Walking Dead-sagan fortsätter och är nu uppe i volym åtta, Stormen. De föregående sju albumen är kvalitativ apokalyps-ångest, zombies och fler kluvna skallar än vad Jason klarade av under två liv. Men seriens främsta bedrift hittills är dess skildring av människans kamp för överlevnad och allt vad det innebär av känslor och moraliska ställningstagande. En djuplodning av människans inre som, mig veterligen, ingen annan serieroman någonsin kommit i närheten av. Men nu är det dags för Stormen i det åttonde albumet. Håller det?

Jag borde börja tröttna… jag borde börja kunna förutse vart det bär… efter sju, 7, album och lika många recensioner så borde min dos av Walking Dead vara fylld för all framtid. Men det är något med denna serie som gör att min puls går upp när det kommer in ett nytt album. Rick och hans lilla gäng har etsat sig fast hos mig och jag är ett såpa-offer som måste se vart historien bär hän, vad som händer och vart det slutar. Särskilt som Kirkman och hans gäng av tecknare är totalt opålitliga och kan låta vem som helst i serien, oavsett status eller moral, förpassas till de sällsamma jaktmarkerna antingen fysiskt, psykiskt eller båda delarna. Detta gör att man aldrig kan luta sig tillbaka och vara säker på någonting, finna ro eller lita till gängse dramaturgiska spelregler. Alla seriefigurerna är med på samma villkor och att de goda ska vinna, om det går att vinna i en värld full av vandrande döda, är definitivt tvivelaktigt om inte direkt felaktigt. Hollywood och drömfabriken är långt, långt borta i den värld som här målas upp.

Och det märkliga är att stormen är bland de bästa albumen i serien hittills. Jag tar det igen: Album åtta av The Walking Dead är bland de starkaste hittills. Och det vid ett läge där serien rimligtvis borde börja tappa tempo, kvalité och börja upprepa sig själv efter att ha idisslat zombies ett antal hundra sidor. Stormen är en direkt följd av sina föregångare och att börja här utan att läsa samtliga föregående album borde klassas som ett rent tjänstefel och missbrukande av kultur. Nej, Walking Dead skall läsas i rätt ordning, från ruta ett, annars tappar man mycket av vad serien innebär och den utveckling som sker av karaktärerna under resans gång. Men oavsett allt detta så kickar åttan rumpa och det på så många sätt att jag inte tänker ta upp ämnet vidare då det finns en uppenbar risk för spoilers. Men lita på mig.

Det är ett av de mörkaste, om inte det mörkaste, hittills i serien. Det gör ont att läsa det. Och nej, jag skojar inte. Det gör fan ta mig ont. Det är också ett av de mest actionspäckade avsnitten i walking deads värld, men återigen är Hollywood långt borta och våldet är helt utan glamour och fredagsunderhållning. Efter att ha oroat mig för en utveckling åt just det hållet efter vissa delar av sexan, Totalt jävla mörker, som plötsligt införde one-liners och lite “yipikaye motherfuckers” så är nu den oron helt bortblåst. Ärligt talat så är stormen en total utradering av mina förväntningar och antaganden av vad som skulle komma. En slakt på flera plan som på intet sätt stannar vid just mina antaganden…

Om du inte har läst The Walking Dead innan så sätt dig i skamvrån och starta direkt. Börja från ruta ett och när du kommer till åttan så kommer du sitta där… överkörd, manglad och förvånad. För så känner jag mig nu. Aldrig har en fiktiv zombieundergång känts så brutal och rå men samtidigt så full av känslor och kärlek.

Släng hit nian nu för fxn!

Tidigare recensioner:
Volym 1, Tills döden skiljer oss åt
Volym 2, På drift
Volym 3, Tryggt förvar
Volym 4, Köttets lustar
Volym 5, Anfall är bästa försvar
Volym 6, Totalt jävla mörker
Volym 7, Lugnet före… 

Fakta

Språk: svenska
156 sidor, häftad
Pris: 147 SEK (Bokus), 150 SEK (Adlibris), 129 SEK (CDON)
Beskrivning/synopsis: Att döda honom fick mig att inse en sak – fick mig att se hur mycket jag har förändrats. Jag var polis – mitt jobb var att upprätthålla lagen. Nu känner jag mig mer som en laglös vilde – ett djur. Rick sätter ord på en känsla som många av personerna i The Walking Dead delar: under människans civiliserade yta lurar ett odjur. Utan samhällets lagar och regler förvandlas människan till en dreglande best.Vilden. En grymtande grottman som klubbar ner sina rivaler och tar det han vill ha. Kanske kan man på sätt och vis säga att det är civilisationen som har förvandlat oss till dreglande bestar? I så fall är det samtidsmänniskans brutalitet som blottläggs i The Walking Dead. Jag tror att det ligger något i det. Och jag tror att det är ett skäl till varför serien är så fängslande och skrämmande.

Ur Sara Bergmark Elfgrens förord till denna åttonde samlings­volym med den hyllade serien The Walking Dead – förlagan till tv-succén med samma namn

 

Patti Smith släpper micken och skriver om sina år med Robert Mapplethorp. En kärlekshistoria, en uppväxt, ett mästerverk.

Patti Smith ger en del människor rysningar av välbehag. Själv har jag aldrig riktigt fattat grejjen. Ja,  hon har några riktigt bra låter men det mesta har passerat mig utan att lämna några större intryck. Likaså Mapplethorps foton på erigerade penisar och blomsterstilleben lämnar mig helt kall.  Så när boken “Just Kids” kom så ryckte jag lite på axlarna och hängav mig åt andra luntor. Men recensionerna blev överväldigande och bekantskapskretsen skrek i extas. Så det blev att krypa till korset och ge sig i kast med Pattis och fotografen Robert Mapplethorps uppväxt, utanförskap och kärleksliv New Yorks kulturliv.

Men oavsett vad du tycker om Patti Smith eller Robert Mapplethorp så skall du läsa Just Kids. För historien är så mycket bredare, större och viktigare än en navelskådande rockbiografi, om någon nu trodde att det var en sån bok. Den handlar om två ungdomars vilja och mod att bryta med sin uppväxt, med det förutbestämda och inrutade, för att lägga allt åt sidan för det de vill uppnå, definierat eller inte. Att få leva genom att skapa och nå ut kulturellt oavsett om det är måleri, musik eller poesi. Att hitta det viktiga i livet, det som betyder något och suga näringen ur varenda sekund. Den handlar om att bryta egna och andras normer genom att hitta sig själv och våga stå för det. Den handlar om att vara ung och det förmedlas vackert, tänkvärt och berör hela vägen, från pärm till pärm.

Med en annan författare bakom rodret så kunde detta blivit en riktig Rocky Balboa-saga inlindad i den amerikanske drömmen. Alla klassiska ingredienser finns där med fattigdom och återkommande motgångar som sedan resulterar i framgång och lycka för att till slut avslutas med sorg och död. Men Pattis språk, infallsvinkel och anspråkslöshet ger istället nerv och känsla. Hela boken andas ödmjukhet och nästan en förundran över hennes eget och andras liv. Det är två intressanta och vackra livsöden som väcklas ut över sidorna, helt befriade från plattityder och överdrifter, med en stark känsla av trovärdighet och äkthet.

Just Kids ligger närmare böcker som Jack KerouacsOn the road” och J.D Salingerscatcher in the rye”  än , som sagt, de dagsaktuella rockmytsbiografierna. Vilket är ett gigantiskt plus men att jag skulle få läsa en helt enastående bok som fullständigt kremerar den rysligt överskattade On the Road och som med lätthet knuffar Salinger åt sidan är imponerande.

En klassiker!


Läs den!

Fakta
Språk: svenska
356 sidor, häftad
Pris: 51 SEK (Bokus), 51 SEK (Adlibris), 51 SEK (CDON)
Beskrivning/synopsis: »Det var sommaren då Coltrane dog. Sommaren då Jimi Hendrix satte eld på sin gitarr och Kina sprängde en vätebomb. Det var uppror i Newark och protestmarscher mot Vietnamkriget. Världen stod på tröskeln till en ny tid. Det var kärlekens sommar. Det var sommaren som förändrade mitt liv. Det var sommaren då jag mötte Robert.« 

Den heta sommaren 1967 lämnar Patti Smith hemstaden i New Jersey. Hon hoppar av sin lärarutbildning och tar sig till äventyret i New York. Hon är tjugo år gammal och har tröttnat på hemstadens inskränkthet. Hon vill få nya intryck och utvecklas. Och framför allt vill hon skapa. I New York träffar hon sin själsfrände Robert Mapplethorp. De två blir ett par och lever tillsammans i många år. Tillsammans med Robert kommer Patti rakt in i en miljö och atmosfär som sjuder av kreativitet och liv. Båda får de inspiration att utvecklas, och båda kommer de med tiden att nå stor berömmelse och revolutionera sina konstarter; han som fotograf och hon som musiker och poet.

Just Kids är en levande skildring av New Yorks avantgardistiska och spännande kulturliv i början av 70-talet. Här får vi möta författare, musiker och konstnärer, och många av dem har påverkat en hel generation och givit avtryck långt utanför New Yorks gränser. Här fanns Sam Shepard, Janis Joplin, Jim Morrison, Andy Warhol, Bob Dylan, William Burroughs, Tom Verlaine och många fler.

Sep 182013
 

Fler och fler vänder sig till YouTube och liknande plattformar för information. Men att hitta aktuell sådan på svenska om böcker och litteratur är inte det lättaste i dagsläget. Det vill vi på Bokfetischist hjälpa till att råda bot på. Därför lanserar vi nu Bok TV. I första avsnittet pratar Fredrik om tre böcker som släpps eller har släppts i höst.

Läs recensionen av Gillian Flynns Mörka platser

 

En mycket imponerande debutroman där Sofi Oksanen hämtat mycket av stoffet ur sitt eget liv.

Stalins kossor - Sofi OksanenSofi Oksanen har skapat något unikt i STALINS KOSSOR, detta trots att hon likt många debutanter hämtar mycket stoff från sitt eget liv, sin estnisk-finska bakgrund och sina ätstörningarna. Ätstörningarna är de delar som gör mig mest illa till mods. De är så detaljerade och levandegjorda att jag inte kan värja mig från den verklighet som de skildrar. Hur den högpresterande Anna läser på om sina ätstörningar och oftast kan mer än läkarna så att hon kan avfärda vad de säger, hur hon inte finner glädje i något annat än sina ätsessioner, inte ens kärleken kan rädda henne. Delarna där vardagsrasismen i Finland skildras är inte heller någon behaglig läsning. Oksanen berättar om saker som är obetydliga för finnarna men förödande för esterna. Som när Anna som döljer sitt estniska ursprung läser frågespalten där man undrar varför alla estniskor är horor eller när hennes bästa kompis döper sin estniska plastmamma till Dum.

Sen är det fascinerande att läsa om allt smugglande och smusslande som Annas mamma tvingas till på estlandsbesöken. Hur hon får muta och vända ut och in på sig själv för att kunna skicka post säkert, hur hon måste köpa västerländska varor för att kunna idka byteshandel i Estland eller hur hon inte kan lita på någon. Det är nästan som om det är dem som sitter bakom järnridån som har det bekvämt, i jämförelse med Annas mamma. Det slår mig att Sovjetunionen fostrat generationer av entreprenörer, att min bild av stillasittande ryska alkoholister kanske mest stämmer på männen, om någon.

Sofi Oksanen

Att skriva om relationen mellan Estland och Finland är ovanligt, att lägga till en närgången och utlämnande skildring av en kvinna med ätstörningar saknar motstycke. Det märkvärdiga är att Oksanen får det att fungera, inte bara fungera hon får handlingen att sjunga, det är som om ingen del kan vara utan den andra. Kompositionen är självklar och orubblig.

STALINS KOSSOR är naken, rasande och förbannat obekväm rätt igenom. Det känns verkligt och viktigt till och med för mig som inte är nära händelserna varken i tid, geografiskt eller i genus. Mot slutet går det upp för mig hur alla män i STALINS KOSSOR är antagonister, aktivt eller passivt. Är de inte vänstrande horkarlar så hotar de med sitt oförstånd eller hotas familjen av KGB som jagar mannen i huset. STALINS KOSSOR är förvisso en roman med feministiska förtecken, men det är feminism som snarare faller under kategorin sunt förnuft än någon annan.

Det är som om handlingen vidgas likt ringar på vattnet som utgår från Helsingfors och Tallin och som till slut når ända till Sibirien och lidandet växer med radien på cirklarna. Det måste vara en sju tusan till storyboard Sofi Oksanen har skapat till STALINS KOSSOR. Hon berättar en historia som hoppar hur som helst i tid och rum, än är det femtiotal i Sovjetunionen, än är det åttiotal i Finland och hela tiden vecklar den ut sig i helt rätt ordning, så att säga. Det är kort sagt en makalös debutroman.

Läs recensionen av Sofi Oksanens Utrensning

Fakta
Språk: svenska
441 sidor, pocket
Pris: 44 SEK (Adlibris), 45 SEK (Bokus)
Beskrivning/synopsis: Stalins kossor är Sofi Oksanens debutroman. Det är en feministisk skildring vars kraft kommer ur kollisionen mellan Annas inre kvinnobild och samhällets verklighet. Romanen tar upp kroppsideal och ätstörningar samtidigt som den diskuterar hur gångna decenniers politiska förhållanden lämnar spår. Sofi Oksanen har själv lidit av ätstörningar och har estniskt påbrå men det är inte frågan om någon självbiografi.

Bokens titel syftar på esterna som under Stalins tid deporterades till Sibirien. Eftersom det inte fanns några kor i Sibirien kallade de istället getterna Stalins kor. Titeln är samtidigt en metafor för dagens anorektiska, ofruktbara kvinnoideal.

Annas liv bygger på två stora konflikter. Den ena rör hennes förhållande till sin kropp den andra hennes förhållande till sitt estniska ursprung. Hon växer upp i Finland men hennes mamma, Katariina, kommer ursprungligen från Estland. Modern lär Anna att förneka sitt påbrå. Dels för att undvika dörrknackarna, estniska KGB-angivare i Finland som rapporterar om osovjetiska tankar, dels för att lämna det gamla bakom sig.

I nuet tar Annas ätstörningar allt mer kontrollen över hennes liv skolan, kärleken och vännerna. När hon träffar Hukka, den stora kärleken, vågar hon inte blotta sina känslor för honom. Hon är besatt av sitt matschema och kämpar samtidigt med sin kluvna identitet. I tillbakablickar får vi ta del av Katariinas liv som ung i sitt hemland. Där träffar hon Annas finska pappa och flyttar med honom till Finland. Genom moderns levnadshistoria skildras livet i det kommunistiska Estland, transporterna av ester till Sibirien och ärren efter alla uppoffringar och svek.

 

De bästa svenska serierna görs av kvinnor och albumet Zelda samlar fem av dem och bjuder på smart och rolig samtidsskildring.

Zelda - Sex out westTrots att jag inte är så aktiv seriekonsument längre och mest tröskar igenom den långsamt insomnande WALKING DEAD-serien (idén om en serie utan slut verkar inte lika briljant längre) har jag ändå snappat upp att något verkar hända på den svenska seriescenen. Den verkar numera domineras av kvinnor. I min värld har det mest funnits serier gjorda av män för män. Det har varit allt från ARNE ANKA och UTI VÅR HAGE till ROCKY och BLUEBERRY. Jag kan inte ens komma på en serie ritad av en kvinna från min ungdom. Det har minst sagt varit ont om dem, så det är inte min avsmak för det sliskiga, fluffiga, flickiga my little pony-helvetet som hindrat mig. För om Liv Stömqvist slog upp portarna för mig så sparkar Lina Neidestam ned varenda mur, jämnar allt med marken med ett sataniskt hånskratt. Allt pekar på att de bästa svenska serierna numera görs av kvinnor.

Albumet ZELDA är så smart, träffsäkert och förbannat skojigt att jag läser med ett kroniskt grin  och flabbar rakt ut mer än en gång. Lina Neidestam plockar många poänger redan på första sidan och sätter fingret på imponerande många stereotyper när hon låter Zelda besöka Way out west. Jag roas av allt ifrån festivaldeltagare som inte gillar själva festivalen till retoriken hos hardcorefans. Dessutom är det vältecknat, riktigt ögongodis.

Den nya generationen serietecknare består alltså av kvinnor, nej vänta nu… Vad då ny generation? Är det inte en ny våg? Jag har faktiskt ingen aning, jag vet bara att många av dem bor i Malmö. Perspektivet i ZELDA känns avslappnat feministiskt eller snarare kvinnligt utan sentimentala prinsessekomplex eller militant SCUM-manifestviftande folk som vill drönarbomba Bingo Rimérs mansgrisflin tillbaka till den sten som den en gång kröp fram ifrån(det där lät inte alls så negativt som det var tänkt). Zelda själv är förresten inte alls avslappnad, hon är en ilsk, pilsk livsbejakande urkraft. I förordet benämner Lina Neidestam själv Zelda som en kvinnlig Pervo-Kris. Neidestam delar alltså min svårförklarade fascination av den pubertetsstinkande tidningen PYTON som bland andra haft Pervo-Kris på repertoaren.

Lilla Berlin - Föräldrar på FacebookFörutom Zelda finns en rad andra serier med i albumet, bland andra LILLA BERLIN (som går som daglig strippserie i METRO). LLLA BERLIN är så där delarvänligt smart och insiktsfull i sina samtidsbetraktelser. Nej, jag tar tillbaka delarvänligt, det är för milt uttryck: viralt ska det vara. Kolla bara på strippen här intill från albumet, där paret står vid lösviktsgodiset och gnäller över föräldrarna på Facebook. Det är igenkänningshumor som gränsar till känslan att känna sig övervakad. Därtill gillar jag de vardagsfula figurernas stiliserade utseende och deras strävan att sticka ut men istället bli tydligt likriktade. Det är sval cynism med glimten i ögat när den är som bäst, lite som Berglin. Det är Ellen Ekman som ritar, ännu en kvinna alltså, faktum är att hela tidningen endast samlar kvinnliga serietecknare. Ja, det är anmärkningsvärt att det fortfarande är anmärkningsvärt.

Albumet ZELDA – SEX OUT WEST är allt annat än flickigt och fluffigt. Det är smart, aktuellt, insiktsfullt, träffsäkert och sjukt roligt! Läs och skratta dig harmynt!

Lilla Berlin på Facebook

Läs recensionen av Prins Charles känsla – Liv Strömquist

Fakta
Språk: svenska
50 sidor, häftad
Pris: 48 SEK (Bokus), 48 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Lina Neidestams Zelda är en ung självupptagen vardags-antihjältinna
som pendlar mellan hybris och mental kollaps.
I den exklusiva serienovellen Sex out West åker Zelda på
festivalen Way out West i Göteborg för att leva det vilda
festivallivet med ansvarslöst sex, ölhattar och rock n roll,
men det går inte riktigt som hon hade tänkt sig… 
Det och mycket mer av några av Sveriges roligaste serieskapare bjuds det på i albumet!

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha