Lasse

 

Jag dödade i somras ett elvaårigt barn som uppgav sig heta Helge Holmlund, hemmahörande i Hebbershålet, Övre Kågedalen, norra Västerbotten. Vi möttes vid ett tivolis Pissränna just när Barnens Dag slukades av Männens Natt. Han verkade vara den tysta, svaga typen, och tycke uppstod. Jag tog med honom hem, och efter att ha utfört vissa tjänster stängdes han bunden in i en ljuddämpad potatiskällare jag använder för sådana syften.

Under sex dygn beredda han mig mycket nöje. Liket styckades i lämpliga bitar, plastförpackades och försågs med Konsums prismärkning. Köttet placerades sedan i ett antal fryscharkdiskar i Skellefteå med omnejd.

Huvudet behöll jag, det pryder min lilla samling.

Så börjar Nikanor Teratologens mycket omskrivna debutroman ”Äldreomsorgen i Övre Kågedalen”. Romanen släpptes redan 1992 på Norstedts förlag och har sedan återutgivits  på Vertigo, mitt exemplar är från Vertigo och tryckt 1998. Romanen blev redan 1992 mycket uppmärksammad, dels för att den till sin karaktär är oerhört osmaklig – våldtäkter, mord och alla tänkbara sexuella grymheter är norm och även för att Teratologen är en pseudonym. Många svenska kritiker spekulerade vilt i vem som dolde sig bakom signaturen och namn som Torgny Lindgren, Stig Larsson och även P.O. Enquist utpekades som mannen bakom Teratologen. Det visade sig emellertid att det bakom signaturen dolde sig en ung debutant som heter Niclas Lundkvist.

Romanen handlar om Pyret (Helge) och Morfar som lever tillsammans i Övre Kågedalen. I de olika kapitlen träffar Pyret och Morfar gamla bekanta, den ena mera häpnadsväckande udda än den andre. Inte sällan slutar mötena med ritualsadistiska mord och udda sexuella handlingar.

Jag tog mig an boken med stor skepsis och funderade många gånger på att sluta läsa den men Teratologens författarskap är inte bara groteskt äckel utan även stor komik. Teratologen går ständigt i opposition mot samhällets och till viss del kyrkans normer, ja inte bara går i opposition – man skulle kunna säga att han trycker ner normerna i en köttkvarn och maler. Ibland blir effektsökeriet för mycket och faktiskt lite tröttsamt, men när jag tagit mig genom boken känner jag att jag varit med om något speciellt.

Äldreomsorgen i Övre Kågedalen är en bok som definitivt inte stryker läsaren medhårs. Det är en mycket mörk och mycket sjuk värld Teratologen målar upp men i sina bästa stunder innehåller romanen både träffsäker och stor komik. Jag rekommenderar boken starkt till dig som vill bli utmanad i ditt läsande och som känner dig sugen på att läsa något annorlunda, men var beredd på att bli äcklad.

Jag har i min korta recension valt att utelämna de ”skandaler” som kopplas samman med  författaren och som även sägs vara anledningen till att Norstedts valde att inte publicera de efterföljande böckerna. Jag har bara läst boken rakt upp och ner och det ankommer inte på mig att fälla några synpunkter på författarens privatliv, speciellt inte som det verkar handla om ungdomssynder, om det ens är sant…(Teratologi är för övrigt läran om missbildningar)

Lasse

Fakta:
Språk: Svenska
Pris: 40 SEK (Slutsåld)
Serie: Vertigoserien
260 sidor, Pocket

 

Strindbergs stjärna - Jan Wallentin

För ett par veckor sedan läste jag i DN en ganska negativ recension av Jan Wallentins STRINDBERGS STJÄRNA.

Jag valde dock efter viss tvekan ändå att köpa ett exemplar när jag var ute på Maxi och handlade härom veckan. Redan på förhand fanns alla ingredienserna för en litterär katastrof på plats. En ambition om att efterlikna Dan Brown och en handling där allt från Nazister till Fet-Mats och ingenjör Andrées misslyckade ballongfärd skulle ingå.

I boken får man följa Don Titelman, Wallentins svar på Robert Langdon. Titelman är en judisk forskare vid Lunds universitet som specialiserat sig på mytologi. I det inledande kapitlet får vi följa en ganska osympatisk grottforskare som djupt inne i ett övergivet gruvschakt hittar ett ovanligt välbevarat lik och ytterligare ett mystiskt föremål som han ej visar för polisen. Det mystiska föremålet visar sig vara ett kors av okänt material och ursprung. Titelman blir ombedd att ta en titt på det men hinner inte fram i tid, dykaren mördas, korset försvinner och Titelman är huvudmisstänkt för mord.

Så här långt gillade jag faktiskt boken, det fanns en hel del bra idéer och en begynnande konspiration tornade upp sig. Men någonstans här efter första kapitlet började allt spåra ur och allt blir sedan till en helt otrolig och på gränsen till infantil historia. Låt mig ge ett exempel, Titelman har en halvskum syster som råkar vara datahacker och lever eremitliv under en gammal övergiven tunnelbanestation i Stockholm. Hon har en komplett inredd godsvagn som hon låter frakta omkring huvudpersonen i kors och tvärs i Europa under resten av boken.

Historien om korset som dykaren inledningsvis hittade är inte mindre otrolig, hör här: Korset hittades av upptäcktsresanden och nazistvännen Sven Hedin i Mongoliet, skickades sedan till August Strindberg för alkemisk analys, som skickade det vidare till sin brorson Nils, som kom på att stjärnan kunde hettas upp och på så sätt projicera en tredimensionell bild över var en nedgång i underjorden, som dessutom flyttar sig hela tiden befinner sig, och att Andrée-expeditionen som Nils deltog i hade som huvudsyfte att hitta denna nedgång.

Så här långt läste jag ändå med viss behållning men det blir mycket värre, snart kommer Himmler och nazisterna in i bilden….

Jag kan inte med gott samvete rekommendera den här boken till någon. Om man vill läsa en bra konspirationsteori rekommenderar jag i stället James Ellroys utmärkta EN AMERIKANSK MYT och efterföljande SEXTUSEN KALLA.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha