Smaug, din kapitalist!

Det är ingen nyhet att filmindustrin i tid och otid beskrivs som kapitalistisk, ondskefull och hagalen. Likheterna med Smaug från Bilbotrilogin är nästan löjeväckande slående. Dessa egenskaper blir speciellt tydliga när filmen baseras på en bok. Att boken och filmen aldrig kan, eller ska, vara identiska ligger i att det är olika medier. Att jag ofta fördrar boken beror på att jag skapar mina egna bilder när jag läser boken som filmen aldrig kan leva upp till eller efterlikna. Men att boken är filmen överlägsen är helt enkelt inte sant. Boken kan aldrig återge ett ansiktsuttryck eller en axelryckning med samma tyngd och laddning som en film. Nej, bok och film ska helst inte mötas om man vill undvika dålig stämning i publiken. Men när de gör det står besvikelsen som spön i backen: Så såg inte karaktären ut i boken, så sa dom inte, detta har dom hittat på det fanns inte med i filmen, osv. Reaktioner som dessa är oundvikliga.

- Jo, men inte är det rovdrift på en bok bara för att man rensar ut lite skit från boken?  Argumenterar kanske cineasten. Absolut inte, men om en bok sålt bra eller har något av en kultstatus, slår Smaug klorna i den och kramar livet ur den. Jag tänker på I AM LEGEND av Richard Matheson som skrev en lysande kortroman om en man som är den siste i en värld av vampyrer/odöda. Den har filmatiserats flera gånger med blandat resultat, men sista tolkningen med Will Smith i huvudrollen är en vidrig våldtäkt på originalhandlingen där man till och med dribblat bort slutet som förklarar titeln I AM LEGEND och därmed gjort den obegriplig. Man har tagit en kultbokstitel och gjort en ihålig actionrökare i värsta C-filmsstil av den.

Nästa exempel är blockbustern VÄRLDSKRIG Z, som förutom att den råkar handla om zombieapokalypsen endast har titeln gemensamt med Max Brooks portalverk inom zombielitteratur. Inget slag vid Yonkers, inget katanasvingande och hoppande mellan balkonger i Japan, bara Brad Pitt som springer och skjuter på saker. Så vad ska man ha boken till när man ändå inte följer huvuddragen från den? Det är titeln och statusen man lånar glans ifrån och man kan skriva efter succéboken på filmaffischen. Dessutom är det inte många man gör förbannade heller, det är långt fler som tittar på film idag än som läser. Så vad bryr sig en actionfilmälskande 30-åring vad någon gammal träig bokbloggare gnäller om eller vad kulturkritikerna säger på sina undangömda två sidor inklämda mellan sport och kungörelser  om bouleklubbens ändrade vårschema? Inte ett spår och det har ju Smaug fattat för länge sedan.

Jag vill inte lyfta diskussionen till att handla om kapitalismens vara eller inte, det är som att klaga på vädret. Jag nöjer mig med att beklaga att filmindustrin anammat ett kortsiktigt tänkande för att håva hem så mycket pengar som möjligt. Å andra sidan har filmindustrin inga långsiktiga intressen förutom att pengarna ska rulla in, livstiden hos en film är kortare än någonsin. Jag har svårt att tänka mig att ordet kulturarv används särskilt ofta i filmindustrin. I framtiden kommer vi i allt mindre utsträckning prisa regissören för att istället lyfta fram producenten som håller i filmbudgeten. En Oscarstatyett för bästa investering och en för största vinst läggs kanske till de andra kategorierna redan nästa år?

Läs recensionen av Världskrig Z av Max Brooks

 

Mar 202014
 

Trots att handlingen för filmen Boktjuven förlagts till nazityskland lyckas man inte komma förbi det faktum att läsande människor är tråkiga att se på film.

BoktjuvenDetta är första filmrecensionen på Bokfetischist. Jag tror även att det är första gången jag ser en film om en bokälskare och att det får ta en så stor del av berättelsen.

Samtidigt påminns jag om att bokläsare inte är särskilt benägna till äventyr. Därför har man tvingats förlägga handlingen till nazityskland där huvudpersonen Liesel nära nog svälter och inte har råd att köpa böcker så hon stjäl dem istället.

Men det är en film för bokälskare, där man brassar på med ögongodis för bibliofilen. Det är bokporr med smekningar över vackra omslag med guldtryck, utsökta kaligraferade ord, fingrar som rör vid läderinbundna bokryggar längs rader i fyllda bokhyllor och bibliotek med obekväma fåtöljer. Man är bara en läsa-högt-naken-för-sin-älskade-scen från bokfetischistens nirvana.

Liesels liv skildras, präglas och kantas av böcker. Hon stjäl böcker från dödgrävarna som begraver hennes bror och från nazisternas bokbål, från högt uppsatta mäns bibliotek. Hon läser för den dödssjuke juden Max som gömmer sig i källaren och det är fint men ack så tråkigt.

Scen ur Boktjuven

Snart blir det en hel del som skaver när jag tittar. Man ger Liesel lite för många blinkningar med ena ögat, fem gånger per film är min gräns. BOKTJUVEN blir till slut för smäktande och sötsliskigt för min smak och även om det blir ovanligt mörkt mot slutet för genren så är det till stråkar. BOKTJUVEN griper mig inte trots bra foto, bra skådespelare och bra hantverk över lag. Det är för tråkigt, för intetsägande och för mycket sentimentalt vältrande i hur hemskt den stackars Liesel har det. Det tog mig tre sittningar att komma igenom den och det är ett bottenbetyg från någon som älskar böcker lika mycket som film.

Fakta
Svensk premiär: Februari 2014
Genre: drama
Beskrivning/synopsis: När Liesel, en viljestark och modig ung flicka, tas om hand av en fosterfamilj i Tyskland under andra världskriget förändras livet för alla omkring henne. Det är en livsbejakande och triumferande film för alla generationer.

 

Förlaget Modernista fortsätter spotta ur sig böcker i den fart som hör hösten till. I dagens avsnitt av Bok TV pratar Fredrik om fem titlar från Modernista och kvoterar in en nekrofil på slutet.

Läs recensionen av Gabrielle Wittkops Nekrofilen

Läs recensionen av Andrea Camilleris Utflykten till Tindira

Läs recensionen av Andrea Camilleris vattnets form

Jean Genet – Matrosen & Stjärnan: 173 SEK (Bokus), 183 SEK (Adlibris)

Lars Gustavsson – Tre korta klassiker: 209 SEK (Adlibris), 209 SEK (Bokus)

David Peace – 1980: 169 SEK (Adlibris), 189 SEK (Bokus)

Andrea Camilleri – Krukmakarens åker: 179 SEK (Bokus), 180 SEK (Adlibris)

Lottie Moggach – Kyss mig först: 179 SEK (Bokus), 180 SEK (Adlibris)

Gabrielle Wittkop – Nekrofilen: 199 SEK (Adlibris), 212 SEK (Bokus)

Robert Coover – Att smiska hembiträdet: 109 SEK (Adlibris), 113 SEK (Bokus)

Besök förlaget Modernistas hemsida

Besök förlaget Vertigos hemsida

 

 

Torgny Lindgrens genombrottsroman, som också är hans bästa, är ett välformulerat mästerverk som resonerar om skuld och synd.

Ormens väg på hälleberget - Torgny LindgrenSvensk film har ett välförtjänt dåligt rykte i mina ögon även om det har blivit avsevärt bättre med åren. Jag kan bara drömma om hur fantastisk Torgny Lindgrens genombrottsroman ORMENS VÄG PÅ HÄLLEBERGET hade blivit i händerna på någon av våra senaste exportregissörer. ORMENS VÄG PÅ HÄLLEBERGET filmatiserades 1986 av Bo Widerberg, fyra år efter romanen gavs ut. Widerbergs version är som en nykter, torr, livlös återgivning av boken utan att låta filmmediets fördelar förstärka handlingen. Lindgrens härliga språk är i det närmsta utraderat i filmen. Filmen har inte klarat tidens tand speciellt bra, jag sitter till exempel och grimaserar över hur tafflig slutscenen är gjord. Idag är jag övertygad om att den hade gjorts annorlunda. Ändå är det filmens penisdekapitering som för evigt är fastetsad i mitt minne sedan den dag jag såg den i tonåren. Jag minns chocken som kom först efter en stund: - Vad gjorde han?! Skar han av… ? Det är en stark scen vars dramatik är nedtonad i boken. Lindgren gör den nästan stoistiskt komisk när han låter sina karaktärer i enkla ordalag betrakta och kommentera händelsen.

Berättelsen är fruktansvärt grym och hopplös, men Lindgrens röst och raka språk lättar upp, man kan till och med kosta på sig att dra på munnen då och då. ORMENS VÄG PÅ HÄLLEBERGET handlar om en familj som hamnar i skuld hos den lokala handlaren Karl Orsa och Torgny Lindgren väver en enormt kärnfull historia kring skuld. Han jämför både den kapitalistiska skulden och den som läggs på människan av Gud, arvsynden. Hur människan föds med skuld både inför Gud och inför det kapitalistiska samhället som manifesteras av Karl Orsa. Jag påminns om Barbara Ehrenreichs SMILE OR DIE när man lägger skulden på den som inte tillfrisknar. Skulden kan dessutom användas lite efter behag av de som har makten och när den inte kan betalas kontant krävs den i natura.

Torgny Lindgrens barndomshem i Raggsjö

Torgny Lindgrens barndomshem i Raggsjö

Den korta romanen är så snyggt komponerad att jag knappt kan fatta det. Redan här, i genombrottsromanen förlade Torgny Lindgren handlingen till sina hemtrakter i Västerbotten och han har återvänt hit i allt jag läst av honom. Temat med Gud och kristendomen är också ständigt närvarande, han betraktar religionen med glimten i ögat och jag har inte med ledning av hans texter lyckats klura ut om han själv är troende eller inte. Även det vittnar om hans författarbegåvning, precis som citatet:

Jag har fiolhänderna, sade hon. Det syns ju, det är meningen att jag ska spela fioln. Och det kunde nog vara sant: långsmalfingrarna hennes var som skapta för att mjölka korna och spela fiol, den var förskrövligt starka men ändå mjuka, hon kunde göra dem krokut åt vad håll hon ville.

En återkommande fråga när jag läser Torgny Lindgren är om han hade fått nobelpriset om han inte suttit i Svenska akademien. Hans romaner håller definitivt världsklass men kanske är de som bäst innanför Sveriges gränser där man kan uppskatta språkmelodin alla vackra ord ur den gamla svenskan, den gamla norrländskan. Efter att ha lyssnat på många av Lindgrens böcker som ljudböcker upplästa av honom själv, så hör jag nu hans röst i mitt huvud när jag läser själv. I ORMENS VÄG PÅ HÄLLEBERGET försöker Lindgren förstå både ondskan och oskulden och det eviga utnyttjandet av de svaga. Hur man låses in i slaveri utan möjlighet till nåd eller frihet. Sen är jag lite svag när han låter människor från enkla förhållanden filosofera och resonera kring de stora frågorna med ett enkelt språk. Han liksom omtolkar filosofins och religionens tunga frågor och gör dem folkliga och allmänna. Som i resonemanget: om människan till sin natur är belagd med skuld så är hon därmed på sätt och vis inte heller skyldig.

Torgny Lindgren har både Thomas Mann och Hermann Hesse som förebilder och han behöver inte skämmas i deras sällskap. ORMENS VÄG PÅ HÄLLEBERGET är ett genomtänkt, välformulerat, kompakt mästerverk. Lindgren satte redan här stilen som blivit hans signum både innehållsmässigt och språkligt i efterföljande romaner, en stil som passar mig som handsken.

Några scener ut Bo Widerbergs Ormens väg på hälleberget

Se Torgny Lindgren berätta om Fantomen, en abnorm dödfödd hund och hur han räddade livet på Mozart i SVTs öppna arkiv (1991)

Bokfetischist har även recenserat följande titlar

Smile or die - Barbara Ehrenreich Norrlands akvavit - Torgny Lindgren Döden i Venedig - Thomas Mann Stäppvargen - Hermann Hesse

Fakta
Språk: svenska
152 sidor, pocket
Pris: 50 SEK (Bokbörsen), 150 SEK (Bokus), 153 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Tiden är 1800-talets andra hälft, platsen en by mellan Lycksele och Norsjö i Västerbottens inland. Änkan Tea bebor ett avsides arrendetorp och tvingas betala för sin fattigdom i fållbänken med byns handelsman. Romanen handlar om hur skulder och fordringar går i arv och slutligen utplånas, och om musik – den underbara musiken ur ett orgelharmonium. Ormens väg på hälleberget blev Torgny Lindgrens stora genombrott 1982 och har sedan har följts av en rad märkvärdigt lysande berättelser som bland andra Bat Seba, Ljuset och Hummelhonung.

 

En kultklassiker som är lika delar dråpligt komisk och lika delar rörande tragisk. I dagarna ges pocketen ut på nytt.

Slakthus 5 - Kurt VonnegutKurt Vonnegut har länge cirkulerat i utkanten av mitt medvetande. Jag har alltid förställt mig att hans prosa är lite tokrolig, putslustig om du så vill och baksidetexten (se nedan under beskrivning) på SLAKTHUS 5 gör inte mycket för att förändra den föreställningen. Det är faktiskt så att på pappret är detta en tokig historia som jag normalt inte är speciellt intresserad av, men den har inte nått kultstatus utan egna meriter. Det är härlig berättelse med driv, skriven av någon som verkligen vet hur man berättar. Det är inget annat än mästerligt på det sätt som Vonnegut hoppar längs tidslinjen utan att man som läsare för ett ögonblick tappar bort sig i handlingen. Vonnegut käkar Tarantino till frukost.

SLAKTHUS 5 är en lysande antikrigsskildring där Kurt Vonnegut oftare än inte står med ett ben i det tragiska i skildringen och det andra i det komiska på ett oefterhärmligt sätt. Jag kastas hela tiden mellan känslorna, även när han på nästan tvångsmässigt sätt säger ”så kan det gå” efter varje död och hemskhet som skildras. Det ruskar om mig och på sitt eget udda sätt lyfter han fram varje tragisk händelse i ljuset.

Slakthus 5 - Kurt Vonnegut

Slakthus 5 - Kurt Vonnegut - Nya omslaget

SLAKTHUS 5 skulle må bra av en nyöversättning, här finns gamla ord som ”spolad” som inte klarat tidens tand så bra. Låt oss hoppas att när den slutsålda pocketen ges ut på nytt i dagarna har man passat på att fräscha upp översättningen precis som man gjort med omslaget.

Kurt Vonnegut har haft godheten att lusa ned SLAKTHUS 5 med litterära referenser, här och var skymtar gamla bekanta fram såsom Celinè, Goethe, Blake och Dostojevskij tillsammans med mindre kända och några som Vonnegut helt sonika hittat på.

Men det är lika många som inspirerats av SLAKTHUS 5. Jag kan hitta stora likheter mellan Paul Lazzaro och Francis Psycho Soyer i filmen LUMPARKOMPISAR (1981) med Bill Murray och jag ser hur tecknaren Gary Larsson lånat utseendet till sina utomjordingar från Vonnegut. Filmen SLAKTHUS 5 som hade premiär 1972 gör inte boken rättvisa, även om man blandar komik och allvar så känns den glättigt flamsig mot bokens mer mogna ton.

The Far Side av Gary Larsson

The Far Side av Gary Larsson

Att läsa SLAKTHUS 5 är ren läsglädje, den är så rackans bra att jag bär den med mig hela tiden. Den är med vid frukostbordet, jag har den i benfickan på shortsen under dagen och får tvinga mig att inte hala fram den när jag väntar vid ett rödljus och den är det sista jag läser innan jag somnar på kvällen. Baksidan och mina förutfattade meningar till trots är detta en riktigt bra bok som alla borde ha läst, även du.

Fakta
Språk: Svenska
260 sidor, pocket
Pris: 45 SEK (Adlibris), 51 SEK (Bokus), 54 SEK (Bokia)
Beskrivning/synopsis: Slakthus 5 är en av våra största anti-krigsböcker som utspelar sig under de allierades bombningar av Dresden i slutet av andra världskriget. Billy Pilgrim som var amerikansk krigsfånge i staden återvänder hem men blir kidnappad av utomjordingar. De för honom till planeten Tralfamadore där han lär sig dödens och tidens hemligheter.

Kurt Vonnegut var själv krigsfånge i Dresden då staden bombades. Räknat i antalet döda var bombningen minst lika förödande som Hiroshimabomben, bombningen av Dresden hade heller ingen som helst militär betydelse.

 

I år har Bokfetischistredaktionen ovanligt många titlar vi vill höja en aning över de andra. Mycket bra har givits ut 2012 men en stjärna lyser lite klarare än de andra.

Lyra Ekström Lindbäck - Foto: Leo Nordwall

Utan (nästan) inbördes ordning listar vi nedan årets bästa böcker. Längst ned finner du en länk till förra årets (2011) bästa böcker, dom håller måttet fortfarande även om de inte syns lika mycket längre.

Tillhör Lyra Ekström Lindbäck - Lyra Ekström LindbäckTillhör Lyra Ekström Lindbäck - Lyra Ekström Lindbäck

Årets bästa bok alla kategorier är utan tvekan TILLHÖR LYRA EKSTRÖM LINDBÄCK. En mycket ovanlig upplevelse väntar den som vågar ge sig hän med ett öppet sinne.
Läs recensionen

Båten- Nam Le

Nam Le blir med Båten novellernas okrönte kung. Noveller som i substans är lika med feta romaner. Känslor som exploderar och förflyttar kontinenter. Läs den även om den inte kom i år. Ibland är ett annat år bättre än det senaste.
Läs recensionen

Mörka platser - Gillian FlynnMörka platser – Gillian Flynn

Höstens bästa thriller är karg, skitig och mörk. En perfekt klapp att lägga under granen till alla som gillar deckare och thrillers.
Läs recensionen

 

Andra Världskriget  – Antony Beevor
Det fundamentala verket om en av mänsklighetens största katastrofer där författaren lyckas berätta både övergripande och mänskligt detaljerat. Tror du att du läst och kan allt om andra världskriget? Tror du att kriget började 1939? Du har fel.

 

Getingfabriken – Ian Banks

En totalt vriden, äcklig och brutal liten historia som samtidigt är fullständigt fascinerande. Årets rysare som inte är en rysare som egentligen kom ut 1984 … första gången.
Läs recensionen

The Walking Dead
Säsong tre går visserligen på TV men den största behållningen är fortfarande albumen. Zombieskräck där monstren är en parantes och ramen för ett brutalt djuplodande i det mänskliga medvetandet och vårt behov av civilisation.
Recension av del 4, Köttets lustar
Recension av del 5, Anfall är bästa försvar

Stallo - Stefan SpjutStallo – Stefan Spjut

Svensk thriller med troll som utspelar sig i Norrland och den är mycket bättre än den verkar.
Läs recensionen

 

Äldreomsorgen/Förensligandet - Nikanor TeratologenÄldreomsorgen i Övre Kågedalen – Nikanor Teratologen
En mustig nyutgåva med illustrationer och efterskrifter av bland andra Stig Sæterbakken. Denna svenska klassiker  med 20 år på nacken får samsas med FÖRENSLIGANDET… mellan pärmarna.
Läs recension av pocketupplagan

Bästa böckerna 2011

 

Stefan Spjuts spänningsroman om troll i Norrland är en riktigt bra och spännande tegelsten att lägga under granen.

Stallo - Stefan SpjutJag har svårt att föreställa mig Stefan Spjuts pitch när han skulle berätta om boken han tänkte skriva. Det måste ha låtit något i den här stilen: Tja’, Stefan här (håller upp en inbillad telefon mot örat)… Tänkte skriva en thriller om… troll i Norrland… Det är just det att STALLO inte låter sig beskrivas så lätt. Till att börja med är Spjut en bra berättare, han får språket att flyta och kan med med några välvalda ord snabbt ge en bild av karaktärer och miljöer, som känslan man kan få när man kliver in på en vägkrog. Men framför allt kan han hålla spänningen uppe. Att inte tappa farten en gång under 629 sidor (ebok på ipad) är en sällan skådad bedrift och jag inte minns när jag upplevde det sist.

Miljöerna och personerna känns genuina, men som boende i södra Sverige har jag inte mycket koll på livet i Norrland. Något som dock sticker ut är att så många rasistiska kommentarer fälls även om det är av sura gamla gubbar.

Det talas redan om att STALLO ska bli film och det tror jag passar utmärkt, Spjut är en visuell berättare och det är redan nu flera scener som jag kan längta till att få se på duken. Ni som är rädda att det bara blir en blek svensk kopia av norska filmen TROLLJÄGAREN kan vara lugna, det är två helt olika historier. Dessutom tycker jag TROLLJÄGAREN gör ett misstag när man gör något av en skräckkomedi. Det misstaget upprepar inte Stefan Spjut, i STALLO är det inget larvande utan blodigt allvar och fullt med otäckheter. Det obehagliga stannar inte vid ljuskygga varelser eller onda män, nej det är när skildringarna över hur barn far illa som är mest obehagliga. Det handlar inte om några bestialiska övergrepp utan små glidningar i vad man kan tillåta sig att utsätta andra för när man är stressad och pressad. Det och hur snyggt Spjut har plockat in de mest osannolika historiska personer i berättelsen är min stora behållning av STALLO.

Jag vill slå ett slag på nåjdtrumman för STALLO som är årets svenska julklappstips för thrillerälskare som inte backar för lite övernaturligt. Vilken annan högtid passar bättre än julen att ge bort en bok om vättar, troll, oknytt och annat smått och gott ur svensk folktro? STALLO är förtrollande bra!

Fakta
Språk: Svenska
629 s, ebok
Pris: 145 SEK (Adlibris), 147 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: 1977, Sarek, Lappland. Sveriges främsta vildmarksfotograf och bosatt vid Riksgränsen sedan närmare femtio år, tar en märklig bild från sitt Piperflygplan. På fotografiet syns en björn med en barnliknande varelse på ryggen. Det ser ut som en apa men är givetvis inte det. Det är inte en människa och inte ett djur. Fotografen hävdar att han tagit en bild på ett troll. Ungefär samtidigt försvinner en pojke spårlöst från sin mamma i Dalarnas skogar. Mamman hävdar att han blivit bortförd av en jätte. Pojken återfinns aldrig.

2004. Fotografens barnbarn, Susso, har skapat en egen hemsida för kryptozoologi. Vid sidan av morfars bilder samsas berättelse om Yetin, Loch Ness-odjuret, Bigfoot. Trollen står dock i fokus och när en äldre kvinna hör av sig och berättar att en liten hårig varelse har stått utanför hennes hus i Kvikkjokk far Susso genast dit. Hon har därmed tagit steget ut i det okända.

Stallo är en spänningshistoria som inte liknar någonting annat. 

 

Lekande lätt kryssar Torgny Lindgren mellan djupt skarpsinne och underbara, subtila dråpligheter. Norrlands akvavit är en härlig skröna om Gud, frälsning och svårigheten i att predika tvivlet.

Norrlands akvavit - Torgny LindgrenJag kan lyssna hur länge som helst på Torgny Lindgrens röst, så varm och faderlig, på samma gång bevandrad och naiv, djup och enkel. Faktum är att jag bara avnjutit Lindgrens böcker som ljudböcker och jag ser det som en enorm fördel. Inte bara för att han läser bra utan även för att han kan lägga vikt och tonfall så att handlingen gestaltas på ”rätt” sätt.

NORRLANDS AKVAVIT handlar bland annat om hur predikanten Olof Helmersson på äldre dar vill sprida förnekelsens evangelium, om hur han till och med i sin omvändelse är lite lagom full av sig själv och återigen ska hjälpa folket in på den rätta vägen, men dom behöver ingen hjälp, de har avfrälst sig själva. Av 416 frälsta själar är det bara en handfull kvar som ännu håller Gud intill hjärtat. De andra har lämnat Gud för konsten, för naturen, för rätten att inte se klart.

Torgny Lindgren är en klurig, underfundig gubbe som det är en njutning att läsa. Prosan är förfinad, exakt och mjuk på samma gång. Jag fullkomligt dyrkar hans ironi som inte vill ont utan är berikande och lustig.

Det är mycket som kommenteras direkt eller indirekt; avfolkningen av bygden, Guds känsla för humor, vår egen futtighet och storhet, relativ invandring; i Avabäck ses man som invandrare om man kommer från Jörn.

Nu är det en dödssynd att ens nämna HUNDRAÅRINGEN SOM KLEV UT GENOM FÖNSTRET OCH FÖRSVANN i samma text som Torgny Lindgren, men om man nu skulle våga utmana såväl Gud som ödet så är det bara för att visa på två ytterligheter i spektrat för hur en skröna kan berättas. NORRLANDS AKVAVIT i toppen av masten och HUNDRAÅRINGEN skvalpande i kölsvinet med fiskrens, färgflagor och cigarettfimpar.

Torgny Lindgren

Torgny Lindgren (Bild: NRK)

NORRLANDS AKVAVIT är en roman som rymmer det mesta. Här trängs dråpliga kulturkrockar mellan gammalt och nytt med djupa teologiska resonemang som att till och med tvivlet på Gud ryms inom Gud, vi kan inte undkomma Gud. Precis som alla bra romaner får den mig att se världen med lite andra ögon även om Torgny Lindgren låter sina karaktärer påstå att romaner bara är tidsfördriv och inget man ska ta på allvar. Har du inte gjort det innan så unna dig att njuta av Lindgrens i alla avseenden unika röst. Sällsynt bra är den beskrivning som kommer närmast sanningen när jag vill beskriva NORRLANDS AKVAVIT och det samma gäller Torgny Lindgren.

Norsk TV pratar med Torgny Lindgren

Norrlands akvavit blir film (dn.se)

Västerbottensteatern dramatiserar Norrlands akvavit (svd.se)

Fakta
Språk: svenska
Ljudbok, uppläsare: Torgny Lindgren
Pris: 89 SEK (adlibris), 89 SEK (bokus)
Beskrivning/synopsis: Torgny Lindgrens roman handlar om den sista stora väckelsen i Västerbotten, om predikanten och tandborstningspropagandisten Olof Helmersson. Och om brännvinet som sjunger skogens och cellulosans lov: Gammal Norrlands Akvavit.
Det här är en berättelse om tre mer eller mindre tillfälliga besökare i det innersta av Västerbotten: konung Karl den femtonde, Jesus Kristus och den utlevade väckelsepredikanten Olof Helmersson. Och om ett synnerligen rart brännvin.
Under 1950-talet upplevde den frikyrkliga väckelserörelsen en sista uppblomstring i Västerbottens inland. En av de dominerande predikanterna var Olof Helmersson, vida berömd för sina imponerande kroppskrafter och sin kraftfulla predikan. När väckelsen började svalna gav han sig iväg, ingen visste vart. Nu, i nådens år 2006, återvänder han. Bygden har förvandlats till oigenkännlighet. Liksom hans förkunnelse. Som han själv säger till den döde Sven Marklund: Jag frälste dig sju eller åtta gånger och det hjälpte inte.
”Jag var pastor i Nedre Avabäck, sade Olof Helmersson. Det var jag som vållade de sista stora väckelserna. Jag predikade i alla de sju församlingarna. Mellan nittonhundraförtisju och nittonhundrafemtifem omvände jag fyrahundrasexton själar i de här trakterna. Några av dem två gånger. Fanns det så många själar? Ja, de fanns. Jo, sade Leif Vikström. Då vet jag vem du är. Folket har pratat om dig. Men de har sagt att du var stor och lång och hade vågigt hår och krafterna som en jätte. Det var länge sedan, sade de skallige och skrumpnade Olof Helmersson. Och det var du som införde tandborstningen här i landet. En predikant kan inte låta tänderna förfalla, sade Olof Helmersson. Då man predikar kan man inte ha löständer som klapprar.”

 

Max Brooks kommenterar vår samtid i zombiegenrens kanske viktigaste och mest genomarbetade roman där de odöda står i centrum, inte karaktärerna.

Världskrig Z - Max Brooks

VÄRLDSKRIG Z utspelar sig i framtiden och är skriven som en muntlig återgivning av kampen mot de odöda, flera år efter det att mänskligheten gick segrande ur kriget. Perspektivet är strikt postapokalyptiskt, vilket ger fördelen att alla är införstådda med att det finns zombier, därav det sköna direkta tilltalet och man slipper den ofta illa övertygande insäljningsfasen.

Max Brooks använder zombiegenren på bästa tänkbara sätt nämligen att beskriva och kommentera den tid vi lever i. Han hinner beröra mycket, väldigt mycket. Han tar upp allt från Area 51 och Tibet till organhandel och kåkstäder i Afrika. Han kommenterar den obegripliga världsekonomin med postapokalyptisk distans, han kommenterar slentrianmässig medicinering av barn. Han kommenterar Japans skolsystem, hunduppfödning för estetiska ändamål, han beskriver med hjälp av zombier vår livsstil och hur den får oss på fall.

VÄRLDSKRIG Z känns genuin, Brooks har tänkt hela vägen: Hur ser man på zombier efter några år? Hur beter vi oss efter normaliseringen, efter vardagens återintåg? Det känns som om de händelser som skildras verkligen ägt rum. Det beror dels på att Brooks gjort sin research och dels på detaljrikedomen i allt från att en rapport kallas Warmbrunn-Knight-rapporten till öknamnen man ger de odöda, soldaterna kallar dem Zack eller Zätaskallar. Ur smittan kommer även ekoterrorism och Quislingar (folk som härmar zombier).

Max Brooks

Max Brooks

Men redan nu ser världen lite annorlunda ut mot vad den gjorde för fem år sedan när VÄRLDSKRIG Z skrevs, det märks på en del detaljer, till exempel säger man inte e-biljett idag. Man påminns här och var att den är skriven innan USA fick en färgad president, innan arabiska våren, innan sociala mediers stora genomslag och innan finanskrisen. Små saker, men det märks hur mycket världen faktiskt har förändrats.

Inspelningen av filmen VÄRLDSKRIG Z är i full gång och kommer att ha svensk premiär någon gång i början av 2013. Det finns mycket att se fram emot, som slaget vid Yonkers som kommer att bli en sällan skådad syn med miljoner sönderbombade zombier som inte låter sig nedslås av modern stridsteknik som klusterbomber, webbkameror på handeldvapnen eller brandbomber, men även raptorpiloten Christina Eliopolis vedermödor ska bli intressanta att se.

Bild från inspelningen av Världskrig Z

Bild från inspelningen av Världskrig Z

Att ta ett globalt perspektiv på en zombieapokalyps är häftigt. Det vanliga perspektivet är introvert eller åtminstonne ultralokalt. En by är drabbad och om någon vet vad som är i görningen så tror ingen denne. Att ingen tittar globalt mer än som i glimtar som flimrar förbi på en TV beror förmodligen på bekvämlighet. Här har Brooks kavlat upp ärmarna och satt sig in, verkligen satt sig in, i hur smittan breder ut sig och skulle bekämpas, hur människor reagerar i olika världsändar och hur klimat och geografi påverkar i kampen för överlevnad och mot zombierna.

Det finns så mycket intressanta och roliga detaljer som jag skulle vilja nämna, men det finns inte plats för alla. Men för att nämna några så avfärdas George Romeros (den moderna zombiens fader) teori om att zombierna har rester av mänsklighet i sig. Men Brooks kompenserar detta genom att geniförklara Romero i Författarens tack. Vidare så tar han upp vad som händer när allt ställs på ända, när hantverkarna är de som är värdefulla för samhället, inte konsulter, jurister eller strateger. Brooks kommenterar även hur Nordkorea styrs och hur dess folk lider. Jag gillar sådant, när man passar på att säga något viktigt, utan att skriva på näsan, medan man underhåller.

Nu när jag läser den på svenska förstår varför jag tyckte den var krävande på engelska, det är mycket militärt fikonspråk, mycket nya ord som lobbare (vapen för att lobotomera zombier) och splitterjyckar (minerade hundar som kan fjärrutlösas). Det här är ett viktigt verk i zombiegenren. Lika viktigt som THE WALKING DEAD och I AM LEGEND (boken inte den fasansfullt dåliga filmen med samma namn) av Richard Matheson. VÄRLDSKRIG Z kan vara det bästa som skrivits i zombiegenren, kanske för att den inte är genretypisk men mest på grund av att de odöda står i centrum. Ska du bara läsa en zombieroman i ditt liv ska du läsa VÄRLDSKRIG Z.

Läs recensionen på Sweden Zombie (Där självaste översättaren Niklas Drake dyker upp i kommentarströmmen)

Max Brooks om Världskrig Z:

Fakta
Språk: Svenska
416 sidor, inbunden
Pris: 159 SEK (Bokus), 174 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Max Brooks, son till filmlegenden Mel Brooks, har med World War Z skrivit vad många anser vara den bästa zombieromanen någonsin. Boken blev snabbt en försäljningssuccé och klättrade till niondeplatsen på New York Times Bestseller-lista. Efter hård konkurrens köpte Paramount filmrättigheterna för ett sexsiffrigt belopp och i den kommande storfilmen ser vi Brad Pitt och Mireille Enos (från HBO-serien Big Love) i två av huvudrollerna. 

Brooks historia är förlagd till tio år efter tredje världskriget som kallas Världskrig Z eftersom det har varit ett krig, inte mellan människor utan mot ja, just det och har formen av en rad intervjuer med en skiftande skara överlevande utspridda över världen. Det är Max Brooks själv som i fiktiv gestalt reser runt och söker upp män, kvinnor och barn, i allt från före detta miljonstäder till några av de mest avlägsna och ogästvänliga platserna på jorden, driven av behovet att bevara mänsklig vittnesbörd från dessa apokalyptiska år.

Max Brooks, född i New York 1972, är författare och skådespelare. 2001-2003 ingick han i författarteamet på Saturday Night Live. 2003 kom hans första bok, The Zombie Survival Guide, som låg på New York Times Bestseller-lista i tolv veckor. World War Z kom ut 2006 och har hittills sålt i nästan 200.000 exemplar i USA. I den kommande filmatiseringen av boken, som är planerad till 2014, kommer Max Brooks att spela sig själv. 

 

 

Saker börjar hända i Rick Grimes nya fristad nära den amerikanska huvudstaden. Man har under seriens gång lärt sig att inte ta någonting för givet och det blir än mer tydligt i sjunde hårdpärmen. Rick och hans gäng har vandrat genom ett zombieinfekterat postapokalyptiskt helvete i snart ett år och det har satt sina spår.

The Walking Dead Book Seven

Vad man saknar mest i THE WALKING DEAD-serien just nu är en superskurk i paritet med ärkekräket Guvenören. Sedan han lämnade serien känns allt som en blaskig transportsträcka, man väntar på att bli slagen med släggan igen. Men istället för att vrida upp intensiteten saktar historien ned i THE WALKING DEAD BOOK SEVEN och man slår sig ned och försöker hitta trygghet, rutiner och en vardag. Det händer saker, tro mig, men det känns så… blekt.

Robert Kirkman är bra på att skapa gränsfall, situationer där det inte är solklart vad som är rätt eller fel. Bra som i bra, inte som Ruben Östlund som är fantastisk på området, jag tänker närmast på DE OFRIVILLIGA (2008). En tydlig trend de senaste kapitlen är hur svårt det är att fortsätta vara mänsklig när trygghet minskar och påfrestningar ökar. Jag har bitvis svårt att avgöra om gränsfallen är globala eller mer amerikanska, personligen tycker jag inte att en sjuåring kan bära vapen eller att man kan skjuta en människa bara för att den är farlig. Påverkar detta läsupplevelsen? Ja, en smula, vissa av karaktärernas reaktioner och åsikter känns over the top och det som är tänkt som ett gränsfall blir något annat.

Robert Kirkman

Robert Kirkman

Det har sagts att Kirkman isolerar sig, avhåller sig från att läsa eller se någonting som har med zombier att göra för att hans story ska bli så genuin som möjligt. Hur häftigt det än låter med flödet från ”den rena källan” så tror jag att THE WALKING DEAD hade vunnit på influenser från böcker som VÄRLDSKRIG Z och ZOMBIE SURVIVAL GUIDE av Max Brooks och BLINDHETEN av José Saramago eller varför inte filmen DELLAMORTE DELLAMORE (1994). Då hade kanske de vandöda frusit när snö och vinter kommer, för en död har väl ingen kroppstemperatur och borde därmed rimligen frysa till is.

Ibland framstår karaktärerna, och därmed även Kirkman, som naiva. Som när en kvinna frågar Rick varför han hjälper andra fast han inte behöver. Det känns lika sliskigt som ett sincere moment a la DAWSONS CREEK alternativt en kvinnosyn a la 1750-tal. Den store, starke, stoiske krigaren och den lilla rädda, okunniga hemmafrun. Det tråkiga är att det inte mynnar ut i några viktiga eller insiktsfulla svar, han svarar något i stil med ”Jag gjorde bara vad jag tyckte var rätt”. Det må vara underhållning men varför kan inte underhållningen lyfta blicken från de lägsta av värderingar, outtalade eller ej.

THE WALKING DEAD TV-serien

THE WALKING DEAD TV-serien (Bild: AMC)

Tre platser på bestsellerlistan för NY Times topp-tio-böcker tillhörde THE WALKING DEAD-serien enligt The Hollywood reporter, mycket tack vare TV-seriens framgångar, där det just nu är paus i säsong två (startar 12:e Februari igen i USA). I väntan på det kan man titta på några webisodes (länk nedan), fristående avsnitt på webben av THE WALKING DEAD som berättar historien bakom seriens mest kända zombie.

Folk i serien beter sig fortfarande ganska dumt med tanke på att man levt i över ett år med zombier. Det känns som om Kirkman gör det lite lätt för sig ibland. Denna recension kan upplevas en aning gnällig och med rätta så. Att parallelläsa THE WALKING DEAD BOOK SEVEN med VÄRLDSKRIG Z, var inte till BOOK SEVENs fördel, dess brister kommer i tydlig dager och Kirkman behöver se om sin story och sina karaktärer om det inte ska plana ut. Faktum är att jag är bekymrad för Kirkmans uthållighet och förmåga. Men det tar sig i slutet och detta är faktisk den bästa hårdpärmen på ett tag.

Intervju med Kirkman och Brooks

Recension av The Walking Dead – Volym ett – Tills döden skiljer oss åt

Recension av The Walking Dead Book Six

Se alla webisodes av The Walking Dead

The Hollywood reporter om försäljningssuccén

Intervju med tecknaren Charlie Adlard

Fakta
Språk: Engelska
304 sidor, inbunden
Pris: 187 SEK (play.com)
Beskrivning/synopsis: Rick and his group learn the dangers of living behind the safety of the Community walls, and much worse: what happens when those walls give way to those outside. This title collects ”The Walking Dead” numbered 73-84. 

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha