefilmen DELLAMORTE DELLAMORE (släpptes även med intetsägande titeln CEMENTERY MAN) som är en filmatisering av en bok av Tiziano Sclavi. Som lök på laxen är Francesco Dellamorte är ett slags italienskt alter ego för Dylan Dog. DELLAMORTE DELLAMORE är en ordlek som betyder ungefär bekymmer med död, bekymmer med kärlek, eller förenklat död av kärlek. Snurrigt? Ja, lite men ganska fränt.

Rupert Everett - Dylan Dog

Rupert Everett - Dylan Dog

Även om de tidiga DYLAN DOG-äventyren endast skrevs av Tiziano Sclavi så har de tecknats av desto fler, DE SISTA LJUVA ÅREN är till exempel tecknade av Nicola Mari. Det gör att om Dylan förr hade drag av Rupert Everett ser han i DE SISTA LJUVA ÅREN ut som skådespelaren Cillian Murphy. Jag gillar stilen den är tecknad i och trots att det handlar om sju skrynkliga åldringar så är det enkelt att skilja dem åt och det vittnar om skicklighet hos Mari.

Dylan Dog - Cillian Murphy

Dylan Dog - Cillian Murphy

Det italienska ursprunget till trots utspelar sig alla DYLAN DOG-äventyr i England. Handlingen i DE SISTA LJUVA ÅREN får sin upptakt i att åldringarna på ett äldreboende verkar vara misstänkt gamla och därför anlitas Dylan för att undersöka hur det ligger till. Varje gamling ger sin syn på döden och livet, en predikar bland annat vikten av positivt tänkande under parollen är man lycklig är man frisk. Jag rekommenderar Barbara Ehrenreichs SMILE OR DIE som motläsning här, även om positivt tänkande inte är något bärande tema eller budskap i DE SISTA LJUVA ÅREN eller i något jag läst med DYLAN DOG för den delen.

Jag gillar hur man har gjort titeln svensk, DE SISTA LJUVA ÅREN, som både ramar in historien bra och flirtar lite med dansbandslåten med samma titel. Det ger mig en känsla av närhet till berättelsen som jag inte hade fått om man översatt titeln rakt av. Förlaget Apart har gjort samma sak ett bra tag nu och det blir på något sätt bättre när man får en titel som TOTALT JÄVLA MÖRKER framför sig istället för något styltigt översatt med skolengelska som DETTA SORGSNA LIV, som mycket väl kunnat bli titeln efter originalet THIS SORROWFUL LIFE från WALKING DEAD-serien.

Välskrivna efterordet levereras av Jonas Danielsson, skräckvetare och krönikör för bland annat FOLKBLADET, som är skrämmande insatt i ämnet och gör underhållande jämförelser mellan Dylan och seriehjälten John Constantine.

DE SISTA LJUVA ÅREN är en bra deckare och hjärnan får gymnastisera en del, i mitt fall förgäves, för att kunna knäcka gåtan som Dylan kämpar med. Dessutom passar skaparna på att säga en hel del om livet och döden. Man har dessutom den goda smaken att gå lite längre, gräva lite djupare, än vad jag är van att se i genren. Man pratar om livskvalitet om hur tid upplevs olika för olika människor och om hur kärleken till någon eller något är viktig för välbefinnandet. Men framför allt handlar DE SISTA LJUVA ÅREN om att lura både tiden och döden.

Läs recensionen av Barbara Ehrenreichs Smile or die

Lyssna på De sista ljuva åren med Lasse Stefanz

 

Fakta
Språk: svenska
96 sidor, häftad
Pris: 106 SEK (Bokus), 107 SEK (Adlibris), 120 SEK (Ord & bok)
Beskrivning/synopsis: På äldreboendet Garden Paradise i England bor personer som levt så länge att man kan tro att de är odödliga. När mardrömsdetektiven DYLAN DOG får i uppdrag att hitta orsaken till deras långa liv, dröjer det inte länge innan Garden Paradise drabbas av våldsamma dödsfall…

Serien om Dylan Dog är en av världens mest sålda skräckserier. Den skapades i Italien 1986 och är en av de mest kända serierna i hemlandet. Den har getts ut på svenska som egen tidning med namnet Dylan under 
1993 och som biserie i Seriemagasinet 1995-2001. 

 

Bokrea 2014

Årets bokrea innehåller som vanligt en hiskelig massa böcker. Bokfetischist hjälper dig att navigera mellan bra och mindre bra titlar.

Bra titlar

Eldnatt – Island måste vara världens mest thrillerförfattarläta land i alla fall mätt per capita. Författaren Yrsa behöver dock inget glesbygdsstöd, hennes böcker håller hög klass och Islands karga landskap funkar perfekt som backdrop till en härlig mordhistoria som ELDNATT. Läs recensionen

Mörka platser – En av de bästa deckarna som jag läst. Författaren Gillian Flynn platsar bland de bästa thrillerförfattarna i världen. Läs recensionen

Världskrig Z - Max Brooks kommenterar vår samtid i zombiegenrens kanske viktigaste och mest genomarbetade roman där de odöda står i centrum, inte karaktärerna. Läs recensionen

Järvlöpan – Visst är den smal (och tunn) men den förtjänar att lyftas fram, igen. Läs recensionen

Stallo – Härlig svensk trollaction som ska bli film. Läs recensionen

Livrädd – Författaren Bolton kan skriva bladvändare. Läs recensionen

Utflykten till Tindari - Även om Andrea Camilleri påfåglar sig med finkulturella referenser och humorn inte går hem är det en deckare av rang som är behagligt spännande. Läs recensionen

Rävjakten – Underbar barnbok om gubben Pettson och hans katt Findus som har problem med räven på gården.

Stora Ingrid-boken – En samlingsvolym med Katerina Janouchs sköna barnbokskaraktär Ingrid.

 

Undvik gärna följande titlar

Ritual - Deckarschablonen Jack Cafferys återkomst sker till mindfulnessfloskler och irrationella handlingar i den första boken i Walking man-serien. Läs recensionen

50 nyanser av honom - Denna erotiska roman är både sexistisk och lider svårt av porrfilmsretorik och tråkiga upprepningar. Läs recensionen

 

Själv ska jag köpa dessa

Antikt ideal / Båge och lyra av Vilhelm Ekelund

Svenska öden och äventyr av August Strindberg

Vinteranteckningar om sommarintryck av Fjodor Dostojevskij

Torka aldrig tårar utan handskar-trilogin av Jonas Gardell (om jag inte lånar den på bibblan)

 

Gillian Flynns andra roman på svenska placerar henne i världstoppen av thrillerförfattare, hennes Gone girl är årets bästa thriller.

Gone girl - Gillian Flynn

När jag såg filmen SE7EN första gången blev jag chockad och arg. Hur kan man låta den onde ”vinna”, tänkte jag. I flera dagar gick jag och funderade på det konstiga och ovanliga slutet, tills jag förstod hur bra det var. Det var den första kilen som slogs in mellan mina populärkulturella preferenser och vad som brukar kallas Hollywoodslut (försök inte googla det), alltså ett lyckligt slut där allt ordnar och alla är någorlunda lyckliga. Sedan dess har jag kommit att älska filmer som MEMENTO och AMERICAN HISTORY X eller böcker som THE ROAD av Cormac McCarthy och Sofi Oksanens STALINS KOSSOR. Jag vill inte påstå att Gillian Flynns GONE GIRL är ens i närheten av att skaka om min värld på samma sätt som SE7EN en gång gjorde, men känslan är den samma.

Jag flyger igenom den 560 sidor tunga GONE GIRL för jag måste få veta hur det slutar. Slutet känns först en smula rumphugget när jag läst som besatt och nästan hållit andan av anspänningen i flera passager. Men efter att ha rullat runt Flynns slut, som inte levereras förrän på bokens absolut sista sida, är det det enda rätta slutet och till och med det mest rimliga, fast min belöningsorienterade hjärna vill skrika: Nej, så här får det inte sluta! Men så får det sluta och så ska det sluta.

Jag gillade Flynn redan innan jag läste detta på hennes hemsida:

I was not a nice little girl. My favorite summertime hobby was stunning ants and feeding them to spiders. My preferred indoor diversion was a game called Mean Aunt Rosie, in which I pretended to be a witchy caregiver and my cousins tried to escape me. Our most basic prop was one of those pink, plastic toy phones most little girls owned in the ’80s. (Pretty girls love to talk on the phone!) Alas, it was always snatched from their fingers before they could call for help. (Mwahaha) In down time, I also enjoyed watching soft-core porn on scrambled cable channels. (Boob, bottom, static, static, boob!) And if one of my dolls started getting an attitude, I’d cut off her hair.

Gillian Flynn

Du lurar ingen med den där sockersöta snäll-flicka-looken, Gillian!

GONE GIRL är utan tvekan årets bästa thriller/deckare i mina ögon. Det är dock inte bara jag som håller den högt. På Goodreads, världens största portal för läsare, har den recenserats där över 61 000 gånger. Den belönades även med Goodreads Choice award som bästa thriller 2012. En given julklapp till thrillerälskaren i familjen.

Det är irriterande lite jag kan dela med mig av från den resan utan att förstöra läsupplevelsen för alla framtida läsare. Jag kan bara nämna att berättelsen håller en rak tidslinje från början till slut och att det är ett av de mest skickligt tecknade och mest trovärdiga porträtten av en psykopat som jag har läst. Sättet att berätta påminner mig om tidiga böcker av Harlan Coben eller kanske av Dennis Lehane, fast nej det är annorlunda, det är bättre. Flynn är strået vassare än båda dessa herrar.

Hade jag kunnat, utan att spoliera för alla som har läsupplevelsen kvar, hade jag gärna diskuterat bodycount, manschauvinism kontra feminism och barnuppfostran. Men det kan vi göra på Bokfetischists facebooksida.

Diskutera Gone girl på Bokfetischists facebooksida

Läs recensionen av Gillian Flynns Mörka platser

Läs recensionen av Sofi Oksanens Stalins kossor

Goodreads.com

 

Fakta
Språk: svenska
560 sidor, inbunden
Pris: 185 SEK (Adlibris), 185 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.
På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy?

Sep 182013
 

Fler och fler vänder sig till YouTube och liknande plattformar för information. Men att hitta aktuell sådan på svenska om böcker och litteratur är inte det lättaste i dagsläget. Det vill vi på Bokfetischist hjälpa till att råda bot på. Därför lanserar vi nu Bok TV. I första avsnittet pratar Fredrik om tre böcker som släpps eller har släppts i höst.

Läs recensionen av Gillian Flynns Mörka platser

 

Bluffen - Unni Drougge

Gästrecension av Sista timmen som har antagit utmaningen att mikrorecensera böcker efter följande recept: 

Synopsis – en mening
Citat typiskt för boken
Omdöme – en mening

Bluffen, Unni Drougge, 2010

VAD: Ett mordförsök på Jan Guillou gör att  Berit Hård, med bilringarna inklämda i ormskinnsmönstrade lacktights, trasslas in i en historia om makthavare och offer i Stockholms undre värld och den svenska bokbranschen, där både Leif GW och Unni Drougge själv dyker upp.

CITAT: ”Berit slog sig ner mittemot Gewe och fick genast ett glas Kir Royal. Hon hade mycket hellre velat ha en stor stark. Gewes anletsdrag strävade så hårt mot underjorden att han åkte med en bit själv.”

OMDÖME: Låt inte bokens framsida lura dig, för Berit Hård är en motbjudande och alldeles fantastisk antihjälte som jag vill läsa mer om.

Kolla in och följ @sistatimmen för fler mikrorecensioner!

 

Sveriges första grafiska novell för smarta telefoner är en erotisk thriller där man går lite för nära myten om den lyckliga horan.

Elektrisk tsunami - Tinet Elmgren

Tinet Elmgrens ELEKTRISK TSUNAMI är en liten karamell att snaska i sig när man är sugen på lite erotisk kittling. Det råkar dessutom vara Sveriges första digitala grafiska novell anpassad för smarta telefoner, enligt förlaget, och den läses med fördel i liggande format.

Känslan jag får är en blandning mellan stumfilm och erotisk thriller. Stumfilmskänslan kommer från de stumfilmstypiska rutorna mellan scenerna som berättar storyn, dialogen görs som vanligt i pratbubblor. Även om det är en erotisk thriller är den inte speciellt porrig, men visst vill du ha ryggen fri innan du sätter dig för att läsa.

Den må ha 230 sidor i min iPhone, men det är bara en ruta per sida så egentligen skulle det inte varit mer än runt 75 sidor i en vanlig serietidning. Det är inget tungt stoff och du läser ut den på en sittning och det blir bara en sittning för ELEKTRISK TSUNAMI är spännande och jag kan inte hålla mig från att rusa igenom den.

Elektrisk tsunami

Det är anmärkningsvärt att en kvinna väljer att skapa en berättelse som befäster bilden av den lyckliga horan. Den bilden låter torskar komma undan självkritik genom att inbilla sig att den prostituerade är någon om gillar sex och som man gör en tjänst både ekonomiskt och sexuellt. Nu ställer jag allt lite på sin spets för att göra en poäng, men likväl tycker jag mig se denna bild mellan raderna i ELEKTRISK TSUNAMI. Det är förvisso bara ett sätt att läsa den, ett annat är att se en stark kvinna som tar vad hon vill ha och vem hon vill ha (utom när hon jobbar). Men jag måste även motfråga mig själv: Hur skulle en berättelse skildras som inte tar skamgrepp på mina värderingar? Hur skulle en prostituerad kunna vara stark och självständig och inte ett viljelöst offer? Som författare måste man veta att man ger sig in i ett moraliskt gungfly om man väljer en prostituerad som huvudkaraktär och jag har på känn att Elmgren vet det.

Jag gillar Tinet Elmgrens stil den växlar mellan spretigt skissig till fylligt jämn och säker. Novellen är bra och idén den är byggd kring är på samma gång klassisk och ny. När jag läst klart så har mina egna spekulationer och gissningar varit lite mer vilda än de huvudpersonen gör och det öppnar för att jag är smartare än henne eller bara lite mer sjuk i huvudet. Under alla omständigheter är ELEKTRISK TSUNAMI med råge värd det blygsamma priset 14 kronor. Köp och läs! Bli småkåt och moraliskt ambivalent samtidigt!

Fakta
Språk: Svenska
230 sidor, eBok
Pris: 14 SEK (Adlibris), 19 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: ”I en hamnstad någonstans i Östasien lever Eva – hård, charmig och streetsmart. Bordellen där hon jobbar får en dag en ovanlig förfrågan och föreståndarinnan Mademoiselle Yue tror att Eva är perfekt för jobbet. Uppdraget visar sig dock vara betydligt svårare än vad Eva trott och hennes talang för att hantera både skjutvapen och knytnävar kommer väl till pass.

Elektrisk Tsunami är den första svenska serienovellen som är specialtecknad och optimerad för smartphoneläsning – men den fungerar förstås utmärkt att läsa på alla andra e-boksläsare också. Karaktären Eva har tidigare figurerat i Tinet Elmgrens serieroman Eva Asbesthjärtan (2009

 

Årets svenska deckare är redan här: Caroline Erikssons skönlitterära debut är en insiktsfull betraktelse över ett autentiskt mord i Sverige från sent 1800-tal – Yngsjömordet.

Djävulen hjälpte mig - Caroline ErikssonCaroline Eriksson har använt sig av kända fakta kring det beryktade Yngsjömordet i Skåne och sedan fyllt i luckorna i historien med fiktion. Något som den amerikanske författaren James Ellroy gjort till sitt signum. Ellroy gör det över stora skeenden och varvar med fiktiva karaktärer, medan Eriksson gör det med en isolerad händelse med få men autentiska inblandade. Resultatet är ett närgånget drama där inga tankar undanhålls läsaren, hur smutsiga och hemska de än är.

Yngsjömordet skedde 1890 och över hundra år senare är mordet fortfarande snaskigt och jag kan inte hålla mig från att googla på händelsen och personerna i detta oheliga triangeldrama, hur ser de ut? Hur tänkte de? Hur kunde det bli så här? Har Eriksson verkligen inte fabulerat mer än så här? Min efterforskningar kommer dock till ett slut när jag stöter på en bild av den avrättade Anna Månsdotters dekapiterade huvud.

Caroline Eriksson (Foto: Caroline Andersson)

Caroline Eriksson (Foto: Caroline Andersson)

När jag läst 100 sidor tänker jag: vad kan mer hända/sägas innan det är dags att ta hustrun Hanna av daga? Mycket riktigt så dras tempot ned och det blir en ganska händelsefattig upptakt till mordet. Men den resan känns viktig, för då passar Eriksson på att färga in mig med personernas tankar och grubblerier och mordet på den unga hustrun ter sig till slut som den enda lösningen för mor och son.

Omslaget är mitt i prick, inte bara den skitiga tummade 1800-talkänslan, utan även hur den obehagliga Anna Månsdotter som till och med under skarprättarens yxa stirrar rakt in i själen på en. Brrrr!

Yngsjömordet filmatiserades 1986 av Richard Hobert till tvserien SKÅNSKA MORD, men där Eriksson går till botten med drivkrafterna och bevekelsegrunderna som ledde fram till mordet så känns Hoberts version mer som ett inslag i EFTERLYST. En träig och stel händelseåtergivning där inget utanför kända fakta har lagts till. Det gör att karaktärerna i YNGSJÖMORDET blir overkliga och obegripliga. Erikssons karaktärer är däremot levande, trovärdiga och mänskliga. Det är här jag blir riktigt imponerad av skönlitterära debutanten Caroline Eriksson, hon lyckas göra det obegripliga begripligt. Inte försvarbart men trovärdigt, utan att göra någon av personerna till ett karikatyrmonster. Det är minst sagt beundransvärt och den här boken kommer att vinna priser, tro mig. Det är bara juni men redan nu vill jag kora årets bästa svenska deckare: DJÄVULEN HJÄLPTE MIG.

Följ Caroline Eriksson på Debutantbloggen

Fakta
Språk: Svenska
330 sidor, inbunden
Pris: 177 SEK (Bokus), 177 SEK (Adlibris), 181 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Det ansågs lite märkligt att den vackra unga dottern till häradsdomaren valde att gifta sig med den blyge bondsonen Per, som efter faderns död levde ensam med sin mor. Men Hanna kände att han var den rätte och hon längtade efter att få skapa ett eget hem. Att svärmodern var omtalat tvär och ilsk skulle hon nog komma över bara det fick gå lite tid. Så fel Hanna hade. Tillvaron på gården blir ett helvete. Den svartsjuka svärmodern styr med järnhand, och hur Hanna än försöker bryta in i gemenskapen mellan Per och hans mor stängs hon ute. Varje gång hon lyckas få en egen stund med sin man straffas hon dubbelt. Något är allvarligt fel i familjen – dessvärre är Hanna Johansdotter den sista att förstå det. En kall morgon i slutet av mars år 1889 hittas hon ihjälslagen nedanför källartrappan. Polisens misstankar faller snart på Hannas man Per och hans mor Anna Månsdotter. Fram träder ett tragiskt triangeldrama, fyllt av svartsjuka, skam och förbjuden åtrå. Det verkar som om en förbannelse vilar över Möllegården och alla som bor där. Djävulen hjälpte mig är en stark psykologisk spänningsroman. En suggestiv skönlitterär tolkning av det ökända Yngsjömordet, som ledde till den sista avrättningen av en kvinna i Sverige. 

 

Deckarschablonen Jack Cafferys återkomst sker till mindfulnessfloskler och irrationella handlingar i den första boken i Walking man-serien.

Ritual - Mo HayderRITUAL är första boken jag läser av Mo Hayder och därmed är det mitt första möte med karaktären Jack Caffery. För trogna Hayder-läsare är det en comeback för Caffery, även om han inte har huvudrollen här. Boken handlar om polisdykaren Flea Marley. Man kan tycka att en thriller med en kvinna i huvudrollen borde vara fri från sexism och vara i perfekt genusbalans. Jag hade nog kunnat leva i villfarelssen att det var så om inte den gode Fredrik Strage invigt mig i ett enkelt test för att snabbt få en uppfattning om en film eller bok är jämställd. Bechdeltestet kräver att boken uppfyller tre krav: den ska innehålla kvinnor, kvinnorna ska prata med varandra och de ska prata om något annat än män. Faktum är att RITUAL balanserar på gränsen till att klara testet, med lite god vilja skulle jag kunna släppa över den på rätt sida. Men nog är det anmärkningsvärt att en thriller skriven av en kvinna med en kvinnlig huvudkaraktär knappt klarar Bechdeltestet.

Jag blir faktiskt avigt inställd redan i prologen där en afrikansk damm beskrivs som mörk, kall och går till jordens mitt. Jag förstår att Mo Hayder är ute efter att beskriva en känsla, men det går att göra utan att slå pedanten i mig med en tvåtumfyra i ansiktet. Inga dammar går till jordens mitt! Min skepsis blir djupare när Hayder inte lyckas sälja in galenskaper som att huvudkaraktären Flea väljer att ta narkotika för att ta reda på vad som hänt föräldrarna. Är det verkligen ett rationellt beslut? Jag förstår inte Fleas bevekelsegrunder, å ena sidan kan hon trycka i sig hallucinogena droger men är i nästa andetag otroligt rädd om sitt jobb. Har det en gång börjat knaka i fogarna kring förtroendet för handlingen ser man resten med mindre blida ögon. Men detta är mer något som skaver i utkanterna av medvetandet, mitt fokus är på handlingen och att knäcka nöten.

Något annat som skaver och som jag har svårt att tro på är  att Jack Caffery tar råd från en skum vagabond, därav benämningen Walking man-serien. Luffaren kommer dessutom med en massa mindfulnessfloskler och halvsanningar eller påståenden som är direkt hittepå. Visst är karaktären baserad på en sjuk man Hayder träffat men hur det skulle överföras till att en fläckvis rationell Caffery skulle lyssna på vad en sådan man hade att säga är minst sagt långsökt. Kanske är detta glasklart för de som läst tidigare böcker, men för mig blir det bara konstigt. Lägg där till att den Vandrande mannen verkar full av sig själv och pratar som en självgod guru, så förstår man att dessa delar inte tillhör de mest bländande i mina ögon.

Jag är kluven, å ena sidan känns Flea bra och genuin frånsett att hon utan speciellt goda grunder bestämmer sig för att knarka. Å andra sidan känns Caffrey som en deckarschablon med strulig bakgrund, lite trasig, brottas med sina demoner och balanserar på gränsen mellan god och ond. Med andra ord ett projekt, som karaktären Grey i FEMTIO NYANSER AV HONOM, att sätta tänderna i för kvinnan som vill omvandla/rädda mannen och som lök på laxen har han en grym kropp. Det ska gärna påminnas om hans platta mage när tillgälle ges och ibland utan att tillfälle ges. Jag kommer av mig, jag vill inte se Caffery som en sexikon, det bryter läsarkontraktet och jag tappar fokus.

Men hur skeptisk jag än känner mig för flera aspekter av RITUAL så läser jag den snabbt och intensivt. Miljöerna är bitvis magnifika. Det är vardagligt, skitigt och mörkt som om hela boken utspelar sig i en lortig gränd utan lampor en stjärnlös natt. Jag tvekar på att såga RITUAL, har jag fel känsla om den, är jag för oförlåtande, andra har ju höjt den till skyarna. RITUAL fick ju faktiskt CWA Ian Fleming Steel Dagger award 2008. Fast vänta nu, den var bara nominerad och vann inte, dessutom ska nominerade titlar vara i samma anda som James Bond. Urvalet känns alltså en aning snävt. RITUAL är inte dålig, den är helt enkelt inte min typ av thriller när jag summerar hela upplevelsen. Slutet känns lite rumphugget och lämnar en viktig tråd hängande. Är det helt enkelt så att RITUAL är roligare att såga än hylla? Naturligtvis är det så och jag är ändå övertygad om att många thrillerälskare kommer att läsa den med stor behållning och inte ens höja ett ögonbryn åt detaljerna som får mig att göra grimaser och badda mig med sidorna ur närmsta James Ellroy-bok.

Fredrik Strages krönika om skräckfilm och Bechdeltestet

Fakta
Språk: Svenska
406 sidor, inbunden
Pris: 179 SEK (Bokus), 180 SEK (Adlibris), 186 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Tre meter under vattenytan i Bristols hamn sluter polisdykaren Flea Marley sina fingrar om en avhuggen människohand. Dagen därpå återfinns även den andra handen – också den amputerad – och omständigheterna tyder på att offret fortfarande var vid liv när händerna avlägsnades. Kriminalkommissarie Jack Caffery, nyligen inflyttad från London, får i uppdrag att utreda fallet. Sökandet efter offret leder honom och Flea till de mörkaste delarna av Bristol, en undre värld av drogmissbruk och misär där en uråldrig ondska tycks ha vaknat till liv. Samtidigt hemsöks Flea av minnet av sina föräldrars tragiska död i en dykolycka två år tidigare. Ritual är den första romanen i Mo Hayders Walking Man-serie.
MO HAYDER (född 1962) är en brittisk kriminalförfattare. Hennes serie om Jack Caffery har sålt i över 2 miljoner exemplar. Ritual, den första boken i Walking Man-serien, nominerades till en Ian Fleming Steel Dagger Award av The Crime Writers Association. Mo Hayder är bosatt i Bath i England.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha