Bokrea 2014

Årets bokrea innehåller som vanligt en hiskelig massa böcker. Bokfetischist hjälper dig att navigera mellan bra och mindre bra titlar.

Bra titlar

Eldnatt – Island måste vara världens mest thrillerförfattarläta land i alla fall mätt per capita. Författaren Yrsa behöver dock inget glesbygdsstöd, hennes böcker håller hög klass och Islands karga landskap funkar perfekt som backdrop till en härlig mordhistoria som ELDNATT. Läs recensionen

Mörka platser – En av de bästa deckarna som jag läst. Författaren Gillian Flynn platsar bland de bästa thrillerförfattarna i världen. Läs recensionen

Världskrig Z - Max Brooks kommenterar vår samtid i zombiegenrens kanske viktigaste och mest genomarbetade roman där de odöda står i centrum, inte karaktärerna. Läs recensionen

Järvlöpan – Visst är den smal (och tunn) men den förtjänar att lyftas fram, igen. Läs recensionen

Stallo – Härlig svensk trollaction som ska bli film. Läs recensionen

Livrädd – Författaren Bolton kan skriva bladvändare. Läs recensionen

Utflykten till Tindari - Även om Andrea Camilleri påfåglar sig med finkulturella referenser och humorn inte går hem är det en deckare av rang som är behagligt spännande. Läs recensionen

Rävjakten – Underbar barnbok om gubben Pettson och hans katt Findus som har problem med räven på gården.

Stora Ingrid-boken – En samlingsvolym med Katerina Janouchs sköna barnbokskaraktär Ingrid.

 

Undvik gärna följande titlar

Ritual - Deckarschablonen Jack Cafferys återkomst sker till mindfulnessfloskler och irrationella handlingar i den första boken i Walking man-serien. Läs recensionen

50 nyanser av honom - Denna erotiska roman är både sexistisk och lider svårt av porrfilmsretorik och tråkiga upprepningar. Läs recensionen

 

Själv ska jag köpa dessa

Antikt ideal / Båge och lyra av Vilhelm Ekelund

Svenska öden och äventyr av August Strindberg

Vinteranteckningar om sommarintryck av Fjodor Dostojevskij

Torka aldrig tårar utan handskar-trilogin av Jonas Gardell (om jag inte lånar den på bibblan)

 

Kristian Lundbergs vackra självbiografiska roman skildrar ett samhälle där vi kan delas upp i de som har och de som inget får.

Yarden - Kristian LundbergKristian Lundbergs självbiografiska roman YARDEN är ingen rolig läsning, det är lika bra slå fast det med en gång. Det finns heller ingen rak och linjär handling eller händelseutveckling. Handlingen snurrar runt i tid och rum precis som den rör sig ned och upp för klasstegen, det ända som är ständigt närvarande är hopplösheten och oron. För mig är YARDEN en naken betraktelse, utan skygglappar, över hur bräcklig vår välfärd och tillvaro egentligen är. Lundberg skriver på vacker och direkt prosa hur han gör den omvända klassresan ned till timanställd i Malmö hamn, till Yarden. Han berättar om hur han inte har råd att åka bussen till jobbet och måste gå lång väg varje morgon, hur han när som helst kan ”avskedas” utan anledning.

Kristian Lundberg (foto: Caroline Andersson)

Kristian Lundberg (foto: Caroline Andersson)

YARDEN är viktig läsning, vi behöver påminnas hur nära eländet vi lever och att samhället kan delas upp i de som har och de som inget får. Att när vi tänker att nu kan det inte bli värre, så är det lång väg kvar till klassamhällets lägsta nivå. Detta upptäcker även Lundberg, trots sitt elände så möter han de som är nere på den absoluta botten. Kanske ligger hela trösten i att det finns alltid andra som har det värre.

Lundbergs fall nedför klasstegen för honom även tillbaka till barndomen och hans sinnessjuka mor som inte kunde ge barnen en trygg uppväxt, men även om man kunde lasta mamman för mycket så är det med vänlighet och saklighet som hon skildras. Det är faktiskt helt utan bitterhet Lundberg skildrar både uppväxt, skolgång och uppfostran likväl som kvalen han lider på Yarden.

YARDEN är vacker, sorglig och viktig. Språket är rakt och tillgängligt och man kan läsa ut den på en eftermiddag om man så önskar. Dessutom bör alla malmöbor läsa den för att Malmö är alltid närvarande i YARDEN. Redan nu ligger Kristian Lundbergs EN HEMSTAD på mitt skrivbord, YARDEN har givit mersmak.

kristianlundberg.com

Läs om dramatiseringen av Yarden

Fakta
Språk: svenska
144 sidor, pocket
Pris: 41 SEK (Bokus), 44 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Exakt de skäl som borde ge Yarden Augustpriset är samtidigt de skäl som gör den omöjlig som Augustpristagare. Det är ytterligare en av denna boks konstnärliga och politiska triumfer.” Carl Erland Andersson, Göteborgs-Posten ”Aldrig förr har läsaren kommit så nära Kristian Lundberg och det han har att berätta är varken vackert eller insmickrande… Yarden ger röst åt ett namnlöst kollektiv, en brokig samling människor med otacksamt slitgöra och låg lön som gemensam nämnare.” Peter Viktorsson, Norrköpings Tidningar ”… de mörka gestalterna där ute i snöslasket stannar kvar i läsarens minne.” Michel Ekman, Svenska Dagbladet ”På sin vackra, sorgsna och lyriska prosa skildrar Lundberg tillvarons skörhet: hur klassklättraren handlöst kan falla, för att med en smak av arvsynd återvända till den klass han en gång föddes in i. Där man ska vara. Där kroppen alltid värker. I undervegetationen, där det är enkelt och omöjligt att andas: ‘Vi för inte klasskamp. De gör. De som redan äger. Vi lägger bara ner våra vapen. De förflyttar hela tiden sina positioner.’ Hanna Hallgren, Aftonbladet ”Lundbergs Yarden är som ett rosslande skri ur ett hopplöst mörker… På sin hudlösa prosa skildrar han ett trauma som tyvärr är giltig för allt fler. Men till Augustnominering räckte det inte, lika lite som för Jörgensdotter och Almlöf och andra, med den sociala verkligheten på programmet. I Augustjuryn är man blind för samtiden, där finns bara intresse för historiens välkända skamlösheter. Det känns väl tryggare och mer politiskt korrekt så, att blunda för vad som pågår.” Gunder Andersson, Dala-Demokraten.

 

Vissa böcker skrivs för den breda massan medan andra är för en… liten grupp människor. Denna lilla grupp går ofta, definitivt i det här fallet, under namnet nördar. Precis min typ är verkligen inte för alla. Men har du någon gång blivit irriterad över att fel typsnitt har använts på en särskild produkt, eller kan du häpet fastna i en text ,inte på grund av dess innehåll, utan dess fantastiska utformning… då är du målgruppen för detta typografiska onaniobjekt i fonternas underbara värld.

Eller förlåt, jag ska inte sexualisera och göra kvällstidningsjournalistik av detta underbara ämne. Vilket Eric Gills däremot gjorde, som i sina dagböcker beskrev hur han, barnen, systern och hunden kunde idka könsumgänge. Ett riktigt äckel alltså som trots sina perverterade förehavanden formgav en mängd typsnitt, däribland Gill Sans och därigenom skrev in sig i historien. I boken får vi stifta bekanskap med flera upphovsmän, ja bara män, och firmor som står bakom flera av de typsnitt som idag är en del av vår vardag. Vi får veta historien bakom Albertus, Verdana, Futura, Frutiger, Optima, Sabon, Helvetica och många fler. Hur Barrack Obamas hela valkampanj och välkända slogan “Yes we can” helt baserades på typsnittet Gotham. Eller som det skrevs i New York Times: “Inget annat typsnitt verkar bättre ägnat för en dynamisk men plikttrogen person i nationens tjänst”.

Eller hur Nazi-tysklands favvo-type Fraktur plötsligt förbjöds 1941 på grund av att de ockuperade fransmännen inte kunde tyda de bökiga bostäverna och att ingen utanför Tyskland kunde trycka det. Eller var det så att det var ett judiskt typsnitt? Eller vill du kanske veta vilka åtta typsnitt som författaren anser är fulast? Comic sans någon? I alla fall så ger Simon Garfield en total genomgång av flera hundra års typsnitthistoria och han blandar högt och lågt med bagateller till stora historiska händelser med attityd, egna åsikter och en underbar engelsk humor. Många böcker om typsnitt och dess läror har närmast en vetenskaplig infallsvinkel på ämnet och därigenom blir exakt så roliga som det låter. Garfield gör tvärtom och intar en avspänd och humoristisk inställning till denna underbara värld och får mig att vilja läsa mer, fördjupa mig och till slut sitter jag och kollar typer på datorn. Börjar bläddra i mina gamla typografiböcker och får återigen upp ögonen för dessa underbara böjda former som genom sitt estetiska uttryck dagligen levererar information till världens befolkning. Och kanske är inte detta en bok för nördar, kanske är det en bok som alla borde läsa så de inser skönheten i ett vackert skrivet ord? Eller inser att ett ords grafiska uttryck faktiskt kan vara avgörande för om de köper en vara eller inte? Den blev ju i alla fall årets  brittiska bok i British Book Awards 2011.

 

 

 

 

 

I vilket fall så rekommenderar jag denna underbara lilla bok till alla som är det minsta intresserade av typsnitt. Även om den medförde att jag antagligen kommer att ha allvarliga problem med att använda Gill Sans framöver.

PS: Om du vill ha mer av en lärobok inom området rekommenderar jag ”Typografisk handbok” av Christer Hellmark. En riktig klassiker och väl värd att äga.

 

Fakta
Språk: svenska
336 sidor, pocket
Pris: 51 SEK (Adlibris), 51 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: För ett par årtionden sedan var typsnitt en hårt bevakade hemlighet som bara de invigda kände till och kunde använda. I dag vet alla som använt ett ordbehandlingsprogram vad ett typsnitt är för något, och använder dem. Och det kanske är just därför en bok om typsnitt har kunnat ta sig in på New York Times bestseller-lista.

Simon Garfield tar med oss på en fantastisk resa genom typsnittens historia och användningsområden. Han låter oss möta skaparna bakom klassiska typsnitt som Futura, Helvetica och Verdana och berättar om hur Times New Roman, Garamond och Courier kom till. Han låter oss till och med ta del av den inte helt rumsrena historien om Comic Sans.

Om du någon gång dragit ner typsnittsfliken i Word och undrat vad Caslon egentligen är för någonting eller varför ett typsnitt heter Univers, är det här boken för dig. Oavsett om du är en fullkomlig novis eller väl insatt i typsnittens förtrollade värld är det här underbart underhållande läsning om en företeelse vi alla kommer i kontakt med och använder dagligen men som få verkligen vet hur man hanterar. Typsnitten är själva verktyget för att vi ska kunna ta del av andras tankar på tryckt papper eller på dator- eller smartphone-skärmen. För så är det ju, utan typsnitt hade du inte kunnat läsa det här.

Simon Garfield har skrivit en bok som är lika mycket kulturhistoriskt äventyr som tankeväckande handbok. Det är en bok som oundvikligen får sin läsare att känna sig klokare och mer beläst. Det här är populärhumaniora när det är som allra bäst.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha