Hilary Mantel har med sitt verk Wolf Hall fått priser och dyrkande recensioner i kubik, bland annat Bookerpriset, och BBC är på gång med en tv-produktion. Så detta är, minst sagt, en bok som slagit världen med häpnad. Men om man lämnar proffstyckarnas elitistiska kulturvärld så blir bilden snabbt en annan. På tex Adlibris sida anser de “vanliga” läsarna att boken är svårläst, seg och gymnasial. Visserligen finns det positiva tongångar även där, men boken verkar dela upp sina läsare i två läger. De som dyrkar och de som avskyr. Vilket bara det gör den än mer spännande att läsa.

Efter att ha begravt näsan i den här tegelstenen under några semesterdagar så kan jag känna att båda ringhörnorna har sina poänger. De som anser att Wolf Hall är lättläst ljuger. Med en personförteckning på 92 namn, och då är inte alla som är med i boken listade, är det inte helt lätt att hänga med i svängarna. Samtidigt verkar varannan person i 1500-talets England ha döpts till Thomas eller Mary. För att överhuvudtaget förstå någonting så måste man vika ett stort “hundöra” på personförteckningen och vara beredd på att spendera en hel del tid där.

Det blir inte heller lättare av att nästan hela boken är byggd på dialoger där Hillary Mantel inte varit särskilt sugen på att alltid klargöra vem som säger vad. Jag måste vid ett flertal tillfällen läsa om sidor för att hänga med, för att förstå och veta vem av karaktärerna som anser och säger vad. Förkärleken för dialog bidrar också till att det knappt finns några beskrivningar av varken miljöer eller personer. Resultatet blir en relativt ”tom” värld där dialogen och samtalet står i fokus.

Men allt detta är också bokens enorma styrka. Mantels dialog är rapp och jordnära och får människorna från 1500-talet att bli till kött och blod. På varje sida så läggs ännu en pusselbit i de karaktärer som snyggt mejslas fram genom just dialogen och trots att detta är en annan värld i en annan tid så känns deras tankar och liv nära våra. Vilket gör att jag blir engagerad och nyfiken. Till slut så saknar jag inte miljöbeskrivningarna eller bryr mig om det eviga bläddrandet till personförteckningen. Jag följer med, drar paralleller till nutiden, och vid ett par tillfällen, serien House of cards, då den seriens typ av maktfullkomliga och hänsynslösa politiker finns i drivor i boken.

Thomas Cromvell

Det blir inte sämre av att historien om Thomas Cromvell, smedsonen som blir Henrik VIII högra hand, känns så modern. Insikten jag får i det engelska hovet, i samhället och den stora strukturförändringen som sker när den engelska kyrkan glider från påven mot Luthers lära är oerhört spännande. Historien blir till liv och jag kan inte annat än buga och bocka för Wolf Hall och utse den till min sommars kanske största läsupplevelse.

Så slutligen: Jag förstår nej-sidans argument men tyvärr, i stort har de fel och kulturelitisterna har rätt. Detta är en beroendeframkallande läsupplevelse. Släng hit tvåan, För in de döda, nu!

Hillary Mantels hemsida

Weyler förlag / Hillary Mantel

Fakta
Språk: svenska
647 sidor, storpocket
Pris: 85 SEK (Adlibris), 89 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis:
Vi är i England, det är 1530-tal, och släkten Tudor är en hårsmån från katastrof. Henrik VIII vill få påven att annullera äktenskapet med Katarina för att istället äkta Anne Boleyn och få den son som kan säkra tronen. Thomas Cromwell blir mannen som ska ordna saken, till varje pris. Wolf Hall är en historisk roman och en tidlös studie i makt, kärlek och politik, lika aktuell då som nu.
Brittiska Hilary Mantel har skrivit flera böcker men fick år 2009 sitt stora genombrott med den historiska romanen Wolf Hall. Och vilket genombrott! Wolf Hall belönades med prestigefyllda Man Booker Prize och flera andra stora utmärkelser. Tidningarna utnämnde boken till årets bästa roman och Hilary Mantel till årets författare. Romanen är också den Man Booker Prize-vinnare som sålt bäst genom tiderna.Wolf Hall är första delen i en trilogi och uppföljaren Bring Up the Bodies kommer på svenska våren 2014. Även Bring Up the Bodies fick Man Booker Prize och Hilary Mantel blev den tredje författaren någonsin att vinna Man Booker Prize två gånger.
 

Egentligen borde väl vintern med köld, mörker och allmän jävlighet vara den ultimata tiden för läsning. Stänga dörren, dra täcket upp till hakan och ta skydd från nordanvind och minusgrader, låta årstiden ha sin gång och i väntan på bättre tider läsa det man kommer över. Men icke sa nicke. Jobb, olika sorters helger med tillhörande hysteri, aktiviteter, träningar, födelsedagar och allt annat som en modern svensk kan råka ut för vattnar ur tiden och degraderar mig ofta, för ofta, till ett TV-tittande kolli.

Nej då är sommaren betydligt bättre. Den allmänna slöheten breder ut sig tillsammans med mygg, rödvinsdunkar och tända grillar. Sverige går in i koma och tillfällena när man kan inleda dagen med frukost och ett par timmar bok känns socialt accepterat på samma sätt som att stekas under solen, stå i kö på Liseberg eller jaga naturupplevelser i blåbärsriset. Till och med barnen studsar iväg på diverse aktiviteter och utan att jag riktigt vet hur det går till så bildas de där små oaserna av möjligheter där jag kan försvinna mellan pärmar och omslag, om och om igen. Så detta är en del av vad jag läst och som jag ska försöka få ut som recensioner. Det finns guldkorn, bagateller och… mindre bra saker i den där högen. Bäst var en bok på hela 648 sidor. Tur att ni aldrig kan lista ut vilken jag menar :) Ja just det, Bibeln fattas på bilden men även den ska få ett eget inlägg.

Även sommaren största överraskning fattas i den där högen. En nostalgikick utan dess like hittad på en loppis i Dalarna för fem kronor albumet. Barndomshjälten Blueberry!

Blueberry gick som följetong i serietidningen Fantomen när jag växte upp. Snyggt tecknade historier som jag ofta ansåg var bättre än mannen i blått och en av orsakerna till att prenumerationsavgifterna betalades i tid. Men det var länge sedan och mina tankar har inte berört Mr Blueberry på säkert 20 år.  Men nu hade jag plötsligt 12 album i färg, förstaupplagor, tryckta i skarven mellan 70 och 80-talet. Lyckan var total. Läste ut dem på ett par dagar och slogs av att de fortfarande håller. Riktig hederlig western-action uppblandat med en hel del kritik angående behandlingen av Nordamerikas indianerna gör albumen mer än läsvärda även idag. Vilket faktiskt förvånade mig. Hur ofta slutar inte nostalgiska återblickar i besvikelse och en stor undran hur man någonsin kunde gilla det där, det där som var så bra? Men Blueberry höll och blev det perfekta strandsällskapet.

Tyvärr verkar de svenska utgåvorna inte att få tag på längre men jag ska söka vidare. Vill ha albumen 13-17 nu när jag plötsligt har de första 12.

Så tack sommar 2014. Dags för höst… på ont och gott.

Seriewikin Blueberry

Wikipedia Blueberry

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha