Blod, död och inget är vad det verkar. Sveriges rysarscen slafsar vidare och Anders Fager gör det bra, väldigt bra till och med, nästan hela vägen.

Svenska kulter är en historia utan början, och utan slut… Som ett stor tvärsnitt i en händelsekedja berättar Anders Fager om blodskulter i Borås, någon sorts fiskmänniska i en djurbutik, en blodig resa som startar i Rosengård och en sexdriven galleriägare bara för att nämna några.

Han plockar avsnitt ur olika samhällsklasser, blandar nutid med dåtid , kryddar med sex, dränker det i blod och låter medvetet den röda tråden bara anas, diffus och ogripbar. De individuella scenerna spelas upp klart, direkt och okonstlat men sammanhangen, de stora frågorna om varför och därför förblir grumliga och i stort sett obesvarade.

Vilket till en början stör mig. Men det som inledningsvis verkar vara en samling korta osammanhängande noveller vecklar ut sig och blir till slut någon sorts helhet. Figurer återkommer, händelser hakar i varandra och  jag kan inte annat än fascineras av den värld som målas upp, hur vidrig och vulgär den än må vara. Det rycker och drar, eggas, äcklas och fascineras.

Kanske för att Anders Fager placerar sina märkliga historier i ett nästan socialrealistisk Sverige. Han går från förorterna i Malmö till de nyrikas lägenheter i Stockholm. Från ett fjortisgäng som dansar i Borås till mediadrev och vår tids fixering vid information och sociala medier. Som en god skräckberättare placerar han sin historia i vår nutid och säger något om den genom att placera det otänkbara mitt ibland oss. Likt Stephen King eller varför inte John Ajvide Lindqvist gör han skräck av vår vardag. Vaggar in oss i säkerhet, ritar upp ramarna för berättelsen och får mig till slut att acceptera det otänkbara. Oavsett om det är skvallerpress, invandrarkillar eller ett fjortisgäng som porträtteras så känns det äkta. Så äkta att när mystiken och det onaturliga smyger sig på så köper jag det, oftast, som en helt normal fortsättning av den svenska diskbänksrealismen.

Några historier här är helt fantastiska men tyvärr finns det undantag där trovärdigheten och den stora lögnen krackelerar. Till exempel så tror jag inte att en sexåring skulle resonera om att använda en spisplatta till att stoppa blödningar, eller att en röd bläckpenna går att använda som ett vapen om den slås in i ett öra. Och ett par historier blir förutsägbara och rena transportsträckor mellan de riktigt intressanta. Men det värsta misstaget är Anders Fagers idé om att mellan de korta historierna skriva ut vart och när de skrevs och om andra var till hjälp. Ett snedsteg som om och om igen bryter den förtrollning han så väl bygger upp med sina texter. Tänk att se en rysare på bio där det mitt i filmen står vem som klippt föregående scen. Ett absurt tilltag där författaren undervärderar sin egen berättarkraft och historia.

Men i stort så är detta en bok som trollbinder och utmanar hela vägen. Som bjuder in till dans utan att riktigt avslöja vilken musik man skall dansa till. Och att detta är Anders Fagers debut lovar gott inför framtiden och hans senaste ”Jag såg henne i receptionen” måste jag läsa. Ett bit skräck uppblandad med uppfuckad svensk realism har inte varit så bra sen “Låt den rätte komma in”.

 

Fakta
Språk: svenska
549 sidor, pocket
Pris: 48 SEK (Bokus), 44 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Samlade svenska kulter är ett antal berättelser som alla är pusselbitar i en stor helhet. De väver en berättelse från en värld som är både skrämmande, bisarr och obehagligt lik den verklighet vi känner som vår egen. Det handlar om sådant som döljer sig strax under vardagens grå och trygga yta: uråldriga varelser som alltid har levat mitt ibland oss – och samtidigt i det fördolda; mäktiga förhistoriska sällskap och som kanske har mer makt än vad som egentligen är riktigt hälsosamt. Samlade svenska kulter är en komplex och komplett väv som berättar en historia om det övernaturliga mitt ibland oss samtidigt som man möter ett antal nära skildrade livsöden.

 

Robert Bressons anteckningar och aforismer om filmskapande ger en ovanlig insyn inte bara bakom kameran utan även bakom regissören.

Anteckningar om cinematografin - Robert Bresson

Regissören Robert Bresson har tagit inspiration till sina aforismer och personliga riktmärken för filmskapande från så skilda håll som från Vivaldi och Napoleon till Mozart och Renoir och sedan omformulerat dem för att passa både filmmediet och han egen vision. Det är första gången jag läser en regissörs vision eller avsiktsförklaring och det är en annorlunda upplevelse jämfört med intervjuver och dokumentärer. Det är på samma gång flummigt och mer exakt och samtidigt utlämnande. Det är en manual i punktform eller aforismform om allt från hur Bresson ska se på skådespelarna till hur han ska uppnå så hög grad av naturlighet som möjligt i olika situationer.

Även om endel går mig över huvudet lär jag mig mycket nytt. Som när han pratar om en regissörs stil som det som inte är teknik, om vikten av repetitioner, inte för att minnas (som jag trodde) utan för att göra rörelserna naturliga och oforcerade. Bresson berättar hur ett skriks resonans kan tala om för publiken om man befinner sig på ett berg, i ett hus eller på en slätt.

Jag fängslas av Bressons resonemang kring intyck via syn och hörsel. Han säger bland annat: ”Om ögat är fullständigt erövrat, ge ingenting eller nästan ingenting till örat. Man kan inte samtidigt vara idel öga och idel öra”. Redan på 1950-talet har han alltså åsikter som går på tvärs mot vad vi är vana vid idag, nämligen att till allt av vikt i bild ska ett ljud kompletteras. Som när en katt är i bild ska den obönhörligen jama, ibland utan att ens öppna munnen eller när någon drar fram en hagelsprakare ska det alltid låta som om den laddas. Om det råder tvekan om tydningen av det citatet slår han strax fast: ”Bild och ljud bör inte hjälpa varandra, utan arbeta var och en i en sorts växelverkan”.

Ibland säger Robert Bresson saker som är lika självklara som häftiga:

Ljudfilmen har uppfunnit tystnaden

Gissningsvis bör du ha en djupare nyfikenhet om film för att uppskatta denna bok som går bakom kameran och till och med bakom regissören. För blivande såväl som etablerade regissörer borde ANTECKNINGAR OM CINEMATOGRAFIN vara obligatorisk läsning, om inte annat för att ha en egen åsikt om det Robert Bresson tar ställning i och sätter upp personliga regler för. ANTECKNINGAR OM CINEMATOGRAFIN är utsökt läsning för alla som vill förstå de förfinade mekanismerna bakom filmskapande.

Se Robert Bresson diskutera sin syn på filmskapande (YouTube)

Fakta
Språk: svenska
112 sidor, danskt band
Pris: 170 SEK (Bokus), 180 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: Den franske filmskaparen Robert Bresson (1901-1999) har med sin kompromisslösa livsgärning inspirerat många – alltifrån Andrej Tarkovskij och Martin Scorsese till Michael Haneke och Aki Kaurismäki. I Anteckningar om cinematografin samlar Bresson ett långt livs intellektuella och känslomässiga erfarenheter – resultatet är en fascinerande tankebok om konst och estetik lika väl som en bok om film, och inte minst en stram skola för vår tids unga filmskapare.

 

Ett historiskt dokument över hur spelindustrin förändrades av två eldsjälar.

Masters of Doom - David KushnerMASTERS OF DOOM bygger på ett digert intervjumaterial och handlar i första hand om John Carmack och John Romero och hur de tillsammans skapade spelhistoria med spelen WOLFENSTEIN 3-D, DOOM och QUAKE. De kallas ibland The two Johns. Även om spelen inte hade blivit de samma utan deras dynamiska samarbete så framstår Carmack som en snudd på övermänsklig programmerare som i stort sett har skapat grunden till de moderna grafikmotorerna, det var till och med Carmack som myntade begreppet motor i dessa sammanhang. Spel som HALF-LIFE gjordes till exempel med spelmotorn till Quake II. Carmack och id Software har gjort spelmods, speldemon och att beakta vad användarna tycker om produkten, något man kan förvänta sig i spelbranchen.

John Romero var även han programmerare men fungerade mer som designer till spelen och bollplank till Carmack. Senare, när de gått skilda vägar, skulle Romero starta Ion storm som enligt biografin framstår som ett luftslott av fantastiska mått.

Vi får också följa hur USA, och Sverige för den delen, får moralpanik över våldsamma datorspel inte minst i samband med skolmassakern vid Columbine där förövarna inspirerades av spel som DOOM och QUAKE, genom att t ex posera med en hagelbössa i videoklipp och säger saker som ”It’s going to be like fucking Doom!”. Att spelet då var sex år gammalt var det inte många som tog i aktning när en syndabock för massakern skulle utses. Senare lades målet, med förtecken i mångmiljondollarklassen, ned med kommentaren: Tragedier som denna låter sig inte förklaras rationellt och domstolen ska heller inte låtsas att så är fallet.

MASTERS OF DOOM är en intressant läsning för de som har ett intresse i spelindustrins linda eller i spelen Doom och Quake, för gemene man är det nog lite för smalt och för nördigt och kanske en gnutta för mycket Dungeons & Dragons -referenser för att man ska hänga med och ha behållning av berättelsen. Men för gejmers är det både spännande och underhållande läsning.

Fakta
Språk: engelska
368 sidor, eBok
Beskrivning/synopsis: Masters of Doom is the amazing true story of the Lennon and McCartney of video games: John Carmack and John Romero. Together, they ruled big business. They transformed popular culture. And they provoked a national controversy. More than anything, they lived a unique and rollicking American Dream, escaping the broken homes of their youth to produce the most notoriously successful game franchises in history—Doom and Quake— until the games they made tore them apart. This is a story of friendship and betrayal, commerce and artistry—a powerful and compassionate account of what it’s like to be young, driven, and wildly creative.

 

En mycket intressant essä som ger nycklar till Fjodor Dostojevskijs stora verk liksom till vår syn på världen.

Dostojevskij läser Hegel i Sibirien och brister i gråtVilken fantastisk titel på en essä – DOSTOJEVSKIJ LÄSER HEGEL I SIBIRIEN OCH BRISTER I GRÅT, jag föll för den direkt och till min stora glädje upptäcker jag att innehållet skäms inte för sig heller, det håller absolut världsklass. Men det är först när jag läst några sidor som jag inser att detta är en essä där litteraturvetenskap och filosofi möts och avhandlas. Titeln kan tolkas som att filosofen Hegel knäcker Dostojevskij, men det är precis tvärtom. Lászlo F Földényi låter Dostojevskij örfila upp Hegel i brygga. När Hegel anklagar afrikanerna för brist på civilisation, så vänder Dostojevskij sin uppmärksamhet mot civilisationens förfining och hur ”de mest raffinerade blodutgjutarna så gott som genomgående varit högst civiliserade herrar.” när dessa ord tillämpas på 1900-talet får de en apokalyptisk dimension.

Jag märker hur Dostojevskijs senare verk BROTT OCH STRAFF är ett svar, en antites på Hegels ståndpunkt om det rationella i världen. DOSTOJEVSKIJ LÄSER HEGEL I SIBIRIEN OCH BRISTER I GRÅT ger faktiskt en viktig nyckel till flera av Dostojevskijs stora verk, inte minst DÖDA ANDAR som han jobbade med i Sibirien. Han knyter även an till Hegel i EN UNDERJORDISK DAGBOK där han låter huvudpersonen motsäga Hegels rationella världssyn:

Om världshistorien kan man med andra ord säga precis allt och vad som helst, allt som flyger genom huvudet på en. Allt kan man säga utom en sak: att den präglas av förnuft och omdöme.

Földényi menar vidare att Dostojevskijs grå helvete blir synligt i Kafkas och Becketts verk och i Tarkovskijs film STALKER. Det är så utomordentligt välformulerat och genomtänkt att jag inte kan annat än kapitulera inför Földényis resonemang. Essän är så vital och tillskriver Dostojevskij så mycket klarsyn och intelligens att jag genast vill köpa på mig allt av Dostojevskij och sluka det, äta det, assimilera det med min organism, jag vill bli ett med Fjodor.

Är du det minsta intresserad av Dostojevskij är DOSTOJEVSKIJ LÄSER HEGEL I SIBIRIEN OCH BRISTER I GRÅT mycket bra läsning. Lászlo F Földényi har på 42 korta sidor gjort min litterära värld lite större.

Läs recensionen av En underjordisk dagbok

Fakta
Språk: svenska
42 sidor, häftad
Pris: 79 SEK (Bokus), 83 SEK (Bokia), 90 SEK (Adlibris)
Beskrivning/synopsis: »Vår tids civilisation sätter all sin tillit till praktiska lösningar – allt det som skulle kunna hota dess optimism sätts inom parentes. Ändå är de många fasor som hemsöker världen inte rätt och slätt funktionsstörningar; de är avigsidorna av det som den moderna civilisationen demonstrativt beundrar.«

László F. Földényi

Lászlo F. Földényi, född 1952, undervisar på universitetet i Budapest och räknas till Ungerns främsta intellektuella. Han har fått ett flertal priser för sina konstfilosofiska, litteratur- och kulturhistoriska verk.

© 2011 Bokfetischist Suffusion theme by Sayontan Sinha