Gillian Flynns andra roman på svenska placerar henne i världstoppen av thrillerförfattare, hennes Gone girl är årets bästa thriller.

Gone girl - Gillian Flynn

När jag såg filmen SE7EN första gången blev jag chockad och arg. Hur kan man låta den onde ”vinna”, tänkte jag. I flera dagar gick jag och funderade på det konstiga och ovanliga slutet, tills jag förstod hur bra det var. Det var den första kilen som slogs in mellan mina populärkulturella preferenser och vad som brukar kallas Hollywoodslut (försök inte googla det), alltså ett lyckligt slut där allt ordnar och alla är någorlunda lyckliga. Sedan dess har jag kommit att älska filmer som MEMENTO och AMERICAN HISTORY X eller böcker som THE ROAD av Cormac McCarthy och Sofi Oksanens STALINS KOSSOR. Jag vill inte påstå att Gillian Flynns GONE GIRL är ens i närheten av att skaka om min värld på samma sätt som SE7EN en gång gjorde, men känslan är den samma.

Jag flyger igenom den 560 sidor tunga GONE GIRL för jag måste få veta hur det slutar. Slutet känns först en smula rumphugget när jag läst som besatt och nästan hållit andan av anspänningen i flera passager. Men efter att ha rullat runt Flynns slut, som inte levereras förrän på bokens absolut sista sida, är det det enda rätta slutet och till och med det mest rimliga, fast min belöningsorienterade hjärna vill skrika: Nej, så här får det inte sluta! Men så får det sluta och så ska det sluta.

Jag gillade Flynn redan innan jag läste detta på hennes hemsida:

I was not a nice little girl. My favorite summertime hobby was stunning ants and feeding them to spiders. My preferred indoor diversion was a game called Mean Aunt Rosie, in which I pretended to be a witchy caregiver and my cousins tried to escape me. Our most basic prop was one of those pink, plastic toy phones most little girls owned in the ’80s. (Pretty girls love to talk on the phone!) Alas, it was always snatched from their fingers before they could call for help. (Mwahaha) In down time, I also enjoyed watching soft-core porn on scrambled cable channels. (Boob, bottom, static, static, boob!) And if one of my dolls started getting an attitude, I’d cut off her hair.

Gillian Flynn

Du lurar ingen med den där sockersöta snäll-flicka-looken, Gillian!

GONE GIRL är utan tvekan årets bästa thriller/deckare i mina ögon. Det är dock inte bara jag som håller den högt. På Goodreads, världens största portal för läsare, har den recenserats där över 61 000 gånger. Den belönades även med Goodreads Choice award som bästa thriller 2012. En given julklapp till thrillerälskaren i familjen.

Det är irriterande lite jag kan dela med mig av från den resan utan att förstöra läsupplevelsen för alla framtida läsare. Jag kan bara nämna att berättelsen håller en rak tidslinje från början till slut och att det är ett av de mest skickligt tecknade och mest trovärdiga porträtten av en psykopat som jag har läst. Sättet att berätta påminner mig om tidiga böcker av Harlan Coben eller kanske av Dennis Lehane, fast nej det är annorlunda, det är bättre. Flynn är strået vassare än båda dessa herrar.

Hade jag kunnat, utan att spoliera för alla som har läsupplevelsen kvar, hade jag gärna diskuterat bodycount, manschauvinism kontra feminism och barnuppfostran. Men det kan vi göra på Bokfetischists facebooksida.

Diskutera Gone girl på Bokfetischists facebooksida

Läs recensionen av Gillian Flynns Mörka platser

Läs recensionen av Sofi Oksanens Stalins kossor

Goodreads.com

 

Fakta
Språk: svenska
560 sidor, inbunden
Pris: 185 SEK (Adlibris), 185 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.
På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy?

Fredrik

En glad amatör i den litterära världen och har ingen litteraturvetenskaplig bildning bortom gymnasiet. Satt i Sveriges radios romanprisjury 2014. Har lämnat James Ellroy och Salman Rushdie bakom mig och har istället släppt in Thomas Mann, Torgny Lindgren och Cormac McCarthy närmast hjärtat.

 Leave a Reply

(required)

(required)

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

   
© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha